Tisdag

(Not 151209: Korrekturläst, Redigerat bilder & Publicerat)

Morgon: Sömn OK :me:

Fotograferade ryggen, operationsområdet (förbandet) & nässelutslagen.
Nässelutslagen är kvar. På en del ställen har de blivit fler på halsen är det inte alls så 'illrött' som det var för ett par dagar sedan. Alltså: bildmässigt, ingen skillnad.
Talar för T Arcoxia. Tar sista i morgon.
ang. antibiotikan, om det nu inte var den (som orsakade nässelutslagen) har jag då bytt upp mig eller ned? Från C Clindamycin 300mg till T Heracillin 750mg. Om jag nu endast tänker på risk för sårinfektion.

Programmering
Ändrar en detalj i mitt GAMBAS3-program; VisaSkylHelp (Döljer / Visar text i mina blogginlägg).

LEGO Adventskalendrarna; Star Wars & City 2015. Lucka nr 8:
[Visa mer…]

Promenad
Idag är planen att det ska bli en promenad både på fm & em, runt huset.
>>: OK :me:

Sjukgymnastik
6 mycket lätta övningar. 10 rep per övning.
>>: OK :me:

Bilen
Ringde Brandt Bil i VBG och ville bl.a. veta om det går att få den digitala klockan att visa sig per standard när man startar bilen, oavsett vad man gjort med den sk färddatorn innan.
>>: Nope. Det går inte.

Går det att få fäck däcktrycksvarningen när man har däck utan givare?
>>: Nope. Gick förr. NU måste ,man antingen leva med felmeddelandet eller lämna in bilen och få ventilerna utbytta.

Reservhjulsdomkraften > aktuell person var på fika första gången jag ringde.
Nu fick svar och fick fatt på rätt person. Denne hade inte gjort något eller så hade inget svar kommit; "Det står och stampar".
Jag förtydligade av vilken anledning jag vill ha det här utrett;
Av vilken anledning har någon på Renault bestämt att det ska vara en reservhjulsdomkraft som inte passar Dacia Logan MCV?
Nuvarande domkraft kommer att skada bilens underrede och åsamka skador som om jag vill att vagnskade garantin ska gälla kommer att kosta 6250 sek i självrisk.
Jag vill veta hur ansvarig på Renault har tänkt.
Och så vill jag ha en reservhjulsdomkraft som passar bilen.

Juldekorering
Ett försök att piffa till det:
[Bild: lgn; Vardagsrum, Mellanvägg]
Tycker att det mer ser ut som om jag har en sk uplight i min hörna…
(IKEAs: DIODER)

Har 'beställt, av hustrun, något litet, lysande, att hänga i det fönster jag kan sitta och titta ut via, vid min hörna.

LEGO (42030)
Blev en del byggande idag också :me:
[Visa mer…]

Data
Gjorde misstaget att ladda in för många bilder i GIMP och dessutom redigera alla innan jag sparade dem… (två hann jag spara).
Givetvis passade då GIMP på att krascha…
GIMP verkar inte ha någon sådan där tjusig 'åh!-ska-jag-återställa-senaste-jobbet-funktion', tyvärr.
Så nu stänger jag ned, går å lägger mig och börjar om i morgon (9/12-15).

Promenad – 2
Planen är runt tre byggnader.
>>: Gick bra. Så bra så att jag tog ett extravarv runt just vår byggnad :me:

Sjukgymnastik – tillf. 2
6 mycket lätta övningar. 10 rep per övning.
>>: OK

Fågelmataren
[Bild: lgn; Utsidan, Framsidan, Fågelmataren]
Blåmes.

[Bild: lgn; Utsidan, Framsidan, Fågelmataren]
Talgoxe.

[Bild: lgn; Utsidan, Framsidan, Fågelmataren]
En Skata lyckas få fatt på ett solrosfrö.

Hälsoläget:
Morgon: Sovit gott. Känner mig pigg. Sårområdet kliar, mest vid klistret. Nässelutslagen känner jag inte av men de finns där.
Dagen: OK. Använder knäortos när jag promenerar och gör sjukgymnastiken. Har inte helt fått tillbaka all känsel runt knäleden än. Den bör komma tillbaka då det kändes helt 'borta' dagen efter op. Det kan ta ett par, tre veckor innan det kanske bli bättre igen.
Efter en op blir det svullnader och det är de som kan ge besvär.
Kvällen: Känt mig dåsig. Tog tempen; 37,0…, givetvis. Värken i vä knä ökade idag. Vart ju väntat men jag blev i alla fall lätt deprimerad.
Börjat minska ned på panocod, trappvis.
[0208070002] 86,7(-0,8) :up:

Fåglar, farsan och http

sömn; ok. Fast det kändes att gå upp tidigare än vad sömnbehovet ville.

Rovfågelskådning Hornborgasjön
Idag tidig morgon bar det iväg mot Hornborgasjön och rovfågelskådning. Plats; där man brukar titta på Trandansen.

Lite tråkigt att utfodringsplatsen låg typ mer än en kilometer bort. Mitt objektiv (500mm) räckte inte till. Här nedan är två bilder. Där kan jag i vart fall se att där är fåglar men inte vilka. På bilderna nedan finns en fågel i respektive bild som är större än de mer ständigt närvarande, Kråkor, Kajor etc.

En Räv var framme till utfodringsplatsen, hustrun såg den, inte jag…

Jag fick senare syn på den men brydde mig inte att rikta om kameran då avståndet ändå var allt för långt. Jag fick roa mig med att titta på den via kikaren.

Utfodringsplatsen (klickar man på bilderna så bör en 'större' bild visas i ett nytt fönster):
[Bild: Utfodringsplatsen för rovfågel vid Hornborgasjön]
A: En fågel som är något större än de andra.
B: Mindre fåglar. Sannolikt; Kråkor, Kajor och ev Skator.
C: Ett s.k. gömsle. Här sitter troligtvis fotografer och tar närbilder på främst rovfåglarna för identifiering.
[Bild: Utfodringsplatsen för rovfågel vid Hornborgasjön]
D: En lite större fågel flyger iväg (ni måste klicka på bilden för att kunna se (ana) den).

Jag har valt att visa bilderna obeskurna i.o.m. att det inte är någon idé att försöka visa några detaljer, det ser bara grynigt ut.

De professionella amatörornitologerna (fågelskådare) som utgjorde värdar meddelade att de sett en större rovfågel, en örn. Jag uppfattade inte vilken art. Vid ca 08:00, vid utfodringsplatsen. Vi kom strax efter…

Vi orkade inte vara kvar på 'skådeplatsen', så värst länge. Både min och hustruns ryggar sa ifrån. Mest hustruns.

Eftersom jag inte kan bära eller hålla saker någon längre stund så hade jag med mig min fototekniska utrustning. Transporterad i en s.k. dramaten (shoppingväska på hjul). I den hade jag ett stabilt stativ. Mitt 150-500 mm telezoomobjektiv (väger 3kg). Digitala systemkameran SONY DSLR a230. Fjärrutlösare och så en liten lätt handkikare. På så vis kunde jag montera upp det hela rikta in kameran på utfodringsplatsen. Fixa lämpliga inställningar. Sedan satt jag mig ned på en bänk och kikade i kikaren och när något rörde sig, vid utfodringsplatsen, så tryckte jag på fjärrkontrollen (till kameran).

Trotts denna hjälpande teknik så orkade jag inte. Fick problem med att hålla upp min lilla lätta kikare även om jag försökte stötta mig mot allt möjligt. Sedan var ju inte själva skådeplatsen en ergonomisk dröm – för en dålig kropp och rygg. Däremot mycket handikappvänligt. Man kan lätta komma fram med rullstol och speciella fasta kikare fanns som ypperligt skulle passa en rullstolsberoende person.

BrandtBil
Firar även denna dag 30 år på Onsjö (Volvo Brandt Vänersborg). Planen var att vi skulle dit och titta på Alexander Rybak.
På väg hem från Hornborgasjön svängde vi in till Volvo Brandt för att tanka etanol. Som tack fick man en liter koncentrerad spolarvätska och så handlade vi lite för en rabattkupong som var på 50 SEK.
Vandrade sedan bort för att se om vi kunde snika till oss en hamburgare. Snopet – den serveringen startade inte förrän senare. Vi fick en bit tårta, tror jag… och så drack jag lite mörkfärgat kolsyrat vatten med smak av cola. En kopp kaffe blev det också. Vi träffade Tina och hennes pojkvän Peter. Vi stod en stund och diskuterade båtar. De hade varit på båtmässa.

Jag kände att mina krafter var slut så jag meddelade hustrun att vi måste åka hem, med mig. Så blev det. Jag kom i säng. Fick vilat lite. Planen var ju att vi sedan skulle gå och lyssna på Alexander Rybak. Hustrun fick gå själv. Men hon var snabbt tillbaka för det visade sig att det bidde ingen Alexander Rybak. Jag tror att Let's Dance tar på hans krafter.

Farsan
Ringde han och vi gick igenom vad som kan vara lämpligt att jag handlar med mig. Typ sådant man har i kylskåpet. Planen är fortfarande, vad jag vet, att ha ska hem på måndag em för att prova om det går att fortsätta konvalescensen i hemmet.

Fick ett telefonsamtal, från Tallbacken, angående min far. Det var en SSK som ville informera om att min far åker hem på måndag em…
Det här kändes väldigt dubbelt.
Bra att jag fick veta att hemtransporten blir av och vilken tid (13:15).
Det som känns mindre bra är att jag nu begriper att de har allvarliga kommunikationsbrister på den avdelningen. Antagligen har inte helt rätt transport beställts. Möjligtvis kommer det att rättas till. Den SSK jag pratade med kände inte till att far inte kunde gå…
Ingen skugga måste falla på den SSK som ringde. En mycket vänlig och förstående person, kanske ny, vad vet jag.

I Trollhättan har de ett digitalt dokumentationssystem som heter Magna Cura. Jag var med när det upphandlades och jag var ansvarig för installation och drift samt att det anställdes en SSK som specifikt skulle arbeta med införandet och utbildningen, speciellt vad avser den s.k. omvårdnadsjournalen. Allt som bestäms och händer ska dokumenteras – och läsas! För säkerhets skull har man också muntliga rapporter, mer sammanfattande. Och det basalt viktigaste ska skrivas ut så det finns på papper.

Jag förstår och måste acceptera tids- och resursbrist. Men farsan har ju varit där i flera veckor!

Att han ramlat två gånger strax innan han bröt sig, är jag övertygad om, att det fortfarande är odokumenterat i Kommunens s.k. HSL-journal, för min far. Trots att jag tog upp det med ansvarig SSK på Uddevalla sjukhus avdelning GOA. Jag tog upp det vid vårdplaneringen, i Uddevalla, när far skulle åka till Tallbacken. Jag informerade mottagande SSK om det när han kom till Tallbacken. Jag tog upp det vid första och andra vårdplaneringen vid Tallbacken.

Tyvärr, men det verkar som att de helt enkelt inte brytt sig i vad som hänt innan. Inte undra på att far, i mitt tycke, fick så avancerad gångträning. De hade fått för sig att han skulle tränas till att kunna gå själv…, jösses.

Han kunde ju inte gå INNAN han bröt sig och det var den mest grundläggande anledningen till att han föll.

Jag måste nu tycka att det känns bra att far får komma hem och jag hoppas innerligt att hemtjänsten lyckas skapa den trygghet far behöver, så han slipper Tallbacken. Mina nerver klarar inte den informationsmur som finns på Tallbacken.

Men, här bränns inga broar. Det viktigaste är fars trygghet. Jag får helt enkelt tiga still (förutom här då…) och underlätta så gått det går.

Surfplatta
Eftersom Pixmania inte vill eller kan leverera en surfplatta så har jag nu beställ en annan; Easypix EasyPad 1000, från NetOnNet. Ska bli spännande och se om det kommer att bli något?

Lokal HTTP
Jag har ju försökt fixa till så att jag skulle kunna ha egna, lokala (på den egna datorn), HTML-sidor som jag vill nå från en lokalt installerad GeneWeb (Släktforskningsdataprogram).
Jag fick bra tips från en Mats-Olof (Datateknik och farsan 2/2-2011), se kommentarsdelen.

Försökte en hel del med:

<a id='idhtml' href='%image_prefix;/HTML/%surname;/%first_name;/index.html' target='_blank'>HTML-mapp</a>
<img src="%image_url;/HTML/%surname;/%first_name;/Finns.gif" onerror="document.getElementById('idhtml').style.display='none'" style="width:0px; height:0px;"%/>

Efter en massa testande kom jag fram till två saker:
1. GIF-filen; 'Finns.gif' hittades inte överhuvudet taget. (Inte ens av Linux Ubuntus sökfunktion: 'Sök efter filer …". Under menyn: "Platser"???)
2. GeneWeb 'vägrade' visa innehållet i filen 'index.html'.

GeneWeb har en fil som innehåller en förteckning över 'alla' filer och kataloger som ska 'köras' inom GeneWeb, filen:
/var/lib/dpkg/info/geneweb.list

Det hjälpte inte att lägga in kataloger och aktuella filer där.

Det visade sig också att jag inte lyckades att lägga lokala HTML-länkar i Anteckningsdelen heller ('file///...'). Däremot funkar det utmärkt att HTML-länka till externa filer. Det där fick mig att börja fundera på att testa att lägga filerna utanför GeneWeb men i en annan lokal virtuell server.

Jag löste det hela genom att använda en standard 'localhost'-adress: http://localhost:80

Jag kör cherokee som lokal webbserver. Cherokee har sina s.k. ŗoot-filer i: /var/www.

Där skapade jag foljande kataloger:
/var/www/geneweb/HTML
Och för att testa skapade jag också katalogerna:
/var/www/geneweb/HTML/Nordlundh/Nils-Gunnar

I denna 'min' testkatalog placerade jag filerna: 'Finns.gif' och 'index.html'

Sedan ändrade jag i filen:
/usr/share/geneweb/etc/perso.txt
Jag skrev in följande:

<a id='idhtml' href='http://localhost:80/geneweb/HTML/%surname;/%first_name;/index.html' target='_blank'>HTML-mapp</a>
<img src="http://localhost:80/geneweb/HTML/%surname;/%first_name;/Finns.gif" onerror="document.getElementById('idhtml').style.display='none'" style="width:0px; height:0px;"%/>

Och gissa vad? Det fungerar alldeles utmärkt!

Men jag skulle hemskt gärna vilja veta vad det var / är som spärrar när jag föröker köra det via GeneWeb (http://localhost:2317/)?

Jag bugar och tackar inför Mats-Olof som ledde in mig på spåret.

Nu återstår att placera redan befintliga skannade dokument och bilder i kataloger under: /var/www/geneweb/HTML, så att det hela hänger ihop, så att säga.

Hälsoläget:
Tråkigt, men bara att acceptera, när man inte orkar. Segt och trögt. Humöret verkar det dock inte vara något större fel med.
[01-06-015-025]

Onsdag

Jobbat förmiddagen (2 timmar)

Åkte sedan till bassängavslappningen. Idag slappnade jag tydligen av på rätt sätt – jag fick beröm? Jag trodde jag sov…

Idag hade alla nakenskydd på sig i bastun. Och vi diskuterade ljud- och ljusterapi. Det där med ljudterapi gick jag igång på. Man ligger på en slags bädd och så går bastonerna in i kroppen och liksom masserar. Om det inte blir någon operation (ja det vet man ju inte) så kan det där ju vara något som kanske underlättar och lindrar. Eller varför inte i väntan på en eventuell operation?

Efter bassängavslappningen blir det buss hem och sedan mat. Sedan slår liksom tröttheten till. Det går bara inte att hålla sig uppe. Bara att bädda ned sig. Försöker vakna flera gånger. Hamnar i s.k. komasömn. ”Nu går jag upp!” Tänker jag, bara för att upptäcka att man vaknar till en stund senare. Och sådär håller det på. Kom i alla fall upp ca 16:30.

Nu ska jag strax gå och lägga mig, igen. Och stoppa i mig ett gäng muskelavslappande preparat. Musklerna i överkroppen går på högvarv, fast inte jag, liksom.

Men först ska jag skriva till Mortimer.

Min sjukhistoria 2006 (2:a upplagan)

2001 2002 2003 2004 2005 2006

Den 21 mars var det dags för s.k. slutbesiktning. Förhoppningsvis är det sista gången jag träffar Dr BL.
Besiktningen gick galant. Jag blev godkänd. Inga problem att börja jobba, tyckte Dr BL.

Jag var då ca 98% frisk om vi jämför med besvärsläget innan operationen. Jag tyckte definitivt att jag såg ett ljus. Jag var på väg tillbaka!

Ett stort bekymmer var dock att magen / tarmen var totalras. Allt gick i princip rakt igenom. Det enda jag tålde bra var Thekakor? Utöver det en diet som var sockerfri, fettsnål, fiberfri och mjölkfri.

Och väsandet, tinnitusen ville inte ge med sig och så hade jag fortfarande ett känselbortfall i tummen. Men jag hade ingen värk och inga andra konstiga besvär, orsakade från nacken, ska väl tilläggas.

Konstatera att felet på magen beror på att magen / tarmen är förbannad efter många års läkemedelsmisshandel och behöver vila – så får det bli.

Kontaktade min arbetsgivare och flaggade för att jag nu planerar en Comeback. Jag tyckte det var lämpligt att vi började med ett rehabiliteringsmöte, i maj. Strax därefter ville jag börja arbetsträna.
Det sket sig. Arbetsgivaren snöade in sig på att Försäkringskassan inte var närvarande. Ändå hade jag muntligt besked från FK att delge mötet. Det godkändes inte. Och det bestämdes att jag inte fick börja jobba förrän ett rehabiliteringsmöte hållits. Snopet! Man kände sig inte så värst välkommen tillbaka.

Här ska nämnas att FK och min vårdcentralsdoktor inte tycket att jag skulle börja jobba förrän ett år efter operationen. Arbetsgivaren var inne på samma linje. Jag gick mer på operatörens bedömning och han menade att jag kunde ha börjat jobba redan tidigare.

Nåja jag gick hemma en månad till. Den 31 maj var nästa rehabiliteringsmöte. Allt avlöpte väl. Hade t.o.m. med mig ett intyg från min sjukgymnast som intygade att jag kunde börja arbeta, i mindre omfattning om arbetsplatsen var anpassad. Planerad jobbstart, på 25%, den 12 juni 06.

Började också sätta ihop ett jympapass. Hade bestämt mig för att börja leda Friskis&Svettis BAS-jympa till hösten. Skitkul!

Det kändes otroligt bra att få börja jobba. Enda smolken var att arbetsgivaren inte hade beställt något höj- och sänkbart bord och ny stol. Inte fick jag någon egen arbetsplats heller. Jag fick dela rum med Omsorgsnämndens ordförande. Hon gillar dofter – det gör inte jag.

Fick veta att chefen beställt bordet samma dag jag började jobba, det är minst 6 veckors leveranstid. Så som jag tjatat på han att beställa. Det var en av anledningarna till att jag valde att börja arbeta 25% istället för att börja arbetsträna. Hade jag börjat med arbetsträning så hade inget bord blivit beställt. Arbetsgivaren gör inget som de inte måste, tyvärr.

Den här semestern ska sent glömmas, av flera orsaker men främst av att jag fjällvandrade! Vi hyrde en stuga i Vemdalen och jag gjorde långa fjällvandringar. Det var en euforisk upplevlese.

Själva jobbandet går bra. Fritiden går bra. Besvärsnivån är minimal. Och så är det fram till slutet på 2006. Då säger min vikarie upp sig. Han blev erbjuden fast tjänst och accepterade. Men så fick han bättre jobb i GBG.

Det där ställde till det. Enda positiva var att jag fick tillbaka min arbetsplats. Nu hade inte förvaltningen någon som skötte IT-samordnaruppgifterna. Vi hade också fått ny chef. Effekten blev att jag fick försöka hinna med allt (IT-samordnaruppgifterna) inom mina 50% som jag då var uppe i.

Gjorde ett försök att arbetsträna upp till 75%, det sket sig. Nu började en jobbig tid där jag fick sitta med min nya chef och förklara att jag inte kunde ha så många arbetsuppgifter, att vi måste prioritera.

Vid ett tillfälle blev jag riktigt ledsen. Jag hade kommit överens med chefen om en arbetsuppgift som jag inte kunde ha kvar. På en arbetsplatsträff säger då chefen att: ”Nisse vill inte ha den här arbetsuppgiften, vem kan ta den i stället?”. Då kommenterade jag omedelbart: ”Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att jag inte kan, jag orkar inte, det finns inte tid.” Jag såg på chefen och på en av mina arbetskamrater att de inte trodde på mig – fy för attan!

Jag slet och jobbade och försökte hinna med, vilket jag inte gjorde. Ett problem var att min chef inte kunde förstå att om vi hade möten, ofta, så tog det mer tid, procentuellt, från mig, än från de som hade heltid. Dessutom hade jag ju, p.g.a. min deltid, alltid mindre tid till förfogande mellan två möten, att utföra uppdrag på. Det var tydligen också svårt att förstå.

Torsdagen den 17 augusti 2006 ca kl 21:00.
Telefonsamtal från akuten Uddevalla, vår son, har vält, kört i kull, blivit påkörd? Motorcykelolycka. Klagar på ryggvärk, spänd buk. Skrapsår i ansiktet och troligtvis på kroppen i övrigt.

Vi åkte dit. Vi stod där, ensamma, i en ödslig korridor, mitt i natten och väntade, utanför IVA. Sonen var på röntgen. Han levde tydligen fortfarande?

En säng kommer, 3-4 personal runt omkring, en massa stativ, monitorer? F-n! Han ligger i respirator, tänkte jag. Kommer fram. Han är vaken, tittar på oss, höjer en hand (Yes! Ingen förlamning i den nivån i alla fall). Och så säger han: ”Förlåt, det var ju inte meningen ni skulle få uppleva det här…”.
Vi får inte följa med in, de vill göra iordning först.

När vi kommer fram går jag direkt till sonens tår och klämmer till, ”Aj!” Säger han då. ”Bra.” Svarar jag. Sedan kan jag koppla av.

Det visar sig att hans nacke är bruten på tre ställen, 5 revben är brutna, ett nyckelben, en tumme och ett underarmsben och så var ena lungan kollappsad.

Han hämtar sig bra, ung pojk. Efter 7 veckor kan han ta av nackkragen och börja sin rehabilitering.

Den 27 december 2006 tar min syster livet av sig.

Det gjorde inte fortsättningen lättare.

Läs mer om min sjukhistoria, första halvan av 2006, på: Det hela började hösten 2001. År 2006

Bassängavslappningen

Tänk att en bassängavslappning kan bli händelserik? Ja nu var det ju inte under själva avslappningen som det hände så mycket det var mer innan och efter.

Innan:
Efter att jag rengjort mig går jag och sätter mig i bastun och värmer upp mig lite, innan jag går in till bassängen. Dessutom får man inte gå in innan. Respektera andras tider å det där, ni vet.
Jag gick in i bastun, en unisexbastu, där sitter en kvinna. Jag sätter mig i närheten och börjar prata. Efter en stund kommer ytterligare en kvinna in men hon drar inte igen dörren efter sig så vi påtalar det. Och jag lägger till: ”Ja dina kamrater som duschar kanske inte blir så nöjda om det står öppet.” Sa jag då med tanke på att de inte har några kläder på sig och att det kan sitta gubbar i bastun, just då jag. Då svarar hon: ”Det gör väl ingen skillnad, det är ju ändå genomskinliga dörrar!” Och så blänger hon på mig, tror jag. Jag ser inte det utan glasögon. Och så fortsätter hon: ”Ja och det är väl därför du sitter där du sitter, för att titta!”.

Nu satt jag faktiskt så jag tittade rakt mot den där glasdörren med rugglig vågformad yta som faktiskt går att se igen och man kan se att det rör sig nakna personer, på andra sidan. Jag antar det i alla fall. Jag har inte med mig glasögonen i bastun. Så vad det är för kön på de där beiga figurerna som rör sig på andra sidan det där suddiga glaset, ja det kan jag inte avgöra. Och det talar jag om för kvinnan. Hon tar ingen notis om det, verkar det som, utan hon fortsätter: ”Ja de är ju felvända de där glasdörrarna, jag har påtalat det för personalen. Den mörka sidan ska ju vara inåt.”

Jag tittar dels på dörren in till damernas och dels på dörren in till herrarnas, det finns ingen mörk sida. Glasdörrarna är lika ljusa på bägge sidor. Att de ser mörka ut från duschrummet sett beror ju på att det är mörkt inne i bastun. Jag hinner inte påpeka det där för kvinnan, hon går iväg.

Mitt damsällskap säger då: ”Å inte sa hon nåt om att jag sitter här och tittar på nakna gubbar? Men det är väl bäst att hålla tyst om det.” Hon fortsätter: ”Hon måtte ha bra syn den där, jag ser då inga intressanta detaljer, det är ju bara suddigt.”
Klockan går och det har blivit dags för mig att gå till bassängen så jag reser mig för att gå och säger då till damen: ”Ja man lär så länge man lever.” Och nickar menande in mot damernas. Damen nickar i samförstånd.

Efter:
Även efter sätter jag mig i bastun för att liksom efter-koppla-av efter avslappningen. När jag sitter där och väntar på min bastukompis, en tjej som är med i samma avslappningsgäng. Vi brukar sitta en stund och samtala om allt möjligt, mest sjukligheter.
När jag sitter där, och väntar, slits damernas dörr upp. Jag hinner uppfatta att det är en mycket naken kvinna som ställer sig i dörröppningen. Gentleman som jag är så tittar jag stint åt ett annat håll. Kvinnan fattar att något inte stämmer. Stänger dörren igen. Och jag ser sedan hur hon viker sig och jag hör hur hon skrattar. Jag hör också min bastukompis som ursäktar och menar att det där skulle hon ju ha talat om, men hon hann inte.

De har nyligen bytt dörrar och skyltar om att det är unisexbastu har inte kommit upp än.

Mobiltelefonen
Jag beställde ju en via nätet. Som skulle hämtas i butiken som inte hade några…

Jag åker i alla fall dit och lämnar fram lappen. Men sedan kunde jag inte vara så elak att gå hela vägen så jag upplyste dem om att den där telefonen har de inte men jag ville veta hur de tänkte lösa problemet. De tänkte inte lösa det problemet. Jag tvingade dem dock att kolla om det fanns någon i Uddevalla (Torp) och där hade de 5st. Bestämde mig för att jag inte hade någon lust att åka dit, dessutom hade det här krånglat tillräckligt.

Jag åkte hem och satte ihop ett meddelande till El-Gigantens kundtjänst och förklarade hela snurrigheten och klämde till med att jag förväntar mig någon form av kompensation.

Jag blev erbjuden en presentcheck om 100 SEK. Jag accepterade det och så har jag beställt en mobiltelefon, som ska skickas till mitt s.k. paketutlämningsställe. Nu får vi se om det kommer och vad det innehåller. Slutkostnad: 990 (mobilen) + 89 (frakt) – 100 (presentcheck) = 979 SEK. Om allt är OK så får väl det vara OK.

Onsdag

Jobbat 2 timmar, arbetsplatsträff, bl.a.

Bassängavslappning.

Sov en massa. Nu ca 18:00 har jag piggnat till lite.

Angående jobbet.
Jag annonserade lite tidigare om att jag eventuellt kommer att bli s.k. tvångsförflyttad. Jag är ju numer att betrakta som byråkrat och då har man ett eget rum, om man nu inte som jag bara arbetar 25%, då verkar det som om man får flytta på sig, bort från arbetskamrater och andra inarbetade ting.

Det får mig att tänka på något som jag undervisade om när jag var verksam som lärare i psykiatri. Jag drog den här undervisningen ganska tidigt på terminen. Den handlade om att komma för sent och vad det får för effekter. Den som mer eller mindre kroniskt kommer för sent har genom sitt beteende valt bort gruppen (klassen). Gjort en prioritering. Det tråkiga är att det kvittar vad som anförs som argument, har ingen betydelse om det faktiskt är behjärtansvärt. Gruppen upplever sig ändå som bortprioriterad.

Det där får som effekt att när gruppen planerar gemensamma aktiviteter så händer det att den s.k. kroniske senkommaren glöms bort. Det kan också bli så att det som senkommaren säger och tycker inte anses som viktigt även om det är skitsmarta grejer.

Det här är väl kända s.k. gruppdynamiska effekter och konsekvenser.

Det jag blir ledsen över är att det verkar fungera så även gentemot dem som blir sjuka (mig). Mina arbetskamrater som grupp agerar som om de blivit bortprioriterade av mig. Min insats eller närvaro är inte lika viktigt längre. Det kan till och med vara så att den upplevs besvärande. Ingen protesterar när chefen föreslår att jag ska flytta på mig för att underlätta deras möjligheter att kunna samarbeta mer effektivt (det fattas egentligen ett rum).

Det handlar egentligen om att de måste anpassa sitt arbete, efter mig, ca 10 timmar per vecka. De resterande 30 timmarna är jag ju inte där.

En medarbetare uttryckte det så här: ”Du kan inte begära att vi ska anpassa oss efter en som bara arbetar 25%”.

Intressant, det förväntas av mig att jag ska anpassa mig till 100% efter dem.

Helt bestämt är det inte men eftersom jag är den ende, av fem, som protesterar så är nog min möjlighet att få vara kvar i arbetsgemenskapen obefintlig.

Å andra sidan, med det klimatet, vem vill vara kvar då?

Onsdag

Onsdag morgon

Uppsnappat:
Hustrun pillar med en grej.
Maken: Akta dig det kanske är ett intelligenstest.
Hustrun: Nä det är det inte för jag klarade av det.

Onsdag kväll
Ledig dag.

Var till bassängavslappningen.

Åkte sedan till Trollhättan och hjälpte mor & far med ett väggfäste till nya platta frukostTV’n – svettigt!

Hemma har jag ägnat resten av dagen åt att rensa bort filer från datorn. Det blev 6st DVD. Ja jag gjorde bedömningen att jag ville ha dem (filerna) kvar.

Onsdag

Jobbade två timmar på morgonen.

11:00 var det dags för bassängavslappning. Inte läge att utvärdera efter 2:a gången. Men jag är inte till mycket människa efteråt.

Väl hemma åt jag lite sedan lade jag mig för att vila och vaknade 16:30. Attans! Där försvann den eftermiddagen.

Nu på kvällen har vi varit till lantgården där vår f.d. katt Abbe numer bor. Han hade det jättebra. Och de var nöjda med honom. Han får följa med ut lite och det är nog bl.a. det som gör att han trivs. Och så har de en snäll hund. Och så är de själva väldigt snälla.

Han äter bl.a. rådjurskött och nötkött samt räkor.

Medan vi var där låg han och sov lugnt i en papplåda med en filt i.

Nu kan vi koppla av den biten – han har det bra. De fick nu alla ägarpapper och stamtavala.

Jag har gått igenom bilderna från gårdagen. Jag tog ju 449 st. Av dessa behåller jag 58. Följande djur & kryp är avbildade:
Storskrake
Storskarv
Fluga – Obestämd
Fluga – obestämd (halva vingarna gula)
Insekt – obestämd (kanske nattslända eller bäckslända)
Kärrblomfluga
Stallfluga
Baltblomfluga
Gul hagblomfluga
Blå Spyfluga
Bilik slamfluga
Liten stickfluga
Parasitstekel
Geting
Spetsbärfis
Allövbagge
Betbladlus (2-3 arter)
Ängsgräshoppa
Kärrgräshoppa
Skogsödla

Precis vilka bilder jag ska publicera har jag inte bestämt. Det får bli under morgondagen.

Rehabläget

Var till distriktssjukgymnastiken igår. Vi gick igenom några få lätta övningar som jag ska cirkelträna ett tag framöver, med start 13:00 nu på fredag. Det känns skönt att få komma igång.

På kvällen unnade jag mig en seans i bastun. Det satt fint. Det är bara det att bada bastu själv är liksom inge kul.

Satte i mig en påse jordnötter i går kväll. Den åker fortfarande upp och ned. Hustrun föreslår att vi ska sätta upp helkroppsbilder på oss själva, på kylskåpsdörren, från den tiden vi var normalt byggda (smalare). Kanske en riktigt bra idé. Som den nu är har man liksom en skev kroppsuppfattning.

Nu på förmiddagen ska jag åka till THN och hjälpa Mor lite. Det går väl sådär bra med hennes arm. Det kommer säkert att bli bra i slutändan men hon har det svårt nu.

Sedan har de något mickelmackel med datan också.

Ut med granen

Det är tydligen tradition att granen ska ut på trettondan, i dag. Och då ska det ske direkt när man vaknar – tydligen.

Så nu är jag helt slut, efter att ha pyntat av granen och sett till att den kom utanför dörren och så sopa jag upp alla barren. Bonusjobb blev att göra rent kattsandlådorna.

I dag hade jag tänkt planera min sjukgymnastik och lägga upp en meny med ”smart” ätande. Efter det hade jag planerat att gå ut med hunden och senare på kvällen cykla 10 min på motionscykeln. Planerandet och hundpromenaden får vara. Nu ska jag lägga mig och vila så får vi se hur det blir med motionscykeln.

Mor:
Mår bra idag efter operationen i armen i går.