Första gången jag begrep att det var något lurt i nacken, som orsakade den där märkliga värken mitt på höger överarms utsida, var när jag stannade utanför mitt jobb och tittade uppåt och det högg till som attan i armen.För att övertyga mig om att det inte var en tillfällighet upprepade jag det där ett antal gånger till – jag höll på att svimma av smärtimpulserna.Värken i överarmen började några dagar efter att vi via bilfärja landat i England och körde mot Skottland. Jag noterade då också att värken lättade om jag höll armen lite bakåt uppåt. Som när man håller handen på passagerarsätets nackstöd – vilket var precis vad jag gjorde. Värken lättade också av att jag gick. Vi gick mycket i Skottland. Det var högländerna (Highlands) som lockade.
Senare förstod jag att jag fått någon form av skada i nacken när jag satt i britsen, uppbackad bakom ryggen, på båten och läste i en bok. Det var relativt kraftig sjögång – jag somnade. Hakan gled ned mot vänster (ja, jag vaknade så i alla fall). Och så gjorde det attans ont i nacken.
Masserade lite, fixade till bädden och lade mig tillrätta, somnade och vaknade på morgon utan att känna något konstigt.Men det var troligtvis då en eller två s.k. mellankostdiskar brast eller buktade kraftigt (diskbråck). Och tryckte på ryggmärgsnerver som letade sig ut från ryggmärgen och ut till höger arm och gav upphov till en rackarns svår värk (rizopati).
Båtfärden från Göteborg till Newcastle var den 19 augusti 2001.
Innan jag förstod att det var diskbråck i nacken som orsakade problemen så misstänkte jag länge att det berodde på någon form av utslitningsskada jag fått av att cykla från Dinard i Frankrike hem till Sverige. Jag hade då problem med att det gjorde ont bak i övre delen av ryggen dör övre delen av skulderbladen möts, om man trycker ihop dem. Att det gjorde ont där berodde på att man (jag) cyklade framåtlutad med allt stöd på/mot händerna.
Jag kunde inte heller utesluta mångårigt sittande framför en dator med flitigt datormusanvändande.
Besvären blev värre och fler under slutet av 2001. Myrkrypningar i hela högerarmen. Bortdomningar som började i fingrarna och spred sig mot axeln. Känseln började försvinna i höger tumme. Alla besvär spred sig från fingrarna (tummen) och upp mot axeln, förutom muskelvärken, den började mitt på överarmens utsida och spred sig sedan åt alla håll.
Jag sjukskrevs och den s.k. kliniska diagnosen blev diskbråck eller diskbuktning i C6-nivån. Kotorna (vertebra) i nacken är namngivna och numrerade. Vi har 7st nackkotor och de benämns C1 till C7 och numreringen börjar uppifrån. Ryggmärgen (medulla spinalis) är också uppdelad, i s.k. segment och nivåmässigt stämmer det i nacken relativt bra, med kotornas placering.
Ta t.ex. ryggmärgssegment C6 här menar man det område av ryggmärgen där ryggmärgsnerv C6 har sin s.k. rot. Ryggmärgsnerv C6 har sin ”port” eller ”öppning” (foramen), ut mot kroppen, mellan kotorna C6 och C5. (en åt vart håll. Höger och vänster. Alltså finns det två C6 ryggmärgsnerver) Det är alltså risk för begreppsförvirring här. Flera olika kroppsdelar kan alltså ha samma benämning. C6 kan alltså betyda ett ryggmärkssegment, en nackkota, en ryggmärgsnerv (hö. el. vä.). Dessutom finns ett (hö. el. vä.) s.k. hudområde (dermatom) som också benämns C6.
(Och härmed ska jag försöka hålla tillbaka pedagogen i mig. Det blir så mycket text…)
I december 2001 var jag till röntgen för en s.k. slätröntgen. Cancer ska ju uteslutas bl.a. och så ville de få mer svart på vitt att det var diskbråck. De hittade s.k. nivåsänkningar mellan nackkotorna C4-C5 och C5-C6. De kunde också se s.k. bentillväxter (oseofyter). Därmed blev den kliniska diagnosen bekräftad. Mina besvär kunde förklaras med röntgenfynden.
Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001
Hejsan.
Jag har 3 diskbråck i nacken och sökte därför på nätet om detta. Det var på det sättet jag stötte på din sida. Det spontana är att du måste ju vara helt knäpp. Alla journaler….rtg-plåtar….osv. Hypokondrisk skulle jag tippa på. Hur du kan klaga på trötthet och smärta, när du i nästa stund berättar att du kört ett gympingpass i 90 minuter. Det låter bara som att du är arbetsskygg och lat och vill att alla ska tycka synd om dig. Jag ska kanske nämna att jag har haft och har fortfarande alla symtom som du beskriver. Men jag har inte varit sjukskriven en enda dag. Man får väl ”bita ihop” lite.
Jag tycker att hela din historia är patetisk. Hur du ens kan komma på att doktorer ska ändra i sina journaler…..löjligt.
Bli vuxen istället.
Hejsan.
Det var värst. Bror duktig är i farten. Grattis till att dina besvär inte påverkar dig så att du inte kan jobba.
Oavsett vad du tycker och drar för slutsatser är min högsta önskan att få vara frisk och orka jobba.
Jag och sjukvården har försökt med ’allt’. Är s.k. sjukpensionär, till 100%, fr. o.m. september 2009.
Vi är alla olika. Både på utsidan och insidan.
Det finns personer med betydligt värre utseende på ryggraden än vad jag har som inte har några besvär alls.
Och så finns det dem som har ännu värre besvär än vad jag har. Och undersökningar visar att de inte borde ha så svåra besvär.
Det där är det forskat på och är välkänt.
Jag blev i vart fall opererad i nacken och det hjälpte en hel del. (Men det har du väl redan läst?) Jag trodde jag skulle bli bra och började arbeta men så ca 2 år efter operationen var det något som började spöka igen. Men jag ’bet ihop’ och jobbade på.
Sökte hjälp via min husdoktor och fick komma till Spine Center i Göteborg. Via magnetröntgen visade det sig att det hade utvecklats förträngningar både nedanför och ovanför operationsstället. Jag hade också ett stort diskbråck i bröstryggen som främst påverkade höger ben och sedan var en stor del av ländryggen s.k. degenererad med bl.a. förträngningar på flera nivåer.
Men någon mer operation blev det inte då besvären inte orsakar s.k. funktionsbortfall. Att ha en satans värk räknas inte som en indikation för operation.
Ibland har jag dagar som är riktigt bra och ibland är det riktigt skit.
Du är den förste som diagnostiserar mina besvär som hypokondriska. Du måste vara duktig inom det medicinska området. Speciellt inom psykiatrin. Det är även mitt specialområde – jag är utbildad vårdlärare med specialitet inom psykiatri.
Givetvis har jag ett otal gånger varit inne på om jag överreagerar och förvärrar mina besvär och så kan det givetvis vara. Jag har deltagit i en hel del ’kurser’ som går ut på att just kontrollera sin inställning till besvären så att de inte tar överhanden. Jag upplever att det funkar, till en viss del.
Att min historia är patetiskt står det ju dig fritt att tycka.
Om doktorer har skrivit uppenbara fel i dina journaler, tycker du då att det är OK?
(Nu orkade jag inte driva det vidare och just den doktorns journalanteckningar var inte ’avgörande’.)
Jag önskar dig verkligen lycka till i framtiden och att du slipper det helsike jag har och har haft.
Och har du den tinnitus som jag (också) har så är jag ruggigt imponerad över din prestation.
Min erfarenhet är i vart fall att om du ’bara’ har diskbråck så borde dina besvär försvinna inom tre år.
Bara att ’bita ihop’, vänta och jobba på.
Jag ser fram emot att få höra av dig när du spontant blivit bättre.