————– ttela ————–
Ledaren:
Börjar faktiskt bli lite trött på den här rabiata ”Fi”-hysterin. Nu är jag ju inte på plats och kan inte bilda mig en egen uppfattning. Och kan jag förlita mig på vad massmedia förmedlar?
Är ”antifeminismen” så otroligt stark så det krävs ett feministiskt parti? Som egentligen, på något konstigt vänster motarbetar sin egen feminism?
Liza Marklunds CITAT från Expressen:
”jag kommer aldrig att rösta på er, men fortsätt gärna att toka er så att vi andra verkar lite normalare”, säger en del av vad jag också tycker. Det får ett ”löjes skimmer” och förlorar trovärdighet. Och det vinner patriarkatet på!
Jag är anhängare av naivismen. Jag är nämligen så naiv så jag anser att vi alla gemensamt kan arbeta för:
– att kvinnliga präster anses hur självklart som helst. Jag är så naiv så jag trodde att det var så, eftersom det har funnits kvinnliga präster i en massa år.
– lika lön för lika arbete.
– att barn fostras i samförstånd mellan bägge föräldrarna och samhället. Och eventuella problem löses efter bästa förmåga. Barn är ingen ”sak” som tillhör ett specifikt kön. Barn ”tillhör” oss alla, barnen är vår framtid och det är vår skyldighet att de ska kunna leva och verka i en trygg framtid.
– att ALLT våld stävjas i sin linda genom att vi ALLA reagerar på minsta signal. Då kan vi också komma åt det ”dolda” skamliga och nedvärderande kvinnovåldet, i hemmen.
– att GEMENSAMT motarbeta porrindustrin genom att lyfta fram EROTIKEN.
– ingen diskrimineras för sin sexuella läggning.
– att HELA rättssystemet ses över så att ALLA straffsatser blir mer anpassade till det ALLMÄNNA rättsstänket. Sedan har jag inte funderat färdigt på hur jag skulle vilja att det ser ut i förhållande förövare-offer och då specifikt våldtäckt. Det lutar åt att jag vill mer lägga bevisbördan på förövaren, att denne bevisar att ”samtycke” fanns. Nu är det ju liksom tvärt om. Det är offret som ska bevisa att den inte samtyckte. Sedan måste rättsväsendet se till att skydda oskyldiga. Man eller kvinna ska inte kunna anmäla MIG för våldtäckt bara för att de är sura, förbannade, missledda, taskigt vaggade etc. DET ska i så fall avklaras i FÖRUNDERSÖKNINGEN och aldrig hamna i rättssalen.

Har jag missat något så hör ni väl av er?

Nyheter:
Lustig rubrik: ”Köerna kortas med privata vårdgivare”. Läser man artiklarna så förstår man ju att det är extra skattepengar som ligger bakom möjligheten att korta köerna. Här får jag ju nästan uppfattningen att de ”privata vårdgivarna” är räddaren i nöden som ställer upp och hjälper till. Om nu offentligheten KÖPER vård av privata vårdgivare så är den vården att betrakta som OFFENTLIG.
Vad är rubriksättaren ute efter?

Debatt-artikeln på sidan 5 tycker jag skall lyftas fram som en NYHET. Även om det varit känt i flera 10-tals år att amalgam är högst ohälsosamt i de flesta munnar.
Det är SKRUTT att beslutsfattare låter penningen bestämma i denna fråga.

Märkligt att Sahlgrenska får skäll för att de inte uppfyller vårdgarantin. Vad har det för botten? Hela artikeln genomsyras av en åsikt att det är specifikt den behandlande enheten som gjort fel. Är inte den egentliga grundorsaken att BESLUTSFATTARE snålat in med pengar till det som behandlingsenheten i flera år bett om? Fler strålkanoner och mer resurser.

Politik:
Inget nytt under solen? Alliansen(m, fp, c & kd) håller väl på och filar argumenten liksom Koalitionen (s, v & mp). Att följa ”Fi” ska bli riktigt intressant.
Personligen tror jag att partierna skulle vinna på att lämna sina allianser, koalitioner och grupperingar. Alla partierna har idag en ”nyans” i sina led. Moderaterna har värderingar som går från ljusblått till mörkblått och Socialdemokraterna från ljusrött till mörkrött. Och i ändarna överlappar de liksom varandra.
Det vore ärligare mot folket, röstarna, om respektive parti ”körde” SIN linje och SINA sakfrågor. Sedan får den parlamentariska demokratin råda vid förhandlingsbordet om hur det sedan ska bli med de olika frågorna. Då skulle olika grupperingar kunna bildas i olika sakfrågor. Borde inte det bli mer representativt?
Vi har ju ändå lämnat den ideologiska partibildningen framför en sakfrågepolitik.
Som det nu är så kan man ju inte rösta på något parti om man t.ex. vill behålla en hög alkoholskatt.

Serier:
ZITS klar vinnare. De övriga var inte i närheten. Utgjorde aldrig något hot. ERNIE, kul historia, men måste man dagligen läsa Aftonbladet för att fatta? Jag t.ex. är så obildad så jag vet inte vem Jan Suhr är. Och vad har serietecknaren Bud Grace eventuella psykiska krafter med själva historien att göra? Jag har en känsla av att jag kanske missat något uppenbart är, eller?
———————————–

Läs mellan raderna, också!