Det blev en del uteaktivitet också

Geocaching
Cyklade i det vackra vårvädret och 'fångade' min först s.k. Wherigo-GPSgömma.
Den går ut på att det sker en slags interaktion. När du närmar dig en plats så kan det dyka upp antingen information om platsen (i GPS:en*) eller så ska en uppgift lösas.

Jag klarade den och hittade till slut en liten gömma.

*Alla GPS:er kan inte hantera denna funktion.

På väg hem vilade jag vid min mors barndomstrakter; Sandbäck.

En bild på enda kvarvarande byggnaden; Jordkällaren:
[Bild: Jordkällaren vid Sandbäck]
(klicka på bilden för att kika på jordkällaren i större format)

Och så en bild på ett helt gäng Snödroppar:
[Bild: Snödroppar vid Sandbäck]
(klicka på bilden för att kika på jordkällaren i större format)

Hälsoläget:
Ont i halsen? Kan hustrun ha smittat mig?
[01-05-015-035]

Turkiet – Alanya – Dag 45 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*****************
Så här blev det:

Naturbesök
Har ju inte gett upp med att försöka hitta ormar. Fick ju s.k. blodad tand när jag fick syn på den där nyligen överköra ormen.

Det började med att jag slog huvudet i en grov gren. På väg upp, via genvägen.
[Bild: Nisse Huvudsår, Alanya, Turkiet]
Har ju hört uttrycket: ”Naturen slår tillbaka”. Men det tycker jag att den bara ska göra mot dem som är dumma mot naturen. Jag är ju snäll jag. Känns inte rättvist…

På hemvägen, körde jag över en katt.
Cyklade på trottoaren. Märkte ingenting. Plötsligt känner jag att jag kör på något och att det låter som en katt. Hann inte bromsa så katten får även bakhjulet över sig.
Av det lilla jag hann se så tror jag att jag körde över katten i bröstkorgstrakten. Den var borta när jag stannade. Försvann som en pil in bland husen på motsatta sidan av gatan. Inget å göra. Bara hoppas att katten var såpass ung så den klarade att bli överkörd av gubbe på cykel. Breda inte allt för hårt pumpade däck kan ju vara bra, i det här läget.
Hur som, det känns inte bra.

Jag ska kanske hålla mig inlåst?

Av naturbesöket blev det ett par bilder (men ingen orm :meSad: )
Snigel
[Bild: Snigel i Turkiet]

Gråsugga+Klofoting
[Bild: Gråsugga+Klofoting i Turkiet]

Tusenfoting
[Bild: Mångfoting i Turkiet]

Fågel
[Bild: Fågel i Turkiet]

Blomfluga
[Bild: Blomfluga i Turkiet]

Gräshoppa
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]

[Mer naturbilder, kommer…]

Vid ett tillfälle, när jag smög omkring där i buskarna så höll jag på att skrämma slag på en Turk, lite äldre än vad jag är. Han stod och pinkade och så kom jag brakande ut ur ett par buskar…

Handla
Nu ska jag strax iväg och handla, rätt så mycket. Har nästan slut på ’allt’.

Migros
Handlade det mesta där. Hittade inte köttfärssås på burk…
Cola åker jag till Bim och handlar. En inhemsk variant, mycket billigare.

Kylen
Inte klokt vad mycket det är som är knasigt i den här lägenheten (bl.a.). Kylen måste jag frosta av varje vecka. Så här ser det ut efter 7 dagar (och då har jag ändå lagat listen, nedtill):
[Bild: Kylskåpet, Alanya, Turkiet]
Och vad jag kan se så är det egentligen ett självavfrostande kylskåp. Helt klart funkar det inte som det ska…

Har upptäckt varför. Avrinningshålet är ’pluggat’, igenlimmat och som ytterligare säkerhet övertejpat, på baksidan av kylskåpet alltså.

Cykeln
Håller på att falla isär. Sadeln håller på att ge upp. Själva sadeln är på väg nedåt medan den uppehållande metallkonstruktionen är kvar i sin position. Ni förstå, ja?

Kommer säkert mer text…

Turkiet – Alanya – Dag 36 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Reser hem. Skriver mer senare…

I natt
Klockan 02:30 (lokal tid) ringde våra mobilväckarlarm.

Dags att packa ihop och transportera hustrun till Antalya Flygplats, Terminal I (kollat och klart).

När vi passerar lobbyn så undrar nattportiern om vi ämnar lämna hotellet…, de har helt uppenbart ingen rapportöverlämning eller liknande så nu fick vi förklara att jag följer hustrun till flygplatsen och kommer sedan tillbaka (dessutom var det ingen panik, för deras del, vi betalade ju hotellrummet i går kväll.

Vi gick ut och jag gick bort till platsen där jag enligt anvisning från vakter fick ställa cykeln, ingen cykel.

In till receptionen och förklarar att cykeln var borta – var var den?
Först får den språkbegåvade nattportiern för sig att jag vill ha en cykel och menar jag, Att jag vill att han ska skaffa fram en?…, herregud!

Till slut fattar han och ringer vakten, de hade flyttat på cykeln, till ett säkrare ställe…?

Jag går ut och möter upp.

Som tidigare placerar jag resväskan i damcykelböjen och vi börjar gå mot flygplatsen.

Vi kommer till vakten (poliser). Jag ser på långt håll att vakten är laddad och när vi kommer fram ser han jätteglad ut och pekar på vår transport. ”Delux!” säger jag då och då blir han ännu gladare. Vi har glatt många lokalinnevånare med vår transportlösning.

Vi hittar en genväg som faktiskt är en genväg.

In på terminalen. Även jag måste passera (som tidigare) första säkerhetskontrollen.

Hjälper hustrun att vänta på att stå i kö till incheckningen. Kommer faktiskt igång, inom rimlig tid.

Står länge och tittar efter henne när hon försvunnit bakom den ’sista’ säkerhetskontrollen. Dit bara de kommer som har ’boarding card’.

Jag cyklar sedan tillbaka till hotellet och lägger mig. Klockan är ju bara ca 04:00. Ca 06:00 får jag ett SMS från hustrun om att hon sitter på planet. En stund senare hör jag hur det första, i en serie plan, startar och drar iväg. Inbillar mig att hustrun nog var med på det första.

Frukosten
Helt klart överraskande med tanke på vad vi läst i en del recensioner. Jag förstår inte hur man kan sakna något här?

Några bilder:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Buffen sträckte sig en bit bort, Närmast frukt & grönt, ost, marmelader en del köttpålägg, olika sorter yoghurt.

Sedan bröd och kakor

Därefter ett stort bord med 8 varmrätter (inklusive ägg, kokta som stekta)

Sist (längst bort) fanns mer frukt, dryck och en ställning med müsli och passande tillbehör.

Det här har jag aldrig tidigare träffat på, på en frukostbuffé. ja inte någon annan stans heller för den delen:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Man kunde skrapa honung direkt från den ’råa’ honungskakan. Den fyrkantiga grejen i mitten. Det ljusa i ’fönstret’ är det som är kvar av honungskakan.

Antalya
Tänkte jag skulle stanna i Antalya och kika runt lite första målet var att cykla in till centrum.

Jag checkade ut, var ’tvungen’ att vänta lite för portiern litade inte riktigt på att jag inte tagit något ur minibaren. Det skulle kollas först. Dålig stil för ett hotell som anser sig placerat i ett förstklassig grupp.

Cyklade ut mot stora vägen, ’Alanaya Yolu’. Följer den västerut. Efter korsningen med ’Gazi Bulvari’ övergår den till: ’Aspendos Bulvari’.

Följer ’Aspendos Bulvari’ till en rondell där väljer jag: ’Alı  Çetinkaya C.’ I princip följer jag nästan hela vägen den enda spårvägen som finns här i Antalya.

I nästa rondell fortsätter jag samma gata. Är nu inne i centrum. Kommer till en lugnare gata, en gågata: ’Cumhurıyet C.’ Det är då jag känner att trafiktempot i den här staden är ungefär tre gånger värre än i Alanya. Dessutom, faktiskt. tas det lite mer hänsyn, i Alanya. Om man nu jämför. I Antalya kör de som riktiga stollar.

Där i centrum är man helt nära vattnet då får jag syn på något jag känner igen:[Bild: Hamnen, Antalya, Turkiet]
Nere på den piren har jag gått. Det var tidigt på morgonen den 3 okt.

Eftersom jag inte trivdes i staden så bestämde jag mig för att åka direkt till Busstationen (Otogar). Så kursen riktades in mot nordväst.
Jag körde upp på: ’Anafartalar C.’ Vidare till: ’Vatan Bulvari’. I stora rondellen med ’Atatürk Heykeli’, körde jag in på: ’Namik Kemal Bulvari’.
Busstationen ligger alldeles väster om rondellen: ’Anadolu kavşağı’.

I den rondellen (och i många andra rondeller och korsningar) har de animerade ’herr gåman’ (filstorlek ca 3 MB. Klicka på bilden):
[Bild: Herr gåman, Antalya, Turkiet]
Låt bilden ’ladda klart’ och se sedan hur den gröna gubben börjar lite sakta för att sedan öka takten.

Busstationen
Eftersom de kör lite hur som helst, i det här landet och helst ser att vi cyklister håller till på trottoarerna. Så regarear jag ju inte på att det kan vara fel att cykla på en uta som är under tag mellan två hus. En stor och en liten bussterminal.

Hörde en del hojtanden. Och när jag väl stannat så kommer det säkerhetsvakter rusande från en massa olika håll. Mest upprörd är en kvinnlig vakt som smattrande pratar i en valkie-talkie och jag förstår såpass att hon berättar att hon ’fångat’ en idiot som cyklar inne i terminalen (jag lovar det kan inte uppfattas som ’inne’). Hon sätter igång att skälla på mig. ”Pleace speak english I do not understand a word of wath You saying.” svara jag. Då sätter hon igång att kalla på ’translator’. DEt kommer en snabbt som attan. DE här vakterna är bra mycket mer effektiva än poliser, tro mig.

En engelsktalande kommer fram och förklara att jag inte får cykla inne på terminalen. jag ser oförstående ut och berättar i stället att jag ska med bussen till Alanya.
Genast inser de att de kan bli av med dåren. Jag blir ledsagad av den ilksna kvnilliga vakten som hela tiden skäller på mig och jag ler snällt tillbaka, jösses!

Nu måste jag leda in cykeln in i terminalbyggnade, förbi en säkerhetskontroll. Köpa biljett. Försöker förklara att jag vill sitta på vänster sida i bussen – möts av total oförstående. De pekar på bussföraren och säger att han är kapten på bussen så han får bestämma. han ser ut som ett frågetecken.
Passus: Vad kommer det sig att jag bättre förstår vad Turkarna menar och vill än vad de förstår mig?

Efter biljettköp så kommer vi till den smålustiga delen. Nu går jag ut till den plats där jag blev ’haffad’. Där är nämligen bussarna uppställda. Jag visste det där och jag visste också att man inte alls behöver köpa biljett inne i terminalbyggnaden. Det går utmärkt att göra det på bussen.

Bussen
Möjligt jag nämnt det tidigare men bussterminalerna är egna företag så bussarna måste betala en avgift för att få lämna busstationen. En bom och en vaktkur måste passeras.

Noterar de där trafikljusen med en extra ’lykta’ som räknar ned hur många sekunder det är kvar av grönt.

På hemvägen ser jag det där kokandet igen och passar på att ta ett gäng bilder. Den bilden som blev bra och förklarar något valde jag att publicera i inlägget den 5/11-09. Lite bakvänt kanske.

Nu var det två ’uppassare’ på bussen så jag frågade den yngste. Han tuggade tydligen på en kaka så det dröjde innan han svarade. Och svaret var: ”I do not speak any english.” Självklart. Och eftersom han inte förstod min fråga så kunde han ju inte passa den vidare till de andra två. Nu löste det ju sig. Senare på den här dagen pratade jag ju med hustrun via skype och fick ju då veta att det var majs.

Fick ett SMS från hustrun. Hon frågade efter bilens registreringsnummer. Jag svarade med det nummer jag kom ihåg. En stund senare får jag ett nytt SMS att hustrun hittat bilen, men med ett helt annat registreringsnummer. Jag hade ’glömt’ bort att vi hade ny bil så jag gav hustrun det föregående.

Hustrun berättade senare att hon gick omkring där på parkeringsplatsen och letade, hittade ingen bil. Då ser hon en securitasbil med en kvinna på passagerarsidan. Hon går dit och framlägger sin belägenhet, för kvinnan.
Det visar sig att den kvinnan inte hittar sin bil hon heller. Så hustrun och resväska stuvas in i securitasbilens baksäte. Först lyckas de hitta kvinnans bil. När de sedan åkt igeom alla parkeringar och inte hittat vår bil så säger securitaskillen: ”Nu är det bara området därborta som vi inte har undersökt.” Då känner hustrun igen sig lite och förmår föraren att köra dit bort, till det osannolika stället. Och se där står bilen. Frid på jorden.

Marinan
Jag bad att få gå av vid Alanya Nya Marina. De höll på att glömma lasta av min cykel… (ingen dricks där inte)

Kände lite oro för mina båtvänner. De hade inte svarat i telefonen, i går, när vi åkte förbi med bussen, på eftermiddagen.
Träffade kapten för Felma.
Han skulle göra några ärenden in mot stan så vi gjorde sällskap.
Vi käkade omelett och så letade vi upp, med hjälp av en lapp jag hade, vart det hotell ligger som deras kamrat skall komma till.
Därefter fick han följa med och se hur jag har det.

Rubrik
Och text som kommer att publiceras när jag är hemma i Sverige

Hur mår du
Är ett uttryck som jag tröttnat på, ordentligt. Så fort de får reda på att jag är Svensk så frågar de: ”Hur mår du?” och då är det meningen att jag ska svara: ”Bra.”. Nu gör jag inte det utan jag motfrågar artigt: ”Hur mår du själv?”. Det har inte hänt att jag fått något vettigt svar.

Det där inlärda, utan att egentligen veta vad det betyder och inte heller veta vad man ska göra med svaret, imponerar inte ett dugg på mig. Det gör mig inte glad. Jag känner mig inte mer hemma (varför det?) och inte får det mig att känna mig speciell heller. Det är ett lismande, rövslickeri som bara går ut på att få mig att ge mer i dricks. Jag ger mindre när jag råkar ut för det där.

Hur lär man den Turkiska turistnäringen att det där funkar bara på ’en del’ och det måste man luska ut på lite mer småluriga vis.

Samma med: ”My very good friend!” och ”kompis”. Var har de lärt sig att man ska tilltala ’kunder’ på så vis?

Är det någon Svensk, i Alanya, Antalya, Side etc som reagerat och tyckt: ”Vad bra det känns, att de är bästis, vän och kompis med mig.”

Turkiet – Alanya – Dag 5 av 62

Planering:
Utforska Alanya

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 4 av 62.

Hundstackare
Har sett en schäfer på en balkon mitt över gatan och noterat att balkongdörren alltid varit stäng när jag tittat åt det hållet.

Nu på morgonen satt jag ute på balkongen och inmundigade min frukost. Då ser jag en pojk komma gående, med schäfern. Skönt tänkte jag då, då blir den rastad – jag hade ju mina misstankar.

Strax därefter så ser jag hundägaren göra rent balkongen. Han använder rengöringsmedel, vatten och en skrapa(?) och så håller han sig för näsan. Grannen snett över tittar ut, med en näsduk för mun och näsa. Jag fattar då att det är något som stinker som attan.

Alltså, mina farhågor besannades. Hunden rastas inte, tillräckligt, så den tvingas göra sina behov på den lilla balkongen (kanske 3-4 m2).

Värt att notera: Den här bristen på känsla för anständig djurhållning förekommer överallt, världen över. Det finns puckon överallt.

[not: bild tillagd 091007]
[Bild: Hunden på balkongen]

Cykel
Nu ska jag se om den cykel jag har blivit lovad att låna finns kvar. Det är tydligen en holländare, här i huset som använder den som sin, men den tillhör en bekant till min kontaktperson. Jag lade en lapp i pakethållaren igår kväll. Jag lägger den lappen på marken när eller om, jag tar en cykeltur.

Ska försöka få tag på en billig begagnad cykel. Det känns liksom bäst.

Testade lånecykeln. Det var en sådan där som en måste sitta framåtlutad på så det gick inte alls.

Letade upp en cykelhandlare vid Gülen str. Hittade en helt OK ny cykel där med bra sittställning men cykelhandlaren skulle ha 200 TRY (1000 SEK) för den. Möjligt att det är billigt i Sverige. Jag gick en vända och erbjöd han sedan 120 TRY, icke så då fick det vara.
Han berömde mig: ”It was a good try.”

Var och hur hittar man begagnade cyklar i Alanya?
Varför har de ingen riktig opartisk turistinformation?

Data-Foto-USB-kabel
Försökte hitta en USB-kabel till min kamera. Nu har jag gett upp.
De har USB-läsare för SDHC, upp till 8GB som skulle fungera i min dator. Kostar 20 TRY (100 SEK). Skiter i det. Jag har ju fixat med Ubuntu nu så jag kommer ju åt bilder och filmer på kortet. Även om det är lite omständligt.

Mera cykel
Kollade på nätet lite och var till några cykeluthyrare. Det gick inte att resonera med dem.
En tjej pratade lite ’förtroligt’ med mig och menade att hon hade en cykel att sälja men det fanns inte en chans att hon skulle säla den för mindre än 300 TRY så på henne verkade det som om min blivande cykel, den för 200 TRY, var en bra affär. Hittade en annan cykelhandlare och diskuterade en begagnad cykel som jag ville ha annat styre och hel sadel på. 170 TRY ville han ha.

Det hela slutade med att jag köpte den där, första, cykeln för 200 TRY (ca 1000 SEK) en ny en (jag har säker på något vis blivit lurad?):
[Bild: Nya Cykeln i Alanya]
Inte bästa bilden med ett gallerstaket som bakgrund.
Men den har cykelkorg och så givetvis en massa växlar (som säkert kommer att krångla…). Funderar faktiskt på att investera i en tuta, en sådan där ’honk-honk’! Har dock inte hittat någon.
Turkarna tutar på en hela tiden och jag tänkte att jag skulle ’svara’ :me:

Ska fundera på om jag ska investera i cykelbelysning också. Det blir mörk fort och solen går nu ned 18:30 och den ljusa delen av dygnet blir, än så länge, kortare.

En bild på cykeln och huset där jag hyr lägenhet. Jag bor längst upp till vänster i bilden. Från vänster; sovrumsfönster och sedan ’min’ balkong.
[Bild: Nya Cykeln och lägenheten i Alanya]
Har varit ute och cyklat runt lite. Hamnade borta vid Metro. En bra bit öster om Alanya centrum. Där hade de likande cykel för ca 150 TRY, där ser man…
Fast den hade ju ingen cykelkorg.

Bad
Tror jag ska ta å cykla ned å ta ett dopp i havet – det är väl på tiden…

Det var faktiskt inte alls fel. Det var jätteskönt. Hittade en Tyska som satt och vakatade på sina barn hon fick hålla koll på min kase med torra badbyxor och glasögonen.

Det var en del sugande vågor. Sånt tycker jag om. Och det var jättekul att se framför allt när ungdomar blev överraskade av en och annan hög våg. Det blev liksom ett nystan av armar och ben som spolades omkring.

Sanden på Kleopatras strand är inte sand. Det är rundslipade småstenar (grus) som med förkärlek samlar sig på de platser som är möjliga. I badkläderna t.ex. Och har man som jag badbyxor med fickor så blir de snabbt nästan fyllda. I vart fall om man är i strandkanten där vågorna rullar in och virvlar upp sanden eller gruset…

Turistinformation
Tror jag ondgjorde mig över att det inte fanns någon turistinformation. Det är fel. Det ligger en turistinformation i korsningen där man svänger in för att komma till DALMATAS-grottan och upp till Alanya Castle (västerifrån).
Om den turistinformationen är anständig och opartisk har jag inte kontrollerat. Den var stängd när jag cyklade förbi.

Ett kryp
Har haft besök på balkongen av den här lille:
[Bild: Turkisk Gräshoppa]

Hälsoläget:
Fötterna är bättre. Att cykla avlastar lite :me:
Har lite problem med muskelsammandragningar i höger vad. Lite småvärk i ryggen men inget som jag förfäras över.

Teknik:

Hustruns cykel. Vi var och hämtade den. Den har ju varit på punkalagning. Hustrun passade då på att köpa, på min inrådan, en dynamo och en strålkastare (miljövänligare än batteribelysningarna). Sedan åtog jag mig det stora nöjet att montera det hela. Gick bra. Sedan fick jag teckna en beskrivning över HUR hustrun skulle sätta på dynamon.

Film:
Liftarens Guide till Galaxen. Filmen i sig var bra och kul. Lite besviken blev man dock över hur mycket som inte var med. Det mesta kände man ju igen från boken. Men man hade inte föreställt sig att den depressiva (manodepressiva) roboten Marvin skulle se ut så som han gjorde. Och inte att Vogonerna var med så mycket. Jag får nog ta och läsa boken en gång till.

Nu är det sängen som gäller!

God Eftermiddag/Kväll!

Pyssel:
Lagade en punktering på hustruns cykel. Gick bra. Hittade ett hål. Och det verkar som jag klarat mig från ökade besvär.

Bad:
Efter cykellagningen cyklade vi, hustrun, hunden & jag ned till Korseberg och badade. Vi konstaterade snabbt att det grumliga vattnet förtog en hel del av njutningen. Hunden struntade givetvis i det, vad är smuts?
Vi funderade på om det berodde på järnvägsarbetena uppe vid Trestad Center och/eller soptippens arbete med urlakningsdammar. Jag det kanske ni inte visste? Att en bäck rinner ned i Vassbotten som har sitt ursprung från markerna runt soptippen vid Heljestorp.

Vila:
Efter bad och cykeltur blev det en stunds välbehövlig vila.

Extramedicin:
Även om nu all "aktivitet" har en gynnsam effekt på mina besvär och den ökade värmen likaså. Så har jag ändå lite extra ont, så det fick bli ett extra piller.

Hundköttben:
Vi åkte till Granngården på Överby för att kolla in hela köttben till hunden. De ben de hade där var bl.a. hela Oxben, rökta. De var väldigt feta. Så vi tvekade lite och bestämde oss för att avvakta och först ta en diskussion med personalen på Byrackan i Vänersborg.

Eltandborsttoppar:
Läste ju en artikel häromdagen om hur ruskigt äckliga gamla tandborstar var samt rent av farliga med bakteriehärdar och allt. Nu har jag kommit fram till att tandborstföretagen antagligen lobbat för detta. Vet ni vad ett par (två) lösa "huvuden", borstar, till en Braun EL-tandbortse kostar (Coop Forum)? 95 SKR! Jösses! Och där ser man vad ofta jag bytt borstar! Som inte visste det.

Metro:
Utanför Coop Forum, Överby, har de satt upp en sådan där tidningsburk, innehållande gratistidningen Metro. Där var jag framme och tog en snabbt. Ville kolla hur de kommenterade sin fadäs med räknefelet angående Nuders sysselsättarpengar. Där 12121 SKR förvandlades till 120000 SKR. På sidan 06 sköter Metros Chefredaktör Sakari Pikänen det alldeles utmärkt, snyggt!

Bensinjakt:
Även hustrun och jag är inblandade i jakten på billig bensin. Så vi styrde ut mot Trestad Center och Uno-X tappen. Där var priset 8:18 SKR, bra pris. Det vara bara det att kön var ju hur lång som helst och dessutom hade ju varenda skitgubbe med sig alla sina reservdunkar och fyllde dem. Och vad det verkar gjorde det med en tjuga i taget!
Vi gav upp. Kanske smyger jag dit i natt?

Mat:
Väl hemma vattnades det i munnen av analkande korv och bröd. Korv, nyinköpt. Korvbröd ligger och väntar hemma. Trodde jag ja! Det visade sig att hustrun i sin outgrundliga snällhet skickat det med ungdomarna. Men det gick ändå.

Tillbaka!

Jaha, då var man hemma igen då. Det går fort när man har roligt. Har ätit och vilat. 19:02 låste vi upp dörren till vår lägenhet och möttes av klart sällskapssjuka katter. De fick smaka på Doggy’s nya kattmat, i tetrapack. Ja det kallas så fortfarande, fastän det inte är som en pyramid (tetraeder). Julius, hustruns katt, skrek och ”kastade” sig över maten. Min katt, Abbe, backade lite försiktigt, studerade Julius och vågade sig sedan fram och nosa lite. Efter en stund åt han också.

Hunden sköter sonen om ett dygn till, tackar!. Annars har hon varit hos Mor&Far.

Vi var på IKEA. Och vi var jätteduktiga och handlade bara det vi hade tänkt oss. Gardiner och gardintillbehör. Det blev en sen lunch också. De har bra mat på IKEA.

Tidigare på eftermiddagen lämnade vi våra mycket goda vänner M&M, vid en grusväg, i Halland. Vi hade varit ute på en promenad. Plockat lite Kantareller och fikat på de Halländska kustklipporna. Diskuterade bl.a. tidvatten och glömda pass samt hade det allmänt jättemysigt. Det var också första gången jag prövade en längre promenad med gåstavar. Med tekniken stavarna framför kroppen. Och det fungerade bra!

På morgonen vaknade jag mycket utvilad. Jag hade sovit gott. Ensam i en 120 cm bred säng, man kanske skulle ha en sådan? Hustrun hade ett eget rum hon också, i våningen inunder. Undrar vad M&M menade med att sära på oss sådär?
Nejdå, så var det inte alls. Det var jag och hustrun som fick välja precis hur vi ville ha det.

Kvällen innan, på lördagen, blev vi riktigt bortskämda! Massor med fantastisk god mat och sedan är ju dessutom M&M så himla trevliga. Vi trivs bra ihop med dem.

Större delen av lördagen tillbringade vi på Göteborgskalasets sista dag. Jag har en anteckning därifrån:
14:08. Göteborgskalaset. Trött, sitter vid ett fik. Har blivit ”placerad” här, av hustrun. Jag somnar hela tiden. Dessutom är jag kroniskt hungrig och tänker bara på mat hela tiden. Måste skriva om ”fetma” på min hemsida. Vi gick förbi en ”demonstration” om ’USA ut ur Irak’. Det fick mig att fundera på detta med Israel, Palestina och Gasa. Hur började det? Egentligen?
I morse var vi till Kexfabriken i Kungälv.
’Mer i detalj beskriva Kungälvs Vandrarhem.’

Där har jag alltså minst tre ”arbetsuppgifter” för de kommande dagarna.

På lördagsmorgonen sträckte jag kedjan och drog åt hjulmuttrarna, på cykeln.

Under fredagen cyklade jag ju från Onsjö, Vänersborg till Vandrarhemmet i Kungälv. Här följer anteckningarna från den cykelturen:
2005-08-12. 14:21. Mulet lite sol. Svag motvind. Vesten, busshållplats. Lite söder om Trollhättan, på Hjärtumsidan. DST: 17,91 km. Skickat SMS till hustrun om att hon ska ta med svampknivar.
Skulle gett mig iväg tidigare. Detta kommer att ta tid. Men va f-n, vem har bråttom?

15:52. Svarta moln framför och bakom mig. Mitt över är det lite sol emellanåt. Så har det varit en lång stund nu. Lite mer enveten motvind. DST: 24,98 km. Hjärtum.
Funderade på detta med svampställen. Min son försöker få mig att avslöja våra svampställen? Svampställen är sådant man viskande för vidare till den som förtjänar det och det sker på ens dödsbädd.

15:15. Svarta moln. Motvind. DST: 29:91 km. Ström (Lilla Edet). Vid Preem-macken. Rätt så varmt trots frånvaron av sol, svettigt. Det rullar!

17:03, Svarta moln. Motvind. DST: 56,99 km. Häljeröd (södra). Nu är det nära! [trodde jag]. Nu är jag ordentligt trött!

17:36. Igenmulet, svarta moln. Framme! Kungälvs vandrarhem. Var är hustrun? DST: 64,57 km.

18:03. Hustrun svarar inte på mobilen? TM: 4:03.12. [betyder: Tid på cykeln]

Att cykla de ca 65 kilometrarna tog totalt 5 timmar och 19 minuter. Då är handlande på Överby inräknat och alla raster och pausar.

Sista delen av turen var lite tråkig eftersom det började duggregna. Dessutom "lossade" bakhjulet. Hjulmuttrarna släppte lite så jag kunde inte "ta i".

Hustrun dök allt upp lite senare. Medan jag duschade fixade hon hämtpizza. Till det drack vi Öl. Ska också erkänna att jag ”klämde” några ”belöningsöl” precis efter att jag kom fram till Vandrarhemmet.

Kulighet!

Visst är det läge för en rolig berättelse?

Syrran och Bill 70-talet Nr 2
Min syster är ute och cyklar med hunden Bill. Hon har varit och handlat apelsiner, tror jag det var.
Syrran cyklar hemåt, mot Hjortmossen. På Klaffbron blir hunden Bill skitnödig. Syrran har två fyllda papperskassar, en på vart cykelhandtag. Med apelsiner. Hunden tvärnitar och kröker rygg. Syrran har ett stadigt tag om hundkopplet och märker givetvis inte att hunden ämnar lätta på trycket, så hon stannar inte.
Och då välter ju givetvis cykeln, med syrran och de fulla papperskassarna. Innehållet i papperskassarna sprider sig över hela korsningen, öster om bron, samtidigt som hunden Bill sitter och skiter färdigt.
Klockan är väl ca 16:00, det är rusningstid. Jag är osäker, men jag tror inte att den korsningen var ljusreglerad på den tiden. Det blir ett mindre kaos. Jag tror att fler vänliga själar hjälper min syster att plocka upp apelsinerna.
När min syster kryper omkring där och plockar apelsiner och försöker torka upp hundskiten, rullar en polisbil förbi. Min syster blir faktiskt lite konfunderad över att de inte stannar och liksom menar att: ”Vad har hänt här då?” Eller nått.
Vid ett senare tillfälle, promenerar Syrran hem från staden, då saktar en bil in och någon frågar: ”Har du inte Collien med dig idag?” Bilen, det var en polisbil!