Julafton 1975. Hjortmossegatan 130. Trollhättan.

Jag och min syster började ganska tidigt spåna om vad vi skulle hitta på att ge till far, i julkapp, något kul.

Minns inte vem det var som kom på idén men vi kom i vart fall fram till att han skulle få en höna. Nu var det så bra så att en av syrrans arbetskompisar hade en lantgård, bl.a. med hönor och hon hade en särdelses tålig höna. Vi fick låna den.

Syrran hämtade hönan hem till sig, dagen innan julafton, tror jag det var. Och jag tror det var jag som ansvarade för att fixa låda.

Vi fick halm från arbetskamraten och lade det i botten på lådan. Jag gjorde 'lufthål i sidorna. Hönan fick sedan tillbringa natten i lådan, men den var öppen. Enligt syrran fann hon sig väl tillrätta, hönan alltså.

På julafton slog vi in lådan i julklappspapper och levererade den till Hjortmossegatan 130. Lådan placerades vid granen. Vissa problem hade vi med att hålla våra egna husdjur borta från lådan, en katt och en hund. Det var ju inte bra om den fick för stor uppmärksamhet. Vi hade ju ansvar för hönans hälsa, om inte annat.

Broderns katt Poppsy var t.ex. mycket intresserad:

Vid ett tillfälle hade han hela ena tassen inne i ett av lufthålen och lyckats peta ut ett halmstrå…
Jag var snabbt framme och petade in det igen.

Jag tror vi lyckades bra med våran 'cover-up' för det verkade som far inte misstänkt något. Nog såg han lufthålen och förstod att det var något lurt men det lät ju inget. Han berättade senare att han trodde lufthålen var där för att lura honom att tro att det var något levande i lådan.
Strax efter den här bilden:

Öppnar han locken och ser en rygg på något djur och utbrister: ”En gris, det är gris!”, då tittar hönan upp, på far och han fortsätter: ”Men, va' f-n, det är ju en höna! Vad ska jag med den till den kan jag inte ha?”.
Vi lugnar snabbt far med att hönan är lånad men innan det hinner vi med att nästan övertyga han om att nästa moment är; nackning, plockning och tillredning – men det gick han inte på…: ”Nä, nä, den får ni ta hand om. Ni har fixat det här den är erat problem – jag vill inte ha den! Vad ska vi göra med den?”

Efter att hönan exponerats så kommer givetvis djuren och kikar, det har ju luktat något spännande ett bra tag. Först fram är vår (min och hustruns hund) Molly:

Därefter kommer katten Poppsy. Tyvärr fick vi ingen bild på det men han hoppar upp och lägger framtassarna på lådkanten och sticker fram huvudet. Hönan kikar på katten, sträcker sig sedan upp, lutar sig lite fram mot katten och låter, högt, typ: ”kackeli-kack-kraaaa!”. Katten blir skiträdd, vänder i luften och springer in till mor och fars sovrum och gömmer sig under sängen. Vi ser han inte mer den kvällen…

Vi bestämde oss för att denna självsäkra höna gott kan få se sig omkring lite och hon tackade och såg sig om:

Här spanar hon in läget under köksbordet.
När vi lämnade tillbaka henne, dagen efter så blev ägaren lite förvånad: ”Hade hon inte lagt något ägg?”.