Söndag

Utslagen
Sannolikt en kombination av bastufest och all aktivitet dagarna innan. Jag låg i sängen hela dagen förutom ett trevligt uppehåll.

Johannafest
Svägerskans dotter Johanna höll 25-årsfest på Rånnum.
Jag bugar å tackar för att vi fick komma och uppleva denna förnämligt trevliga solstråle!

Promenad
Vädret var ju med oss så hustrun fick med mig på en promenad till Vattenfallet Brudslöjan vid Halleberg. Där växer mycket vit- och blåsippor nu. Väldans vackert!

Hälsoläget:
Som skrivet. Större delen av dagen i sängen.
[04-07-010-005]

Vår eller sommar?

sömn;  ok.

Banker
ICAbanken har krånglat till det för mig. Åsså höjer de kortavgiften. Sådant gillar jag inte!

Plus för att de ringde upp (när jag var mitt ute skogen) och bad om ursäkt och att de skulle göra vad de kunde för att rätta till det som de krånglat till.

Apotek
Var till apoteket i Vargön och köpte antisvampkräm, mot mina svampinfekterade eksem. Paraflexen hade inte blivit effektuerad.

Geocaching
En sådan här dag måste man ju vara ute och då helst i naturen. Hade planerat ett antal gömmor lämpliga att fånga via cykel och skogspromenad. Hustrun fick köra upp mig på Halleberg och där lastade vi av cykeln och mig.

Bortgång
Jag kramade henne på Valborgsmässoafton. Hon hade lungcancer. Nu är hon borta. Alldeles för ung. Hade någon bett mig beskriva henne, innan vi träffades på Valborgsmässoafton, så hade jag beskrivit henne som hälsan själv. Vi lärde känna varandra via Friskis&Svettis i Vänersborg. Hon var en favorittjej. Mina tankar är med hennes nära och kära.

Hälsoläget:
Tja, jag kan ju helt uppenbart röra på mig men det gör ont och jag tar mycket mediciner nu. Har fått för mig att det kanske kan gå att 'träna' bort en del ledvärk, med hjälp av smärtlindring, initialt. Kan väl skriva att det känns inte så nu men jag får väl vara lite enveten utan att vara dum. Hur nu det ska gå till?
[03-08-025-075]

Lite bildbehandling

sömn; helt ok.

Besök
Hustruns kompis G kom på besök. Vi åt senare lunch på Quality Hotel.

Före det så var jag till Paketutlämningsstället och skickade iväg en försändelse och efter lunchen åkte jag och handlade.

Vila
Knepigt, den här tröttheten skulle verkligen kunna kallas vårtrötthet om det fanns någon egentlig vår att förhålla sig till.

Skanning
Skannat en massa bilder. En kan jag visa. Det är när jag blandar cement för att göra 'säkrare' eldstad vid vårt dåvarande torp, våren 1980. Ekenäs Östra 1:22. Senare hade jag mina klasskamrater där från sjuksköterskeutbildning på lite korvgrillning och då 'exploderade' min eldstad. Jag hade tydligen lyckats 'gjuta' in en massa luft…:
[Bild: Nisse, Torp: Ekenäs Östra 1:22]

Medan jag höll på med skanningen så tittade jag lite i mina egna fotoalbum, för att tidsbestämma en del av syrrans bilder. I detta sökande hittade jag en svartvit bild från 15 mars 1981. Tagen på Halleberg. Jag vet att jag såg en älg när jag tog bilden. I albumet, t.v. om bilden har jag skrivit: "Någonstans på detta kort, skall det finnas en Älg."
Bilden:
[Bild: Älg, Halleberg, 15 mars 1981]
Jag har många gånger tittat och tittat utan att se någon älg…

Med hjälp av modern teknik, nu 30 år senare, lyckades jag hitta älgen.
Den svartvita bilden ovanför skannades in med 2400 px/tum i upplösning. Sedan använde jag verktyget: Färger-Nivåer och ljusade upp det mörka kraftigt.
Därefter använde jag filtret: 'Damm och repor', upprepade det ett antal gånger.:
[Bild: Älg, Halleberg, 15 mars 1981]

På bilden här nedan bör det synas bättre och så är cirkeln utritad:[Bild: Älg, Halleberg, 15 mars 1981]
Syns å syns…, cirkeln syns i vart fall

Hälsoläget:
Idag har jag haft en grundvärk som gjort mig trött. Skippade promenaden.
[02-02-015-005]

Ugglefredag

sömn; helt ok.

Promenad
Fungerade bra att gå naturrundan trots att jag vid frukostbordet reste mig upp lite för hastigt. Det låste sig både i bröst- och ländrygg och smärta strålade ned i benen.
Nu är jag extramedicinerad så nu är det betydligt bättre.

Farsan
Åker till han och kollar läget.
Arbetsterapeuten har tydligen problem med hur far ska komma fram till sin datorarbetsplats. Jag får ta å kika på det där (även om det nu inte är jag som ska lösa det…)

Ugglespaning
Kl 18:30 kommer Håkan Nunstedt upp till Halleberg, Ekebacken och har först en kort genomgång av de ugglearter som vi kan komma att kanske få se och / eller höra. Troligtvis blir det en kortis om andra ugglearter också.
Därefter flyttar vi på oss och underlaget avgör hur nära vi kan komma sannolika s.k. ugglelokaler (där ugglor håller till).
Trollhättans Naturskyddsförening som står som arrangör och ska ha startat upp en eld för korvgrillning från kl 17:00.

Vi fick se och höra en Sparvuggla:
[Bidl: Sparvuggla, Halleberg, Ekebacken]
Den flög över våra huvuden två gånger:
[Bidl: Sparvuggla, Halleberg, Ekebacken]
Wikipedia: Kattuggla
Senare promenerade vi iväg och försökte locka fram en Kattuggla – det gick inte.
Se dock förra årets bild på Kattuggla (Jag hade inte kameran med mig då…?):
Ugglekväll 26 mars 2010 – Kattuggla

Andersson vs Andersson
Vem tar hem Let's Dance?
OK, de dansar kanonbra bägge två, men inte så bra som juryn lägger upp det.
För första gången har jag telefonröstat; på Jessica
Och vinnaren blev: Jessica
Min röst avgjorde!

Hälsoläget:
Fm: Startade bra men fick akuta besvär i bröst- och ländrygg, medicinerade -> ok.
Em: Attackerna sitter i så det har blivit mer extramedicin – jag vill ju gärna komma med på Ugglespaningen..
[02-04-015-025]

Fredag

Nu har jag tinat upp.
Emellanåt beter man sig som en hjärndöd.

Vi skulle ju upp till Halleberg och Ekebacken idag och grilla korv och lyssna på Ugglor via en guidad tur av Håkan Nunstedt.

Vädrets makter var emot oss. Det regnade, blåste och var allmänt ruggigt. Sannolikheten att få höra Uggla var lika med noll.

Nu var det inte det som var det knäppa, utan det var klädvalet. Här vet man att det regnar och blåser och att man ska stå still i åtminstone en timma.

Tar man på sig regnkläder? Nej
Tar man på sig långkalsonger? Nej.
Tar man på sig extra varma kläder? Nej.
Tar man på sig s.k. vindkläder? Nej.

Åker man ut i samma kläder som man hade på sig till jobbet? Ja.
Förutom att jag hade relativ sinnesnärvaro att ta på mig extra sockar och kängorna. Vi skulle ju gå en bit.

Vi tog i alla fall med oss paraplyer. Istanes vad vi frös. Sedan fick jag det ärofulla uppdraget att hålla ett paraply över Håkan OCH en ficklampa som skulle belysa en del Ugglebilder under tiden han pratade.
Det var bra, under den tiden tänkte jag inte på hur mycket jag frös. Jag var fullt upptagen med att sikta in ljuskäglan på papperet som Håkan viftade omkring med och samtidigt hålla paraplyet rätt.

Vi gick sedan ned mot Ovandalen där vi stannade till på två ställen. Håkan hade bandspelare med sig med inspelade Uggleläten – för att locka till sig Ugglorna. Som vi befarade, fick vi inget gensvar.

Det var i alla fall inte så rackarna blåsigt och kallt nere i dalen så vi tinade nog upp lite där.

Det blev sedan en snabb (laglig) bilfärd hem och så gjordes badkaret iordning med hett vatten. Där låg vi sedan och sög upp all värme i vattnet. Och för en liten stund sedan kom jag upp ur bädden där jag legat en stund och njutit av eftervärmen och avslappningen.

Nu ser jag ljuset igen.

Dags för en ”rolig” berättelse!

Älgjakten
Sista halvan på 70-talet hände det. Det var på sommaren. Vet ni var Sveriges Konung brukar jaga Älg? Precis, på den där kullen, vid Vänerns södra spets, Hunneberg.
Jag vet inte, hur det är just nu, men när detta hände, var Halle- och Hunneberg Europas Älgrikaste marker. Skråen vet, var det inte Världens rikaste? Jag minns inte så tydligt. Massor med Älg, var det i alla fall.

Vi, min hustru och jag brukade allt som oftast åka upp på dessa kullar och kika på Älgarna.
Vid ett utav dessa tillfällen hade vi två kompisar med oss. Det var en solig och vacker dag. Lugnt och fridfullt. Våran biltur gick till Halleberg. Halleberg är mycket mindre än Hunneberg. Varför chanserna att få se en Älg är 1:1. 100% alltså.

Vi behövde inte rulla så värst långt innan vi fick syn på våra Älgar. Fridfullt tuggande ute på ett hygge, cirka 20 – 30 meter från vägen.

Vi stannade bilen, klev ur, alla fyra plus vår Colliehund Molly. Hon var också med. Vi ställde oss vid vägkanten och beskådade detta ståtliga majestätiska djur. Vi stod där och bara njöt. Småpratade lite om hur många Älgar vi såg. Vilket kön det var. Deras eventuella ålder.
Det var då det hände. Hände och hände, jag fick en idé. Idén bestod i att jag fick för mig att klappa den närmaste Älgen på huvudet.
Nu är det så med mig att får jag en idé så är jag mycket svår att stoppa.
– "Vad ska du göra?" Ropade de andra.
– "Klappa Älgen på huv'et." Sa jag.
Så var det med det.

Vägen fram till Älgen var lite tuvig och något snårig. Detta hindrar inte en Viking! Jag stannade upp då och då, för att se om Älgen var med på noterna så att säga. Älgen var med. Fridfullt tuggande.
Så var det då bara cirka två meter kvar. Jag stannade. Fixerade Älgen och fylldes av dess imponerande ståtlighet. I naturlig storlek är en Älg jättestor!
Alldeles intill Älgen fanns en stubbe. Jag såg, att om jag ställde mig på stubben så skulle jag kunna klappa Älgen på huvudet. Två steg, högerfoten upp på stubben.

Precis i det ögonblick som resten utav kroppen skulle följa efter högerfoten, tittade jag upp. Samtidigt vrider Älgen på huvudet, spänner ögonen i mig och lägger öronen tätt bakåt.
När hästar gör så är de förbannade. Nu var helt uppenbart denna Älg urförbannad! Jag blev något så fruktansvärt rädd.
Det där med klapp på huvudet, de fick nog vara, kommer jag ihåg att jag tänkte. Fel, jag tänkte inte alls! Jag var livrädd.
En sakkunnig sa mig en gång: Kommer en Älg emot dig så stå still, den väjer i sista stund.
Skitsnack. Jag befann mig redan i "sista stund". Älgen hade mord i blicken.
Det var bara att "vända på klacken" och "ge järnet". Och det gjorde jag. Jag sprang utav h-e. Med flåset bokstavligen i nacken.

Givetvis förstår också min publik sammanhanget, samtidigt som mig. Älgen anfaller!
Samtidigt som jag började springa, började min publik också att springa, mot bilen.
Avståndet till bilen var ca 20-30 meter, för mig, cirka 2-5 meter, för publiken. I princip kom vi fram samtidigt, till bilen. De andra bråkdelen före. Våra kompisar hade hunnit in i bilen. Nu blockerades dörren av hustrun och hunden.
Med den fart jag hade fick jag fortsätta. Det var ju jag som hade Älgen efter mig! Jag fick stopp vid bilens bakparti. Älgen tornar upp sig vid frampartiet. Älgen gjorde ett frustande och hystade upp frambenen i luften och lunkade sedan in i skogen.
Räddad! Nu först kom jag in i bilen.

En bit bort stod ett annat gäng och jublade. En utav dem hade en filmkamera. Jag ångrar nu att jag inte tog reda på vem detta var.

Denna händelse har medfört att jag nu har en mycket stor respekt för Älgar.
Vad jag kan förstå består respekten av något som kallas Älgfrossa. Tack vare detta har jag utvecklat en slags Älgfobi. Dock en mycket mild form. Jag kallar det som sagt för respekt.