Nu har jag tinat upp.
Emellanåt beter man sig som en hjärndöd.

Vi skulle ju upp till Halleberg och Ekebacken idag och grilla korv och lyssna på Ugglor via en guidad tur av Håkan Nunstedt.

Vädrets makter var emot oss. Det regnade, blåste och var allmänt ruggigt. Sannolikheten att få höra Uggla var lika med noll.

Nu var det inte det som var det knäppa, utan det var klädvalet. Här vet man att det regnar och blåser och att man ska stå still i åtminstone en timma.

Tar man på sig regnkläder? Nej
Tar man på sig långkalsonger? Nej.
Tar man på sig extra varma kläder? Nej.
Tar man på sig s.k. vindkläder? Nej.

Åker man ut i samma kläder som man hade på sig till jobbet? Ja.
Förutom att jag hade relativ sinnesnärvaro att ta på mig extra sockar och kängorna. Vi skulle ju gå en bit.

Vi tog i alla fall med oss paraplyer. Istanes vad vi frös. Sedan fick jag det ärofulla uppdraget att hålla ett paraply över Håkan OCH en ficklampa som skulle belysa en del Ugglebilder under tiden han pratade.
Det var bra, under den tiden tänkte jag inte på hur mycket jag frös. Jag var fullt upptagen med att sikta in ljuskäglan på papperet som Håkan viftade omkring med och samtidigt hålla paraplyet rätt.

Vi gick sedan ned mot Ovandalen där vi stannade till på två ställen. Håkan hade bandspelare med sig med inspelade Uggleläten – för att locka till sig Ugglorna. Som vi befarade, fick vi inget gensvar.

Det var i alla fall inte så rackarna blåsigt och kallt nere i dalen så vi tinade nog upp lite där.

Det blev sedan en snabb (laglig) bilfärd hem och så gjordes badkaret iordning med hett vatten. Där låg vi sedan och sög upp all värme i vattnet. Och för en liten stund sedan kom jag upp ur bädden där jag legat en stund och njutit av eftervärmen och avslappningen.

Nu ser jag ljuset igen.