Flera besök och lite nostalgi

sömn; helt ok.

Besök
Sonen förärade oss med ett besök, trevligt!

Promenad
Vilken skillnad, mot igår. Idag, solsken å varmt. Såg två rådjur.

Holk
Medan vi satt och åt lunch inspekterades den västra holken av ett Talgoxpar:
[Bild: Västra holken, Talgoxe]

Vila
Ingen vila idag heller. Slocknade helt. 'Borta' i ca tre tim.

Skanning
Hittade bilder som ska kopplas till berättelsen:

Hönan till Far (70-talet)

Julafton 1975. Hjortmossegatan 130. Trollhättan.

Jag och min syster började ganska tidigt spåna om vad vi skulle hitta på att ge till far, i julkapp, något kul.

Minns inte vem det var som kom på idén men vi kom i vart fall fram till att han skulle få en höna. Nu var det så bra så att en av syrrans arbetskompisar hade en lantgård, bl.a. med hönor och hon hade en särdelses tålig höna. Vi fick låna den.

Syrran hämtade hönan hem till sig, dagen innan julafton, tror jag det var. Och jag tror det var jag som ansvarade för att fixa låda.

Vi fick halm från arbetskamraten och lade det i botten på lådan. Jag gjorde 'lufthål i sidorna. Hönan fick sedan tillbringa natten i lådan, men den var öppen. Enligt syrran fann hon sig väl tillrätta, hönan alltså.

På julafton slog vi in lådan i julklappspapper och levererade den till Hjortmossegatan 130. Lådan placerades vid granen. Vissa problem hade vi med att hålla våra egna husdjur borta från lådan, en katt och en hund. Det var ju inte bra om den fick för stor uppmärksamhet. Vi hade ju ansvar för hönans hälsa, om inte annat.

Broderns katt Poppsy var t.ex. mycket intresserad:
[Bild: Katten Poppsy och julklapp som innehåller en höna 24/12 1975]
Vid ett tillfälle hade han hela ena tassen inne i ett av lufthålen och lyckats peta ut ett halmstrå…
Jag var snabbt framme och petade in det igen.

Jag tror vi lyckades bra med våran 'cover-up' för det verkade som far inte misstänkt något. Nog såg han lufthålen och förstod att det var något lurt men det lät ju inget. Han berättade senare att han trodde lufthålen var där för att lura honom att tro att det var något levande i lådan.
Strax efter den här bilden:
[Bild: Pappa Nils och julklapp som innehåller en höna 24/12 1975]
Öppnar han locken och ser en rygg på något djur och utbrister: ”En gris, det är gris!”, då tittar hönan upp, på far och han fortsätter: ”Men, va' f-n, det är ju en höna! Vad ska jag med den till den kan jag inte ha?”.
Vi lugnar snabbt far med att hönan är lånad men innan det hinner vi med att nästan övertyga han om att nästa moment är; nackning, plockning och tillredning – men det gick han inte på…: ”Nä, nä, den får ni ta hand om. Ni har fixat det här den är erat problem – jag vill inte ha den! Vad ska vi göra med den?”

Efter att hönan exponerats så kommer givetvis djuren och kikar, det har ju luktat något spännande ett bra tag. Först fram är vår (min och hustruns hund) Molly:
[Bild: Hunden Molly och julklapp som innehåller en höna 24/12 1975]
Därefter kommer katten Poppsy. Tyvärr fick vi ingen bild på det men han hoppar upp och lägger framtassarna på lådkanten och sticker fram huvudet. Hönan kikar på katten, sträcker sig sedan upp, lutar sig lite fram mot katten och låter, högt, typ: ”kackeli-kack-kraaaa!”. Katten blir skiträdd, vänder i luften och springer in till mor och fars sovrum och gömmer sig under sängen. Vi ser han inte mer den kvällen…

Vi bestämde oss för att denna självsäkra höna gott kan få se sig omkring lite och hon tackade och såg sig om:
[Bild: Julklappshönan 24/12 1975]
Här spanar hon in läget under köksbordet.
När vi lämnade tillbaka henne, dagen efter så blev ägaren lite förvånad: ”Hade hon inte lagt något ägg?”.

Farsan
"Det knallar å går." Jag hade tydligen lyckats göra 'något' med den s.k. pendylen, igår. Den går nämligen fortfarande…

Hälsoläget:
Efter promenaden fick jag en knepig värk i hela högra sidan som gjorde att jag mådde så illa så jag inte kunde äta den goda maten jag hade framför mig, till en början. Som väl var så släppte det så jag till slut kunde äta. Sedan var det sängen som gällde. Fick lite 'kraft' nu på kvällen så jag kunde 'pyssla' lite med datorn.
[02-02-015-025]

2 svar på ”Flera besök och lite nostalgi

    • Hej Jenny!

      Nu bor ju ni så till att det skulle vara fullt möjligt att behålla den så det kan jag begripa.

      Far var industriarbetare och uppväxt i ett industriomdråde. Mor däremot var mer lantlig. Statarbarn i unga är, då var det självhushåll som gällde och större delen av släkten ägde gårdar. Av den anledningen fick far och vi barn uppleva en hel del somrar på lantgårdar. Främst i Bullarebyggden. I nivå med Strömstad och en bit österut in i landet.

      Kramar! [Bild: Hjärtliga Hälsningar!] å hälsa alla!
      [Bild: Sveriges Flagga]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *