Etikettarkiv: Syrran

God Natt!

Publicerat av
Svara

Teknik:
Hustrun har köpt en ny mobiltelefon. En kameramobil med FM-radio samt inbyggd ficklampa! En NOKIA 5140i. Precis en sådan som jag skulle vilja ha. Varför finns alla dessa fräcka prylar där ute och lockar vuxna småpojkar som mig själv till att köpa det jag egentligen inte behöver, utan för att man helt enkelt bara måste? Det är liksom inte rättvist.

Mor&Far:
Tack för en jättegod soppa och tårta! Att ”fixa” pappas hörslinga till TV’n tillsammans med brorsan var kul, fast jag vet inte om det egentligen blev något bättre?. Och så lyckades jag och mor byta svarta färgpatronen i skrivaren. Och allihopa, jag, brorsan och syrran, tog kort med våra digitalkameror, av samma märke och typ.
Vår hund, Tessie, skällde så väggarna skallrade. Syrrans Ladden försökte skälla med lät liksom inget för han var ju hes. Brorsans hund Ville var helt tyst, han var ju mest intresserad av Ladden?

I morgon är det söndag – vad kan då hända?

God Kväll!

Publicerat av
Svara

Restad Gård:
Trevligt! Vi cyklade dit. Och så använde jag cykeln som stöd, mesta tiden, när vi gick runt och tittade.
Vi lyssnade lite på Archie. Och så tittade vi lite på ”fotbollsspel”, Football, med levande fotbollsfigurer. Kul ide! MC-uppvisningen av Hampus Fardby gick inte av för hackor, duktig kille!

F&S Jympan:
Fia skötte sig utmärkt. Hon är härlig där i mitten. Dock var volymen lite hög i mina öron emellanåt. ”Vi” får jobba på det.

Hjärnsläpp:
Pratade lite med hustrun innan bastun om det fantastiskt härliga vädret. Jag tvekade mellan bastun och solen på balkongen. Och mitt i den diskussionen yrade jag om att det var ju så synd att det var mörkt när jag kom ut från bastun vid 22:00-tiden?
På lördagar badar jag bastu mellan 16:15-18:15!
Så solen sken ju när jag kom ut från bastun!

Hälsa:
"Släpade" mig från jympan till bastun. Lite piggare steg från bastun och hem. Nu känns det rätt så OK.

Syrran startade sin blogg idag, för en stund sedan. Kolla på: ladden.blogg.se [not: 18/2-2011; funkar inte.]

Hälsoläget & m.m.

Publicerat av
Svara

Det är faktiskt redan lite bättre. Det är bara ett intensivt envetet högt väsande/tjutande i huvudet som stör bilden av återhämtning. Lite mer värk än vanligt, i höger arm och tumme samt i höger ben och vänster fot?

Men nu har jag legat på min vibratordyna samt vilat ytterligare en stund till och därefter har jag slappat på balkongen med en kopp kaffe (som jag inte tål?).

Nu väntar jag på att hustrun ska komma hem, från sitt jobb. Antagligen har hon varit hos min syster och hämtat ett stort köttben till vår hund. Syrrans hund, Golden Retrievern, Ladden, tappar sina tänder. De mer eller mindre ramlar ur käften på han när han försöker tugga på köttbenet. Så då tyckte syrran att det kanske kunde vara något för vår hund.
Hon har i lönndom testat det där benet förut, ja hunden alltså, inte syrran. Hon "stal" det från Ladden vid ett obevakat tillfälle när syrran var hundvakt åt oss. Och eftersom hon inte verkade bli akut sjuk av det smakprovet, har vi nu bestämt att hon ska få pröva hela, så att säga.

Senare i eftermiddag har jag planer på att cykla till Trollhättan och hjälpa pappa med ett problem i dataprogrammet Microsoft® Excel.

Nu ska jag kolla lite på mina digitaliserade magnetröntgen bilder.

Hej så länge.

Kulighet!

Publicerat av
Svara

Visst är det läge för en rolig berättelse?

Syrran och Bill 70-talet Nr 2
Min syster är ute och cyklar med hunden Bill. Hon har varit och handlat apelsiner, tror jag det var.
Syrran cyklar hemåt, mot Hjortmossen. På Klaffbron blir hunden Bill skitnödig. Syrran har två fyllda papperskassar, en på vart cykelhandtag. Med apelsiner. Hunden tvärnitar och kröker rygg. Syrran har ett stadigt tag om hundkopplet och märker givetvis inte att hunden ämnar lätta på trycket, så hon stannar inte.
Och då välter ju givetvis cykeln, med syrran och de fulla papperskassarna. Innehållet i papperskassarna sprider sig över hela korsningen, öster om bron, samtidigt som hunden Bill sitter och skiter färdigt.
Klockan är väl ca 16:00, det är rusningstid. Jag är osäker, men jag tror inte att den korsningen var ljusreglerad på den tiden. Det blir ett mindre kaos. Jag tror att fler vänliga själar hjälper min syster att plocka upp apelsinerna.
När min syster kryper omkring där och plockar apelsiner och försöker torka upp hundskiten, rullar en polisbil förbi. Min syster blir faktiskt lite konfunderad över att de inte stannar och liksom menar att: ”Vad har hänt här då?” Eller nått.
Vid ett senare tillfälle, promenerar Syrran hem från staden, då saktar en bil in och någon frågar: ”Har du inte Collien med dig idag?” Bilen, det var en polisbil!

Första

Publicerat av
Svara

Följande ska läggas till på slutet av berättelsen från 2005-aug-5 09.52 med rubriken: "Syrran och Bill 70-talet Nr 1".

Nu är inte historien riktigt slut här. Det visade sig att ”Bosse” inte tömde tanken helt och hållet. Så på sin vidare resa ut mot Västkusten går bilen väldigt, väldigt trögt. Den orkar knappt uppför den minsta backe och framför allt långtradare blir irriterade på den där 95:an som kör så förbaskat långsamt.

PS
Jag skulle uppskatta om ni skriver lite kommentarer, ni som besöker de här sidorna. Är man en exhibitionist som jag så tycker man det är kul med respons. Det går också bra att skicka ePost, klicka på texten: "Min ePost", här till vänster (med röd bakgrund) (not. 12/2-2011: Gäller ngn.blogga.nu).
DS

God förmiddag!

Publicerat av
Svara

Jag har nu på morgonen varit upptagen med att "plocka i ordning". Hustrun skulle få ett kort besök av en kamrat och då ska ju hemmet se ut som någon slags utställningslokal.

Jag kan inte låta bli att tycka, men ska man inte ha ett hem ordnat på det sätt som man själv vill? Jag tror nämligen att de flesta gångerna man "plockar i ordning" gör man det inte för sin egen skull. Man gör det för någon annan.
Eller? Det kanske faktiskt är för ens egen skull? Ja för hustruns skull då. För henne är det jätteviktigt att det ser ut på ett visst sätt när det kommer besök. Gör det inte det så mår hon dåligt. Och då är du ju för "sin egen skull" som vi plockar i ordning.
Problemet är väl att jag blir inblandat i hustruns normer. De är inte lika, våra normer, om hur det ska se ut här hemma.
Men, även här kan jag ju tänka efter lite. Om hustrun mår dåligt, då mår jag dåligt. Och jag vill inte må dåligt. Och då ligger det ju i mitt intresse också att "plocka i ordning". Då mår ju i slutändan alla bra. Även om jag gnäller under tiden.

Mitt rum är i alla fall "fredat" från hustruns "plocka i ordning"-norm.
Men det tycker hon är OK. För då kan hon alltid med ett menande uttryck tala om att "Ja, och det här är Nisses rum."

Men ibland känns det inte riktigt rättvist. Av de 104 kvadratmeter vi bor på har jag "makt" endast över 10.

Nu ska jag återgå till mina "historier". De redigeras. Jag har varit i kontakt med min Syster så en del i historierna bör modifieras. Till det bättre.

God Förmiddag!

Publicerat av
Svara

Nåja, jag var allt uppe kl 08:00 och gick ut med hunden, käkade frukost, tog mina mediciner och läste morgonblaskan. Åsså vilade jag lite på det.

Ja, ttela kommer ju ut även på lördagar numer för er som inte känner till det. Det har blivit en "tvåstadstidning". En sammanslagning av TT/LeP och ELA. Trollhättan och Vänersborg. Lyckad eller inte? Jag vet inte. Jag tycker det är trevligt med lokala nyheter och så länge jag får det är jag nöjd och jag tycker ju att jag hör hemma både i Vänersborg och Trollhättan.

Jag är ju född och uppvuxen i Trollhättan och sedan 18-års åldern bott och arbetat i Vänersborg. Fast sedan 1990 är jag anställd i Trollhättans Stad.

Vad var det i dagens ttela som fångade min uppmärksamhet, förutom serierna som jag alltid läser med förtjusning och stor behållning?
På sidan 8 hittade jag "Sommar porträttet" och det handlade om min favoritledarskribent i ttela, Agnetha Andersson (AA).
Bland alla trevligheter får jag också veta att hon är uppvuxen i samma bostadsområde som jag, Hjortmossen. Där ser man.

De Engelska kanalbåtarna ska vi åka och kika på när de visar upp sig här i Vänersborg vid Fisketorget 17:00.

Efter att vi käkat mat, som min husliga hustru lagar, så ska vi ut å jaga svamp.

Brodern ringde och frågade om antennförstärkare till TV. Om sådant har jag inte en susning. Däremot hade jag sådana där små "fördelningsdosor" där man kan "splitta" en antennkabel i två och jag tror att det i dem kan ligga en liten förstärkningsgrejimox?

Han skickar två stycken bud att hämta grejen, brorsdöttrarna.

Fick ePost från syrran och från en bästis B. Jag ska besvara dem nu. Eller senare? Maten blev färdig nu.

Kulighet!

Publicerat av
Svara

Det finns många ”Syster-Bill-historier”. Den här är min favorit.
Syrran och Bill 70-talet Nr 1
Min syster är ute och kör bil. Bilen är en Saab 95:a. Hon behöver tanka. Stannar vid en bensinstation, kör fram bilen. Går ur, öppnar tanklocket, greppar ett munstycke till en bensinpump.
Hon står där och tankar och tänker på? Ja det vet jag inte. När hon står där och tankar, och tänker, hör hon en röst i bensinstationens högtalarsystem: ”Dô! Bosse (typ), det står en och tankar diesel i en bensinare! Kan du fixa det?”.
Syrran tittar sig runtomkring och undrar vad det kan vara för en tok som gör något sådant. Hon ser ingen ”misstänkt”. Då kommer en ”Bosse-typ”, släntrande åt hennes hål. Ja han går rakt fram till henne och säger: ”Dô, den här vettu, de e’ inge’ diesel, vettu. De e' en bensinare.”
Antagligen stirrar min syster fånigt på Bosse-typen och det tar väl någon sekund (eller två) innan hon inser att det är hon som står och tankar diesel i sin Saab 95:a som går på bensin.
Exakt hur min syster uttrycker sig det förtäljer inte historien utan vi hoppar över den delen och går vidare till att det faktiskt blev så att de fick skjuva in bilen i verkstaden och placera den på en sådan där lyft. Bensintanken måste tömmas på diesel.
”Bosse” trycker på knappen för att få upp bilen. Då tjuter det något förskräckligt! Så Bosse slutar trycka på knappen och stirrar förvånat på lyftanordningen. Och kanske uttrycker han något i stil med: ”Va, f-n är det med skiten nu då?” Bosse ser inget konstigt. Allt ser ut som det brukar göra när han lyfter bilar. Så han trycker på knappen igen. Bilen rör sig uppåt och det genomträngande tjutandet startar igen. Bosse släpper knappen, tjutet slutar. Nu tar Bosse en tur runt det hela och studerar det mera intensivt samtidigt som han mumlar ohörbart. Antagligen hittar han inget fel som kan förklara tjutandet för han går fram och trycker på knappen, tjutet startar, han släpper knappen, tjutet slutar. Han trycker igen, tjutet startar, släpper, tjutet slutar.
Det är kanske just då han slänger ett förtvivlat öga mot min syster. Hon står där och är troligen alldeles högröd i ansiktet och ser ut som om hon egentligen inte alls skulle vilja vara där hon är. Och hon står och pekar upp mot bilen.
”Va’ ä’ de’!”, säger väl antagligen Bosse.
”Hunden. Jag glömde hunden. Hunden sitter kvar i bilen och han gillar nog inte det här.”, säger min syster, kanske något ansträngt leende.
Bosse sänker ned bilen och hunden Bill släpps ur. Sedan går allt smidigt. Tanken töms och syrran tankar i bensin och när hon går för att betala det hon är skyldig för allt besvär får hon till svar att det bjuder de på för det här kommer de att komma ihåg länge, länge.