Tisdag

Varit och jympat. Befriande. Lite ont i hö knä men det har faktiskt spökat i en vecka nu…

Försöker och få tag på doktorn som opererade mig i nacken. Kan bli knepigt, han är ju privat nu…

Men det jobbar på, min jätteduktiga vårdcentralsdoktor hjälper mig att ta tag i det här. En remiss till ortopeden kan vara påväg.

Vad har hänt idag, i övrigt…?

Brodern var här på en fika. Vi diskuterade drivrutiner till nätverkskort bl.a. (Visst låter det skitintressant?)

Före det grenslade hustrun och jag cyklarna och trampade till Överby. Där tittade vi bl.a. på någon slags fåtölj som skulle kunna, främst, passa hustruns onda rygg. Svårt, jättesvårt…

Min sjukhistoria 2004 (2:a upplagan)

2001 2002 2003 2004 2005 2006

I mitten på januari köpte vi (jag) en hund, en långhårig Collietik, trefärgad. Hon fick namnet Tessie. Jag ville ha henne mest för att jag hade så mycket tankar som var inriktade på det sjuka. Jag var ofta vrång, arg och lättirriterad. Mina besvär upptog mitt liv mer och mer. Jag tänkte att ett sätt att bryta det där är att tvingas fokusera på något annat. Och hustrun var med på noterna.

I början på 2004 var jag och fick fotograferat hela ryggraden. Nedre delen såg snygg och ren ut. Övre delen som vid förra röntgen. Några månader efter slätröntgen digitaliserade de min halsrygg. En s.k. Magnetröntgen. Den visade att min ryggrad och en del ryggradsnerver var ganska så rejält tilltryckta, av s.k. osteofyter. Fast det stod det inte på utlåtandet. Röntgenläkaren som tolkat magnetröntgen kunde tydligen inte se skillnad på osteofyter och diskbråck (förstod jag senare).
Jag tycket det i alla fall var väldigt skönt att få se den där magnetröntgen. Nu såg jag ju vad det berodde på att jag var så dålig.

Kallduschen kommer i april 2004. Då träffar jag samma ortopedöverläkares som i december 2001, då sa han att det var inget att göra, det tar 3-5 år innan det går över och så sa han en andra massa dumheter. Ja t.ex. att nackbesvär och tinnitus har inget samband med varandra, det är ju två olika organ – sa han. Så jag hade inget större förtroende för den här s.k. doktorn och inga stora förväntningar heller.

Men fanskapet säger att det man hittat på röntgen och på magnetröntgen sannolikt inte kan orsaka de besvär jag har och att han inte kan hjälpa mig. ”Jag är bara en halv doktor”, sa han. Han sa också: ”Doktorerna på Ryhov och Sahlgrenska kan inte hjälpa dig heller, vi gick samma utbildning, jag kan lika mycket som de.”. Och sedan ville han inte skriva specialistremiss till neurolog. Det skulle bli billigare för mig om jag fixade det via min vårdcentralsdoktor. Och jag min dumme gick med på det… tänkte inte just då på att jag hade frikort – det hade ju inte kostat något extra.
Den obildade inkompetente doktor ställde till ännu mera djävulskap, han skrev ett remissvar till min vårdcentralsdoktor där han tydligt menar att de besvär jag har, inte kan förklaras med de fynd som gjorts. Det där remissvaret följde sedan med när jag sökte hjälp hos andra specialister. Och inom läkarskrået är de ruggigt kollegiala. Man går inte emot en kollega i första taget.

Jag var efter det alldeles matt och nästan apatiskt. Pendlade mellan ilska och ledsen. Jag var hemsk att leva tillsammans med, hustrun hade det inte lätt.

Jag vet inte var jag fick krafter från men något måste ju göras. Jag gav mig inte. Jag fick min vårdcentralsdoktor att skriva remisser till neurologer på NÄL, Sahlgrenska och till Kärnsjukhuset i Skövde. Och till neuroortopeden på Ryhov i Jönköping.

I maj 2004 kom nästa kalldusch. Socialdemokraterna förde ju en lysande borgerlig politik på den tiden. Så Försäkringskassan var på frammarsch. Jag tvångskonverterades från Sjukpenning till s.k. sjukersättning (f.d. sjukpension) . Detta för att man skulle spara pengar och att politikerna (sossarna) bestämt att sjukskrivningarna skulle halveras. FK klappade sig på bröstet och basunerade ut att man minsann klarat målet. Det de inte talade om var att sjukersättningen (antalet sjukpensionärer) rasat i höjden. Jag tappade ytterligare 1000 SEK netto per månad (”förlusten” var nu uppe i ca 3000 SEK per månad). Och på något konstigt j-a vänster fick de mig att känna mig som en bidragsfuskare.

Ganska omgående fick jag veta att väntetiden till Neurologen på NÄL var ca 192 veckor. Så de skickade helt sonika tillbaka remissen till mig, inte till min vårdcentralsdoktor? Efter ny kontakt med vårdcentralen så skickades en neurologremiss till Sahlgrenska i Göteborg.

I början på hösten 2004 började jag undra vad som hänt med remissen till Neurologen på Sahlgrenska. Efter mycket telefonerande och letande visade det sig att någon läkarvikarie eller liknande skickat remissen till Neurologen på NÄL. Och där fanns den inte?

Visste inte om jag skulle gråta eller bryta ihop eller åka och slå någon på käften. Eftersom jag är näst intill pacifist så tog jag kontakt med patientnämnden och gjorde en anmälan. Där hände inget.

Nu skickade vi remissen till Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde. Själv tog jag kontakt med Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och så en remiss till Neuroortopeden Ryhof i Jönköping.

Nu hade jag fått problem med att gå. Orkade inte eller det tog liksom stopp. Skitjobbigt. Och alla besvär, värk m.m. var värre.

Som grädde på moset meddelade Neuroortopeden Ryhov att de kunde inte ta emot mig eftersom vår region, Västra Götalandsregionen tagit ett beslut (politiskt) om att man inte ska betala operationer och behandlingar utförda på Neuroortopeden Ryhov på patienter från VG-regionen. Jag var en sådan.

Jag funderade ett tag så ringde jag till en avdelningssekreterare på Neuroortopeden Ryhov och bad henne lägga fram min ansökan på doktorns bord med en undran om jag inte kunde få en second opinion, åtminstone. Jag ville ha en rådgivning. Det skulle kanske gå. Sa hon.

Jag får senare besked om att jag fått en telefontid 041201. Efter samtalet med kirurg på neuroortopediska i Jönköping så kände jag en lättnad. I andra ändan av telefonluren hade jag en människa, en doktor som faktiskt sa att visst förklarar röntgenfynden mina besvär. Jag nästan grät av lycka. Jag var bekräftad. Men in i det sista ställde remissvaret från ortopedöverläkaren på NÄL till problem. Men när jag ordagrant förmedlade vad den doktorn sagt så togs ingen notis om det remissvaret. Telefonkirurgen såg ju själv på plåtarna hur det såg ut. Dessutom fick jag då också bekräftat att röntgenläkarens remissvar på min MR också innehöll en del felaktiga tolkningar.

Remissvaret från telefondoktorn i sin helhet:
Patienten har kontaktat mottagningen och bokats in på en telefontid med anledning av ovanstående remiss, där nackbesvär med rizopati C6 höger sedan 2001 beskrivs. Han berättar att han nu blivit sämre och dels fått symtom även från vänster arm, men även noterat en svaghet i benen vid promenader. MRT av halsryggen 2004-03-17 NÄL visar cervikal spinal stenos i nivåerna C4/5 och C5/6, där det är trängst i nedre nivån. Stenosen i denna nivå C5/6 är av den grad att den väl kan ge en cervikal rizopati liksom cervikal myelopati. Neurologisk bedömning är tydligen planerad i hemlandstinget, men oklart var den blir med tanke på väntetiderna. Rekommenderar att utredning hos neurolog eller nackkirurg sker efter prioritering med tanke på möjligheterna av en cervikal myelopati. Patienten är informerad att han enligt aktuella beskeden från Västra Götaland ej kan få remiss till oss för kirurgi här utan man hänvisar till Sahlgrenska sjukhuset.

Ovanstående text innehåller massor med ”förlösande” information, för mig, bl.a.:
1. Jag fick en diagnos: Cervikal Spinal Stenos
2. Jag rekommenderas nackkirurgi med prioritet, på Sahlgrenska.
3. Det är en ordentlig känga till ortopedöverläkaren på NÄL.

Det här året präglas också av andra behandlingsbakslag. Bassängträning i sjukgymnastikens regi fick jag sluta med p.g.a. att värken i underarmarna blev allt för svår. Akupunktur & s.k. TENS fick jag under lång tid. Det hade god effekt på mina spända muskel men behandlingen frigjorde andra besvär, den perifera (ut mot händer & fötter) värken ökade. Och alla läkemedel jag tog skapade svåra magproblem.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2004

Fredag

Läkarbesök
Var till vårdcentralsdoktorn på förmiddagen. Det blir fortsatt sjukskrivning. Alltså fortsatt arbete 10 tim / vecka.

Har troligtvis en diskbuktning i nivå C7, åt vänster. Det innebär att för jag hakan ned mot bröstbenet så värker det till som attan i vänster överarm – så det gör jag inte. På morgonen kan det dock gå bra. Sedan blir det värre under dagen.

Tar nu medicin mot värk 3-4 ggr per dag.

Det värker ständigt i underarmarna men medicinen hjälper ganska bra.

Fick en hel påse mediciner. Ska få en kontakt med en kurator (och kanske massage) och så ska jag försöka få en tid till ortopeden på Sahlgrenska i GBG. Det kan faktiskt gå snabbare om jag sköter det själv än att gå via remiss. Det är i alla fall värt ett besök.

Mobiltelefonen
Var och hämtade den på det s.k. paketutlämningsstället (åh… vad jag saknar posten, gamla fina posten…)

Den här funkar till belåtenhet. Den är nu laddad och konfigurerad. Har precis fört över några mp3-låtar och så tre stycken avslappningsspår. Den är också synkad med mina kontakter och kalendern i Outlook.

Garderob
Vi har sålt en garderob. Hustrun ansåg att vi hade en för mycket…
Det var ett gäng här och hämtade den. Medan damen som köpte den gav mig pengar så bar hennes pappa och dotter ut den. Möjligtvis var pappan hennes man men han verkade väldigt gammal. Kände mig urusel som inte kunde hjälpa till. Men de klarade det galant.

20-årsjubileum på Överby (Trollhättan)
Vi var där. Vi gick till OBS, nej just det, Coop Forum heter det ju numer. Där åt vi tårta, ost, kött, choklad och så drack jag kaffe och cider (hustrun dricker inte kaffe). Efter det knallade vi bort till nyöppnade Max (Svensk hamburgerkedja). Där köpte vi en ”original” för 39 SEK. Den var jätteäcklig (plastig) och pomes fritasen var sega. Helt klart minus. Ingen bra start.
En annan klar knepighet var att det fanns ingen väg att gå. Skulle man gå dit, lagligt, så fick man gå vägen via McDonalds, om du nu t.ex. åker buss. Hur smart är det?

Var en sväng till mor&far medan hustrun handlade.

Tisdag

Jobbat förmiddagen.
Trög i kroppen & värk.

Var till Apoteket och köpte Alindrin, tog 2st.

Kollade upp vad Expert tar för mobiltelefonen SonyEricsson W200i, 999 SEK, utan abonnemang. Bra tänkte jag, och tog en kölapp och väntade. När det var min tur så sa jag att jag ville ha telefonen. Den är låst till Tele2 säger expediten då. Ska du ha den olåst kostar den 1500. Va!, sa jag och tittade på expediten – men det står ju inget om låst/olåst på prisuppgiften. Det var bara att gå.

På Audio Video hade de den för 1195 SEK, olåst, utan abonnemang. Noterade det och gick för att äta lite. På AirCall skulle de ha 1599 SEK.

Tog bussen till Överby. Gick till El-Giganten och där hade de den modellen till priset 1090, olåst, utan abonnemang. Jag slog till – var lite trött på trolleriet och värken gjorde ju sitt till.

Kom hem, satte in SIM-kortet och började ladda den, väntade lite. Sedan bestämde jag mig för att sätta fart på den. Matade in PIN-koden. Då dyker det upp ett meddelande: ”Sätt i rätt SIM-kort”.
Va!, f-n!, tänkte jag, har de gett mig en operatörlåst telefon i alla fall? Ringde El-Gigantens kundtjänst. Nejdå, jag hade köpt en mobiltelefon, olåst och utan abonnemang. De bad mig åka till butiken för att få hjälp. Och så gjorde jag.

Pratade med deras varutlämning. ”Gå in i butiken och fråga efter Patrik. Han hjälper dig.” Jag går in i butiken och frågar efter Patrik. Får veta att Patrik är på lunch. De ber mig vänta i ca 20 minuter. Passade på att gå bort och spana på lite TV och hörlurar bl.a. efter 20 min går jag tillbaka och får vänta i ytterligare 10 minuter. Ingen Patrik.

Då förbarmar sig en annan pojk, över mig, och tar min påse med mobil och tillbehör och försvinner bort i butikens bort-i-bak, med orden: ”Jag ska se om jag kan fixa det här.” Jag får väl vänta i ytterligare 15 minuter. Under den tiden dyker Patrik upp.

Den andre pojken kommer tillbaka med orden: ”Nu har vi löst problemet!”. Vad bra, sa jag då. ”Den var låst till Tele2.” och han fortsätter: ”Men det är ett litet problem som inte är löst, vi har ingen olåst telefon att ge dig, alla vi har är låsta till Tele2.” Det var väl själve f-n, tänkte jag då. Tele2 spökar på ordentligt.

Jaha och när kunde de ha en olåst telefon till butiken då? I mitten på nästa månad?! Då får det vara sa jag, annullera köpet. Och så skedde.

Nu kunde väl allt varit bra, men nej. Jag tog en sväng till SIBA-huset och där stod de där TeleNor-Express människorna. De som lurade på mig en Nokia 2626-telefon som inte gick att synka med datorn.

Tänkte att jag frågar dem vad de kan tänka sig för att lösa mitt problem. Jösses! Den kvinnliga TeleNoran föreslog att jag skulle ta en betydligt dyrare – och bättre modell (de hade inte den jag ville ha). ”Hur mycket ringer du för?”, ville de veta. Jag svarade lite svävande: ”Ja, det är väl inte så mycket…”, då trädde hennes manliga kollega in och sa: ”Ja men, vad är inte så mycket? För mig är 500 lite.”, jag sneglade på han och sa: ”Jag ringer inte för mer än 15 SEK, per månad.” Han höll på att ramla ihop, de andra kunderna började skratta och min kvinnliga TeleNora blev blek.

Vi levde tydligen i olika mobilvärldar.

Pojken började ägna sig åt sina kunder igen och min TeleNora laddade upp och fick lite färg på kinderna. Sedan kom hon igång.

”Det här löser vi.”, sa hon. ”Du får den här för 1200 (egentligen sa hon; ’ett-och-två’).”, fortsatte hon och pekade på den där dyra mobilen och så tog hon fram ett papper och skrev 149 kr/mån. Jag tittade storögt, på papperet.

”Hur länge anser du att jag ska betala det där?” sa jag misstänksamt.
”Bindningstiden är 24 månader.” Klämmer hon då till med.
”Hur kan du få det till 1200?” ville jag veta.
”Ja men, 99 SEK per månad ringer du ju för.” sa hon då.
Och jag svarade: ”Det gör jag ju inte, jag sa ju att jag ringer för ca max 15 SEK per månad.”
”Ja men, du kan ringa för 99.” kontrar hon då och ler.
Jag ler inte och fortsätter: ”Jag betalar ju redan 99 SEK per månad för den där telefonen ni lurade på mig förra gången och de 99 kronorna får jag ju också ringa upp för. Kan du inte fixa till det där?”
Hon tittade oförstående på mig en stund, sedan frågade hon om jag hade fast telefoni. Och så frågade hon om vi hade bredband. Och jag svarade att vi hade bredband och att vi hade fast telefoni.

Då föreslår hon att vi ska säga upp den fasta telefonin och det fasta bredbandet och teckna ett mobilt bredband och sedan bara ha mobiltelefoner. Och det abonnemang jag nu hade (99 SEK / månad) det kunde vi flytta över till hustrun. Hon blir säker jätteglad över att få ett abonnemang, i stället för nuvarande kontantkort som hon tankar med en 100-lapp var tredje månad. Och därmed var problemet löst – hon strålade och log.

Jag blev häpen och sa: ”Du menar att vi ska göra allt det där för att jag ska betala 149 SEK per månad i 24 månader för en telefon som har funktioner jag inte frågat efter?”

”Javisst!” säger hon då glatt.

Då svarar jag: ”För det första känner du inte min fru och för det andra får det vara nog nu. Jag tar gladeligen med mig dina förslag hem och diskuterar dem med hustrun och tycker hon att det är en god idé så kommer jag tillbaka. Hej då!” sa jag och vinkade lite lätt.
Då flikar TeleNoran in: ”Är det inte du själv som bestämmer över ditt eget abonnemang?”
Och på det svarade jag: ”Jovisst och jag tar det ansvaret nu.” jag vinkade igen och gick.

Tror ni att det är slut med detta – nejdå.

När jag efter en skumpig busstur kom hem så bestämde jag mig för att jag minsann beställer en mobiltelefon över internet. Då får jag den hemskickad till mig.

Knappade in www.prisjakt.nu i webbläsarens adressfält och knappade in w200i i sökrutan.

Med i listan över de billigaste var – ja just det, El-Giganten. Blev nyfiken och surfade dit. Sedan for djävulen i mig. Jag beställde en w200i, via internet, på El-Giganten. Med hämtning av mobilen, i butik. Just det, butiken på Överby. 990 SEK ska det då kosta (100 SEK billigare?).

Nu vet jag ju att de inte har någon sådan olåst mobil. Men jag tänker åka dit i morgon med min internetbeställning, med utlovad leverans – bara för att djävlas.

Och när jag sedan kommer hem så ska jag beställa den, någon annanstans, på riktigt.

Phu!…

Hade tänkt gå och jympa, men det får vara. Kroppen känns gammal.

Måndag

Jobbat förmiddagen.
Trött och så svider det i ögonen.

Körde pappa till frisören – han blev skitsnygg, på 20 minuter. Brudar! De ni…

Körde till Överby och strosade runt lite. Fantiserar om att investera i en ny mobiltelefon. Med MP3 och kalender som man kan synka med datorn. Det lutar åt en SonyEricsson W200i. Bra prisklass.
I butikerna säger de att den kan inte synka kalendern med datorn, bara synka musik.

Så när jag kom hem mejlade jag kundsupporten på SonyEricsson. Jodå W200i kan visst synka kalendern (Outlook), om man tankar ned en programvara; PC-suite.

Där ser man och butikerna som ville att jag skulle köpa en dyrare modell …

Fick ta extra medicin. Kroppen känns väldigt gammal. Värk nästan överallt. Tar regelbundet T. Diklofenac 50mg 1st morgon och kväll numer. Och de senaste dagarna Ipren eller Alindrin som extra medicin på dagen.

Har ägnat tid åt att försöka skriva ihop min sjukhistoria, kortfattat. Mina besvär började ju 2001. I min text är jag nu på 2003 och det har blivit 2 A4, redan. Är det kortfattat? Jag är hopplös. Jag får väl skriva klart och så får jag skriva en sammanfattning av min sammanfattning :o)

Har också ägnat tid åt en ny mejl- och bloggkamrat. Hälsa på henne ni också: kristinasryggdagbok.blogg.se

Söndag

Nu har jag varit duktig. Jag har bytt ut två trasiga dragkedjor 80 cm långa i för övrigt helt OK jackor.

För en sådan som mig var det där riktigt ansträngande. Nu tjuter det ordentligt högt i huvudet (tinnitus) och så värker det i underarmarna samt småsvider lite i höger tumme.

Min kropp tycker inte om när jag sitter med huvudet nedåt/framåt-böjt.

Sömmerska eller skräddare är alltså inget framtidsyrke, för mig.

Hälsa

Magen
Känner mig som en förbannad gnällspik. Var till Bergagården på Hunneberg och inmundigade en delikat ekologisk buffé med bl.a. en sallad på hel spelt eller dinkel (gammalt ursprungsvete). Nu tror jag inte att det beror på spelten men i dag är magen inget vidare. (j-a skit!)
Ringde min vårdcentralsdoktor. Hade inga synliga tecken (blodproverna) på någon födoämnesallergi). Så det lutar mot en irriterad tolvfingertarm. Undvik; mjölk, socker (kolhydrater) & fibrer. Kaffe inte är någon höjdare heller (har jag inte druckit på 10 dagar).

Nacken
Känns riktigt bra. Har fortfarande problem med väsande/tjutande i huvudet, värk i underarmarna, känselbortfall i hö tumme och värk i hö överarm. Men det är inte så besvärande. Lite småvärk i ryggmuskulaturen.
Ska diskutera min utveckling med sjukgymnasten på onsdag.

Hälsa

GBG
Var ju till GBG i går på ”slutbesiktning”. Jag blev godkänd.
Nu återstår den medicinska rehabiliteringen i form av sjukgymnastik samt arbetsrehabilitering. Jag låter sjukgymnast och distriktsläkare råda mig hur jag nu ska gå vidare.

Magen
Krånglar utav helsike. Nu har jag värk. Känns som om det är något som ”fräter” – inifrån? Kommer ca 30-60 minuter efter det att jag ätit.

Jag får sätta mig på ”skonkost”.

Funderar på att ”ställa in” sjukgymnastiken i eftermiddag. Känner mig väldigt svag.

Blandat

Motion/hälsa
I går var jag till Friskis&Svettis och testade en s.k. Ki-jympa. Det lär nog dröja innan jag gör det igen. Jag mår inte så värst bra i kroppen idag och då har jag ingen träningsvärk.

Mitt på dagen var jag ute med hunden och gick med stavar. Kändes rätt bra. Kortade ned dem lite.

I dag ska jag till sjukgymnastiken. Det är många träningsmoment nu. 1,5 timmar tar det att gå igenom allt.

Djurliv
I går kväll, eller i natt, när jag var ute med hunden såg jag en räv. Det gjorde inte hunden. Men däremot kände hon lukten. Hon är kul å titta på, vårt yrväder, när hon försöker hitta det där som luktar så spännande.

För flera dagar sedan såg jag en häger? Kollade upp det där och jodå, om det varit flera milda vintrar så kan de stanna. Taskigt val av denne häger om man så säger.

Teoretiskt kunskapssökande
Håller ju på med förkovrandet inom DV-tekniken. Det går sakta man säkert. Har ”hakat” upp mig lite i ”färgläran” det är ett ruggigt spännande område, om man nu är lagd åt det hållet.

Läget

Är hyfsat. Känner fortfarande av ”pärsen” efter torsdagens statistinsats. Nackspärrsliknande värk i nackmuskler på vänster sida. ”Svider” lite under vänsterfoten, yttersidan. Samt lite ”pirr” i höger stortån. Dessutom lite mer värk i högerarmen än vanligt och mer känselbortfall i höger tumme samt ökande ”tjut” i huvudet.

Den ökande intensiteten i sjukgymnastiken kan ha en viss betydelse också.

Modern
Fick i dag reda på att mor blev illa behandlad på lasarettet när hon skulle få ett s.k. ”stift” utdraget i underarmen.
Först så kände och klämde doktorn efter för att hitta var änden på stiftet var. Och detta gjorde ont, på mor, hon har ju haft problem med vävnadsirritation.
Sedan trodde sig doktorn ha hittat stiftändan och ritade en cirkel på armen och lokalbedövade. Och gick sedan.
Och mor väntade och väntade och väntade…

Efter en väldigt lång stund får mor höra att doktorn gått? Nåja efter 10 minuter har tydligen personalen fått tag på doktorn och denne dyker upp. Mor är då orolig för att bedövningen släppt, hon tycker att det känns så.
Inte då, menar doktorn, det sitter i flera timmar.

Inte f-n var det bedövat. Mor genomled en liten operation i underarmen utan bedövning och dessutom hittar inte doktorn stiftändan? Mors redan höga blodtryck rusar i höjden – detta oroar doktorn?

Nu ska hon få åka dit en gång till. Då ska de göra en ”genomlysning”, först. (?!?) [Man tar en stark lampa och håller den nära armen och så tittar men från andra sidan]

Av vilken anledning gjordes inte detta vid första tillfället?
Och av vilken anledning tittar inte doktorn på röntgenplåtarna som bara är några veckor gamla för att se hur stiftet ligger?

Och som kaka på moset menade personalen att mor inte var berättigad till sjukresa.

Mor ångrade att hon inte åkte därifrån, som hon tänkte, när hon fick sitta där å vänta så länge. Nu får hon ju ändå åka dit en gång till.