Vart tog Onsdagen vägen?

sömn ua.

Dagen igår (081104)
Pappa fyllde ju år. Jag började redan på förmiddagen med att köpa snus åt pappa och hämta smörgåstårta och tårta. Levererades hem till dem under förmiddagen.

Sedan befann jag mig ett vakuum, när jag inte pillade med mitt ’hemliga’ projekt.

Rask, i min takt, promenad. Småvärker irriterande här och där…

Vilade

Hustrun kom hem. Sedan åkte vi och hämtade sonen och for därefter till Far & Mor.

Mor mår inget vidare så hon låg mest.

Far fick en påse kex (favoritsorten). Såg senare att han redan hade två påsar…
Han fick också en CD med de inskannade (från DIA) bilderna från 1959 och den bilsemester som då skedde, i en Austin A35:a. Det blev en hel del diskussioner kring bilderna. Var de var tagna och vad man egentligen såg på dem. Kul. Och så lyckades jag få till det så att bilderna visades i TV’n.

Väl hemma igen var det inte mycket ork kvar. Sängen hägrade.

Hälsoläget (081104)
Morgonen: Blev lite ’ stressig’. I mina mått mätt.
Under dagen: Rätt så OK om vi inte räknar promenaden och strax efter.
Kvällen: Trött, besvärande värk i högersidan.

Dagen idag

Data-Projekt-’Hemligt’
Satt mest och läste om hur f-n jag ska få till det så som jag vill ha det.

Sjukgymnastik
Ju mer jag promenerar och är duktig på sjukgymnastiken ju sämre blir jag, sakta men …
Möjligtvis sker försämringen långsammare, tack vare sjukgymnastik och dagliga promenader.

Eller, så är det en tillfällig svacka.

Magen
Tror jag börjar få ordning på den nu – kanske?

Mor&Far
Besökte Mor&Far, de behövde lite handräckning och som tack fick jag glutenfri smörgåstårta och dryck.
Modern, kom i natt på, att det fanns ett fotoalbum som handlade om den där bilsemestern 1959. och den innehöll svartvita bilder och detaljerad redovisning om platser och färdväg. Kul att få sammanställa de svartvita bilderna med diabilder och detaljerad beskrivning.

Hemma igen
Erkände min synd för min självutnämnde dietist. Så det blev mindre att äta för mig 🙁
Nu suger det lite. Kanske finns det någon liten frukt att bita i? En kopp te borde väl gå bra (hittade precis en halv kopp rumskall te, här bredvid mig…, drack upp det.).

Data-Projekt-’Hemligt’
Kikade lite mer på mitt projekt. Det kan ju bli hur mycket som helst…

Hälsoläget
Morgonen: Rätt så OK.
Under dagen: Rätt så OK fram till sjukgymnastiken. Ärligt, jag blir inte ’bättre’, jag blir sämre. men det är möjligt att jag blir det långsammare. Men relativt sett så är det OK. Jag kan ju gå.
Kvällen: Fortfarande rätt så pigg? Men med lite värk. Kan bero på en bit glutenfri smörgåstårta, en liten burk energidryck och några glas Coka-Cola, hos Mor & Far, idag, under ett besök.

[english]Stressful Friday[/english][swedish]Stressig Fredag.[/swedish]

[english]The day starts, very well. Rainy weather, so I await some better weather, for a walk. I made up a plan ( I am WF today):
– Breakfast.
– Some computing.
– Relax.
– Lunch.
– Some tidying up (vacuum-clean and clean toilets).
– A Walk (if better weather).
– Some shopping (mostly food, maybe some candy?).
– Dinner.
– Some computing.
– Watch TV.
– Go to sleep.

That’s the plan. Her is the outcome:
– Breakfast.
– Some computing.
– Relax.
– Lunch.
– Start some tidying up vacuum cleaning. In this item I take it easy and slow, many coffee breaks. In one of this breaks I decide to upgrade my blog. In the morning I receive a message from my web host support that tell me to backup my files and data. And also to upgrade WordPress to the newest version 2.3.2. No problem I’ve done that with my local computer and all run fine. I deal with the backups. And then I log in to my domain to start the simple upgrade tool (Fantastico!). There was no one? I asked the support but get no rapid answer so I start to copy the needed files from my local computer to my domain. And I use the tool WebFolder.
It takes just a few minutes. Done. Press reload in the blog windows. It all gets blank white! ❓
What in h*ll! 👿
After some check it appeared that the tool have erased the whole blog. Totally blank :?. I start to copy each folder one by one, from my backups. It’s a lot of files! But I get no result, the blog window was still blank. It seems that the tool WebFolder still erased already copied files ❓ . I wrote a new message to the support at the web host and ask after a FTP application that can copy a entire structure. Before I receive the message I have found and installed a FTP application, SmartTFP Client 2.0 (the same as the support suggested later). I start to copy back (restore), my backup files again. And finally it starts up! 😀
And I get so sure so I start even the copy of the latest version of WordPress. And that get well that to! 😆
But this whole ”crash” steel some time, over 2 hours 😐 .
I made a quick finish with the vacuum cleaner. The clean of the toilets have to wait until tomorrow.
– Some shopping (mostly food, much candy!)
– Dinner and candy.
– Some computing (this).
– Maybe I watch some TV.
– Absolutely I go to bed.

❗ Today’s hint. Do not do any updates in the same time you tidying up. Do not make a quick tidying up finish. And skip the shopping afterwards:!:

My body is just now very tense.[/english]
[swedish]Dagen startade, väldigt bra. Regnigt väder, så jag avvaktar bättre väder, för en promenad. Jag gjorde upp ett schema (jag har FF idag):
– Frukost.
– Lite tid framför datorn.
– Avslappning.
– Lunch.
– Lite städning (dammsugning och rengöring av toaletter).
– En promenad (om vädret tillåter det).
– Handla lite (mest mat, kanske lite godis?)
– Kvällsmat.
– Lite tid framför datorn.
– Titta lite på TV.
– Gå och lägga mig.

Det var planen. Så här blev det:
– Frukost.
– Lite tid framför datorn.
– Avslappning.
– Lunch.
– Påbörjade lite städning, dammsugning. Här gäller det att ta det lugnt och försiktigt, många kaffepausar. I en av dessa pausar beslutade jag mig för att uppgradera min blogg. På morgonen hade jag fått ett meddelande från WebHotellets support om att det är smart att göra en backup och uppgradera WordPress, till senaste versionen 2.3.2, snarast. Inga problem, jag gjorde ju det med min lokala installation och allt rullar på utan problem. Jag satte igång att köra några backuper. Sedan loggade jag on till min domän för att använda ett snabbverktyg (Fantasico!). Det var borta? Jag frågade supporten men fick inget snabbt svar så jag staratde med att kopiera nödvändiga uppdateringsfiler från min lokala dator till min domän. Och jag använde ett verktyg kallat WebFolder. Det tog bara några minuter. Klart. Tryckte uppdatera i bloggfönstret. Fönstret blev alldeles blankt vitt! ❓
Va i h-e! 👿
Efter en del kollande så visade det sig att det s.k. verktyget hade raderat hela bloggen. Helt tom :?. Jag startade en kopiering, katalog för katalog, från säkerhetskopieringen. Det är en massa filer! Men jag fick inget resultat, bloggfönstret var fortfarande blankt. Det verkade som om verktyget WebFolder fortfarande raderade redan kopierade filer ❓ . Jag skrev ett meddelande till WebHotellets support och frågade efter en FTP-programvara som kunde kopiera hela katalogstrukturer. Innan jag fick deras svar, fann jag och installerade en FTP-applikation, SmartFTP Client 2.0 (samma som supporten föreslog, senare). Jag startade igen en tillbakakopiering (återställning), av mina säkerhetskopierade filer. Och så, till slut, det startade upp! 😀
Jag blev så självsäker så jag startade även uppgraderingen av WordPress. Och det gick också bra! 😆
Men hela den här ’kraschen’ stal en hel del tid, över två timmar 😐 .
Jag avslutade städningen med en snabbdammsugning. Toalettstädningen får vänta tills i morgon.
– Handla lite (mest mat, mycket godis!)
– Kvällsmat och godis.
– Lite tid framför datorn (den här).
– Kanske titta lite på TV.
– Absolut gå och lägga mig.

❗ dagens tipps. Gör inga uppdateringar samtidigt som du städar. Gör inga snabbstädningsavslut. Skippa handlandet efteråt ❗

Min kropp är just nu väldigt spänd.[/swedish]

[english]Educating Tuesday.[/english][swedish]Utbildande Tisdag.[/swedish]

[english]It is not a good idea to eat candy and believe that you can sleep well. Not if your name is ’Nisse’. I have acid indigestion in the late part of the night.

If we ignore that the morning was ok. The body felt ok.

This am was dedicated to collect energy for the pm Stress Managing Education.

I don’t know how it happened, but I have to stress my self to sit down and take time to eat. I eat and watch at the time. Is this a smart behaviour before a course in how to manage your stress? OK, I need it!

Stress Managing Education
Today we start with relax. And then we went to another room ant take place for the theoretical part. I’m not so comfortable with the pedagogy choice or more right the didactics (how to make the best learning situation). In this 2h and 40min we have only 2 ea 5min brake. It’s a long time to sit down for a person with neck pain trouble as my self. I have to stand up now and then.
The best with this education is to listen to what the others have to tell. You can get some ideas and you can hear that others have de same experience as your self.
The course material is good. It’s on an easily available level. And of course your own training is the most part. Without training you don’t develop at all.
Until next time we shall note which our stress indicators is and which is the daily, ordinary special moments ’grain of gold’. And some reading.

Digital Pictures
I give it up. My wife is continuing. She has now search the whole material and chosen a couple of hundred digital pictures. Next she shall start to priority or select the very best or most significant ones out. And after that we shall start to attack the problem how to put the digital pictures to the companies (extrafilm) home site. And after that design the pages in the future photo book (books).

Now (10:49 pm) it is time for me to get to the bed. I feel how the night medical start to work.[/english]
[swedish]Det är ingen bra ide att äta godis och sedan tro att du kan sova gott. Inte om ditt namn är ’Nisse’. Jag hade sura uppstötningar under den senare delen av natten.

Om vi bortser från det så var morgonen helt ok. Och kroppen kändes också ok.

Den här förmiddagen var avsatt för att samla energi för eftermiddagens Stresshanteringsutbildning.

Jag vet inte hur det gick till, men jag fick stressa för att sätta mig ned och äta och jag tittade ständigt på klockan. Är detta ett smart beteende inför en kurs i hur du ska hantera din stress? OK, jag behöver den!

Stresshanteringsutbildningen
Idag startade vi med avslappning. Sedan gick vi till ett annat rum och tog plats för den teoretiska delen. Jag är inte bekväm med det pedagogiska valet eller mer rätt didaktiken (hur du skapar en lärande situation) Under de här 2 tim och 40min har vi endast 2 st a 5 min paus. Det blir ett långt sittande för en person med nackproblem som jag själv. Jag måste då och då ställa mig upp.
Det bästa med den här utbildningen är att få lyssna på de andra och vad de har att berätta. Du kan få en del idéer och du hör att andra har samma upplevelser som du själv.
Kursmaterialet är bra. Det är på en lättillgänglig nivå. Och självklart är din egen träning den viktigaste delen. Utan träning utvecklas du inte alls.
Till nästa gång sak vi notera vilka våra stressorer är och så ska vi fundera på vilka s.k. guldkorn vi har i vardagen. Och så lite läsning.

Digitala Bilder.
Jag gav upp. Hustrun fortsätter. Hon har nu tittat igenom hela underlaget och valt ut några hundra digitala bilder. Här näst ska hon prioritera och välja ut de mest talande bilderna. Och efter det ska vi angripa problemet med att få våra bilder överförda till företagets (extrafilm) hemsida. Efter det ska sidorna designas, i den kommande fotoboken (böcker)

Nu (22:49) är det dags för mig att ta mig till sängen. Jag känner att nattmedicinerna börjar verka.[/swedish]

Stressig Onsdag

Det är något som är fel när man ”måste” stressa för att komma till en bassängavslappning som ska ha avstressande effekt.

Idag har det värk- och spänningsmässigt varit en relativt bra dag. Har än så länge bara tagit en morgondos (Brufen 400mg + Paraflex 250mg)

Det är också första gången kag lyckats hålla mig vaken, efter bassängavslappningen, bastu och efter maten. Utan att ta koffeintablett.

Besvärsläget: Småvärk i underarmarna, stel mellan skulderbladen upp mot nacken. Lätt värk i ländryggen. Väser (tinnitus) i huvudet. Vid god psykisk vigör.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
NGN-politik och ngn.blogga.nu är uppdaterade

Andra bloggar om: ,

Min sjukhistoria 2007 (januari-oktober)

Börjar året med 50% arbete. Ett gäng diffusa besvär utvecklar sig. Blir fortare trött. Mäktar inte med att träna in ett nytt BAS-jympapass. F&S VBG ger sitt tillstånd till att jag får köra höstterminens pass.

Dåvarande verksamhetschef i F&S stökar till det på så vis att jag får byta lokal. Min jympa flyttar från Onsjö till Hagalhallen. Inte bra, riktigt dåligt.

Jobbet känns mer och mer belastande. Nästan kontinuerliga samtal med chefen om att vi måste prioritera bort arbetsuppgifter. Jag kan inte sköta 100% arbetsuppgifter inom 50% arbetstid, att det ska vara så svårt att fatta?

Besvärsläget:
Känselförändringar i vänster lillfinger och lillfingersidan av vänster underarm. Mer autonoma muskelaktiviteter (sammandragningar, ryckningar) i triceps vänster och även höger arm. Något ökad värk i höger arm. Mer motstånd i benen när jag promenerar. Får brännande / svidande värk / smärta i vänster fot, efter ett tag, när jag promenerar, går över mot slutet av promenaden. Tinnitus oförändrat. Något bättre i magen.

Försökte, trots besvär, att arbetsträna upp till 75%. Fast egentligen var det mest för att jag inte hann med att göra alla de arbetsuppgifter jag hade, inom mina 50%. Det sket sig…

Nya tag med chefen om färre antal arbetsuppgifter.

Magen krånglar.

Noterar att jag ofta tar koffeintabletter och köper, och dricker energidrycker, för att orka med. Känner mig ofta helt slut. Väldigt trött.

Behöver vila oftare och längre.

Det som lättar upp den här våren är ett antal investeringar, bl.a. en ny liten digitalkamera och så en riktigt digital systemkamera. Tillbringar många timmar ute i naturen och smyger omkring, mest på ormar. Glömmer, känner inte, alla besvär när jag ”smyger”.

Börjar få koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Noll marginaler. Fortfarande problem med kraften i benen? Stora problem med orken, sover mycket. Utöver vanlig nattsömn (ca 8timmar) kan det bli 2-4 timmar på eftermiddagen också.

Mer värk i nacke och övre delen av ryggen. Mer värk i vänsterarmen, utöver den i högerarmen.

Märker att jag bara klarat att jobba ca 3 timmar sedan kan jag inte koncentrera mig längre och väsandet (tinnitusen) ökar och blir mycket störande.

Semester:
Vi åker till England med flyg och hyr en bil (Ford Focus 06:a). Vänstertrafik med en invand vänsterstyrd bil, det fixar jag. Men en högerstyrd bil! Istanes! Det var svettigt.
Men trots det, översvämningar och terroristhot samt exploderande gasbilar så var våra 14 dagar i främst södra England helt underbara. Jag fick bese och uppleva Stonhenge, Lands End, Eden Project, Dartmoor, Exmoor, Peak District och Sherwoodskogen.
När vi var i Manchester fick jag ett SMS från sonen som meddelade att vår hund bitit av en bit av ett öra på en annan hund. Attans!

Torsdagen den 12 juli 07 kl 08:00 fick vår Collietik Tessie somna in. Hon blev 3½ år. Aggressiviteten gick över styr och blev bara värre. Riktade sig emellanåt även mot folk.

Semestern avslutades i Skåne med start på Kronovalls slott och slut på Löderups Strandbads Camping. Snacka om klassresa. Och vi trivs definitivt bäst på campingar.

Noterar att längre promenader skapar nära-döden-upplevelser. Och så har jag fått tillbaka det där irriterande ”duttandet” eller dunkandet i vänster öra. Det skedde när jag flög hem från England. Och så gör det rackarnas ont i vänster fot, på insidan, vid fotvalvet.

Efter kontakt med vårdcentralsdoktorn blev det sjukskrivning. Från 30/7-07 arbetar jag 25%.

Ringde distrikssjukgymnastiken och fick en tid. Det bestämdes att jag skulle testa akupunktur (igen). Förra gången (2004/2005?) hade sjukgymnast Johan problem med att få in nålarna, de böjde sig. Ibland berodde det på att huden var hård, läderartad (s.k. apelsinhud). Det beror på att huden inte får tillräcklig blodförsörjning, vilket i sin tur beror på att underliggande muskulatur är så hårt spänd så att de, i princip, stryper blodförsörjningen till huden.
Nålarna böjde sig också p.g.a. allt för spända muskler. De var så hårda så nålen helt enkelt inte gick att få in. Han fick lägga nålen utmed muskeln.

Den här gången var det annorlunda. Musklerna och huden var något mjukare. Sjukgymnast AC fick för det mesta in dem. Däremot noterade jag att de nålar som sattes på vänster sida gjorde så ont så att jag nästan flög i taket. Höger sida var inget att orda om.

Eftersom jag fick den här akupunkturen främst för att stressa av – få musklerna att slappna av. Så sket sig ju det liksom. Nu var jag ju hyperstressad för själva akupunkturen. Den eventuella avslappande effekt akupunkturen hade hjälpte ju i så fall bara mot stressen inför akupunkturen.

Vi 7:e eller möjligtvis 8:e tillfället bad jag AC om att få slippa mer akupunkturbehandlingar. Kunde vi hitta på något annat?

Det blev bassängavslappning, i väntan på deltagande i en stresshanteringsutbildning. Den utbildningen startar i början på 2008.

Glaskroppsavlossning: En olycka kommer sällan ensam…
Har i några dagar haft problem med ljusblixtar i främst vänsterögats periferi. Var till ögonmottagningen. Doktorn hittar ”grodyngel” i ögat och konstaterar att jag sannolikt har s.k. glaskroppsavlossning. Normalt leder det där till näthinneavlossning. Men eftersom mitt synfel är så pass litet (+3) så är min glaskropp relativt rund. Och det ska då minska sannolikheten för näthinneavlossning.

Efter många om och men lyckas jag få till stånd ett s.k. avstämningsmöte (rehabiliteringsmöte) med min vårdcentralsdoktor, handläggare från försäkringskassan, min chef och en representant från vårt s.k. personalkontor.

Sedan en kort tid tillbaka funkar det mycket bättre på jobbet, chefen har börjat fatta. Numer har jag egentligen bara en enda arbetsuppgift som då ska skötas på 10 tim/vecka. Jag är ansvarig för en IT-inventarieförteckning (ca 1000 apparater) och så ansvarar jag för s.k. Ny- och ReInvesteringar. Det är snudd på att jag hinner med…

Ett par dagar innan, avstämningsmötet, har jag en träff med handläggaren på FK. Då höll jag på att få hjärnsstörtning, också. Jag fick det några dagar för detta möte. Det var när jag fick kallelsen till avstämingsmötet som FK ”tog över” från mig. Jag är alltså den som egentligen initierat och begärt mötet men FK skickar en kallelse i den kallelsen kan jag bl.a. läsa:
Vi vill redan nu upplysa dig om att om du vägrar medverka eller delta i utredningen kan det medföra att din sjukpenning sätts ned eller dras in.” Läs mer om det meddelandet på min andra blogg: ngn.blogga.nu Tisdag 2007-09-25.
Notera också att när man är sjukskriven och har sjukersättning så får man sjukpenning på den del man inte har sjukpenning för. Och att det är olika handläggare. Den som handlägger sjukpenning kan oftast inget om sjukersättning och tvärt om. Så här kan det bli även om du är sjuk för samma sak. Det märkliga är att omfattas din sjukdom helt av sjukersättning så är försäkringskassan lugn och du kan koncentrera dig på att lindra dina besvär och sköta eventuellt jobb.
Men blir du sjukare (samma sjukdom) och då hamnar inom sjukpenningen, ja då jagas du med blåslampa och handläggarna på FK är stirriga värre och väldigt ”på”. Och så, helt plötsligt, gäller inte reglerna för sjukersättning? Sjukpenningsreglerna ”går före”? Märkligt, mycket märkligt. Inte undra på att de går på knäna, inom FK.
Dessutom har de noll koll på din dokumentation om du omfattas av mer än ett regelsystem. Handlingarna är knutna till aktuell handläggare, personligen och är då denne borta så kommer man helt enkelt inte åt handlingarna, om de nu är inlåsta som de ska vara. Jösses!?

På avstämningsmötet bestäms inget annat än att jag ska göra det jag redan börjat göra.

På jobbet gruffar chefen om att jag kanske måste byta rum. Det rum jag har (och har haft i många år) behövs bättre till de som jobbar heltid. Jojo, sedär, så går tankegångarna gentemot de som är sjukskrivna och inte jobbar fullt ut, undan med dem bara. Läs mer på: ngn.blogga.nu 2007-okt-17.

De läkemedel jag för närvarande ”laborerar” med är: Diklofenak (bör jag ta minimalt med tanke på risken för hjärtpåverkan vid ansträngning (jag jympar ju emellanåt)). Alvedon + Brufen (eller Ipren eller Alindrin) eller Magnecyl. En kombination som inte ska föraktas. Tar det på morgonen och mitt på dagen vid behov. Paraflex + Alvedon till natten. Känns inte som om Paraflex har den muskelavslappande verkan jag behöver, men jag testar ett tag till. När det är riktigt spänt tar jag Stesolid till natten, någon gång per vecka.

Onsdag

Jobbet
Det var en tröttande förmiddag på jobbet – stressig. En ny server skulle implementeras (tas i bruk). Det sket sig ju givetvis. Efter tre timmars testande med möjliga och omöjliga lösningar, gav vi upp.

Tidigare hade vi en pervasive-databas på en Novellserver nu ska vi köra pervasive-databasen på en windowsserver (Windows Server 2003 SP1). Användarna kör Novellklienter och OS Win XP Pro.

WinServern konfigureras för att vara transparent (användarna ska inte kunna se den eller komma åt den). Kommunikationen ska ske via TCP/IP och det är Pervasive-klienten (v 9.5) som ska prata direkt med Pervasive-databasen (v.9.5) på windowsservern.

Problemet består i att det tar ca 15 sek för användaren att accessa servern. Det ska gå på en bråkdel av en sekund.
Om vi s.k. mappar upp den nya windowsserver – skapar en access – då går användaraccessen snabbt, som den ska. Men det är ju inte rätt – det är fusk.

Det verkar alltså som om arbetssationen med WXP pro och pervasive-klient samt novellklient försöker med en massa andra kontaktlösningar, innan den s.k. timar ut och då ”upptäcker” att det går ju att databasaccessa, via TCP/IP.

Det där är ju lite underligt. Normalt ska arbetsstation och server skita i det där. Är klienter och server konfigurerade för att snacka TCP/IP från databas-klient till databas-server så ska det gå klockrent.

Jag fick ta det tråkiga beslutet att backa hela installationen så vi fick dra igång den gamla igen – den fungerade ju. Och det är en novellserver (med pervasive databasmotor) och det har fungerat relativt stabilt.

Jag var lite misstänksam från början mot Windows server. Men jag lät mig övertalas – ska jag behöva få ångra det nu?

Att ha kvar Novell kan vara lite vanskligt eftersom det ju nu är en Linusprodukt och vi är inte beredda att ta steget till Open Source (fri och öppen programvara). Var får man support? Vem fixar buggar?

Det blir en morgondag med mycket klurande på vad problemet kan vara. Personligen tror jag det ligger i hur TCP/IP är konfigurerat på klient respektive server. Vi får se om det löser sig imorgon.

Det var väl en intressant redogörelse?

[not: Tillägg (070329)]:
Det visade sig att arbetsstation och server måste befinna sig i samma domän. Och att få en Novell-klient-baserad arbetsstation att tillhöra en Windowsdomän det fixar sig inte. Lösningen blir en generell s.k. mappning för de användare som ska ha tillgång till vårt största verksamhetssystem. Och så måste alla användare först få ut den nya Pervasive-klienten (v9.5).

Jympa
Jag fick dopa mig kraftigt före jympan idag för att orka med den. 2 energidrycker och 2 druvsockertabletter.

En timmas vila på eftermiddagen krävdes också.

Promenad
Hade med mig kameran ut på hundpromenaden för att försöka fånga några reptiler – jag befarar att flera kan ha drunknat – vi får se.

Det blev en närbild på en Tussilago.

Tisdag

Jobbade förmiddagen – nästan jobbigt?

Efter jobbet gick jag en promenad ned mot kraftstationen. Jag hade i GPS:en lagt in koordinaterna för en gömma nära Innovatum.
Inte f-n hittade jag något?

Kollade upp det hela när jag kom hem. Jodå, koordinaterna på www.geocaching.com var felaktiga. Nu har jag tagit reda på det mer rätta.

Om en stund ska jag gå till Onsjöskolans gymnastiksal och avnjuta en BAS-jympa som Charlotte leder.

Tar nog å bokar bastun så man kan få sig en ordentlig avkoppling (inte för att jag är speciellt stressad – men ändå).

Stressigt?

Vad som är stressigt för mig skiljer sig från de flesta andra. Har jag ett "uppdrag" varje dag så kan ett till skapa stress. Så är det? Och stress i den här kroppen brukar betyda mer besvär och värk.

Sonen var här och hämtade hunden. Han ska ta med henne ut på springtur. Där har hon tur hunden. Jag är ju inte precis den som springer *ler*. Dessutom är hon jättelycklig när hon får vara tillsammans med sonen.

Så det innebär ju att det blir mindre stress för mig och det är bra!

Nu ska jag in till staden. Ölförrådet tryter? Apoteket ska få ett besök också. Tar väl å cyklar in.

Håller nu det fina vädret i sig kanske det blir så att jag och hustrun bestämmer träff på "After Work" på Swania i Trollhättan. [Katten Abbe kommer och pockar på uppmärksamhet]. Vid ca 16:00. "After Work" tycker vi, hustrun och jag, är en trevlig tillställning. "Billig" öl och gratis mat och en god chans att träffa trevligt folk och så brukar vi cykla hem vid 20:00-tiden.
Och somnar vid typ 22:00 och vaknar relativt pigga på lördagen.

Det som idag konkurrerar med "After Work" är svampletning. Hustrun bestämmer och vädret.

Mot staden!

Kuligheter

Jag har lovat en god vän att dela med mig av berättelser som jag nedtecknat. Kul händelser, tycker jag. Här kommer den första:

Affären (ca 1984)
Jag har två barn, en pojke och en flicka. Flickan är äldst. Barns spontanitet och hjärtliga ärlighet är något fantastiskt fint. Egenskaper, man som förälder skall vårda ömt. Nu är det dock så att samma egenskaper kan ställa till en del förtret. Så kallade pinsamma situationer. Om man som förälder är obetänksam, å det är man ju ibland, eller?

Denna händelse utspelade sig i ett klassiskt affärskomplex. Strategiskt placerat mitt ute på en slätt, i Vänersborg, Torpa-Hallen tror jag det hette på den tiden.

Tänk er nu en pappa, som är på relativt gott humör. En dotter som är på ännu bättre humör, prathumör. Runt tre år gammal, fredag eftermiddag, massor med folk. Pappan något stressad, men på gott humör. Dottern pratar, pratar, pratar…
Hon pratar så in i norden, så hon ”drar uppmärksamheten till sig”. Hon ställer den ena tokiga frågan efter den andra, som barn måste göra för att lära sig något.
Sedan händer det, pappan (jag) tappar tålamodet. Dock tappar han det mycket behärskat.
Han lutar sig fram, mot sin dotter och säger något. Ohörbart för omgivningen. Pappan avlägsnar sig sedan, mot smöret. Med en känsla av att ha imponerat omgivningen. Han fick tyst på dottern. Efter inte så värst många steg, hörs en röst, med klar, hög och tydlig stämma. Som låter som följer:
”DU KAN HÅLLA KÄFT SJÄLV!”
I några tiondelar av en sekund, var det knäpp tyst, i den närmaste omgivningen. Sedan utbröt ett behärskat skratt.
Detta var ett av de tillfällen då jag rodnat och haft en känsla av att liksom kunna försvinna upp i tomma intet. Men se det gick inte, Jag fick allt stå där med skammen. 1-0 till dottern.

Fler småberättelser kommer.