Vart tog Onsdagen vägen?

sömn ua.

Dagen igår (081104)
Pappa fyllde ju år. Jag började redan på förmiddagen med att köpa snus åt pappa och hämta smörgåstårta och tårta. Levererades hem till dem under förmiddagen.

Sedan befann jag mig ett vakuum, när jag inte pillade med mitt ’hemliga’ projekt.

Rask, i min takt, promenad. Småvärker irriterande här och där…

Vilade

Hustrun kom hem. Sedan åkte vi och hämtade sonen och for därefter till Far & Mor.

Mor mår inget vidare så hon låg mest.

Far fick en påse kex (favoritsorten). Såg senare att han redan hade två påsar…
Han fick också en CD med de inskannade (från DIA) bilderna från 1959 och den bilsemester som då skedde, i en Austin A35:a. Det blev en hel del diskussioner kring bilderna. Var de var tagna och vad man egentligen såg på dem. Kul. Och så lyckades jag få till det så att bilderna visades i TV’n.

Väl hemma igen var det inte mycket ork kvar. Sängen hägrade.

Hälsoläget (081104)
Morgonen: Blev lite ’ stressig’. I mina mått mätt.
Under dagen: Rätt så OK om vi inte räknar promenaden och strax efter.
Kvällen: Trött, besvärande värk i högersidan.

Dagen idag

Data-Projekt-’Hemligt’
Satt mest och läste om hur f-n jag ska få till det så som jag vill ha det.

Sjukgymnastik
Ju mer jag promenerar och är duktig på sjukgymnastiken ju sämre blir jag, sakta men …
Möjligtvis sker försämringen långsammare, tack vare sjukgymnastik och dagliga promenader.

Eller, så är det en tillfällig svacka.

Magen
Tror jag börjar få ordning på den nu – kanske?

Mor&Far
Besökte Mor&Far, de behövde lite handräckning och som tack fick jag glutenfri smörgåstårta och dryck.
Modern, kom i natt på, att det fanns ett fotoalbum som handlade om den där bilsemestern 1959. och den innehöll svartvita bilder och detaljerad redovisning om platser och färdväg. Kul att få sammanställa de svartvita bilderna med diabilder och detaljerad beskrivning.

Hemma igen
Erkände min synd för min självutnämnde dietist. Så det blev mindre att äta för mig 🙁
Nu suger det lite. Kanske finns det någon liten frukt att bita i? En kopp te borde väl gå bra (hittade precis en halv kopp rumskall te, här bredvid mig…, drack upp det.).

Data-Projekt-’Hemligt’
Kikade lite mer på mitt projekt. Det kan ju bli hur mycket som helst…

Hälsoläget
Morgonen: Rätt så OK.
Under dagen: Rätt så OK fram till sjukgymnastiken. Ärligt, jag blir inte ’bättre’, jag blir sämre. men det är möjligt att jag blir det långsammare. Men relativt sett så är det OK. Jag kan ju gå.
Kvällen: Fortfarande rätt så pigg? Men med lite värk. Kan bero på en bit glutenfri smörgåstårta, en liten burk energidryck och några glas Coka-Cola, hos Mor & Far, idag, under ett besök.

6 svar på ”Vart tog Onsdagen vägen?

    • Sorry, orkar inte läsa igenom alla dessa ord, verkliga som overkliga. Och när dessutom du själv, egentligen, vill förringa dem, inför dig själv.

      Och du menar att texten skulle ha större betydelse för en läsare än för dig själv.

      Knappast, den går jag inte på. Av vilken anledning söker du annars upp olika bloggare och ber dem läsa vad du skrivit? Om du nu inte tycker det är bra, även ur ditt perspektiv sett.

      Jag kan inte tolka det på annat vis än att du vill upplysa de som inte begriper bättre, eller, behöver veta det.

      Att du själv ser på det du skriver som om det vore ditt skötebarn, märks i hur du medvetet bearbetar texten för att den ska vara förvirrad. För du kan inte acceptera det som konventionellt (vanligt / begripligt).

      Jag har skrivit det till dig förut och gör det igen: Vill du nå ut, med något du tycker är bra eller vettigt eller upplysande, ja va f-n som helst.
      Så måste du paketera det på ett lättfattligt vis. Så att fler förstår.

      Noterar att du ändock ansträngt dig för att göra ditt budskap mer lättillgängligt, men du vill inte lämna ’din grej’. Det där med påhittade ord, en förvirrande massa länkningar och så då: ’Wi’.
      Men, det är din grej och jag bryr mig egentligen inte. Det är mer ett försök att förklara, för dig, av vilken anledning jag inte orkar läsa det du skriver.

      Till slut; Jag har inte problem med hur saker och ting uppstår, egentligen (undantaget min sjukdomar). Det är historia. Det som för mig är vettigt är hur jag ska förhålla mig till nuet och framtiden.

      Så mitt ’problem’, är mer hur jag ska förhålla mig till morgondagen. Och den ser jag alltid ljust på, numer.

      Sköt om dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *