Etikettarkiv: Stresshanteringsutbildning

Tisdag-var är skämten?

Publicerat av
2

Besvärsläget
Känner mig piggare idag. Men det är kraftigare muskelsammandragningar i en del armmuskler idag? Känns väldigt nära kramp. Och så väser det mer än vanligt i huvudet. Övre delen av bröstryggmuskulaturen känns inget vidare. Och så småvärker det konstant i nedre delen av ländryggen.
Funderar på att öka på medicineringen, igen. Men jag vill gärna först avvakta besked från doktorn i Göteborg. Vad han säger om MR-resultatet.

1:a april
Har inte blivit lurad idag, än, vad jag vet. I dagens morgonblaska hade de ett aprilskämt som borde vara verklighet.
Vi har ett s.k. arenabygge på G här i Vänersborg. Det är uppe i ca 200 miljoner nu. Politiken började och gick till beslut på 90 miljoner, tror jag det var. Sedan stack det iväg.[Visa mer…]

Teknik
Fjärrskrivbord (MS Win): Det visade sig att den dator jag vill fjärrstyra, måste ha Win XP Pro installerat. Och det hade jag (hustrun) givetvis inte. Hon har MS Win XP Home.[Visa mer…]

Programmering
Roade mig lite med mitt program som hjälper mig med att fixa till en del av nederdelen av inläggen. ”Andra bloggar om”.[Visa mer…]

Katten
Katten har börjat gilla mig. Det har säkert att göra med att jag är den som är mest hemma. Han sover fortfarande i hustruns sänghalva (tack). Men på dagarna verkar han föredra att ligga inne i mitt rum, med mig. Även om hustrun är hemma och är i sitt rum.[Visa mer…]

Avstämning med stresshanteringsutbildningen
Det blev som jag hade förvänta mig. Vi fick sitta på en stol i två timmar sedan fick var och en berätta hur de hade utvecklats eller inte. Kursledaren ville gärna hitta en liten, liten förändring som berodde på utbildningen. Det var inte många som hade förändrats…
Och inte fick vi skriva någon utvärdering. Får nog ta saken i egna händer och skriva en egen utvärderingen. Även om de nu inte vill ha någon.

Andra Bloggar om: , , , ,

Tisdag med huvudvärk

Publicerat av
5

Besvärsläget
Känns stelt och något ökad värk. Min tinnitus har ett extra ’påslag’. Och så har jag huvudvärk.

Tvätt
Det verkar inte gå en dag utan ’extrauppgifter’? Idag är det tvätt i bostadsrättsföreningens tvättstuga. En tvättmaskin, av två, är paj. Den luktar bränt? Enligt en påklistrad handskriven lapp. Men den andra var en ny en. Med digital display som visar hur mycket det är kvar på aktuellt tvättprogram. Det är bra.

Som tur är har vi inte mycket tvätt. Vi (jag) tvättar oftare numer för att det ska bli lättare. Så nu blev det bara två tvättmaskiner med mest handdukar. Väntar nu (10:31) på att det sista torktumlandet ska bli klart.

Stresshanteringsutbildningen
Det var sista riktiga gången idag. Det är en avstämingsgång kvar. Den 1 april. Då ska vi väl visa vad vi lärt oss?
Idag var det nog en sammanfattning – tror jag – över vad vi gått igenom under de föregående sex gångerna. Det blev lite förvirrat eftersom bara den ene av två kursledare var där. Och så tror jag att hon som var där rörde ihop oss med en annan grupp. Hon påstod att vi hade gått igenom saker som då i alla fall för mig var helt främmande. Och sedan hänvisade hon till figurer och overheadbilder med information på som hon inte hade men vi hade ju sett dem en gång så vi antogs veta vad det vad som avsågs. Det var också lite förvirrande.

Men det var en bra genomgång.

Teknik
Nu börjar det bli lite svettigt. Eller i alla fall väldigt, ja, pinsamt, eller nåt? Det där företaget (Proinet+O&K), som ska sköta de s.k. serverhårddiskar (hårdvaran) som den här bloggen just nu snurrar (finns) på. De ger ingen information, om det s.k. driftsläget. Och sedan i torsdags har jag inte fått tillgång till mina s.k. data. Jag kommer inte åt att t.ex. kopiera eller ändra i t.ex. s.k. HTML-filer som hyser information om min hemsida.

Jäkligt irriterande.

Jag har skrivit ett antal, mer eller mindre, behärskat irriterade e-postmeddelande till deras support. Inte ett livstecken tillbaka – riktigt dåligt!

Och inte har mina e-postadresser kommit igång heller – också riktigt dåligt.

Nu har jag börjat diskutera med ett annat s.k. WebbHotell. Som verkar ha lite mer säkerhetsmedvetande och kompetens. Men det blir mer än dubbelt så mycket pengar. Och det är ju tråkigt. Pengar är ju liksom inte det jag har mest av. Men sådant här tär hårt på min av värkstress överansträngda nervtrådar. Så det är säkert värt pengarna. Blivande WebbHotell blir sannolikt Oderland.

Andra Bloggar om: , , ,

(Katt)Tisdag

Publicerat av
6

Besvärsläget
Idag vibrerade hela högerarmen? Så jag får revidera föregående påstående om att det var i bröstmuskulaturen. Annars lunkar livet på, om än lite skakigt.

Förvirringsläget
Glömde ringa till Spine Center? Så då får det bli i morgon onsdag då.
[Tillägg (glömde det?)]: När kl närmade sig 13:00 så började jag undra vart tusan hustrun tagit vägen med bilen? Jag såg ju att hennes busskort låg på byrån i hallen. Och jag hade ett svagt minne om att hon skulle till tandläkaren.
Det var då det började gnaga något men jag kom inte på vad. Jag hade i alla fall missat bussen så det var bara att klä sig för cykeltur, till stresshanteringen, lätt stressad.
På väg ut möter jag hustrun. Jag var omedvetet återhållsamt irriterad (undrar hur det ser ut?) och förklarade mina tankegångar om bil, buss och cykel. Då upplyser hustrun mig om att hon ju berättat för mig att hon skulle till tandläkaren, sedan fika med en kompis åka hem för ett kort besök och hämta katten och sedan åka och hämta modern och deras katt och sedan till veterinären. Och därmed var bilen upptagen hela dagen och vi hade kommit överns om att jag då skulle ta bussen.
Givetvis stämde allt det där. Det var bara det att jag glömt att skriva in det i min analoga och/eller digitala almanacka och då ’finns det inte’, i min värld. I sin överväldigande snällhet körde hustrun sin lite lätt förvirrade make till stresshanteringsutbildningen – så jag slapp stressa dit :me:

Stresshanteringsutbildning
Det var ju stresshanteringsutbildning idag. Kursledarna är ihärdiga. De envisas med att min utopi inte är ”rätt”. Jag tror jag börjar fatta vad de menar – synd bara att de inte kan säga det?
Jag tror att de menar följande; När jag tänker mig min utopi så ska den inte baseras på att jag i nuet har begränsningar, utan jag ska låssas som om jag inga besvär har alls och så fantisera utifrån det.
Jag är nog, egentligen väldigt dålig på fantasier, jag tror jag är en sådan som liksom lever ut knäppheten direkt. Och de flesta (rumsrena) fantasierna lever jag ut, efter bästa förmåga. Och jag bär inte på några drömmar som är ouppnåeliga. Till vad nytta skulle det vara? Däremot bär jag på en naiv tro om att jag faktiskt kan bli bra, en gång till. Den tanken vill jag inte ge upp.
En dröm har jag, det ska erkännas och det är att bli oförskämt rik och kunna göra allt det där ’braiga’ för andra människor som de inte skulle kunna få annars.
Och jag fortsätter att imponeras av deras didaktik (lärsituation i nuet, rummet). Vi börjar med ca 15-20 min avspänning i ett lugnt fint rum. Sedan går vi till ett mindre rum, utan ventilation. Där finns ca 10 stolar, med relativt mjuk sittdyna, faktiskt, för att vara av den stapelbara plasttypen med stålrörsben. Jag väljer alltid att ta med mig en sådan där ’sittkil’ i hårdskumgummi. Där får vi sedan sitta, i 2 timmar och 40 minuter. Nej, nu ljuger jag, idag fick vi faktiskt en paus på 10 minuter. Men, då skulle vi, under den pausen, sätta oss i grupper om två och två och diskutera och berätta om våra utopier. Vi blev tre i våran grupp. Den ena fattade inte vad det handlade om för hon var inte med på föregående gången och den andra hade inte kommit på mer än ca 15 ord. Men vi (jag) ’tvingade’ den ’oförstående’ att fritt tänka sig vad hon helst skulle vilja göra. Hon blev en fågel – jättetjusigt!
Skit i det! Det blev ju liksom ingen paus av det där.
Och vi fick faktiskt en paus till; Vi fick ställa oss upp och trampa. Då införde jag en s.k. ’gladövning’, som jag anammat från F&S-ledare Gunilla i Vänersborg. Upp med bägge händerna i luften och klappa dig sedan på låren och se dig omkring – då blir du glad. Det tyckte alla var skitkul och så lyckades jag förlänga vår 10-sekunderspaus till 20 sek.
Sedan skulle vi då ’redovisa’ varandras utopier. Jag lyssnade intensivt för att få en bättre förståelse av vad en utopi kan tänkas vara för något så jag studerade berättarna och våra handledare. 6 av 8 berättade om en helt vanlig dag som de fick göra vad de ville av. 2 hade en utopi om platser utomlands, mycket verkliga och tydliga. Den enda som avvek var ’vår flygare’. Och så blev jag då den sista personen som skulle få min utopi återberättad av gruppens tredje person, hon med 15 ord. Jag tycker att hon gjorde det bra och det lät precis som de där andra 6, med ’vanliga’ dagar, där de kunde göra som de ville. Men när jag tittade på handledarna och deras uttryck, russinliknande, så förstod jag att det nog likt förbaskat var fel.
Och dessutom säger den en av dem: ”Nisse, nu får du inte bli arg, men du måste tänka dig att det finns en nivå ovanför, i din utopi. Utgå inte från att du har besvär.” Bra att få återkoppling (feedback, för er som är fast i svengelskan och inte fattar vad ’återkoppling’ betyder), men vofför ska jag vara den enda som får negativ kritik. Alla de andra fick bara positiva kommentarer. Det är inte lätt att vara ödmjuk i dylika situationer. Men jag kommer att ge igen på utvärderingen. Så det så!

Veterinärbesök
Vårat kattkräk, Linus, av modell RagDoll. Nu tre år. Ståtlig och fin men dock kastrerad. Han fick idag sin återkommande vaccination mot en massa mystiska kattsjukdomar (som jag aldrig sett på en katt? Eller hört talas om någon?). Hustrun skötte det där. Och i sin outgrundliga snällhet engagerades min moder i detta med deras katt, Maja, av rasen Perser (tror jag?), en sådan där stackare som har nosen inåt i ansiktet i stället för utåt. De har ofta andningsproblem och ögonbesvär. Och så måste de ha speciella skålar etc. Nog om det.
De blev vaccinerade. Hustrun kom sedan med det intressanta förslaget att katterna skulle få bekanta sig med varandra. Med baktanke om eventuell ömsesidig passning.
Kan egentligen inte säga om det gick bra eller dåligt. Maja låg som fastvuxen i sin transporlåda, om vi bortser från ett äventyr om ca en meter till en kattsandlåda för att uträtta behov. Vår Linus som var på hemmaplan for med huvudet fram och tillbaka och vädrade något som normalt inte brukar vara där. Och till slut hittade han henne. Försiktigt kikar han nyfiket in i Majas transporlåda, sedan hörs ett fräsande, två fräsande och så då ett morrande som får transportlådan att skaka. Då bestämmer sig Linus för att reträtt är ett intelligent alternativ. Han rusar ut i vardagsrummet och sätter sig och stirrar med störa ögon in mot hallen och dörren in till badrummet där den där hemska kattdamen sitter och låter hellömsk. Han gör efter ett tag några försiktiga kik, från köket. Samma ljudliga ovälkomna respons. I det läget verkar det som att han egentligen skiter i den där lömska saken. Så jag bestämmer mig för att detta första försök får vara nog. Vår katt kanske också behöver gå på ’sin’ toalett. Så jag stängde Majas transportlåda och ställde upp henne på en bänk i hallen.

Och nu är det kvällen! Tänk vad tiden går – när det händer något.

Andra bloggar om: , , ,

Värk-Tisdag

Publicerat av
4

Psykiatrin
Det blir nog en följetong det här och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig?
I dagens morgonblaska (ttela) fanns ytterligare en insändare som lyfte fram öppenpsykiatrins tillkortakommande:

Gör ett studiebesök i verkligheten!
Lars Helldin och Sten Axelsson tycker att Ulla Andersson generaliserar och uppmanar henne till studiebesök på psykkliniken. Vågat. Kanske är Ulla nära anhörig, någon som samarbetar med psykkliniken och väl insatt personal på kliniken eller rent av talar av egen erfarenhet. Då vet man att öppenvården är underbemannad och den personal som är engagerad är nästan utsliten och uppgiven, och resten måttligt kunniga, engagerade i sitt värv.
NU-sjukvårdens toppstyrda chefspolicy är ju att aldrig rapportera något negativt till överordnad chef, och därmed går de styrande miste om insyn i praktisk verklighet och skapar sig en egen verklighet.
Bättre än att Ulla gör studiebesök på psykkliniken, vore att Helldin och Axelsson gjorde ett studiebesök i verkligheten.
VÄLKÄNDA FÖRHÅLLANDEN

Har för egen del kompletterat med en insändare som mer är en uppmaning. Vi får se om den kommer in.

Dygnsrytm
Så länge jag kommer ihåg har jag haft en väldigt märklig dygnsrytm. Jag är både kvälls- och morgonmänniska. Läste en artikel där det gjorts upptäckter om att vi i våra gener, i cellerna, har en slags dygnsrytmklocka. Och de där ’klockorna’ är inte alltid synkade med det verkliga dygnet. Som ju styrs av jordens rotation kring sin egen axel (dygnet) och i förhållande till sin cirkelbana runt solen (året). Individers dygn kan alltså skilja sig ca +/- 2 timmar (eller om det var +/- 1 timma?). Skit i det! Det är inte det som är det viktiga. Det är att det inte stämmer med det ’fastställda’ dygnet om ca 24 timmar. Det vet ju säkert alla att dygnet inte är exakt 24 timmar. Det är av den anledningen vi har skottår emellanåt. Då när februaris antal dagar variera, ni vet.
Då undrar jag ju vilken klocka jag har? De morgontröttas inre klocka lär vara inställd på 25 eller t.o.m. 26 timmar. Och de morgonpiggas (men kvällströtta) inre klocka är inställd på 23 timmar.
Så? Vilken inre klockrytm har jag om jag är både kvälls- och morgonpigg?

Apoteksbesök (underrubrik: Gnäll)
Och därpå en jympainsats.
Jag har ju känt mig utomordentligt pigg de senaste dagarna. T.o.m. så att jag känt att det kan ha skett ett bromsande av en negativ utveckling och t.o.m. en förbättring. Det har varit jätteskönt.
Det var en pigg Nisse som åkte till jympan, i måndags, och tog vägen via Apoteket. Även om det nu var bra så var det inte utan mediciner. Sitter där och väntar på min tur. Då känner jag hur någon jävel driver in en stor jävla nål mitt i tummen, strax under nageln. Jag rycket till något väldigt och blängde faktiskt ilsket nedåt för att se vad som hade drivits in i min tumme. Där fanns ju givetvis ingen och alla runtomkring var ju givetvis väldigt oskyldiga.
Där satt jag sedan och ryckte till emellanåt och masserade min tumme som nu också hade börjat signalera brännskada dessutom! Jag kände hur utmattningen kom smygande.
Nu var det dags för antistressövningarna att visa vad de gett för resultat. Jag började koncentrera mig på andningen och lät antagligen som om jag hade värkar och var nära att föda.
Lätt svettig om pannan tar jag mig fram till Apoteksdisken och får uträttat mitt ärende. I bilen får jag sedan sitta en stund och försöka varva ned ytterligare och liksom försöka tänka bort värken. Givetvis hade jag ingen extramedicin med mig (förutom den jag tog ut) men den var inte av den sorten så den hade hjälpt då.
Jag körde mot jympan. Bestämde mig för att lugna ned mig ytterligare, Parkerade bilen och tog en promenad i Vänersborgs centrum och bara gick omkring och tittade på vad som fanns i lite olika affärer.
Det blev lite bättre. Kom till jympan och gjorde i ordning för mitt ideella värv som s.k. Värd i Friskis&Svettis. Jag hade med mig en liten lätt, hopfällbar s.k. fältstol (en trebenare). Den satt jag på och hälsade alla glada motionärer välkomna.
Själva jympan gick faktiskt bra, det brukar det göra. Det är efteråt det kommer. Och jag får erkänna att jag under avspänningen nog tog ut en del elände i förskott. Fick sitta i omklädningsrummet en bra stund för att samla kraft till att få på mig kläderna och orka ta mig ut till bilen. Sedan fick jag sitta en stund i bilen och samla krafter där så en inte skulle utgöra en stor trafikfara, utan bara en liten (helt normalt alltså).
Givetvis funderar jag ju på i sådana här situationer vad f-n jag håller på med. Är det inte lika bra att stanna hemma? Nej! Dessa sociala otvungna möten är guld värt och jag har fortfarande övertygelsen att rör jag på mig och jobbar med rörligheten så har jag gott av det i det långa loppet.
Fast jag ska nog börja fundera på om jag inte ska ta bussen i stället för att köra bil.

Bloggutveckling
Nu har jag infört ytterligare en livsnödvändighet här på bloggen. Om någon (eller flera) skriver en kommentar så kan man numer kommentera kommentaren inom kommentaren. Lät ju lite invecklat men enkelt är det. :me:
Visst, jag hade ju önskat att man kunde svara i fler undernivåer än i bara en nivå. Men de alternativen var så rackarns krångliga att anpassa. Denna s.k. plugin (insticksprogram) krävde nästan ingen anpassning alls. Enda abret är att den som gjort denna s.k. plugin är Kines. Så på hemsidan för denna plugin är det kinesiska som gäller. I mitt fall begränsar det möjligheten att få support om nu något skulle krångla. Men hitintills har jag bra kläm på hur programmeraren tänkt (himla tur att själva koden inte är på kinesiska) så jag kan göra egna justeringar om det krävs. Jag behöver ju ’bara’ ha kläm på HTML, XHTML, PHP och JavaScript.

Stresshanteringsutbildningen
Idag fick jag lära mig, att önska sig ett fungerande liv, så som det var en gång, inte räknas som en utopi? En utopi ska bygga helt på icke verkliga fantasier och önskningar. Tänk det visste inte jag. Jo, jag vet ju att utopi betyder ouppnåeligt, total fantasi, icke verklighet etc. Men om nu min önskan, om att kunna leva ett ’normalt’ liv, inte är en utopi så måste det betyda att det inte räknas som en utopi att få ett fungerande liv.
Ja jösses.
Jag tror nog mer på att flytta fram positionerna och anpassa sig efter omständigheterna. Verkligen leva ’här och nu’. I mitt fall. En del finns det nog att hämta i positiva mål och förebilder samt visualisering och affirmationer. Jag får plocka russinen ur kakan.
Min utopi, som inte blev ’godkänd’? Här är den:
Eller, först, här är hur uppgiften ’övningen’ / instruktionerna var formulerade:

”ÖVNING

Söka – Finna
sin vilja och sin önskningar

* Utopin – inga hinder finns, allt är möjligt
– Önska som om allt vore möjligt. Tänk dig att inga hinder finns!
– Själva besvären som hindrar finns inte längre eller har mist sin betydelse!
– Låt dig inte hejdas av vad som är möjligt eller omöjligt. Fundera som om det inte fanns något hinder!
– Har du någon önskedröm? Det du vill går att genomföra, föreställer du dig!
– JAG SKULLE ÖNSKA ATT…

* Hur kan en önskedag utifrån utopin se ut?
– Beskriv en dag, en drömdag, då du kan göra det du helst vill!
– Beskriv så tydligt att jag kan se det framför mig! Beskriv in i minsta detalj!”

Så såg uppgiften ut och vi fick 10 minuter. Och jag skrev då:
”Vakna utan värk och ingen tinnitus. Klä mig utan besvär. Äta frukost utan att tänka på hur jag måste sitta. Och frukosten ska stå färdig på bordet och vara som en hotellfrukost.
Sedan cyklar jag till jobbet. Alla är glada och berömmande. Alla uttrycker att de är nöjda med sin och min insats.
På hemvägen stannar jag och badar. Torkar i solen. Hemma är goda vänner på spontant besök och vi pratar och har trevligt. Och jag har ork att vara med hela tiden. Jag är den som lägger mig sist och jag mår jättebra och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden.”
Så skrev jag, efter att ha tolkat uppgiften. Men det var tydligen fel. Jag skulle inte ha beskrivit en ’verklig’ dag, som en utopi. Men jag vill nog vidhålla, att just nu, är denna, min önskedag, en utopi.

Och jag har fortfarande en jävligt irriterande värk i hela högersidan från ögat ned till foten och med ’punkter’ där det är värre. Nu börjar meducinerna verka – känns det som.

Onsdag med promenad-aha!

Publicerat av
2

Nisse: ”Ha! Jag var före!” :me:
Bloggen: ”Före vadå?”
Nisse: ”Dig!”
Bloggen: ”Med vadå?”
Nisse: ”Med att börja.”
Bloggen: ”Börja vadå?”
Nisse: ”Kom igen nu! Här! Idag! Nu! Först! Första raden.”
Bloggen: ”Är du bäng? Du skriver ju för oss bägge?”
Nisse: ”Jag vet, men ändå!”
Bloggen: ”Jösses!” Bloggen ser nu lite misstänksam ut men gör ett försök: ”Igår testade du med att ta din dos Saroten kl 18:00 i stället för till natten. Hur gick det?”
Nisse: ”Det var ingen hit. Jag gick omkring med tom blick och gäspade från 19:00 till 22:00 och då var jag tvungen att lägga mig.”
Bloggen: ”Innebär det att du inte tänker fortsätta försöket?”
Nisse: ”Jepp! Alldeles rätt. Den dosen Saroten åker tillbaka som till nattenmedicin illa kvickt!”
Bloggen: ”Inte illa. Det är inte ofta du rättar in dig i ledet så fort.”
Nisse: ”Du känner inte mig (?), jag kan vara korkad men jag är inte dum, på det viset.”

Promenad
Bloggen: ”En väldigt spännande rubrik?”
Nisse: ”Visst! Och idag blev den faktiskt lite annorlunda.”
Bloggen: ”Så?”
Nisse: ”Jo samtidigt som jag gick min ’naturrunda’ så genomgick jag en slags inre promenad också.”
Bloggen: ”Inre promenad? Gick ni åt samma håll? He, he, he…”
Nisse: ”Hrmph! Igår på stresshanteringsutbildningen fick vi se en norsk dokumentär om dans, rytm och rörelse. En jämförelse mellan främst oss nordbor och ett afrikanskt folk. Vi har förlorat rytm och dans. Vi rör oss fel. Och jag blev speciellt fascinerad av de där stiliga kvinnorna som bär en massa kilo på huvudet. Vilken hållning! Och vad snyggt de gick! Och de gick med en rytm. Och så liksom gled de fram. Och de kunde gå långt.”
Bloggen: ”Jättespännande…”
Nisse: ”Gå och lägg dig då! Jag prövade i alla fall först med att gå med en rytm i kroppen, att känna min egen rytm. Jag hittade ingen.”
Bloggen: ”Vad förvånad jag blir!”
Nisse: ”Skit i det du! Sedan prövade jag att gå med höfterna. Jag koncentrerade mig på hur jag normalt gick och jag gick precis som nordborna på filmen, med stela höfter. Så jag koncentrerade mig på höfterna och rackarns! Jag fick igång dem. Och jag märkte en positiv effekt direkt.”
Bloggen: ”Jamen nu kan det kanske bli intressant?”
Nisse: ”Självklart! När jag går som jag brukar så liksom smäller det i huvudet. När hälen träffar marken så fortplantas det genom hela kroppen och upp i huvudet och det blir liksom en smäll. Jag har försökt att gå mjukt, med mindre stela knän t.ex. Det har inte hjälpt så värst mycket. Men när jag gick med höfterna då försvann det där ljudet.”
Bloggen: ”Hur går man med höfterna?”
Nisse: ”Jag gör så att jag koncentrerar mig på att liksom börja från mitten på kroppen. I Pilates så talas det ju t.ex. om att alla kroppens rörelser ska utgå från magen. Man måste alltså först bygga upp den s.k. muskelgördeln. Och de är: bäckenbottenmuskler, magmuskler, ryggmuskler och diafragma. Jag tänker mig alltså att de där musklerna bildar en enhet, ett slags nav. Det är de som styr bäckenrörelserna -höften.”
Bloggen: ”Höften? Och sedan?”
Nisse: ”Jag försöker alltså tänka bort benen, de kan faktiskt gå av sig självt. Men i och med att jag koncentrerar mig på höften så börjar framflyttandet av benet när då ena höftsidan är så att säga längst bak. Sedan för du fram höften och då kommer benet efter – med sin egen motorik. Som man helt enkelt får lita på. Och när du skjuter fram ena höftsidan så dras den andra tillbaka.”
Bloggen: ”Ser inte det där väldigt konstigt ut. Du går alltså där och vickar på höfterna?”
Nisse: ”Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att det ser så konstigt ut. Annat än att om någon som kände mig inte skulle känna igen mig på gångstilen. Och så har jag ju en jacka på mig…”
Bloggen: ”Jag fattar inte riktigt hur höfterna rör sig?”
Nisse: ”Tittar man rakt bakifrån (under jackan) så rör sig höfterna upp och ned. Tittar du rakt från sidan så rör sig höfterna i en slags ’åtta’. Det där innebär att gången blir mer flytande och jämn. Mot tidigare där den är vaggande, stel och stötaktig. Och tittar man på gå-med-benen-stilen från sidan så guppar också huvudet upp och ned. Går du med höfterna så rör sig inte huvudet upp och ned. Höftens rörelser och knän samarbetar och liksom jämnar till det. Helt klart en gångstil som är skonsammare för kroppen, på lång sikt, eftersom du använder mer muskler och låter dem samarbeta. Kolla hur de där ’gångarna’ i sporten gång, går.”

Tisdag, och det är vår ute?

Publicerat av
3

Sjukläget
Bloggen: ”Hej där! Hur gick det på jympan igår?”
Nisse: ”Hej själv. Själva jympan gick bra men efteråt var det så det skakade i varenda muskel. Drack vatten och försökte vila till mig lite krafter. Det gick.”
Bloggen: ”Och vis av erfarenheten åkte du direkt hem?”
Nisse: ”Förstår inte vad som har fått mig att blanda in dig i det här? Nej, jag verkar ha som ett livsmål att inte lära mig av negativa erfarenheter. Jag springer i full fart in i samma vägg, gång på gång. Här gäller inte Pavlovs teorier om betingning.”
Bloggen: ”Och alla de där orden, vad vill de säga?”
Nisse: ”Att jag åkte till affären och handlade det ’nödvändigaste’; 2 pkt Fetaost, 3 liter mjölk, 1 pkt margarin, 3 st apelsiner, 5 st bananer och 3 st äpplen. Så nöjd?”
Bloggen: ”Inget godis?”
Nisse: ”Nej faktiskt inte, ha! Och så skippade jag Biblioteksbesöket, det bedömde jag som inte så viktigt. Det får bli en annan dag. Och nej, det kom ingen kallelse från Spine Center i GBG.” :meSad:

Läkemedel
Bloggen: ”Hur går det med din medicinering?”
Nisse: ”Jag hade ju planer på att kunna minska mängden läkemedel när jag tar Saroten. Men det är fortfarande så att det mer verkar som om Saroten ’förvärrar’ besvären på så vis att jag blir ’piggare’ och får mer ’rörlighet’. Och det där skapar sedan en överansträngning i muskulaturen som gör att värken ökar?”
Bloggen: ”Hur tänker du tackla det där?”
Nisse: ”Ska kolla om det verkligen är en ’uppiggande’ effekt som jag upplever. Så jag prövar med att ta Saroten tidigare på dagen. 18:00 i tre dagar och sedan 12:00 i 4 dagar.”
Bloggen: ”Men står det inte ’till natten’ på ordinationen!”
Nisse: ”Jo, det gör det.”
Bloggen: ”Ska man inte följa ordinationer?”
Nisse: ”Generellt sett ja. Men med så pass låg dos som jag tar, 50 mg, så kan jag inte se någon risk. Och anledningen är ju faktiskt att jag försöker få fram en så positiv effekt som möjligt. Hitintills så har effekten av Saroten varit mest negativ.”

Något som till slut leder till stresshanteringsutbildningen
Nisse: ”Det häftigaste som händer under min dag är när jag tar medicinen. Det händer 4 ggr per dag. Det är något som inte stämmer när det är ’det’ som fyller ens liv. Att göra mig en och annan kopp kaffe är också spännande.”
Bloggen: ”Det är till att leva farligt?”
Nisse: ”Att dessutom, emellanåt, bli överraskad av en liten smärtattack bidrar till att en inte slappar utan håller sig alert.”
Bloggen: ”Det får ju Arnold, Bruce m.fl. att blekna.”
Nisse: ”Du behagar driva med mig?”
Bloggen: ”När tillfälle bjuds så…” Här ler Bloggen underfundigt och fortsätter: ”Men jag tror att du egentligen har något annat du vill få fram.” Nisse däremot ser ut som en fåntratt.
Nisse: ”Öh…, va?”
Bloggen: ”Ja du ska väl inte inbilla mig att du menar allvar med det där?”
Nisse: ”Jo, i början, faktiskt, men så tänkte jag lite till oc…” Här avbryter Bloggen ouppfostrat Nisse med kommentaren: ”Gjorde det ont?”
Nisse: ”…va?”
Bloggen: ”Ja, att tänka!” Här skrattar Bloggen hysteriskt åt sin egen humor…
Nisse: ”Ha…, ha…, ha…, jag tänkte i alla fall att det är en skillnad på den fysiska världen och den man har inom sig. Det kom jag att tänka på.”
Bloggen har inte lugnat ned sig riktigt än så här uppstår ett spänt, meningslöst uppehåll…

Bloggen: ”Jaha, hur då?” (Min uppfostran förbjuder mig att beskriva hur den där digitala nollan nu ser ut.)
Nisse: ”Jo man kan liksom göra mer av livet om en använder sina tankar på rätt sätt.”
Bloggen: ”Och vad är rätt sätt?”
Nisse: ”Du ska då haka upp dig på oväsentligheter, det finns inte rätt och fel, när det gäller tankar. Säg konstruktivt i stället då. Det är något jag antagligen gått och bearbetat omedvetet en tid och det har att göra med vad som sades på stresshanteringsutbildningen vid ett tillfälle.”
Bloggen: ”Jag sprängs av nyfikenhet!”
Nisse: ”Lägg av! Du är inte speciellt trovärdig.”
Bloggen: ”Issess, tagga ned, det är ju du som väljer vilken ’profil’ jag ska ha.”
Nisse: ”Nåväl, jo det är det där med uttrycket: ’hjärnan kan inte skilja på verklighet och tänkta tankar’.”
Bloggen: ”…öh?”
Nisse: ”Ja som med en del drömmar. Man kan inte skilja på om det är verkligt eller en dröm. Man vet ju inte det förrän man vaknar, att det var en dröm.”
Bloggen: ”Och vart vill du komma med det?”
Nisse: ”Jo men det måste ju betyda att man kan fantisera sig till ett behagligare liv, en känsla av att må bra. Man kan skapa egna upplevelser, hitta på. Men de ska vara så trovärdiga att hjärnan går på dem.”
Bloggen: ”Är du säker på att just din hjärna är så lättlurad då?”
Nisse: ”Nej det kan jag givetvis inte vara men det finns en miljardindustri som tror det – reklambranschen.”
Bloggen: ”Aha! Nu börjar jag ana vart det här är på väg.”
Nisse: ”Ja det var ju lysande! Då kan ju du fortsätta!”
Bloggen: ”Min blygsamhet förbjuder mig, fortsätt du.”
Nisse: ”Jo, med rätt känsla och rätt kroppsupplevelse och då positiva tankar går det ju att kollra bort hjärnan. Det vet ju alla som pysslar med hypnos och illusionister t.ex. Och det är ju egentligen det stresshanteringsutbildningen handlar om också. Att via utbildning ge oss verktyg att manipulera vårat tänk och vårat liv i en ickedestruktiv riktning. Avslappningsteknik är ju bara en del i en hel radda med möjligheter.”
Bloggen: ”Jag anar att det kan ha startats en process?”
Nisse: ”Det är rätt. Det här får jag fundera på ett tag till.”

Not: Det ska tilläggas att jag idag fick stressa till stresshanteringsutbildningen och jag hanterade det på ett relativt antistressaktigt vis. Hustrun hade bestämt att vi skulle besöka banken innan min kurs. Vi har lagt om vår ekonomi lite och vi ville få ändrat behörigheter till olika konton. Det blev typ 20 papper som skulle skrivas på. Och när jag började med dessa namnunderskrifter var det väl kanske 20 minuter kvar till stresshanteringsutbildningen skulle börja. Och bankmänniskan var kolugn. Sånt kan vara jävligt irriterande. Och hustrun var också kolugn, det gör mig inte mindre irriterad. Efter 5 minuter satt jag i bilen. Tog några djupa andetag. Lugnt och fint. Körde sakta genom staden, lyssnade på bilradion. Svängde in på parkeringen, ställde mig på första lediga plats (istället för att leta upp en så nära som möjligt). Gick lugnt och var inne i väntrummet när det var 5 minuter kvar.

Lugn Tisdag.

Publicerat av
Svara

Sov länge. Det var skönt. När jag kom upp blev det mindre roligt. Kroppen protesterade. Så det blev lite extra medicinering utöver min stående.

Läste tidningen och konstaterade att samma skit händer om igen, och igen…

Efter min avspänningsövning, innan maten, kom jag på att det egentligen var ganska onödigt, med avspänning. Kl 13:00 ska jag ju till stresshanteringsutbildningen och då börjar vi ju med avspänning.

Jag får skärpa mig, i mitt förhållande, till stresshanteringsutbildningen. Den är upplagd för arbetande människor och ett outtalat mål om att det tjusigaste som finns är att börja jobba igen. Det tycker ju jag egentligen också. Men att av mina största stressorer är att jag vill jobba men kan det inte. I alla fall inte nu och inom en överskådlig framtid.

Efter den stressen 🙂 åkte jag till bilverkstaden med bilen. Det dunkar och låter framtill i bilen på ett vis som det inte ska göra. Innan jag åkte hemifrån hade jag hängt på min cykel bak på bilen. Nu lyfte jag av den (skitjobbigt) och så cyklade jag hemåt.

På väg hem utsatte jag mig för medvetna prövningar. Jag valde att cykla förbi ett gatukök, en mataffär, en godisaffär och en bensinmack. Jag klarade detta självtest. Jag stannade inte och köpte något ’onyttigt’. Väldigt duktigt av mig.

Hemma gjorde jag gröt. För att ytterligare strö salt i mina sår hade hustrun köpt semlor och det fanns en till mig. Av vilken anledning gör människor sådär? Tror jag vet: De (man) vill inte synda ensam. Delad synd är mindre synd, liksom. Jag valde att inte ta ’min’. Jag skänkte den till hustrun. Så den får hon äta upp i morgon.

[english]Almost free Wednesday.[/english][swedish]Nästan ledig onsdag.[/swedish]

Publicerat av
Svara

[english]I feel better now. Now my inconvenience is like they were before I start the medical treatment with Saroten. So? What does the Saroten have for effect? On me.

I start, the day, soft with breakfast and the morning newspaper. I collect energy too takes a deep deal with my computer and some database trouble with my official blog.

Blog Trouble
The MySQL database crash, in the late yesterday.
I have to repair it. It was a little bit nervous because I don’t knowing how much damage the crash has cause. It appeared that it was only the last post that have been destroyed. And that one I have in a separate filed document.

Theoretical Homework
We get some tasks at yesterday’s course in stress managing.
– Which are my stress indicators?
– Practice ’trigger’ before meal.
– Practices relax.
– Some reading.
– Which physical activities I choose?
– Identify ordinary or special, big or small moments, ’grain of gold’.

The time rush away and it was time for my salad. After that I take a walk. And when i came back I take a relax moment (practical homework).

Blog Development
The rest of the day, in parts, I spend with some blog development. I now test how to, in a ’fine’ way, fix so a user (reader) can click on a text line and come to the previous or the next post. When you have a single page up. I think I get it quite well. But I wait with to transfer the solution to my real blog.
I also upgrade the engine of WordPress to version 2.3.2 on my local computer. After that I get some problems with the third column (right sidebar). It appears on the end of each page? After some ’digging’ I find a solution in a so-called style file.

So, folks now it’s time to go to bed.[/english]
[swedish]Det känns bättre nu. Nu är mina besvär på den nivån de var innan jag började ta Saroten. Så? Vad har Saroten för effekt? På mig.

Jag startade dagen mjukt, med frukost och tidningsläsande. Jag samlade kraft för att krafttag med min dator och något databaskrångel med min offentliga blogg.

Bloggproblem
MySQL-databasen hade krashat, sent i går kväll.
Den behövde repareras. Det var lite nervöst eftersom jag inte visste hur skadad den hade blivit av kraschen. Det visade sig vara endast det sista inlägget som hade blivit förstört. Och det hade jag sparat i ett dokument.

Hemläxa
Vi fick ju några uppgifter att göra från gårdagens stresshanteringsutbildning.
– Vilka är mina stressorer?
– Träna ’trigger’ inför måltid.
– Träna avslappning.
– Lite läsning.
– Vilka fysiska aktiviteter väljer jag?
– Ta fram förslag på vanliga eller ovanliga, stora eller små företeelser, guldkorn i vardagen.

Tiden rusade iväg och det var dags för sallad. Efter det blev det en promenad. Och när jag kom tillbaka blev det en stunds avslappning (praktikläxa).

Bloggutveckling
Resten av dagen, delvis, ägnade jag åt lite bloggutveckling. Jag håller nu på att testa, hur man på ett ’snyggt’ sätt, kan ordna till det så att bloggbesökaren (läsaren) kan klicka på en textrad för att komma till föregående eller nästa inlägg. När man är och kikar på ett enskilt inlägg. Jag tror nog att jag fick till det ganska snyggt. Men jag väntar med att överföra det till min riktiga blogg.
Jag uppgraderade också WordPress-motorn till version 2.3.2 på min lokala dator. Efter det fick jag problem med den tredje kolumnen (höger sidolist). Den dök upp längst ned på varje sida? Efter en hel del ’grävande’ hittade jag en lösning i en s.k. stilmallsfil.

Så, hör ni, är det tid att gå till sängs.[/swedish]

[english]Educating Tuesday.[/english][swedish]Utbildande Tisdag.[/swedish]

Publicerat av
2

[english]It is not a good idea to eat candy and believe that you can sleep well. Not if your name is ’Nisse’. I have acid indigestion in the late part of the night.

If we ignore that the morning was ok. The body felt ok.

This am was dedicated to collect energy for the pm Stress Managing Education.

I don’t know how it happened, but I have to stress my self to sit down and take time to eat. I eat and watch at the time. Is this a smart behaviour before a course in how to manage your stress? OK, I need it!

Stress Managing Education
Today we start with relax. And then we went to another room ant take place for the theoretical part. I’m not so comfortable with the pedagogy choice or more right the didactics (how to make the best learning situation). In this 2h and 40min we have only 2 ea 5min brake. It’s a long time to sit down for a person with neck pain trouble as my self. I have to stand up now and then.
The best with this education is to listen to what the others have to tell. You can get some ideas and you can hear that others have de same experience as your self.
The course material is good. It’s on an easily available level. And of course your own training is the most part. Without training you don’t develop at all.
Until next time we shall note which our stress indicators is and which is the daily, ordinary special moments ’grain of gold’. And some reading.

Digital Pictures
I give it up. My wife is continuing. She has now search the whole material and chosen a couple of hundred digital pictures. Next she shall start to priority or select the very best or most significant ones out. And after that we shall start to attack the problem how to put the digital pictures to the companies (extrafilm) home site. And after that design the pages in the future photo book (books).

Now (10:49 pm) it is time for me to get to the bed. I feel how the night medical start to work.[/english]
[swedish]Det är ingen bra ide att äta godis och sedan tro att du kan sova gott. Inte om ditt namn är ’Nisse’. Jag hade sura uppstötningar under den senare delen av natten.

Om vi bortser från det så var morgonen helt ok. Och kroppen kändes också ok.

Den här förmiddagen var avsatt för att samla energi för eftermiddagens Stresshanteringsutbildning.

Jag vet inte hur det gick till, men jag fick stressa för att sätta mig ned och äta och jag tittade ständigt på klockan. Är detta ett smart beteende inför en kurs i hur du ska hantera din stress? OK, jag behöver den!

Stresshanteringsutbildningen
Idag startade vi med avslappning. Sedan gick vi till ett annat rum och tog plats för den teoretiska delen. Jag är inte bekväm med det pedagogiska valet eller mer rätt didaktiken (hur du skapar en lärande situation) Under de här 2 tim och 40min har vi endast 2 st a 5 min paus. Det blir ett långt sittande för en person med nackproblem som jag själv. Jag måste då och då ställa mig upp.
Det bästa med den här utbildningen är att få lyssna på de andra och vad de har att berätta. Du kan få en del idéer och du hör att andra har samma upplevelser som du själv.
Kursmaterialet är bra. Det är på en lättillgänglig nivå. Och självklart är din egen träning den viktigaste delen. Utan träning utvecklas du inte alls.
Till nästa gång sak vi notera vilka våra stressorer är och så ska vi fundera på vilka s.k. guldkorn vi har i vardagen. Och så lite läsning.

Digitala Bilder.
Jag gav upp. Hustrun fortsätter. Hon har nu tittat igenom hela underlaget och valt ut några hundra digitala bilder. Här näst ska hon prioritera och välja ut de mest talande bilderna. Och efter det ska vi angripa problemet med att få våra bilder överförda till företagets (extrafilm) hemsida. Efter det ska sidorna designas, i den kommande fotoboken (böcker)

Nu (22:49) är det dags för mig att ta mig till sängen. Jag känner att nattmedicinerna börjar verka.[/swedish]

[english]Thursday. Start: Alert. End: Exhausted.[/english][swedish]Torsdag. Start: Pigg. Slutade: Utmattad.[/swedish]

Publicerat av
2

[english]Oh yes! This day start was nice. I hawe a feeling of to be alert. After some theoretical homework about the stress manage education, I decide to take a walk.
I take My GPS with Me. I hawe a discussion with My wife about the length on two different walks. My ordinary walk (Sheep Field Walk) or My wifes ordinary walk (Reed Bottom Walk). My standpoint was that the two different walks was nearly exactly of the same lenght. aprox 2,5-3 kilometre. My wife considered that here walk was mutch more longer

It was cold, windy and ruff weather. Not a nice walk. But I hope it was healthy. My walk lenght was: 3,02 km.

Back home, after change of sweaty clothes. And then I made a practical homework about the stress manage education. A nice moment of relax.

After My healthy lunch all My power was finished, no force, no nothing…

The phone wake Me up. It was My wife. She ask Me about the car. Was it ready? The car? I have forgot that we have a car at the repair shop! I tell her that. I rang the repair shop. The car was ready. I phone My wife back and told her that the car was ready. She should get it.

My plan this day was to take a walk to get the car at the repair shop. What to do? I decide to then measure My wife favourite ordinary walk. The clothes on, grab the GPS, and walk away.

Her walk was 3,31 km. That mean that the difference between My walk and My wifes walk is 290 metre.

A little bit irritating that My walk was 290m shorter. But I have most right. The two walks was nearly equal in length.

After this practical investigation, I was complete finished, again.

The wife came home and tell Me that they had not done any repair work on the car. Just the before check of the yearly motor vehicle inspection. Some of this repair men must be retarded. This was the second time this man just ’do nothing’?

I got irritaded – and then very tired, again.

The conclusion of the day: Two walks is one to much, for Me.[/english]
[swedish]Oh ja! Den här dagens start var trevlig. Jag hade en pigg känsla i kroppen. Efter lite teoretisk hemläxa gällande stresshanteringsutbildningen beslutade jag mig för att ta en promenad.
Jag tog med mig min GPS. Jag och hustrun hade haft en diskussion om vems favoritpromenad som var längst. Min s.k. Fårhagerunda eller hustruns Vassbottenrunda. Jag ansåg att de var ungefär lika långa, ca 2,5-3 km. Hustrun ansåg att hennes var mycket längre.

Det var kallt, blåsigt och ruggigt väder. Ingen trevlig promenad. Men jag hoppas ju att den är hälsosam. Min runda var: 3,02 km.

Väl hemma bytte jag mina svettiga kläder. Och sedan utförde jag en praktisk övning från stresshanteringsutbildningen. En stunds avslappning.

Efter en hälsosam lunch var alla min energi slut, ingen kraft, ingen ingenting…

Telefonen väckte mig. Det var hustrun. Hon undrade om bilen var klar. Bilen? Jag hade glömt att vi hade bilen på verkstad. Jag upplyste henne om det. Jag ringde verkstaden. Bilen var klar. Ringde upp hustrun och berättade att bilen var färdig. Hon skulle hämta den.

Min plan den här dagen var en promenad till bilverkstaden för att hämta bilen. Vad göra då? Jag bestämde mig då för att mäta upp hustruns favoritrunda. På med kläderna, greppade GPS’en, och iväg.

Hennes runda var 3,31 km. Det betyder att skillnaden mellan min runda och hennes är 290 meter.

Lite irriterande att min runda var 290 m kortare. Men jag hade i alla fall mest rätt. De två rundorna var nästan lika långa.

Efter denna praktiska undersökning, var jag helt slut, igen.

Hustrun kom hem och berättade att de inte hade reparerat bilen. Bara gjort en förkontroll inför besiktning. En del mekaniker måste vara debila. Det här var andra gången denne man gjorde ’just ingenting’.

Jag blev irriterad – och sedan väldigt trött, igen.

Dagens slutsats: Två promenader är en för mycket, för mig.[/swedish]