Sjukläget
Bloggen: ”Hej där! Hur gick det på jympan igår?”
Nisse: ”Hej själv. Själva jympan gick bra men efteråt var det så det skakade i varenda muskel. Drack vatten och försökte vila till mig lite krafter. Det gick.”
Bloggen: ”Och vis av erfarenheten åkte du direkt hem?”
Nisse: ”Förstår inte vad som har fått mig att blanda in dig i det här? Nej, jag verkar ha som ett livsmål att inte lära mig av negativa erfarenheter. Jag springer i full fart in i samma vägg, gång på gång. Här gäller inte Pavlovs teorier om betingning.”
Bloggen: ”Och alla de där orden, vad vill de säga?”
Nisse: ”Att jag åkte till affären och handlade det ’nödvändigaste’; 2 pkt Fetaost, 3 liter mjölk, 1 pkt margarin, 3 st apelsiner, 5 st bananer och 3 st äpplen. Så nöjd?”
Bloggen: ”Inget godis?”
Nisse: ”Nej faktiskt inte, ha! Och så skippade jag Biblioteksbesöket, det bedömde jag som inte så viktigt. Det får bli en annan dag. Och nej, det kom ingen kallelse från Spine Center i GBG.” :meSad:
Läkemedel
Bloggen: ”Hur går det med din medicinering?”
Nisse: ”Jag hade ju planer på att kunna minska mängden läkemedel när jag tar Saroten. Men det är fortfarande så att det mer verkar som om Saroten ’förvärrar’ besvären på så vis att jag blir ’piggare’ och får mer ’rörlighet’. Och det där skapar sedan en överansträngning i muskulaturen som gör att värken ökar?”
Bloggen: ”Hur tänker du tackla det där?”
Nisse: ”Ska kolla om det verkligen är en ’uppiggande’ effekt som jag upplever. Så jag prövar med att ta Saroten tidigare på dagen. 18:00 i tre dagar och sedan 12:00 i 4 dagar.”
Bloggen: ”Men står det inte ’till natten’ på ordinationen!”
Nisse: ”Jo, det gör det.”
Bloggen: ”Ska man inte följa ordinationer?”
Nisse: ”Generellt sett ja. Men med så pass låg dos som jag tar, 50 mg, så kan jag inte se någon risk. Och anledningen är ju faktiskt att jag försöker få fram en så positiv effekt som möjligt. Hitintills så har effekten av Saroten varit mest negativ.”
Något som till slut leder till stresshanteringsutbildningen
Nisse: ”Det häftigaste som händer under min dag är när jag tar medicinen. Det händer 4 ggr per dag. Det är något som inte stämmer när det är ’det’ som fyller ens liv. Att göra mig en och annan kopp kaffe är också spännande.”
Bloggen: ”Det är till att leva farligt?”
Nisse: ”Att dessutom, emellanåt, bli överraskad av en liten smärtattack bidrar till att en inte slappar utan håller sig alert.”
Bloggen: ”Det får ju Arnold, Bruce m.fl. att blekna.”
Nisse: ”Du behagar driva med mig?”
Bloggen: ”När tillfälle bjuds så…” Här ler Bloggen underfundigt och fortsätter: ”Men jag tror att du egentligen har något annat du vill få fram.” Nisse däremot ser ut som en fåntratt.
Nisse: ”Öh…, va?”
Bloggen: ”Ja du ska väl inte inbilla mig att du menar allvar med det där?”
Nisse: ”Jo, i början, faktiskt, men så tänkte jag lite till oc…” Här avbryter Bloggen ouppfostrat Nisse med kommentaren: ”Gjorde det ont?”
Nisse: ”…va?”
Bloggen: ”Ja, att tänka!” Här skrattar Bloggen hysteriskt åt sin egen humor…
Nisse: ”Ha…, ha…, ha…, jag tänkte i alla fall att det är en skillnad på den fysiska världen och den man har inom sig. Det kom jag att tänka på.”
Bloggen har inte lugnat ned sig riktigt än så här uppstår ett spänt, meningslöst uppehåll…
Bloggen: ”Jaha, hur då?” (Min uppfostran förbjuder mig att beskriva hur den där digitala nollan nu ser ut.)
Nisse: ”Jo man kan liksom göra mer av livet om en använder sina tankar på rätt sätt.”
Bloggen: ”Och vad är rätt sätt?”
Nisse: ”Du ska då haka upp dig på oväsentligheter, det finns inte rätt och fel, när det gäller tankar. Säg konstruktivt i stället då. Det är något jag antagligen gått och bearbetat omedvetet en tid och det har att göra med vad som sades på stresshanteringsutbildningen vid ett tillfälle.”
Bloggen: ”Jag sprängs av nyfikenhet!”
Nisse: ”Lägg av! Du är inte speciellt trovärdig.”
Bloggen: ”Issess, tagga ned, det är ju du som väljer vilken ’profil’ jag ska ha.”
Nisse: ”Nåväl, jo det är det där med uttrycket: ’hjärnan kan inte skilja på verklighet och tänkta tankar’.”
Bloggen: ”…öh?”
Nisse: ”Ja som med en del drömmar. Man kan inte skilja på om det är verkligt eller en dröm. Man vet ju inte det förrän man vaknar, att det var en dröm.”
Bloggen: ”Och vart vill du komma med det?”
Nisse: ”Jo men det måste ju betyda att man kan fantisera sig till ett behagligare liv, en känsla av att må bra. Man kan skapa egna upplevelser, hitta på. Men de ska vara så trovärdiga att hjärnan går på dem.”
Bloggen: ”Är du säker på att just din hjärna är så lättlurad då?”
Nisse: ”Nej det kan jag givetvis inte vara men det finns en miljardindustri som tror det – reklambranschen.”
Bloggen: ”Aha! Nu börjar jag ana vart det här är på väg.”
Nisse: ”Ja det var ju lysande! Då kan ju du fortsätta!”
Bloggen: ”Min blygsamhet förbjuder mig, fortsätt du.”
Nisse: ”Jo, med rätt känsla och rätt kroppsupplevelse och då positiva tankar går det ju att kollra bort hjärnan. Det vet ju alla som pysslar med hypnos och illusionister t.ex. Och det är ju egentligen det stresshanteringsutbildningen handlar om också. Att via utbildning ge oss verktyg att manipulera vårat tänk och vårat liv i en ickedestruktiv riktning. Avslappningsteknik är ju bara en del i en hel radda med möjligheter.”
Bloggen: ”Jag anar att det kan ha startats en process?”
Nisse: ”Det är rätt. Det här får jag fundera på ett tag till.”
Not: Det ska tilläggas att jag idag fick stressa till stresshanteringsutbildningen och jag hanterade det på ett relativt antistressaktigt vis. Hustrun hade bestämt att vi skulle besöka banken innan min kurs. Vi har lagt om vår ekonomi lite och vi ville få ändrat behörigheter till olika konton. Det blev typ 20 papper som skulle skrivas på. Och när jag började med dessa namnunderskrifter var det väl kanske 20 minuter kvar till stresshanteringsutbildningen skulle börja. Och bankmänniskan var kolugn. Sånt kan vara jävligt irriterande. Och hustrun var också kolugn, det gör mig inte mindre irriterad. Efter 5 minuter satt jag i bilen. Tog några djupa andetag. Lugnt och fint. Körde sakta genom staden, lyssnade på bilradion. Svängde in på parkeringen, ställde mig på första lediga plats (istället för att leta upp en så nära som möjligt). Gick lugnt och var inne i väntrummet när det var 5 minuter kvar.
Jag gillar skarpt ditt nya sätt att blogga.
Kramis
P.S. Men inte din kontrollkod, för den får allt att försvinna för mej.
Gunveig:
Tackar!
Och vet du vad, bara för din skull, så stänger jag av den.
Bättre att sätta på den igen när den fungerar som jag vill.
Kramar!
Det var snällt gjort. Tack!!!
Kram