Etikettarkiv: Psykiatri

Måndag

Publicerat av
Svara

Insändare
Nu kunde jag inte hålla mig. I vår lokalblaska har det dels förekommit artiklar och dels insändare om något som kallas 'spökpromenad'.
En 'upplevelse' som en verksamhet ute på Restad Gård ansvarar för.

Jag tror det började för ett par år sedan. En fd kollegat till mig Anders Kaufeldt regerade då bra och skrev om det smaklösa i att göra 'äventyr' av mänskligt lidande och dessutom var det hela väldigt förvanskat.

Nu verkar 'diskussionen' ha tagit fart igen.

Jag har regarat mest på något som jag bedömmer som felaktigheter.
'Spökvandringen' visar upp en sk obduktion och att detta förekom i 'kulvertar'.
En insändare som arbetat på restad under 1960-talet skriver att det inte förekom någon obduktion alls.
Jag jobbade som skötare 1973-1980 på Restad Gård. Då hette det Östra Klinikerna. Jag har via det som kallades transporten flyttat många avlidna till obduktion som hade lokaler under den nybyggda del som gick under benämningen 'labbet'.
Jag har också personligen bevittnat, varit närvarande, vid flera obduktioner.
Att det inte skulle ha förekommit obduktioner, tidigare, innan denna nyare byggnad kom till, kan jag inte säkert uttala mig om men jag skulle bli väldigt förvånad om det framkom att det faktiskt inte skedde. Läkare, även psykiatriker, har alltid varit överförtjusta i hur det 'ser ut' inuti.

Deltagare i 'upplevelsen' får tydligen också höra att man i det sk femmanhuset hittat spår i golven som visar att fastkedjade personer vankat av och an.

Jag har jobbat i de lokalerna. En daglig aktivitet var att våttorka alla golv. Golv bestående av grå marmor, eller i vart fall väldigt hårt stengolv.
Att ett 'vankande av och an' skulle skapa 'djupa' spår, gjorda av människofötter, i ett hårt stengolv, från 1905 till ca 1955 är för det första osannolikt och dessutom så såg jag aldrig till några.
Det fanns cirkelformade fördjupningar men dessa var från gamla maskiner eller tunga gamla dörrar som gick på metallhjul.

Det näms också bältning. Det är sant att det förekom, även under min tid. Det fanns fastskruvade sängar med bälten och så fanns det bälten som kunde användas till vilken säng som helst samt till fåtöljer.
Så gott som undantagslöst bältades ingen som ett led i behandling utan det var mest för att förhindra självskador och skador på andra patienter.
Det fanns också kraftiga tygvantar för att förhindra 'klösning'.

Ett undantag från detta utgjorde vården på avd 4B där våldsamma patienter kunde bli 'bältade om de inte tex åtlydde en anvisning. Jag har själv sett tillfällen när skötare provocerat patienter så att de blivit 'galna' och sedan släpade till säng för bältning.
Notera att detta beteende inte har med psykiatrisk vård att göra utan handlade mer om enstaka skötare med bristfälliga förståndsgåvor, inte omöjligt att några andra 'hängde på', grupptryck ni vet.
Jag har alltså dels arbetat på denna avdelning och dels har jag haft en morbror intagen där så min 'historia' är väl förankrad.
Avdelningen var mest känd för sin aggressiva patienter.

När jag började på Restad så berättades det om en vanlig behandlingsmetod, långbad. Förekom före min tid. Patienten lades i ett badkar, med varmt vatten. Sedan spändes en grov duk över och endast huvudet stack upp. Inte så humant men det hade en lugnande verkan.

Tror att något liknande fortfarande existerar men nu kallas det SPA.
Ok, kanske inte så länge som patienterna kunde få ligga. Många, många timmar.

På 1950-talet kom Hibernalet. Det revolutionerade psykiatrivården och så gott som alla sk experimentiella behandlingsformer försvann.

Bältet tror jag dock är kvar – men då endast på läkarordination.

Min inskickade insändare:

Jag tänker inte ha några synpunkter om spökvandringens smaklighet däremot om rätt eller fel. Att det i '5:ans' lokaler skulle finnas spår, i golvet, som visar att fastkedjade orsakat dem, har i så fall varit väl dolt, för mig, jag arbetade där som skötare 1973-1980. En daglig uppgift var att våttorka alla golv. Det förekom sk fastspänning i säng och i fåtölj, mest för att förhindra självskador.
Jag har personligen närvarat vid flertalet obduktioner, i lokal, i kulvertnivå. Under den nyare byggnationen. Där 'labbet' bla fanns.
När man studerar Restad och psykiatrins historia så ska man ha klart för sig att det spänner över en period där man först inte begrep vad psykisk sjukdom var till en kort tid då det fanns något som hette miljöterapi. De sk hemskheterna förekom under 1800-talet och för Restads del från 1905, till 'hibernalet' kom (1955).
Läser ni mycket gamla sk intagningsjournaler så kommer ni, liksom jag, att komma fram till att dagens psykiatri har mycket att lära.
Nils-Gunnar Nordlundh fd skötare och psykiatrisjuksköterska

Efterlevandebestyr
Nu är dödsboets sista lägenhetsnyckel lämnad till representant för fastighetsägaren.
Det hela, den sk lägenhetsbesiktningen, blev godkänd, utan omsvep.

När vi kom hem efter vårt uppdrag i Trollhättan så låg det brev, till dödsboet, i brevlådan.
Det ena från skattemyndigheten som informerade om att bouppteckning måste ske inom 3 mån efter dödsfallet. Försändelsen var först skickat till gamla dödsboadressen – returnerad – och sedan skickad till mig…
Skattemyndigheten och deras dödsbohantering, i Kalmar, var en av de första jag kontaktade och ändrade adress hos…

Länsförsäkringar ville ha betalt för hemförsäkring, för hela 2014…
Ringde dem i början på januari. Hjälpte tydligen inte. Nu kom en förnyad inbetalningsanmodan och att de inte fått betalt via autogiro…
Ringde dem. Nu ska det betalas in 'manuelt'. Jag får ingen faktura…

Skannandet av bilder från fotoalbum fortskrider.

Överby Köpcenter
Sonen ringde, när vi var i lägenheten i THN. Vi bestämde möte på Överby Köpcenter. Det blev en bit mat på Asia Restaurang, Etage.
Handlade lite livsmedel.

Promenad
Efter att vi fått in våra handlade livsmedel så blev det en mer lagom lång promenad.

Vila
Efter den promenaden och 'alla' andra aktiviteter så behövde jag uppsöka sängläge.

Hälsoläget:
Märkligt? Nu har värken i händer, hand-, armbågs- & knäled minskat medan värken i vä mittentår kommit tillbaka med förnyad styrka.
[04-08-005-005]

Toppenmöte!

Publicerat av
6

 

sömn; ok. faktiskt…

Ett kärt återseende – igår
Det var massor med år sedan jag senast träffade 'Berra'. Stugan var skitmysig och så hade han ju byggt allt själv. Ja, eller i vart fall till 99,99%. Jag tror inte han fixar att bygga själva vedkaminen och spis och sånt där…

Det blev mycket släktforskningsprat. Han hade samlat på sig en hel drös med otroligt dråpliga berättelser.

Och så drack vi öl. Jag vet att jag började ca klockan tre på eftermiddagen. Idag påstod Berra att vi avlutade med en Wiskey, klockan tre, i morse. Inte undra på att det känns som att jag inte har riktigt 100 koll.

Berra och jag bodde ihop i Kristianstad när vi gick vidareutbildning i psykiatri för sjuksköterskor, 1982.
Så det blev givetvis en del psykprat också men det berodde mest på att han hade fått en journal från en gammal släkting som vart intagen på 'dårhus' i början på 1900-talet och när han läste upp det standardformulär (daterat 1901) som innehöll 'frågeställningar' som skulle tas ställning till, av läkaren, så konstaterade vi att dagens psykiatri har backat. I vart fall i det avseende hur den grupp med statliga myndighetspersoner resonerat om hur man ska förhålla sig till psykiskt sjuka människor. Tyvärr var ofta verkligheten helt annorlunda.

Jag var då djupt imponerad av hans matlagningskonst. Han bjöd på rätter som jag aldrig tidigare varit i närheten av. Det mesta var baserat på linser. Han vart inspirerad av en längre vistelse i Indien.

Igår imponerade han igen. Det började med att han smälte en plaststekspade i en teflonpanna, Resultatet blev ungsbakat nötkött i skivor och om jag nu minns rätt så var där också ett gäng blandade stekta grönsaker.

Hälsoläget:
Trött så jag nästan ser i kors. Längtar till sängen. Min tinnitus för ett jäkla väsen.
[01-08-025-015]

Slö dag. Tycker att det tar emot, på något vis?

Publicerat av
Svara

sömn, helt ok.

Förkylningen
Känns bättre. Bara lite hosta

ttela
[Bild: Lars Helldin]
[Källa ttela fre 14 aug 2009]
Lars Helldin, chef för NU-sjukvårdens psykiatriska klinik, har på sid 6 i ttela fredag 14 aug 2009 uttalat sig om depression och psykiatri.

Anledningen är att en deprimerad person tvärt blev av med sin psykologkontakt när psykologen slutade.

Helldin uttalar då bl.a. följande, citat: "… ett års behandling i psykoterapi är lång tid." och "Psykoterapi har en början och ett slut. Det kan aldrig bli fråga om underhållsbehandling." samt "… generellt gäller att det efter så pass lång tid kanske i stället är en stödkontakt, eller annan behandlingsform som behövs."

Behöver jag berätta att Helldin är en psykiatriker som mycket väl kan låta en deprimerad patient ta antidepressiva läkemedel i åratal och annan psykofarma också för den delen.

Min slutsats är solklar, Helldin saknar kunskap och det är väldigt tragiskt, för de patienter, de psykiskt sjuka som främst behöver psykoterapi för att fungera.

Kan någon chef och sakkunnig tala om för Helldin att psykoterapi kan krävas i mängder med år. Psykoterapin är inte klar förrän patienten kan fungera helt på egen hand. Inte efter en bestämd tid.

Därefter kan vi tala om 'stödkontakter'.

Samme Helldin är också den som står bakom den standardformulering Socialstyrelsen får år efter år om att Psykiatrin minsann sköter sig när det gäller att förebygga (och förhindra) självmord.

Jag kan lugnt påstå att inom det området sker ingen utveckling alls.

Självmordsbenägna patienter skrivs fortfarande ut med en påse mediciner i handen och lämnas över till den psykiatriska öppenvården, där den sjuke har all rätt att neka behandling. Därmed har öppen- och slutenpsykiatrin ryggen fri och patienten tar livet av sig…

Naturrunda
Två huggormar och två snokar hittade jag och så tog jag några bilder på fjärilar och spindlar.
[Bilder] Kommer när ork, tid och lust infinner sig samtidigt…
Not: Bilderna inlagda 21/9-13.
[Bild: Kålfjäril, hona (Pieris brassicae)]
Kålfjäril, hona (Pieris brassicae)
(klicka på bilden så visas den i större format i galleri.ngn.nu)

[Bild: Huggorm (Vipera berus)]
Huggorm (Vipera berus)
(klicka på bilden så visas den i större format i galleri.ngn.nu)

[Bild: Vargspindel (Lycosidae)]
Vargspindel (Lycosidae) med ägg

[Bild: Snok (Natrix natrix)]
Snok (Natrix natrix)

[Bild: Nässelfjärilar (Nymphalis urticae eller Aglais urticae) och en Blomfluga (Syrphoidea)]
Nässelfjärilar (Nymphalis urticae eller Aglais urticae) och en Blomfluga (Syrphoidea)
(klicka på bilden så visas den i större format i galleri.ngn.nu)

[Bild: Vargspindel (Lycosidae)]
Vargspindel (Lycosidae)

[Bild: Snok (Natrix natrix)]
Snok (Natrix natrix)

GPS
Fick ju en GPS-spårare som kan koppla ihop bilder och position. Det där fungerar sådär när jag kollar på windowsinstallationen. GPS'en lägger nästan korrekt spår. Godkänt.

Men kopplingen bild <-> position. Nja, de flesta bilderna hamnade inne i vår lägenhet. ca 500 meter 'fel'.

Försökte få fart på det hela via Linux. En framkomlig väg verkar vara Google Eart eller Google Maps men jag har inte fördjupat mig. Bara läst att det kan gå…

Har testat en massa annat och nu ger jag upp. Så viktigt är det ju inte. Mer en kul grej.

Kosten
Håller på att testa vad jag tål och inte tål. Det jag tålt rätt så bra, kokt fisk och kokta grönsaker, testades idag. Misstänkte att jag inte riktigt tålde grönsakerna.

Så jag åt bara kokt fisk – jag höll på att skita sönder WC-stolen. Det var nästan en skrämmande upplevelse…

Speciellt som magen skött sig relativt bra på en diet av a-fil, müsli och kokta ägg. Det verkar som om jag t.o.m. tål kaffe bättre än kokt fisk.

Nästa test blir att äta enbart kokt kött.

Ser verkligen fram emot mötet med dietisten.

Batterier
Uppladdningsbara knappcellsbatterier kom i ett brev idag. Med en faktura. Ser bra ut. Snälla är de också. Jag behövde inte betala porto/frakt.

Men, det ena batteriet var 'dött'. Det verkar ha gått troll i de där batterierna. Totalt har jag nu fått tre försändelser och i alla har det ena batteriet varit 'dött'.

Om batterierna är totalt urladdade, mindre än, typ, 0,1V kvar så vägrar laddaren att befatta sig med dem.

Ringde företaget, PHONAK, en tekniker skulle ringa upp.

Teknikern ringde. Det finns inget sätt att skrämma liv i s.k. underladdade batterier annat än med specialladdare. Tydligen tyckte de synd om mig som råkat ut för detta 'så många gånger'. De skulle skicka ett gäng, batterier, som kompensation. Ska bli spännande att se hur många det blir… och av vilken sort…

Försäkringskassan
Skickade ett nytt mejl idag, en påminnelse. Skickade ju ett tisd 4 aug 2009 där jag frågar var i handläggningskedjan min ansökan befinner sig.

Promenad
Efter mild övertalning fick hustrun ut mig på en kvällspromenad – det gjorde ont…

Hälsoläget:
Tinnitus. Värk i händer, handleder, underarmar, skulderblad, ländrygg, höger ljumske och lår samt i bägge fötterna. Och jag funderar på att minska min medicinering…

Lugn Torsdag

Publicerat av
2

Sömn ua.

Bildjoxande
I går kväll, fixade jag en gammal bild till, Harkrankar 27/8-08. Och så uppdaterade jag då inlägget: Trött Onsdag 27/8-08.

Psykiatrin
En insändare i morgonblaskan är besviken på Psykiatrin och alla piller.
[Visa mer…]

Min reflektion: [Visa mer…]

Sjukskrivningar
Västra Götalandsregionen inför, som jag ser det, ett större ansvarstagande som arbetsgivare, vid sjukskrivning.
[Visa mer…]

Företagare
I morgonblaskans del två hittade jag en liten artikelnotis som lite kan kopplas till artikeln här ovan. Den handlar också lite om förtagarnas ansvar vid sjukdom.
[Visa mer…]

Min reflektion: [Visa mer…]

Politik
Dan Möllengård (fp) föreslår att Trollhättans stad ska bygga ett lekland. Detta med tanke på barn som lider av fetma.
Läs hela artikeln: [Visa mer…]

Vad tycker då jag om det? [Visa mer…]

Teknik – Bildhantering
Har kanske precis gjort en dum affär? [Visa mer…]

Hälsoläget
Känns inte värre än vanligt. Svårt med uppvaknandet på morgonen. Vill gå upp men somnar om hela tiden.

Är rätt så stel och lite värkpåverkad, innan morgondosen får effekt.

Innelördag

Publicerat av
4

Besvärsläget
Om vi bortser från en enveten tinnitus (väsande i huvudet) och lätt värk i högerarmen så känns det ganska bra, idag, nu på förmiddagen, hitintills.

Bloggarbete
Lade till ’fliken’ ”VardagsPsykiatri”, här ovan. Och så skrev jag några ord om ’stress’.

Håller på att försöka fixa till en sådan där fräck s.k. nyhetsbulletin som de som bloggar på blogspot.com & blogger.com har.
”tillhandahålls av GoogleTM”, står det längst ned.

Det visade sig vara något slags hokus-pokus överenskommelse mellan blogger och Google?

Men jag har ’knäckt’ det hela. Eller i alla fall en bit på väg. Klicka här (funkar inte längre. Däremot funkar det här nere till höger) och få ett smakprov.

Tanken är att möjligtvis skriva en helt egen s.k. WP-PlugIn som fixar det där snygg å prydligt.

Andra Bloggar om: , , , ,

Fredag – AfterWork?

Publicerat av
2

Först: Socialstyrelsen
Jag fick det där telefonsamtalet från socialstyrelsen och fick pratat med en Byrådirektör (lustig benämning, egentligen. Är man chef över en byrå (möbeln) då? :me: ) Det blev ett bra samtal. Jag lägger det där bakom mig nu.
Mamma: Vill du gå vidare med den där psykiatritjänstepersonen så får du hantera det på eget vis. Jag släpper det också.
Men jag kommer fortsätta att kritiskt granska och bemöta Psykiatrin i synnerhet och hälso- och sjukvården samt allmän politik i allmänhet.
Så. Alla Ni som kämpar för era anhörigas (patienters) rätt till vettigt omhändertagande och adekvat omvårdnad, ge inte upp. Och jag är med!
[Not 15:02]: Nja, fick ett svar från den där psykiatritjänstepersonen och har skickat en uppmaning tillbaka. Så helt ’släppt’ är det inte. :me:

e-Post
Idag har jag ägnat timmar åt att läsa, begrunda och besvara ePost från personer med skiftande problematik och frågeställningar. Fortsätt! Fråga är pedagogikens (kognitionens) viktigaste redskap när det gäller att utvecklas och förstå. Ett annat bra redskap i kampen till ett högre medvetande är att skriva av sig det man bär på. Skriv utav bara attan! Och gör det gärna i bloggform. Det händer faktiskt att det ’dyker upp’ läsare som faktiskt känner igen sig och att det som skrivs blir till nytta för de som läser, på så vis att du kan alltid få en annorlunda syn på en företeelse. Att skriva ned och beskriva sina erfarenheter och upplevelser kan vara enormt värdefullt för andra. Det kan ge tips. Det kan hindra någon från att begå samma dumheter. Det kan ge någon en ide om att pröva något de inte hade en aning om att det ens existerade. Det kan utveckla andra människors liv. Andras liv kan bli mer invecklade. För de hade inte en aning om hur de egentligen mådde, förrän de läste om det. :me:

After Work
Nu ska här vilas och förberedas på en stunds After Work med hustrun. Vi åker till Swania eller om det numer heter Scandic hotell i Trollhättan. Det ligger vid klaffbron. Välkomna!
[Not 15:53]: Andrade planer! Det blir pizza och öl, hemma hos oss, i stället. Så välkomna hit! Ta med er egen dricka och mat :me:

Sköt om Er!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Märklig Torsdag

Publicerat av
2

Märklig dag. Fixade lite med en ny idé jag har om hur en ’grej’ kan hanteras här på bloggen. Ren sysselsättningsterapi. Sannolikheten att det blir något färdigt är minimal. Men processen i arbetet stimulerar mig. Är inte så ’värkfixerad’ idag.

Socialstyrelsen
Ringde en Byrådirektör på Socialstyrelsen som ville prata med mig? Dennes telefon var tydligen knas så jag ska bli uppringd i morgon förmiddag.

Det handlar om en text jag skickade till dem som bottnar i min systers självmord och tid inom den öppna psykiatrivården i Trollhättan. Ja hanteringen av det hela.

Den utredning (Lex Maria) som gjordes och som jag läst är tydligen en uppmaning, riktad mot just NU-sjukvårdens psykiatri i allmänhet och öppenvårdens tillkortakommande i synnerhet. Så uppfattade jag inte skriften först, men efter det korta samtalet med Byrådirektören har jag förstått att det kanske är så. Undrar om tjänstepersonerna inom psykiatriledningen har fattat det också?

Jag undrar ju nu givetvis. Hur många sådana här ’skarpa’ uppmaningar har de fått från Socialstyrelsen?
Med tanke på vissa höga tjänstepersoners agerande så ställer jag mig tveksam till om det verkligen har fattat allvaret?
Men inte tycker jag att texten är så ’skarp’?

Här återger jag den del av utredningen som ska utgöra denna ’uppmaning’:

Bedömning
Socialstyrelsen kan konstatera att den utredning, som föregått den aktuella anmälan och som redogjorts för till Socialstyrelsen är i enlighet med givna föreskrifter och tillräcklig för att ligga till grund för Socialstyrelsens bedömning av händelsen.Enligt 2 kap. 5§ lagen (1 998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område bär den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv ansvar för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.För att ytterligare öka kunskapen om självmordsnära patienter och patienter med missbruk/beroendeproblematik hänvisar Socialstyrelsen till följande kunskapskällor,

Vård av självmordsnära patienter — en kunskapsöversikt, Socialstyrelsen rapport, Självmord 2006 anmälda enligt Lex Maria, förslag till nationellt program för suicidprevention och Nationella riktlinjer för missbruks/beroendevård. Dessa rapporter finns att hämta och beställa på Socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se

Vidare hänvisas till Självmordspreventiva strategier och åtgärdsförslag, en kunskapssammanställning gjord för Socialstyrelsen, av NASP. Denna rapport finns att hämta på vidstående hemsida http:/fki.se/suicide

Enligt Socialstyrelsens kunskapsöversikt, Vård av självmordsnära patienter, framgår bland annat följande,

att förutsäga självmord är en vansklig uppgift, men ett strukturerat och omsorgsfullt tillvägagångssätt kan göra prediktionen säkrare.

Såsom Socialstyrelsen framfört i tidigare ärenden kan olika skattningar vara till hjälp för att öka precisionen vid bedömningen av självmordsrisk. Det kan även vara ett stöd för att skapa en mer konsekvent riskbedömning av patienter med självmordsrisk och för att kunna följa patientens tillstånd. Speciellt vid upprepade bedömningar och av olika personer.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, framgår att olika områden skall omfattas. Enligt 4 kapitlet 1 § skall ledningssystemet säkerställa att det finns rutiner så att

patient och närstående informeras och görs delaktiga, om det inte finns hinder mot detta enligt sekretesslagen (1980:100) eller lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att verksamhetschefen utarbetar rutiner i enlighet med ovan.

Frånsett ovanstående påpekanden är det Socialstyrelsens bedömning att patienten fått en god och omsorgsfull vård, trots den tragiska utgången.

Socialstyrelsen finner inte skäl att kritisera verksamheten eller någon bland hälso- och sjukvårdspersonalen med anledning av den anmälda händelsen.

Beslut
Socialstyrelsen kommer inte att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av anmälan.

Beslutet kommer att registreras i Socialstyrelsens RiskDataBas.
Socialstyrelsen registrerar dessutom uppgifter från anmälningar enligt Lex Maria angående självmord. Syftet med registreringen är att Socialstyrelsen skall sammanställa och analysera uppgifterna. Slutsatser från materialet skall därefter kunna användas i förebyggande syfte inom hälso- och sjukvården.

Du som anmälningsansvarig påminns om skyldigheten, i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005 :28) om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria, att informera närstående om Socialstyrelsens beslut. Därutöver förutsätter Socialstyrelsen att berörd personal informeras om Socialstyrelsens beslut.
etc ….

Tycker det där är ganska ‘lamt’. Men jag noterar nu följande citat: ”Såsom Socialstyrelsen framfört i tidigare ärenden”. Ska man tolka det där som att de skickat information tidigare som inte hörsammats? Och: ”Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att verksamhetschefen utarbetar rutiner i enlighet med ovan”. Vad väntar de på?
Efter morgondagens (fredag förmiddag) telefonsamtal kommer jag att lägga det här bakom mig.

Kuratorbesök
Ska bara nämna att jag varit hos kuratorn idag och fått vädrat ut en del om ovanstående och om stresshanteringsutbildning. Den är inte berömd för sin pedagogiska ansatts om man så säger. Vi, kuratorn och jag, ska grotta ned oss mer i hur man kan påverka sin tankar i en mer konstruktiv riktning. Jag tycker det här är spännande och utvecklande.

Jympainsats
Höll jag på att missa idag? Hjärnkontoret hade fått för sig att det var 18:00 som gällde. Det var det inte. Jag skulle ju vara där 16:30 och jympan börjar 17:00. Efter lite förnuftigt planerande och antistresstänk var jag där och på gott humör klockan precis innan 17:00.

Framtidsplanering
Hustrun och jag diskuterade vilken strategi som ska tas till inför det än så länge hypotetiska besöket till Spine Center i Göteborg. Det gäller att förbereda sig så det inte blir pannkaka av det hela.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Värk-Tisdag

Publicerat av
4

Psykiatrin
Det blir nog en följetong det här och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig?
I dagens morgonblaska (ttela) fanns ytterligare en insändare som lyfte fram öppenpsykiatrins tillkortakommande:

Gör ett studiebesök i verkligheten!
Lars Helldin och Sten Axelsson tycker att Ulla Andersson generaliserar och uppmanar henne till studiebesök på psykkliniken. Vågat. Kanske är Ulla nära anhörig, någon som samarbetar med psykkliniken och väl insatt personal på kliniken eller rent av talar av egen erfarenhet. Då vet man att öppenvården är underbemannad och den personal som är engagerad är nästan utsliten och uppgiven, och resten måttligt kunniga, engagerade i sitt värv.
NU-sjukvårdens toppstyrda chefspolicy är ju att aldrig rapportera något negativt till överordnad chef, och därmed går de styrande miste om insyn i praktisk verklighet och skapar sig en egen verklighet.
Bättre än att Ulla gör studiebesök på psykkliniken, vore att Helldin och Axelsson gjorde ett studiebesök i verkligheten.
VÄLKÄNDA FÖRHÅLLANDEN

Har för egen del kompletterat med en insändare som mer är en uppmaning. Vi får se om den kommer in.

Dygnsrytm
Så länge jag kommer ihåg har jag haft en väldigt märklig dygnsrytm. Jag är både kvälls- och morgonmänniska. Läste en artikel där det gjorts upptäckter om att vi i våra gener, i cellerna, har en slags dygnsrytmklocka. Och de där ’klockorna’ är inte alltid synkade med det verkliga dygnet. Som ju styrs av jordens rotation kring sin egen axel (dygnet) och i förhållande till sin cirkelbana runt solen (året). Individers dygn kan alltså skilja sig ca +/- 2 timmar (eller om det var +/- 1 timma?). Skit i det! Det är inte det som är det viktiga. Det är att det inte stämmer med det ’fastställda’ dygnet om ca 24 timmar. Det vet ju säkert alla att dygnet inte är exakt 24 timmar. Det är av den anledningen vi har skottår emellanåt. Då när februaris antal dagar variera, ni vet.
Då undrar jag ju vilken klocka jag har? De morgontröttas inre klocka lär vara inställd på 25 eller t.o.m. 26 timmar. Och de morgonpiggas (men kvällströtta) inre klocka är inställd på 23 timmar.
Så? Vilken inre klockrytm har jag om jag är både kvälls- och morgonpigg?

Apoteksbesök (underrubrik: Gnäll)
Och därpå en jympainsats.
Jag har ju känt mig utomordentligt pigg de senaste dagarna. T.o.m. så att jag känt att det kan ha skett ett bromsande av en negativ utveckling och t.o.m. en förbättring. Det har varit jätteskönt.
Det var en pigg Nisse som åkte till jympan, i måndags, och tog vägen via Apoteket. Även om det nu var bra så var det inte utan mediciner. Sitter där och väntar på min tur. Då känner jag hur någon jävel driver in en stor jävla nål mitt i tummen, strax under nageln. Jag rycket till något väldigt och blängde faktiskt ilsket nedåt för att se vad som hade drivits in i min tumme. Där fanns ju givetvis ingen och alla runtomkring var ju givetvis väldigt oskyldiga.
Där satt jag sedan och ryckte till emellanåt och masserade min tumme som nu också hade börjat signalera brännskada dessutom! Jag kände hur utmattningen kom smygande.
Nu var det dags för antistressövningarna att visa vad de gett för resultat. Jag började koncentrera mig på andningen och lät antagligen som om jag hade värkar och var nära att föda.
Lätt svettig om pannan tar jag mig fram till Apoteksdisken och får uträttat mitt ärende. I bilen får jag sedan sitta en stund och försöka varva ned ytterligare och liksom försöka tänka bort värken. Givetvis hade jag ingen extramedicin med mig (förutom den jag tog ut) men den var inte av den sorten så den hade hjälpt då.
Jag körde mot jympan. Bestämde mig för att lugna ned mig ytterligare, Parkerade bilen och tog en promenad i Vänersborgs centrum och bara gick omkring och tittade på vad som fanns i lite olika affärer.
Det blev lite bättre. Kom till jympan och gjorde i ordning för mitt ideella värv som s.k. Värd i Friskis&Svettis. Jag hade med mig en liten lätt, hopfällbar s.k. fältstol (en trebenare). Den satt jag på och hälsade alla glada motionärer välkomna.
Själva jympan gick faktiskt bra, det brukar det göra. Det är efteråt det kommer. Och jag får erkänna att jag under avspänningen nog tog ut en del elände i förskott. Fick sitta i omklädningsrummet en bra stund för att samla kraft till att få på mig kläderna och orka ta mig ut till bilen. Sedan fick jag sitta en stund i bilen och samla krafter där så en inte skulle utgöra en stor trafikfara, utan bara en liten (helt normalt alltså).
Givetvis funderar jag ju på i sådana här situationer vad f-n jag håller på med. Är det inte lika bra att stanna hemma? Nej! Dessa sociala otvungna möten är guld värt och jag har fortfarande övertygelsen att rör jag på mig och jobbar med rörligheten så har jag gott av det i det långa loppet.
Fast jag ska nog börja fundera på om jag inte ska ta bussen i stället för att köra bil.

Bloggutveckling
Nu har jag infört ytterligare en livsnödvändighet här på bloggen. Om någon (eller flera) skriver en kommentar så kan man numer kommentera kommentaren inom kommentaren. Lät ju lite invecklat men enkelt är det. :me:
Visst, jag hade ju önskat att man kunde svara i fler undernivåer än i bara en nivå. Men de alternativen var så rackarns krångliga att anpassa. Denna s.k. plugin (insticksprogram) krävde nästan ingen anpassning alls. Enda abret är att den som gjort denna s.k. plugin är Kines. Så på hemsidan för denna plugin är det kinesiska som gäller. I mitt fall begränsar det möjligheten att få support om nu något skulle krångla. Men hitintills har jag bra kläm på hur programmeraren tänkt (himla tur att själva koden inte är på kinesiska) så jag kan göra egna justeringar om det krävs. Jag behöver ju ’bara’ ha kläm på HTML, XHTML, PHP och JavaScript.

Stresshanteringsutbildningen
Idag fick jag lära mig, att önska sig ett fungerande liv, så som det var en gång, inte räknas som en utopi? En utopi ska bygga helt på icke verkliga fantasier och önskningar. Tänk det visste inte jag. Jo, jag vet ju att utopi betyder ouppnåeligt, total fantasi, icke verklighet etc. Men om nu min önskan, om att kunna leva ett ’normalt’ liv, inte är en utopi så måste det betyda att det inte räknas som en utopi att få ett fungerande liv.
Ja jösses.
Jag tror nog mer på att flytta fram positionerna och anpassa sig efter omständigheterna. Verkligen leva ’här och nu’. I mitt fall. En del finns det nog att hämta i positiva mål och förebilder samt visualisering och affirmationer. Jag får plocka russinen ur kakan.
Min utopi, som inte blev ’godkänd’? Här är den:
Eller, först, här är hur uppgiften ’övningen’ / instruktionerna var formulerade:

”ÖVNING

Söka – Finna
sin vilja och sin önskningar

* Utopin – inga hinder finns, allt är möjligt
– Önska som om allt vore möjligt. Tänk dig att inga hinder finns!
– Själva besvären som hindrar finns inte längre eller har mist sin betydelse!
– Låt dig inte hejdas av vad som är möjligt eller omöjligt. Fundera som om det inte fanns något hinder!
– Har du någon önskedröm? Det du vill går att genomföra, föreställer du dig!
– JAG SKULLE ÖNSKA ATT…

* Hur kan en önskedag utifrån utopin se ut?
– Beskriv en dag, en drömdag, då du kan göra det du helst vill!
– Beskriv så tydligt att jag kan se det framför mig! Beskriv in i minsta detalj!”

Så såg uppgiften ut och vi fick 10 minuter. Och jag skrev då:
”Vakna utan värk och ingen tinnitus. Klä mig utan besvär. Äta frukost utan att tänka på hur jag måste sitta. Och frukosten ska stå färdig på bordet och vara som en hotellfrukost.
Sedan cyklar jag till jobbet. Alla är glada och berömmande. Alla uttrycker att de är nöjda med sin och min insats.
På hemvägen stannar jag och badar. Torkar i solen. Hemma är goda vänner på spontant besök och vi pratar och har trevligt. Och jag har ork att vara med hela tiden. Jag är den som lägger mig sist och jag mår jättebra och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden.”
Så skrev jag, efter att ha tolkat uppgiften. Men det var tydligen fel. Jag skulle inte ha beskrivit en ’verklig’ dag, som en utopi. Men jag vill nog vidhålla, att just nu, är denna, min önskedag, en utopi.

Och jag har fortfarande en jävligt irriterande värk i hela högersidan från ögat ned till foten och med ’punkter’ där det är värre. Nu börjar meducinerna verka – känns det som.

(psyk)Måndag

Publicerat av
2

Börjar där jag slutade igår. Med att få kontakt med den där relativt högt uppsatta psykiatripersonen som ringde min mor med anledning av insändare som hon skrivit och då undertecknat med sitt namn. (Jag låter ’Bloggen’ vila ett tag h*n är upptagen med annat :me: )

Moderns insändare (ttela torsdag 31 jan 2008):

Inget har hänt inom psykvården sedan 60-talet
Svar till Lars Helldin, verksamhetschef psykiatriska kliniken, och Sten Axelsson, sjukhusdirektör NU-sjukvården (debattartikel 26 januari):
När det gäller Ulla Anderssons ledare den 21 januari delar jag hennes uppfattning helt ut.
Äntligen någon som i media vågar ta upp detta tydligen känsliga och anonyma ämne som psykiatrin utgör.
Har själv som anhörig haft kontakt med “psykiatrivården” i ett femtiotal år. Ingenting har hänt där sedan de antidepressiva läkemedlen kom på sextiotalet, man skickar hem patienter med remsor med medicin som man själv kan manipulera med — antingen inte ta dem alls eller ta alla på en gång.
Ingen kontakt tas med anhöriga, varken under eller efter den så kallade vården, inga vårdplaneringar, patienten skickas hem till i många fall en tom lägenhet och ska klara sig själv, missar tider till besök i “vården” och får halvsnorkiga brev, att passas inte tiderna i fortsättningen, så minsann.
VIVAN NORDLUNDH
ANHÖRIG

I anknytning till denna insändare fanns även denna:

Var finns läkarna I öppenvården?
Håller faktiskt med TTELA:s ledarskribent att öppenvården ej fungerar så bra. Den personalen som arbetar där är mycket kunnig och välutbildad, men var finns läkarna? Det är det stora problemet – läkarbristen.
Ett annat stort problem är att kommunerna ej tar sitt ansvar när patienter inom psykvården är färdigbehandlade och ska åter till hemkommunerna.
När dessa saker är ordnade tror vi säkert att det går att bygga upp en bra vård även för vännerna inom psykiatrin.
MARGARETA PALMSTRÖM
DENNIS OLSSON
IFS (INTRESSEFÖRENINGEN FÖR SCHIZOFRENI OCH ANDRA PSYKISKA SJUKDOMAR)

Undrar om Margareta och Dennis också fått telefonsamtal?

Hade jag fått ett telefonsamtal om jag signerat min insändare med mitt namn, istället för med: ”Väl Insatt”?

Jag misstänker att denna psykiatritjänsteperson inte kommer att besvara min enkla e-Postfråga:
”Hörde av min mor att du telefonerat till henne.
Jag skulle vilja att du skrev ned, av vilken anledning du ringde det samtalet.
Vänligen”

Jag tror att jag får ett telefonsamtal.

‘Over and out’. Jag återkommer.

Söndag också lugn.

Publicerat av
4

Nisse: ”Hallå! Någon där, idag? Hallå!”
Bloggen: ”Stilla dig! Vad du gapar. Vad är det frågan om?”
Nisse: ”Jamen jag kunde ju inte veta…, du var ju inte här igår.”
Bloggen: ”Var jag väl.”
Nisse: ”Inte när jag var här och kollade.”
Bloggen: ”Jaha, jasså då. Ja jag såg det.”
Nisse: ”Vad gjorde du?”
Bloggen: ”Kollade lite.”
Nisse: ”Kollade vadå? Ska jag behöva dra det här ur dig?”
Bloggen: ”Lugn. Jag kollade upp lite olika lösningar på hur man kan kommenterar på en blogg.”
Nisse: ”Jaha, och vad kom du fram till?”
Bloggen: ”Att det finns ett litet smartare sätt att kommentera på än det som är här nu, på den här, ja, bloggen.”
Nisse: ”Och?”
Bloggen: ”Tycker du inte det är lite bökigt när du ska (kanske) besvara en specifik kommentar. Jag har noterat att du då börjar med personens namn eller alias. Och sedan kommer ditt ”svar”. Och ska sedan den personen kommentera ditt svar och alltså lägga en kommentar till och så vidare. Då kan det bli knöligt att följa det hela.”
Nisse: ”Jag kan hålla med om att det kanske kan bli lite bökigt, någon gång. Inget stort problem. Men vad har du hittat?”
Bloggen: ”Jag har inte hittat något som är sådär klockrent enkelt. De jag har kikat på skulle innebära en hel del s.k. omkodning och den får ju du i så fall göra…”
Nisse: ”Inget lockande. Men vad är det du har tittat på?”
Bloggen: ”Åh, javisst ja, jo en lösning som innebär att man liksom kan kommentera en kommentar inom kommentaren. Det kan kallas för hierarkiskt (threaded) kommenterande eller nästlat (nested).”
Nisse: ”Vet du vad?”
Bloggen: ”Vad då?”
Nisse: ”Jo jag tycker det vore bra om du kunde kika vidare på det, OK?”
Bloggen: ”Jag gör så gott jag kan.”

Toalettfundering
Nisse: ”Jag tror det är något lurt med handdukarna?”
Hustrun: ”Vad menar du då?”
Nisse: ”Nu är min vita handduk smutsig, igen. Och jag har ändå tvålat in och sköljt av händerna innan jag torkar av dem, på handduken.”
Hustrun: ”Och?”
Nisse: ”Antingen ljuger du och använder min handduk i lönndom eller så driver du med mig och har lagt dit en sådan där skämttvål – som gör det svart.”
Åt detta skrattar hustrun och tycker att jag är rolig? Det här är allvarliga grejer!

Andra allvarliga grejer
Nisse: ”Nu ska jag ägna en stund åt att fundera på en utredning och ett telefonsamtal.”
Bloggen: ”Låter ju väldans spännande.”
Nisse: ”Inte alls. Utredningen handlar om den anmälan som psykiatrin ’gjorde på sig självt’ (Lex Maria) efter det att min syster tog livet av sig. Och telefonsamtalet handlar om en högt uppsatt tjänsteperson inom NU-sjukvårdens psykiatri som ringt till min mor som via insändare i morgonblaskan ttela uttryckt sig kritiskt gentemot öppenpsykiatrin i synnerhet och som gensvar mot en debattartikel i allmänhet. Om debattartikeln och min insändare kan det läsas om på: ’Kalaslördag’. Några dagar efter sattes det in ytterligare en insändare. Av min mor. Och i samband med det har hon fått ett telefonsamtal från den här psykiatritjänstepersonen. Och det lutar åt att det hela gick ut på att anhöriga inte ska vädra sina åsikter i pressen på det här viset. Det där stinker lång väg. Så jag ska försöka få fatt på den där personens e-Post och fråga, mer rakt på. Hur det förhåller sig.”
Bloggen: ”Inge kul. Utomordentligt läbbigt. Nästan så en hoppas att det är någon form av missförstånd. Ja ’lycka till’ eller hur man nu uttrycker sig.”