Nisse: ”Ha! Jag var före!” :me:
Bloggen: ”Före vadå?”
Nisse: ”Dig!”
Bloggen: ”Med vadå?”
Nisse: ”Med att börja.”
Bloggen: ”Börja vadå?”
Nisse: ”Kom igen nu! Här! Idag! Nu! Först! Första raden.”
Bloggen: ”Är du bäng? Du skriver ju för oss bägge?”
Nisse: ”Jag vet, men ändå!”
Bloggen: ”Jösses!” Bloggen ser nu lite misstänksam ut men gör ett försök: ”Igår testade du med att ta din dos Saroten kl 18:00 i stället för till natten. Hur gick det?”
Nisse: ”Det var ingen hit. Jag gick omkring med tom blick och gäspade från 19:00 till 22:00 och då var jag tvungen att lägga mig.”
Bloggen: ”Innebär det att du inte tänker fortsätta försöket?”
Nisse: ”Jepp! Alldeles rätt. Den dosen Saroten åker tillbaka som till nattenmedicin illa kvickt!”
Bloggen: ”Inte illa. Det är inte ofta du rättar in dig i ledet så fort.”
Nisse: ”Du känner inte mig (?), jag kan vara korkad men jag är inte dum, på det viset.”

Promenad
Bloggen: ”En väldigt spännande rubrik?”
Nisse: ”Visst! Och idag blev den faktiskt lite annorlunda.”
Bloggen: ”Så?”
Nisse: ”Jo samtidigt som jag gick min ’naturrunda’ så genomgick jag en slags inre promenad också.”
Bloggen: ”Inre promenad? Gick ni åt samma håll? He, he, he…”
Nisse: ”Hrmph! Igår på stresshanteringsutbildningen fick vi se en norsk dokumentär om dans, rytm och rörelse. En jämförelse mellan främst oss nordbor och ett afrikanskt folk. Vi har förlorat rytm och dans. Vi rör oss fel. Och jag blev speciellt fascinerad av de där stiliga kvinnorna som bär en massa kilo på huvudet. Vilken hållning! Och vad snyggt de gick! Och de gick med en rytm. Och så liksom gled de fram. Och de kunde gå långt.”
Bloggen: ”Jättespännande…”
Nisse: ”Gå och lägg dig då! Jag prövade i alla fall först med att gå med en rytm i kroppen, att känna min egen rytm. Jag hittade ingen.”
Bloggen: ”Vad förvånad jag blir!”
Nisse: ”Skit i det du! Sedan prövade jag att gå med höfterna. Jag koncentrerade mig på hur jag normalt gick och jag gick precis som nordborna på filmen, med stela höfter. Så jag koncentrerade mig på höfterna och rackarns! Jag fick igång dem. Och jag märkte en positiv effekt direkt.”
Bloggen: ”Jamen nu kan det kanske bli intressant?”
Nisse: ”Självklart! När jag går som jag brukar så liksom smäller det i huvudet. När hälen träffar marken så fortplantas det genom hela kroppen och upp i huvudet och det blir liksom en smäll. Jag har försökt att gå mjukt, med mindre stela knän t.ex. Det har inte hjälpt så värst mycket. Men när jag gick med höfterna då försvann det där ljudet.”
Bloggen: ”Hur går man med höfterna?”
Nisse: ”Jag gör så att jag koncentrerar mig på att liksom börja från mitten på kroppen. I Pilates så talas det ju t.ex. om att alla kroppens rörelser ska utgå från magen. Man måste alltså först bygga upp den s.k. muskelgördeln. Och de är: bäckenbottenmuskler, magmuskler, ryggmuskler och diafragma. Jag tänker mig alltså att de där musklerna bildar en enhet, ett slags nav. Det är de som styr bäckenrörelserna -höften.”
Bloggen: ”Höften? Och sedan?”
Nisse: ”Jag försöker alltså tänka bort benen, de kan faktiskt gå av sig självt. Men i och med att jag koncentrerar mig på höften så börjar framflyttandet av benet när då ena höftsidan är så att säga längst bak. Sedan för du fram höften och då kommer benet efter – med sin egen motorik. Som man helt enkelt får lita på. Och när du skjuter fram ena höftsidan så dras den andra tillbaka.”
Bloggen: ”Ser inte det där väldigt konstigt ut. Du går alltså där och vickar på höfterna?”
Nisse: ”Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att det ser så konstigt ut. Annat än att om någon som kände mig inte skulle känna igen mig på gångstilen. Och så har jag ju en jacka på mig…”
Bloggen: ”Jag fattar inte riktigt hur höfterna rör sig?”
Nisse: ”Tittar man rakt bakifrån (under jackan) så rör sig höfterna upp och ned. Tittar du rakt från sidan så rör sig höfterna i en slags ’åtta’. Det där innebär att gången blir mer flytande och jämn. Mot tidigare där den är vaggande, stel och stötaktig. Och tittar man på gå-med-benen-stilen från sidan så guppar också huvudet upp och ned. Går du med höfterna så rör sig inte huvudet upp och ned. Höftens rörelser och knän samarbetar och liksom jämnar till det. Helt klart en gångstil som är skonsammare för kroppen, på lång sikt, eftersom du använder mer muskler och låter dem samarbeta. Kolla hur de där ’gångarna’ i sporten gång, går.”