Sov länge. Det var skönt. När jag kom upp blev det mindre roligt. Kroppen protesterade. Så det blev lite extra medicinering utöver min stående.

Läste tidningen och konstaterade att samma skit händer om igen, och igen…

Efter min avspänningsövning, innan maten, kom jag på att det egentligen var ganska onödigt, med avspänning. Kl 13:00 ska jag ju till stresshanteringsutbildningen och då börjar vi ju med avspänning.

Jag får skärpa mig, i mitt förhållande, till stresshanteringsutbildningen. Den är upplagd för arbetande människor och ett outtalat mål om att det tjusigaste som finns är att börja jobba igen. Det tycker ju jag egentligen också. Men att av mina största stressorer är att jag vill jobba men kan det inte. I alla fall inte nu och inom en överskådlig framtid.

Efter den stressen 🙂 åkte jag till bilverkstaden med bilen. Det dunkar och låter framtill i bilen på ett vis som det inte ska göra. Innan jag åkte hemifrån hade jag hängt på min cykel bak på bilen. Nu lyfte jag av den (skitjobbigt) och så cyklade jag hemåt.

På väg hem utsatte jag mig för medvetna prövningar. Jag valde att cykla förbi ett gatukök, en mataffär, en godisaffär och en bensinmack. Jag klarade detta självtest. Jag stannade inte och köpte något ’onyttigt’. Väldigt duktigt av mig.

Hemma gjorde jag gröt. För att ytterligare strö salt i mina sår hade hustrun köpt semlor och det fanns en till mig. Av vilken anledning gör människor sådär? Tror jag vet: De (man) vill inte synda ensam. Delad synd är mindre synd, liksom. Jag valde att inte ta ’min’. Jag skänkte den till hustrun. Så den får hon äta upp i morgon.