En Måndag med lite nya värkhugg?

Besvärsläget: Mest störande att det hugger till nere i ländryggsregionen, ut mot sidorna, ca, vid höftbenskammen, mest vänster och så känner jag hur de spända i musklerna i ryggen, liksom vandrar vidare ned utmed ryggraden, breder ut sig. Emellanåt känns också värken i hela högerarmen som rätt så besvärande.

Minnesläget: Nu har jag blivit med analog fickkalender. Håller på att fylla i den. Nästa steg är att synka med hustrun.

Läkemedel: Idag blev det: 400mg Brufen + 250mg Paraflex på morgonen. Vid ca 11:00 tog jag: morgondosen + 1g Alvedon. Och nu 20:20 blev det en upprepning av lunchdosen. I går kväll tog jag också 10mg Stesolid.

Glöm inte att skicka ett mejl för att protestera mot Blogger/Google’s tillkrånglande för de som kommenterar: comment-layout-back@googlegroups.com (Jag står som s.k. moderator för den gruppen)

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

Minnesstörningar

Eller vad man nu ska kalla det. Hustrun menar att jag inte lyssnar. Det är möjligt. Men jag kommer inte ihåg det i alla fall. Jag har ju inte ens ett minne av att jag ”inte lyssnat”.

Hustrun menar att det blivit oftare. Det är också möjligt, Jag vet ju inte?

I och för sig måste jag ju tro på henne de gånger hon säger att hon sagt något och jag i alla fall sett ut som om jag lyssnat och sedan glömt bort det.

Oavsett orsak måste vi hjälpas åt att börja skriva ned sådant där. Inte för att jag kommer ihåg det bättre om det finns skrivet på ett papper. Det händer att jag glömmer papperslapparna, liksom.

Utan det måste till ett system som är ”fast”. En plats jag kan gå och titta på. Vad ska jag komma ihåg tills idag. Mina egna grejor är ju inget problem, för det mesta, de har jag i min digitala almanacka. Fördelen med att de är digitala är att man kan sätta alarm på möten och dylikt. Annars händer det att jag glömmer det. Även om det finns skrivet.

Kanske en lite större almanacka i köket, på någon vägg? Eller en s.k. Whiteboard?

Ibland synkar vi våra almanackor, hustruns analoga med min digitala. Och efter det funkar det riktigt bra, ett tag, Om det inte bokas in något nytt, typ hustruprojekt. Om jag då inte omedelbart skriver det på en lapp och sedan genast går till datorn och skriver in det i min kalender – då är sannolikheten maximal för att just den händelsen, faller bort.

Hustrun menar att jag också ska förlita mig till en analog almanacka. Kanske? Men hur får man en sådan att pipa? Och så måste jag ju i så fall verkligen börja bläddra framåt. Vad händer de kommande dagarna?

Hon har kanske rätt? Man ska inte förlita sig för mycket till den digitala tekniken. Sårbart när det pajar.
En kombination av en Whiteboard och en vanlig almanacka är kanske det optimala och om jag sedan vill komplettera med att också ha det digitalt? Tja, varför inte?

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

Min sjukhistoria 2007 (januari-oktober)

Börjar året med 50% arbete. Ett gäng diffusa besvär utvecklar sig. Blir fortare trött. Mäktar inte med att träna in ett nytt BAS-jympapass. F&S VBG ger sitt tillstånd till att jag får köra höstterminens pass.

Dåvarande verksamhetschef i F&S stökar till det på så vis att jag får byta lokal. Min jympa flyttar från Onsjö till Hagalhallen. Inte bra, riktigt dåligt.

Jobbet känns mer och mer belastande. Nästan kontinuerliga samtal med chefen om att vi måste prioritera bort arbetsuppgifter. Jag kan inte sköta 100% arbetsuppgifter inom 50% arbetstid, att det ska vara så svårt att fatta?

Besvärsläget:
Känselförändringar i vänster lillfinger och lillfingersidan av vänster underarm. Mer autonoma muskelaktiviteter (sammandragningar, ryckningar) i triceps vänster och även höger arm. Något ökad värk i höger arm. Mer motstånd i benen när jag promenerar. Får brännande / svidande värk / smärta i vänster fot, efter ett tag, när jag promenerar, går över mot slutet av promenaden. Tinnitus oförändrat. Något bättre i magen.

Försökte, trots besvär, att arbetsträna upp till 75%. Fast egentligen var det mest för att jag inte hann med att göra alla de arbetsuppgifter jag hade, inom mina 50%. Det sket sig…

Nya tag med chefen om färre antal arbetsuppgifter.

Magen krånglar.

Noterar att jag ofta tar koffeintabletter och köper, och dricker energidrycker, för att orka med. Känner mig ofta helt slut. Väldigt trött.

Behöver vila oftare och längre.

Det som lättar upp den här våren är ett antal investeringar, bl.a. en ny liten digitalkamera och så en riktigt digital systemkamera. Tillbringar många timmar ute i naturen och smyger omkring, mest på ormar. Glömmer, känner inte, alla besvär när jag ”smyger”.

Börjar få koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Noll marginaler. Fortfarande problem med kraften i benen? Stora problem med orken, sover mycket. Utöver vanlig nattsömn (ca 8timmar) kan det bli 2-4 timmar på eftermiddagen också.

Mer värk i nacke och övre delen av ryggen. Mer värk i vänsterarmen, utöver den i högerarmen.

Märker att jag bara klarat att jobba ca 3 timmar sedan kan jag inte koncentrera mig längre och väsandet (tinnitusen) ökar och blir mycket störande.

Semester:
Vi åker till England med flyg och hyr en bil (Ford Focus 06:a). Vänstertrafik med en invand vänsterstyrd bil, det fixar jag. Men en högerstyrd bil! Istanes! Det var svettigt.
Men trots det, översvämningar och terroristhot samt exploderande gasbilar så var våra 14 dagar i främst södra England helt underbara. Jag fick bese och uppleva Stonhenge, Lands End, Eden Project, Dartmoor, Exmoor, Peak District och Sherwoodskogen.
När vi var i Manchester fick jag ett SMS från sonen som meddelade att vår hund bitit av en bit av ett öra på en annan hund. Attans!

Torsdagen den 12 juli 07 kl 08:00 fick vår Collietik Tessie somna in. Hon blev 3½ år. Aggressiviteten gick över styr och blev bara värre. Riktade sig emellanåt även mot folk.

Semestern avslutades i Skåne med start på Kronovalls slott och slut på Löderups Strandbads Camping. Snacka om klassresa. Och vi trivs definitivt bäst på campingar.

Noterar att längre promenader skapar nära-döden-upplevelser. Och så har jag fått tillbaka det där irriterande ”duttandet” eller dunkandet i vänster öra. Det skedde när jag flög hem från England. Och så gör det rackarnas ont i vänster fot, på insidan, vid fotvalvet.

Efter kontakt med vårdcentralsdoktorn blev det sjukskrivning. Från 30/7-07 arbetar jag 25%.

Ringde distrikssjukgymnastiken och fick en tid. Det bestämdes att jag skulle testa akupunktur (igen). Förra gången (2004/2005?) hade sjukgymnast Johan problem med att få in nålarna, de böjde sig. Ibland berodde det på att huden var hård, läderartad (s.k. apelsinhud). Det beror på att huden inte får tillräcklig blodförsörjning, vilket i sin tur beror på att underliggande muskulatur är så hårt spänd så att de, i princip, stryper blodförsörjningen till huden.
Nålarna böjde sig också p.g.a. allt för spända muskler. De var så hårda så nålen helt enkelt inte gick att få in. Han fick lägga nålen utmed muskeln.

Den här gången var det annorlunda. Musklerna och huden var något mjukare. Sjukgymnast AC fick för det mesta in dem. Däremot noterade jag att de nålar som sattes på vänster sida gjorde så ont så att jag nästan flög i taket. Höger sida var inget att orda om.

Eftersom jag fick den här akupunkturen främst för att stressa av – få musklerna att slappna av. Så sket sig ju det liksom. Nu var jag ju hyperstressad för själva akupunkturen. Den eventuella avslappande effekt akupunkturen hade hjälpte ju i så fall bara mot stressen inför akupunkturen.

Vi 7:e eller möjligtvis 8:e tillfället bad jag AC om att få slippa mer akupunkturbehandlingar. Kunde vi hitta på något annat?

Det blev bassängavslappning, i väntan på deltagande i en stresshanteringsutbildning. Den utbildningen startar i början på 2008.

Glaskroppsavlossning: En olycka kommer sällan ensam…
Har i några dagar haft problem med ljusblixtar i främst vänsterögats periferi. Var till ögonmottagningen. Doktorn hittar ”grodyngel” i ögat och konstaterar att jag sannolikt har s.k. glaskroppsavlossning. Normalt leder det där till näthinneavlossning. Men eftersom mitt synfel är så pass litet (+3) så är min glaskropp relativt rund. Och det ska då minska sannolikheten för näthinneavlossning.

Efter många om och men lyckas jag få till stånd ett s.k. avstämningsmöte (rehabiliteringsmöte) med min vårdcentralsdoktor, handläggare från försäkringskassan, min chef och en representant från vårt s.k. personalkontor.

Sedan en kort tid tillbaka funkar det mycket bättre på jobbet, chefen har börjat fatta. Numer har jag egentligen bara en enda arbetsuppgift som då ska skötas på 10 tim/vecka. Jag är ansvarig för en IT-inventarieförteckning (ca 1000 apparater) och så ansvarar jag för s.k. Ny- och ReInvesteringar. Det är snudd på att jag hinner med…

Ett par dagar innan, avstämningsmötet, har jag en träff med handläggaren på FK. Då höll jag på att få hjärnsstörtning, också. Jag fick det några dagar för detta möte. Det var när jag fick kallelsen till avstämingsmötet som FK ”tog över” från mig. Jag är alltså den som egentligen initierat och begärt mötet men FK skickar en kallelse i den kallelsen kan jag bl.a. läsa:
Vi vill redan nu upplysa dig om att om du vägrar medverka eller delta i utredningen kan det medföra att din sjukpenning sätts ned eller dras in.” Läs mer om det meddelandet på min andra blogg: ngn.blogga.nu Tisdag 2007-09-25.
Notera också att när man är sjukskriven och har sjukersättning så får man sjukpenning på den del man inte har sjukpenning för. Och att det är olika handläggare. Den som handlägger sjukpenning kan oftast inget om sjukersättning och tvärt om. Så här kan det bli även om du är sjuk för samma sak. Det märkliga är att omfattas din sjukdom helt av sjukersättning så är försäkringskassan lugn och du kan koncentrera dig på att lindra dina besvär och sköta eventuellt jobb.
Men blir du sjukare (samma sjukdom) och då hamnar inom sjukpenningen, ja då jagas du med blåslampa och handläggarna på FK är stirriga värre och väldigt ”på”. Och så, helt plötsligt, gäller inte reglerna för sjukersättning? Sjukpenningsreglerna ”går före”? Märkligt, mycket märkligt. Inte undra på att de går på knäna, inom FK.
Dessutom har de noll koll på din dokumentation om du omfattas av mer än ett regelsystem. Handlingarna är knutna till aktuell handläggare, personligen och är då denne borta så kommer man helt enkelt inte åt handlingarna, om de nu är inlåsta som de ska vara. Jösses!?

På avstämningsmötet bestäms inget annat än att jag ska göra det jag redan börjat göra.

På jobbet gruffar chefen om att jag kanske måste byta rum. Det rum jag har (och har haft i många år) behövs bättre till de som jobbar heltid. Jojo, sedär, så går tankegångarna gentemot de som är sjukskrivna och inte jobbar fullt ut, undan med dem bara. Läs mer på: ngn.blogga.nu 2007-okt-17.

De läkemedel jag för närvarande ”laborerar” med är: Diklofenak (bör jag ta minimalt med tanke på risken för hjärtpåverkan vid ansträngning (jag jympar ju emellanåt)). Alvedon + Brufen (eller Ipren eller Alindrin) eller Magnecyl. En kombination som inte ska föraktas. Tar det på morgonen och mitt på dagen vid behov. Paraflex + Alvedon till natten. Känns inte som om Paraflex har den muskelavslappande verkan jag behöver, men jag testar ett tag till. När det är riktigt spänt tar jag Stesolid till natten, någon gång per vecka.