En lunchbild

En f.n. väldigt typisk LCHF-lunch i Nissetappning:
En halv avokado.
En burk tonfisk i vatten (den ligger under all sallad)
Blandsallad.
En näve naturella nötter.
Majonäs.
Mera blandsallad.
Mera majonäs.

Borrelia
Håller på med en djup kunskapssökning om Borrelia (borrelios).

Hittar en hel del.

Presenterar en del reflektioner. Jag ger här inga källhänvisningar eftersom det är samlade refelktioner där man kan läsa om samma sak på flera olika ställen mer eller mindre detaljerat.
I en eventuell kommande mer seriös publikation så kommer givetvis endast bevisbara (evidensbaserade) källanvisningar att förekomma.
Men som skrivet, här är mina reflektioner, efter en första snabb genomläsning av tillgänglig text i digital form. Främst från myndigheter:

Smittan
Det som jag fastnar för här är att borreliabakterien, per definition inte smittar via det blod fästingen suger.
Utan det är när den suger blod som bakterien passar på att förflytta sig från fästingen, via dess spottkörtlar till det djur (inkl. människa) som på så vis blir infekterad (får in borreliabakterien i sin kropp). Borreliabakterien förflyttar sig sedan (migrerar), eventuellt, via huden till bindväv, inklusive leder, i närheten av fästingbettet.
Och jag utgår från att den sedan kan sprida sig vidare.

Omvänt, anta att vi har en fästing som inte har borreliabakterien och så sätter den sig på ett varmblodigt djur (inklusive människa) så är det det djuret som smittar fästingen.
Borreliabakterien vandrar, via kroppsvävnad, ut till huden och fästingen. Och in i fästingens vävnad.
Alla fästingar 'föds' utan borrelia. De ägg en borreliabärande hona lägger. Har inte borreliabakterien.
Det finns formulerat: "Spiroketerna kan även sprida sig via blodbanan…". Jag tolkar det som att det inte är uteslutet att borreliabakterien kan 'flyta' fritt med blodet.
'Spiroket' är den typ av bakterie som är borreliabakterien. En spiralformad liten elaking.

Det mesta som finns att hitta, och läsa, vad avser forskning på Engelska, är Amerikansk (USA) och den är mycket litet användbar för Svenska förhållanden.

I Europa finns, i huvudsak, tre borrelia-arter. Två av dem är vanliga en av dem mycket sällsynt. Den i Europa och då Sverige mycket sällsynta borrelia-arten är den som är vanligast i USA.

De forskningsrön som är gjorda i USA ska alltså läsas med just det i åtanke. Endast en mindre del är applicerbart på Svenska förhållanden. Speciellt när det kommer till vad för besvär bakterien skapar i kroppen.

De två, i Sverige, vanligaste borrelia-arterna där står den ena för mer hud- och inflammationsbesvär och den andra är den som går in till ryggmärgshinnorna (samma som hjärnhinnorna) och ger upphov till det som kallas neuroborrelios (med främst huvudvärk och inte helt ovanligt, halvsidig ansiktsförlamning).
Den tredje, i Sverige mkt sällsynta (fr USA) är känd för att främst skapa ledbesvär (främst hos hund).

Det skrivs också om fyra varianter eller stadier av Borrelia.
Den första;
Där märker man av besvären inom dagar till veckor efter infektionen och det främsta tecknet är cirkulär hudrodnad, vid bettområdet. Samt feber och trötthet.
Den andra;
Besvär kommer först efter veckor / månader och visar sig då som blåröd svullnad av örsnibb eller bröstvårta.
Den tredje;
Kan kallas den kroniska varianten. Där kan det dröja år innan första symptomen kommer och det kan vara i form av rödbruna / blåröda hudförändringar, släta, som sedan bleknar och blir smått ärrliknande. Främst på händer och fötter.
Den här varianten är känd för att orsaka spridda ledbesvär. Trotts att det inte är USA-arten.
Den fjärde:
Är den som tar sig in i ryggmärgshinnorna och kan ställa till det ordentligt om det vill sig illa. Har man tur så kommer man undan med huvudvärk och feberkänslor. Annars är just halvsidig ansiktsförlamning ett tidigt symptom på det här angreppet.

Diagnos
Är utomordentligt förvirrande. Det är ingen mening att leta efter borreliabakterien i blod för där finns den sannolikt inte. Den rör sig nästan uteslutande i vävnader utanför blodkärlen (den kan däremot förflytta sig via blodkärlens cellvägg och som ovan tydligen också: "Spiroketerna kan även sprida sig via blodbanan…").
Däremot kan man givetvis i blodserum hitta reaktioner på att borreliabakterien infekterat kroppen och det är då borreliaspecifika antikroppar man letar efter.

Man kan ha antikroppar i blodserum som inte återfinns i ryggmärgsvätska (liqvor eller cerebrospinalvätska (csv)). Och det troliga svaret är att man inte har just den borrelia-arten som angriper främst hjärn- ryggmärgshinnorna.

Hittar man borreliaspecifika antikroppar i blodserum så kan det betyder flera saker beroende på hur dessa s.k. antikroppstitrars värden är i nivå och relaterade till varandra.

Att man hittar borreliaantikroppar i blodserum betyder alltså att man har eller har haft en borreliainfektion (inte nödväntigtvis aktiv).

Notera också att 'infektion' inte måste betyda sjukliga symptom. Sannolikt har många människor borrelia utan att bli sjuka.

Om jag förstått forskningserfarenheterna rätt så är det egentligen relativt få djur (inklusive människa) som smittar, läs infekterar fästingen, som samtidigt har sjukliga symptom på sin borreliainfektion.
T.ex. så hittar jag ingen forskning som visar att följande djur skulle få symptom av en borreliainfektion (de är alltså bärare): Nötkreatur, Fjäderfän, Får, Getter, Gris samt Vilda djur.

Förekomst av symptom beroende på borreliainfektion hos häst är omdiskuterat. Men 2012 kom Sveriges Veterinärförbund fram till att förekomst av borreliaspecifika antikroppar i hästens blodserum inte ska tas som intäkt för att hästen har symptom som är relaterade till borreliainfektionen. Notera, än en gång, man kan vara infekterad utan att ha symptom, man är bärare.
Man kan också ha borrelialiknande symptom utan att ha borreliabakterie i kroppen.

Behandling
Om diagnos är knepig så blir behandling ännu knepigare om man inte har den variant av borrelia som uppvisar tydlig hudrodnad och där man snabbt efter infektionen insjuknar i feber och trötthetskänslor, med hudrodnaden.
Då är det antibiotika som gäller och den är i det fallet effektiv mot den pågående aktiva borreliainfektionen.

Borreliabakterien kan anta olika skepnader, beroende på vilket / vilka värddjur den passerat.

Jag läser om en form där borrelian har cellvägg (s.k. Cyst-form) och en form där den saknar cellvägg (L-form).
Vid L-formen lär de antibiotika som främst angriper bakterier med cellvägg vara verkningslösa (har inte lästa detta i en text som är verifierbar (bevisbar)).

Men det äger sin riktighet att en bakterie kan förekomma utan cellvägg. Den blir då en organism som liksom hamnar mellan virus och bakterie.

Lägg sedan till det faktum att 'bara' för att man har borreliaspecifika antikroppar i blodserum så betyder inte det per automatik att man har en sjukdomsframkallande borreliainfektion.

Det de borreliaspecifika antikropparna säger är att det under alla omständigheter har varit en borreliainfektion i kroppen, ca 2-3 veckor innan provet togs.

Beroende på hur främst två antigener(titrar) s.k. korsagerar så kan man se om om man har en relativt ny eller gammal borreliainfektion (som kan finnas där utan att ge sjukliga symptom).

Man kan alltså inte se om det finns en pågående aktiv borreliainfektion.

De två borreliaspecifika antigener (titrar) jag stött på är IgG och IgM.

Trots det som står ovan så menas att om man har IgM-antikroppar mot borrelia i serum så talar det för en aktuell infektion. Speciellt om IgM-värdet är ökat vid nästa provtillfälle.

Har man sedan också IgG-antikroppar, samtidigt, så förstärker detta förekomst av aktuell infektion. Liksom om även dessa ökar.

Har man dessutom s.k. kliniska symptom som kan härledas till borrelia så är sannolikheten stor för att man har en aktiv borreliainfektion. Den är alltså sjukdomsframkallande.

Om däremot IgM minskar och IgG ökar så talar det för att borreliainfektionen är 'gammal'. Den var i vart fall sannolikt inte aktiv 2-3 veckor innan provet. Sedan kan man ju givetvis inte utesluta att den kan ha tagit ny fart.
Det kan endast den s.k. kliniska bilden (symptomen) avgöra samt eventuellt upprepad provtagning.

Har man s.k. positiv IgM och IgG och har tydliga eller diffusa neurologiska besvär med central trolig förklaring (tydliga: huvudvärk, ansiktsförlamning. Diffusa: trötthet, halvsidiga besvär som har sin sannolika förklaring i att ursprunget kan vara centralt uppkommet i nervsystemet) så bör (ska) prov tas på ryggmärgsvätskan. Främst för att utesluta den borreliavariant som kan ge s.k. neuroborrelios.

Har man även antikroppar i ryggmärgsvätskan så är det i vart fall säker att man har minst en borreliainfektion. Man kan faktiskt, rent teoretiskt ha flera.
En borrelia-art som angriper kroppen och ger neuroborrelios och en borrelia-art som främst ger hudrodnad, feber och trötthet.

Man kan också undersöka borreliabaktereins DNA om man hittar ställen där borreliabakterien är aktiv (en angripen led eller hudområde).
Läste också att man kan leta efter Borreliabakteriens DNA i urin. Man kissar tydligen ut resterna av döda borreliabakterier.

Ett slutord om antikropparna.
Har man negativ IgM och positiv IgG så ska det betyda att man sannolikt har haft en borreliainfektion. Sannolikt för ett bra tag sedan.
Har man positiv IgM och negativ IgG så har man sannolikt en ganska färsk borreliainfektion.
Har man negativ IgG och negativ IgM men tydliga borreliasymptom som hudrodnad, vid bettområde, feber och ev huvudvärk så talar det för en sannolik aktiv borreliainfektion som ska behandlas akut, i alla fall så snabbt det går.

Och så vill jag avsluta med tjatet om att det är skillnad på aktiv borreliainfektion och borreliainfektion. Låt oss kalla den passiv. Man kan alltså vara bärare av borreliabakterien utan att bli sjuk av den.

Ärftlighet
Givetvis kan man inte ärva borrelia men det finns beskrivet att borreliabakterien kan förflytta sig till fostret via navelsträngen.

Om vi nu rent hypotetiskt antar att den havande modern har en borrelia som inte ger symptom.
Då vet ju inte doktorn (hälso- och sjukvården) om att moderna har borrelia. Och inte heller att borrelian kan ha vandrat över till fostret.

Enligt den forskning jag tagit del av så finns det inte beskrivet något fall med fosterskador som är relaterat till Borreliainfektion hos havande moder.

Men, rent hypotetiskt, så kan ju fostret utvecklas normalt, trots sin borrelia. Under förutsättning att borrelian inte bestämmer sig för att bli 'aggressiv'.

Barnet kan alltså födas, rent hypotetiskt, med borrelia, i kroppen.

Vi kan ju sedan tänka oss att den borrelian av någon anledning blir lömsk och börjar ge besvär.

Nu kan jag ju bara gissa mig till vilka besvär som ett litet barn skulle kunna få. Men t.ex. feber som kommer och går, ihärdig kolik, mer eller mindre kronisk öroninflammation, andra svårbehandlade infektionstillstånd såsom inflammerade hudbesvär, vaglar och bölder. För att bara nämna några, rent hypotetiskt, alltså.

Avslutningsvis
Jag vill poängtera att det ovan är hämtat från vad jag anser som trovärdiga källor men jag har inte s.k. källgranskat. Tittat på själva grundforskningsresultaten.
Det får bli en eventuell senare aktion.
Dessutom, jag har bara börjat… :me:

Besök
Svägerskan var här och hälsade på.

Hälsoläget:
Kändes bra på morgonen. Kände mig så pass munter så det blev både rakning och dusch.
[01–08–045–005]