Relativt pigg Onsdag

Djur & Natur
Idag gav jag mig iväg relativt tidigt. Från nu gäller alltså cykeln till mitt ’naturrum’, Onsjökärret.

Det var nästan vindstilla när jag kom. Sedan friskade det på lite.

Jag parkerade cykeln och gick en sväng runt det jag kallar pölen. Kommer jag från rätt håll där så kan jag få syn på två morgontrötta snokar. Jag smög, stannade, smög, stannade – inget. Då vred jag lite på huvudet och tittade bakom mig. Då ligger det en snok bara ett par meter från mig i en liten slänt, ned mot kanalen.

Så den blev fotograferad.

[Visa mer…]

Och nu (080626 10:18) har jag lagt in bilderna:
[Visa mer…]

Hasselsnok
Jag vet ju nu att det finns Hasselsnok här på Onsjö. Det är liksom bara jag som inte sett någon, än.
Till helgen ska vi åka till Särö och då ska jag avlusa Naturreservatet Särö Västerskog efter Hasselsnok och Sandödlor.
Håller som bäst på med att försöka få fatt på någon lokal kännare – Hallå! Hör av dig i så fall.

Besvärsläget
Att det värker i armarna och mest i händerna och så detta envetna väsande i huvudet gör att det positiva tänkandet emellanåt känns lite extra svårt.

Det var längesedan jag nedtecknade min aktuella läkemedelsdosering;
T. Alvedon 1g, 0,5×3
T. Brufen 400 mg, 1×3
T. Paraflex 250 mg, 0,5×3
T. Saroten 10mg, 5st tn
T. Stesolid 5mg, 2st vb (ca 2-3 ggr / vecka tn)
Oralt pulver inolaxol, 4g, 1×3

Och så har jag alltid med mig en extra dos om:
T. Alvedon 1g, 1st
T. Brufen 400 mg, 1st
T. Paraflex 250 mg, 1st

Dagen efter midsommardagen – Söndag

Det har blivit en promenad idag, innan regnet.

Resten av dagen har jag antingen legat i sängen och sovit (kroppstrött) eller så har jag fixat med mina bilder via datorn.

Försöker få till det med den nya bildbloggen (blider.ngn.nu). Det är bökigt när man inte orkar. Jag måste hela tiden föra relativt detaljerade anteckningar. Gör jag inte det så glömmer jag vad jag har gjort eller så fattar jag inte vad jag har gjort.

Men, jag har något att pilla med. Det får ta den tid det tar – ingen stress här inte.

Besvärsläget
Kände att jag fick mer och mer ont. Spände och värkte som attan i övre delen av bröstryggen och värken i armarna bara ökade. Tänkte att jag får nog ta en extra dos läkemedel.

Det visade sig att jag hade glömt morgondosen? Jag blir lika förvånad var gång. Hur kan jag glömma något som jag gör varje morgon. Ja, i alla fall hela detta året, hitintills.

Och så orkar jag inte gå så långt. Det är tråkigt. Jag gillar att promenera – att använda kroppen.

Funderar starkt på att göra tvärtemot vad kroppen signalerar – tänkte jag skulle börja promenera längre och börja styrketräna samt 2-3 ggr per vecka träna med Friskis&Svettis. Vad har jag att förlora på att försöka?

Foto
I morgon hoppas jag att min makroobjektiv kommer som jag beställde i torsdags. Det är ett 105mm makro. Ska tydligen vara perfekt för att ta närbilder på t.ex. Trollsländor. De är ju lite halvskygga.

Jag kan tänka mig att jag också kan få bra bilder på mina ormar också. Vi får se.

Väldigt nedslående Tisdag

En fundering – angående detta med politik
Det är kanske så här:
Att låta kapitalister hantera det Svenska kapitalet är ungefär lika smart som att låta ett gäng alkoholister ha hand om ett alkoholförråd (som är tänkt att räcka till alla).

Svar från Socialförsäkringsutskottet
Min fråga till Socialförsäkringsutskottet [Visa mer…]

Svar från Gunnar Axén, Ordförande Socialförsäkringsutskottet
[Visa mer…]

Mitt svar till Gunnar Axén, Socialförsäkringsutskottet [Visa mer…]

Djur & Natur
Jag visste att det skulle bli en tung dag idag och då kändes det extra viktigt att söka sig ut i naturen. med kameran, och kanske föreviga något märkligt.

Idag blev det inget märkligt. Jag såg Huggormen som jag kallar ’H3’, dem ned skadan. Och tittade jag på en snok som hann slingra iväg innan jag fick upp kameran.

Och så blev jag påmind om att jag hade tagit en massa bilder på en spindel, i ’pölen’, igår. Men de bilderna hittade jag inte när jag gick igenom dem?

Jag hittade dem. När kameran kommer till bild nr 9999 som börjar den om på 0000 men lägger bilderna i en annan katalog.

Jag får försöka ändra på det där. Eftersom jag har en kompakt digitalkamera från Sony så använder de samma numreringssystem och det innebär att den digitala systemkameran kommer att hinna upp den kompakta i numreringen…
Till gårdens inlägg under ”Djur & Natur” har jag lagt till bilden på Spindeln.
Huggorm (Vipera berus). ’H3’ samt ytterligare granskning av skadad.
Huggorm (Vipera berus)

Träff med FK-handläggare
Positivt: Om vi nu tänker oss att man får välja mellan pest och kolera. Det verkar som om det skulle kunna gå att få hel sjukersättning i 18 månader.

Negativt
: Efter de 18 månader nollas SGI. Det innebär att: har du ingen sjukpenningsgrundande inkomst (SGI) så kan du inte få någon sjukpenning.

Och om ditt hälsotillstånd inte bedöms vara så illa så att du kvalar in till förtidspension (f.d.(1/7-08) sjukersättning tills vidare). Så står du helt enkelt helt utan försörjning. Det förväntas av dig att du under de 18 månaderna med ’förlängd tidsbegränsad sjukersättning’ ska uppnå full sysselsättning som du ska försörja dig på.

Det finns inget mellan förtidspension och ’inte rätt till sjukpenning’ som det blir om du inte har någon SGI. Annat än socialbidrag.

Och så ska vi ju inte glömma att arbetsgivaren har rätt att säga upp den som de anser inte ha några anpassade arbetsuppgifter till.

Besvärsläget
Korta muskelkramper, nattliga muskelskakningar. Kan inte, för hand, skriva en längre mening, i ett svep. Via datorns tangentbord går det lättare.

Har nu sovit två timmar. Hugger och småvärker över allt. Har överansträngt mig idag. Var tvungen att dopa mig. Det skedde med två burkar energidryck, 2 tabletter Koffein, flera koppar kaffe och en extra, dubbel, dos läkemedel.

Och det gjorde jag för att kunna skriva klart ansökan om ’hel tidsbegränsad sjukersättning’ som egentligen då är en förlängning (med 18 månader) eftersom begreppet ’sjukersättning’ i alla dess former inte går att få eller ansöka om efter den 1/7-08.

Den ska jag lämna till min FK-handläggare i morgon 09:15.

Just nu ska väl tilläggas att psyket inte är på topp. Det är svårt att le och tänka positivt.
Om jag nu inte vore pacifist så skulle jag vilja slå någon Alliansjävel på käften!

Hyfsad Tisdag

Besvärsläget
Nu verkar det rätta till sig lite, efter helgen. Lade mig vid ca 22:00 i går kväll och vaknade idag kl 07:00. Kroppen känns seg och trög. Lättar lite efter att jag tagit morgondosen med medicin.

Idag tog jag cykeln ut till Onsjökärret. Går det inte att promenera längre sträckor än en km så går det inte. Bara att ”ta skeden i vacker hand”.

Djur & Natur
Cyklade först en spaningstur till slussen och tillbaka. Stannade på ’höjden’ och flyttade en plåt till ett mer ’sannolikt’ läge.

Undersökte sedan ett ’snår’ vid Onsjökärret där det mycket sannolikt kan finnas Hasselsnok med hänsyn taget till gjorda observationer, av de jag lärt känna.

Ska lägga en plåt i närheten av detta snår och se om det kan ge något.

Senare hittade jag både snok och huggorm. Nu (16:43) ska jag granska bilderna…
… (16:53) granskningen klar. De bilder jag fick på snok (tre olika individer) blev inte bra så tillvida att jag anser att huvudet på djuret ska synas.

Däremot blev bilderna på en huggorm jag hittade (en brun hona) bättre.
Huggorm

Stadsbesök
Hade ärende till Apoteket, Biblioteket och matvaruaffären.
Tänkte att det är nog bäst att åka till Apoteket först. Hade noterat att Saroten saknades på mitt nu fullskrivna A4-papper med läkemedel jag kan hämta ut från Apoteket.

På senaste läkarbesöket kom vi överens om att Dr skulle skriva dit Saroten och att jag skulle pröva det, en gång till. Så det var bäst att ta det besöket först Orkar jag inte mer så är ju det viktigaste gjort.

Åkte dit, mötte alla Sjuksköterskor i dörren. Strejk fr.o.m. kl 12:00 idag. Upp till kamp! Men det är ju lågt att det ska behövas?

Nåja, strejken gällde ju inte Apoteket men jag bytte några ord med de jag kände. Tog en nummerlapp och skulle plocka fram körkortet. Ingen plånbok! Den ligger givetvis i den andra jackan. Att försöka få ut mediciner utan vare sig pengar eller ID-handlingar var det nog ingen ide att ens försöka.

Det var ju bara att åka hem, hämta plånboken och åka tillbaka. Hur miljövänligt blir det?

Och när det blir min tur så visar det sig att någon Saroten fanns inte med. Attan! Jag har helt slut och det är ingen bra idé att hoppa över en dagsdos med Saroten.

En chansning är ju bättre än ingen alls så jag gick till vårdcentralen tog en kölapp och frågade om de kunde fixa så att Saroten dök upp på Apotekets dataskärm.

Jag fick vänta i 2 minuter sedan sa de att det var ordnat.

Tillbaka till Apoteket. Ny kölapp. Min tur. Samma expedit. Hon tittade på klockan och sedan på mig och sa sedan vänd mot bildskärmen: ”Då ska vi se om det gått tre minuter.” Och det hade det. Både hon och jag var imponerade hur väl det kan ordnas och klaffa emellanåt.

Så var resten av min dag räddad. Med känsla av en vinstlott i fickan så satsade jag på att göra de andra besöken också.

På biblioteket skulle jag låna böcker om Svenska kräldjur. Har bestämt mig för att sammanställa en egen liten kunskapsdatabas (om jag orkar). De som finns på nätet är lite faktatunna. Det bidde 4 böcker varav tre från ungdomsavdelningen.

I matvaruaffären köpte jag jordgubbssylt, vitt bröd och 4st burkar energidryck.

Politik & Försäkringskassan
Imponerande. Skickade en fråga till en suppleant i Socialförsäkringsutskottet (18:49) och 18:59 får jag svar. Inte illa.

Min fråga gällde FK och preliminär skatt. Var kommer FK’s regler från? Hur är det tänkt?

Det skulle sättas en ’politisk sakkunnig sekreterare’ till att kolla upp det här och så ska det återkommas.

ReseSöndag

Besvärsläget
[Vandrarhemmet Karlstad] (08:49) Lite stel i ryggen, väser i huvudet ont i armarna.
Sovit bra. Lite väsen från några sena festsugna personer i en sen timma. Annars lugnt.

[IKEA Karlstad] (12:00) Väldigt besvärligt med ryggen. Trött i kroppen. Tar en reservdos läkemedel.

[Hemma] (15:00) När jag packade upp mina grejer upptäckte jag vad det kom sig att jag inte mådde så bra under vistelsen på IKEA Karlstad. Jag hade glömt ta min morgonmedicin? Där ser man. Ja, nu vet jag hur det känns.

Karlstad
Vandrarhemmet. Ombyggd militärförläggning. På området fanns också boende och småföretag. Frukosten var inte något som imponerade på varken mig eller hustrun. Det kan liksom inte bli mer standard. Och så var teskedarna dåligt diskade. Sådant genererar inga positiva omdömen.

Vi slapp städa rummet (det saknades städmateriel). Det var ju positivt, för oss.

IKEA – Karlstad
Vi bestämde att vi skulle kika runt lite på IKEA. Vädret var ju ingen höjdare, blåsigt, kallt och regn.

Före vi åkte in till IKEA var vi ut till Skutberget och tog en liten promenad utmed deras kortaste motionsslinga (750 meter eller nåt)

Är man tidig till IKEA så bjuder de på morgonfika. I alla fall i Karlstad. Trevligt.

Vi hittade inga stolsdynor som dög till våra stolar på vår västra balkong. Och inget litet mysigt cafébord heller.

Det blev två toaborstar och en liten plasttunnel till katten.

Hemma
På hemvägen skänkte vi en tanke till vår tidigare katt Abbe. Han bor numer på en bondgård norr om Mellerud.

Packade upp och gick och lade mig mesam. Somnade direkt. Vaknade ca 20:00. var uppe i 30 minuter. Lade mig igen. Sov hela natten.

Tisdag-Läkarbesök

Besvärsläget
Kämpigt. Var antagligen extra (givetvis omedvetet) spänd inför dagens läkarbesök, på Spine Center i GBG. Men nu (ca 20:00) har det lättat.

Läkarbesök
Vi möttes av en mycket professionell läkare. Inga krusiduller eller fördomar. Pang på rödbetan. Jag var där på grund av att Sahlgrenska inte kunde ta emot mig inom rimlig tid.
Han var kirurg. Så!

Vi redogjorde för lite historik. Han frågade om aktuell status (besvär).

Han kliade sig i huvudet och som förväntat kunde inte heller han bli klok på var mina problem egentligen hade sin kärna.

Men eftersom jag i första hand inte var ute efter att opereras (inom en nära framtid) utan mer en professionell bedömning och hur jag (vi) ska gå vidare. Speciellt då jag inte kan arbeta i nuvarande skick. Jag vill ju givetvis helst få veta vad mina besvär beror på.

Det utmynnade i remiss till MR (magnetröntgen) av både halsrygg och ländrygg. Sedan bedömning av Spine Center. Därefter eventuellt remiss till Neurolog. Det beror på vad man hittar (eller inte hittar) på magnetröntgen.

Jag klantade mig, lite, glömde fråga om vilka läkemedel och doser han rekommenderade, för de besvär jag har. Främst grundvärken och mina spända muskler.


Andra Bloggar om: , , ,


Solig Onsdag

Besvärsläget
Antingen inbillar jag mig eller så är det så att när du fasar ut ett läkemedel som Saroten så får du samma bieffekter som när du fasade in det.

Torrare slemhinnor, lite lätt huvudvärk. Lite ökat värkpåslag. Om det är så. Så måste jag vänta till den 10 mars 2008 innan jag kan säga vilken effekt Saroten hade, på mig. Eller?

Under perioden vecka 3 till vecka 6 har jag stått på 50 mg till natten. Först i vecka 5 och 6 kände jag att det ’landade’ och någon egentlig positiv effekt eller skillnad från vecka 1 kan jag inte märka. Och vecka 2 var infasningsvecka.

Vecka 7 blir nu alltså utfasningsvecka. Om jag tänker rätt så är jag fullt ’avgiftad’ först i vecka 10. Så jag får vänta till dess innan jag uttalar mig. Om Saroten. I den här kroppen.

Promenad
Bilen har lämnats till verkstad. Den ska genomgå en renovering. Eller reparation kanske det ska kallas. Ett hål i vänster bak fjädersadel(?) ska fixas. Rostiga bromsrör bytas och ett litet hål i avgassystemet ska åtgärdas. Misstänker att hålet i avgassystemet åtgärdas genom att byta hela bakre systemet.

Annat var det på ’min tid’. Då fixade man med en slags pasta som stelnade av värmen och tätade skitbra. Kostade 50 SEK.

Hur kommer promenaden in i det här? Jo jag valde att promenera tillbaka till hemmet. Synd bara att jag gjorde det så sent på eftermiddagen. Fick bara lite sol på mig.

Promenerandet numer gör jag väldigt kontrollerat. Jag försöker ju använda hela kroppen när jag går. I mitt fall innebär det att jag har involverat höfterna i gåendet. Och det funkar. Slappar jag det minsta och tappar koncentrationen på höftrörelserna så kommer värk och hugg samt mystiska känselsensationer bums!
Då gäller det att sträcka upp sig, hitta balansen och gå med höfterna igen.

Som morot hade jag en mäng godis som jag köpte i en bensinstation och som jag smockade i mig när jag kom hem. Jättegott! Sedan blev jag trött – som på beställning (av sockret) – fick vila lite. Och nu sitter jag här och knappar.


Andra bloggar om: , , ,


Hyfsad Måndag

Besvärsläget
Nu har jag konstaterat varifrån det där märkliga ’muskelpulserandet’ kommer från. Det är mina bröstmuskler M. pectoralis major och ev. också M. pectoralis minor som spökar. De liksom vibrerar på ett vis som kan liknas vid hjärtflimmer. Muskeln ’skakar’. Inte undra på att en är trött när en vaknar. Jag har ju gjort ett gympass.
I övrigt värker mina nackmuskler, övre delen av ryggmusklerna. Musklerna på armarnas ’utsidor’ från överarmarna ned till handryggarna. Den värken funkar medicinerna bra mot.
Däremot är det sämre med den medicinska verksamheten mot de muskler som är kroniskt spända (övre delen av ryggen). (det som skapar trötthet och en känsla av utmattning)
Min tinnitus (väsandet) är svår att bedöma i och med att jag haft den så länge, sedan 2001. Men jag upplever det inte så störande längre. Där tror jag att avspänningsövningarna har en positiv delaktighet.
Känselbortfall, i huden på tummens ena halva och ut mot handloven och upp mot underarmen mot armvecket. Det har en tendens att bli värre, i omgångar. Just nu (10:09) är det upp mot och på handloven, inklusive halva tummen.
Gångsvårigheten börjar bli besvärande. Jag gillar ju att promenera. Då är det jäkligt irriterande att det dyker upp en massa mystiska ’hugg’ här och där samt brännande/svidande känselsensationer, lite var stans.
Nog om gnällande. Det gäller att försvara sin position som vice ordförande i GNYu (Gnällspikarnas Nordiska Yammer union).

Prommenad
Tänk, att man kan bli nästan helt slut av en promenad, i promenadtakt som är ca 3km lång. Tänk på det, för det blir jag.

Läkemedel
Det här blir inte långrandig – jag lovar! Jag skulle ju i början på den här veckan ta beslut om jag skulle fortsätta med T Saroten 50mg till natten. Läget är följande; Antingen har inte Saroten någon effekt, på mig eller så har jag blivit sämre. Jag har lika mycket besvär, värk mm som innan jag började med Saroten.
Och för att få veta hur det är och om avspänningsträningen verkligen har effekt så har jag bestämt att börja fasa ut T Saroten. Det där är ett lurigt preparat, som många andra, det ska smygas in och smygas ut. Så i dag blir det 40 mg. Nästa tisdag är det 0 mg. Jag trappar alltså ned med 10 mg var tredje dag.

Fredag, i full fart?


Städning och sjukläget
Bloggen: ”God morgon Nisse! Hur ser dagen idag ut?”
Nisse: ”Faktiskt lite stressig och svettig enligt mina mått mätt.”
Bloggen: ”Så? På vilket vis då?”
Nisse: ”Vi får fint besök i kväll och då ska det vara städat.”
Bloggen: ”Är det ett så stort problem då?”
Nisse: ”Normalt sett inte. Men när det gäller mig så måste det planeras. De krafter jag har räcker inte till så mycket. Och det som krånglar till det idag är att bilen ska besiktigas kl 13:50.”
Bloggen: ”Jag det har jag förstått att en bilbesiktning i sig kan vara nog så stressande.”
Nisse: ”Visst, på den tiden bilen var jätteviktig för oss, ja. Men det är nog mer att det är ’en sak till’. Jag får inte så mycket tid för återhämtning då. Och jag behöver ganska lång återhämtningstid. Å andra sidan så vet jag ju inte än hur trött jag kommer att bli. Så jag försöker att inte ta ut något katastrofscenario i förskott. Jag försöker lägga upp det i etapper och i ett lugnt tempo. Och så inte hitta på något dumt i dessa pausstunder.”
Bloggen: ”Vad tänker du på då?”
Nisse: ”Ja som att få för mig att uppdatera den här bloggen.”
Bloggen: ”Ja hu ja. Då dog jag ju. Tur att du hade säkerhetskopierat allt jag hade i minnet så att säga och hur jag är uppbyggd. Annars hade jag faktiskt dött jättemycket.”
Nisse: ”Ja man kan nog säga att om jag sköter mig så kommer du att ha fler liv än katten som har nio, sägs det.”
Bloggen: ”Låter ju tjusigt. Att ha fler liv än katten.”
Nisse: ”Nä nu får det bli en paus här också. Nu ska jag dricka kaffe. Titta på ovädret utanför fönstret. Leka med katten och sedan återuppta dammsugningen, har gjort hälften, ca.”

Nisse: ”Ja nu jävlar är dammsugningen klar! Men nu börjar jag också känna att muskelkrafterna börjar tryta. Det känns som om musklerna skakar eller vibrerar, inifrån på något vis?”
Bloggen: ”Och hur tänker du bete dig nu då? Noterade att du tog en Koffeintablett. Vad kommer det sig?”
Nisse: ”Ja det är väl inte så jättebra. Det ökar ju stresspåslaget. Men det ger mig den extra viljan (något piggare) som jag behöver för att slutföra dagens projekt. Nu blir det mera paus. Och sedan ska toaletterna göras rena.”
Bloggen: ”Ta det varligt nu bara.”
Nisse: ”Jag lovar.”

Mera städning
Nisse: ”Huvaligen! Nu är jag klar! Och nu måste jag ta en längre paus. Jag har planerat och ska nu ägna mig åt en stunds avspänning. Sedan har jag sallad färdig i kylskåpet. Jag gör numer två tallriksportioner. Jätteskön de dagar jag inte behöver göra sallad, utan bara kan öppna kylskåpet, hälla på lite olivolja, ta en gaffel, sätta mig vid köksbordet och äta. Toppen! Att det är en sådan dag idag.”
Bloggen: ”Och hur känns det med krafterna?”
Nisse: ”Ja, jag känner ju hur det liksom går på överväxeln så en ordentlig vila är nu nödvändig.”
Bloggen: ”Och efter vila och mat, hur ser det ut då?”
Nisse: ”Då bär det iväg till bilbesiktningen. Via en bensinstation. Där ska jag tvätta av nummerplåtar och lyktor. Och så ska jag kolla lufttrycket i däcken. Efter besiktningen ska jag göra ett kort besök i någon livsmedelsaffär och köpa vispgrädde. Sedan hem och vila.”
Bloggen: ”Ja det där ska du väl greja, eller?”
Nisse: ”Jag tror det. Annars får jag väl skita i grädden t.ex.”
Bloggen: ”Låter ju vettigt. Lycka till!”
Nisse: ”Tackar.”

Avspänning
Nisse: ”Oj, oj, oj, vad det var skönt! Nu har jag ätit och förde det en stunds avspänning.”
Bloggen: ”Hur går det med avspänningen?”
Nisse: ”Jag tycker det går bra. Jag upplever i alla fall att jag når den där djupa avslappningen som de pratar om på ljudfilerna, på CD’n.”
Bloggen: ”Är det något speciellt upplägg?”
Nisse: ”Oja, den första CD’ns första spår innehåller de grundläggande instruktioner och då gås kroppsdel för kroppsdel igenom. Och så hur man ska andas. När man är riktigt avslappnad får man instruktioner att träna in en s.k. trigger. Man för ihop pekfinger och långfinger med tummen på vänster hand. Pressar ihop. Tar ett djupt andetag och släpper sedan ’greppet’ och andas ut långsamt. Det är i utandningarna man slappnar av. Och eftersom man får lära sig den där triggern när man är rätt så avslappnad så blir det lättare att i olika situationer trigga hjärnan och kroppen till att nu är det avspänning som gäller.”
Bloggen: ”Är målet att lära sig den där triggern?”
Nisse: ”Delvis, men mest handlar det givetvis om att du ska lära dig att du kan bestämma över din kropp. Att du kan ta kommandot. Och på så vis komma åt de skadliga effekter en negativ stress kan ha.”
Bloggen: ”Är de andra ljudspåren liknande?”
Nisse: ”Ja, de bygger på varandra. På sår två går man lite snabbare fram och ägnar mer tid åt varandet i avspänningen. Och på CD nr 2 spår 1, avancerar det ytterligare. Jag tycker i alla fall att det känns väldigt bra. Jag för faktiskt en hel del extra kraft och jag upplever mitt förhållande till min kropp och mitt liv, med allt vad det innebär, som mer harmoniskt. Och det är väl bra?”
Bloggen: ”Låter kanon. Du Nisse, jag vill göra dig uppmärksam på att det kommit ett e-Postmeddelande, från Kristina.”
Nisse: ”Tack, ska genast se vad det kan vara.”

Nisse: ”Det var lite reflektioner som vi bollat lite fram och tillbaka. Ska svara på dem vid ett senare tillfälle. Nu ska jag lägga mig på bädden och vila ordentligt. Innan det är dags att brottas med snö, bil, besiktning och vispgrädde.”
Bloggen: ”Klokt, ta vara på stunderna. Vi ses!”

Besiktningen (och lite mera sjukläget)
Nisse: ”Hej!”
Bloggen: ”Nämen, hejsan! Hur gick det?”
Nisse: ”Det gick bra, bilen blev godkänd, med bara en anmärkning (Bra att veta): ’Fjädersäte, bak vänster undre, rostangrepp.’ Och så lade jag själv till: ’Bromsrör, rostangrepp och Avgassystem, bakre, litet hål.’”
Bloggen: ”Och av vilken anledning lägger du till själv?
Nisse: ”Ja, jag tyckte att det inte såg bra ut och jag vill nog ha det där åtgärdat på en bilverkstad.”
Bloggen: ”Jaha, ja det kan kanske vara lika bra. Hur gick det med grädden?”
Nisse: ”Grädden? Ja, just det ja, grädden. Ja den köpte jag innan. Jag var ute i god tid.”
Bloggen: ”Och inget annat?”
Nisse: ”Attan! Svårt med den här ’ärligheten’. Jag köpte två s.k. dubbelbitar. En dubbelnougat och en japp.”
Bloggen: ”Och det var det värt?”
Nisse: ”Ja, det var jättegott!”
Bloggen: ”Men är det inte så att du bär på en misstanke om att det där kan ha haft en negativa effekt?”
Nisse: ”Det var väl själve…, jo jag blev väl lite mer än normalt lös i magen. Men det kan lika väl bero på att jag innan jag åkte fick en värktopp och då valde jag att ta en dubbel dos med läkemedel. Och så kan ju dagens ’stress’ eller arbetsbörda, om man så vill, ha viss verkan.”
Bloggen: ”’Dubbel dos’ ?”
Nisse: ”Ja, 1 g Alvedon, 250 mg Paraflex och 400 mg Brufen.”
Bloggen: ”Men var det verkligen nödvändigt?”
Nisse: ”Det vet jag faktiskt inte men jag ville inte ta risken att kanske inte kunna ta mig ur bilen, vid besiktningen. Så lite förebyggande medicinering var det ju också, förståss.”
Bloggen: ”Men är det inte så att du har lagt märke till att just sötsaker och snabba kolhydrater sätter fart på magen på ett vis som är mindre roligt?”
Nisse: ”Vänligt av dig att uttrycka dig i lite mer omskrivna termer. Jo det har jag.”
Bloggen: ”Och…?”
Nisse: ”Ja ska jag vara helt ärlig så valde jag väl, mer eller mindre omedvetet, bort just den erfarenheten. Ljög väl för mig själv om att så lite kan väl inte ha någon verkan och dessutom behövde jag ju piggas upp lite.”
Bloggen: ”Är det inte just sådant resonemang som du ska notera och komma ihåg så du blir medveten om den s.k. fallgropar?”
Nisse: ”Och det har ju du nu så vänligt bidragit med.”
Bloggen: ”Ingen orsak. Jag vill ju dig bara väl. Ta nu och notera det där, även på ett separat vis. En lapp på kylskåpet kanske?”
Nisse: ”Ja, Ok då! Jag ska göra det, jag lovar. Sedan ska jag gå och lägga mig och vila, igen. Hustrun kommer snart hem från jobbet. Och en stund senare kom vårt besök.”

Tisdag, och det är vår ute?

Sjukläget
Bloggen: ”Hej där! Hur gick det på jympan igår?”
Nisse: ”Hej själv. Själva jympan gick bra men efteråt var det så det skakade i varenda muskel. Drack vatten och försökte vila till mig lite krafter. Det gick.”
Bloggen: ”Och vis av erfarenheten åkte du direkt hem?”
Nisse: ”Förstår inte vad som har fått mig att blanda in dig i det här? Nej, jag verkar ha som ett livsmål att inte lära mig av negativa erfarenheter. Jag springer i full fart in i samma vägg, gång på gång. Här gäller inte Pavlovs teorier om betingning.”
Bloggen: ”Och alla de där orden, vad vill de säga?”
Nisse: ”Att jag åkte till affären och handlade det ’nödvändigaste’; 2 pkt Fetaost, 3 liter mjölk, 1 pkt margarin, 3 st apelsiner, 5 st bananer och 3 st äpplen. Så nöjd?”
Bloggen: ”Inget godis?”
Nisse: ”Nej faktiskt inte, ha! Och så skippade jag Biblioteksbesöket, det bedömde jag som inte så viktigt. Det får bli en annan dag. Och nej, det kom ingen kallelse från Spine Center i GBG.” :meSad:

Läkemedel
Bloggen: ”Hur går det med din medicinering?”
Nisse: ”Jag hade ju planer på att kunna minska mängden läkemedel när jag tar Saroten. Men det är fortfarande så att det mer verkar som om Saroten ’förvärrar’ besvären på så vis att jag blir ’piggare’ och får mer ’rörlighet’. Och det där skapar sedan en överansträngning i muskulaturen som gör att värken ökar?”
Bloggen: ”Hur tänker du tackla det där?”
Nisse: ”Ska kolla om det verkligen är en ’uppiggande’ effekt som jag upplever. Så jag prövar med att ta Saroten tidigare på dagen. 18:00 i tre dagar och sedan 12:00 i 4 dagar.”
Bloggen: ”Men står det inte ’till natten’ på ordinationen!”
Nisse: ”Jo, det gör det.”
Bloggen: ”Ska man inte följa ordinationer?”
Nisse: ”Generellt sett ja. Men med så pass låg dos som jag tar, 50 mg, så kan jag inte se någon risk. Och anledningen är ju faktiskt att jag försöker få fram en så positiv effekt som möjligt. Hitintills så har effekten av Saroten varit mest negativ.”

Något som till slut leder till stresshanteringsutbildningen
Nisse: ”Det häftigaste som händer under min dag är när jag tar medicinen. Det händer 4 ggr per dag. Det är något som inte stämmer när det är ’det’ som fyller ens liv. Att göra mig en och annan kopp kaffe är också spännande.”
Bloggen: ”Det är till att leva farligt?”
Nisse: ”Att dessutom, emellanåt, bli överraskad av en liten smärtattack bidrar till att en inte slappar utan håller sig alert.”
Bloggen: ”Det får ju Arnold, Bruce m.fl. att blekna.”
Nisse: ”Du behagar driva med mig?”
Bloggen: ”När tillfälle bjuds så…” Här ler Bloggen underfundigt och fortsätter: ”Men jag tror att du egentligen har något annat du vill få fram.” Nisse däremot ser ut som en fåntratt.
Nisse: ”Öh…, va?”
Bloggen: ”Ja du ska väl inte inbilla mig att du menar allvar med det där?”
Nisse: ”Jo, i början, faktiskt, men så tänkte jag lite till oc…” Här avbryter Bloggen ouppfostrat Nisse med kommentaren: ”Gjorde det ont?”
Nisse: ”…va?”
Bloggen: ”Ja, att tänka!” Här skrattar Bloggen hysteriskt åt sin egen humor…
Nisse: ”Ha…, ha…, ha…, jag tänkte i alla fall att det är en skillnad på den fysiska världen och den man har inom sig. Det kom jag att tänka på.”
Bloggen har inte lugnat ned sig riktigt än så här uppstår ett spänt, meningslöst uppehåll…

Bloggen: ”Jaha, hur då?” (Min uppfostran förbjuder mig att beskriva hur den där digitala nollan nu ser ut.)
Nisse: ”Jo man kan liksom göra mer av livet om en använder sina tankar på rätt sätt.”
Bloggen: ”Och vad är rätt sätt?”
Nisse: ”Du ska då haka upp dig på oväsentligheter, det finns inte rätt och fel, när det gäller tankar. Säg konstruktivt i stället då. Det är något jag antagligen gått och bearbetat omedvetet en tid och det har att göra med vad som sades på stresshanteringsutbildningen vid ett tillfälle.”
Bloggen: ”Jag sprängs av nyfikenhet!”
Nisse: ”Lägg av! Du är inte speciellt trovärdig.”
Bloggen: ”Issess, tagga ned, det är ju du som väljer vilken ’profil’ jag ska ha.”
Nisse: ”Nåväl, jo det är det där med uttrycket: ’hjärnan kan inte skilja på verklighet och tänkta tankar’.”
Bloggen: ”…öh?”
Nisse: ”Ja som med en del drömmar. Man kan inte skilja på om det är verkligt eller en dröm. Man vet ju inte det förrän man vaknar, att det var en dröm.”
Bloggen: ”Och vart vill du komma med det?”
Nisse: ”Jo men det måste ju betyda att man kan fantisera sig till ett behagligare liv, en känsla av att må bra. Man kan skapa egna upplevelser, hitta på. Men de ska vara så trovärdiga att hjärnan går på dem.”
Bloggen: ”Är du säker på att just din hjärna är så lättlurad då?”
Nisse: ”Nej det kan jag givetvis inte vara men det finns en miljardindustri som tror det – reklambranschen.”
Bloggen: ”Aha! Nu börjar jag ana vart det här är på väg.”
Nisse: ”Ja det var ju lysande! Då kan ju du fortsätta!”
Bloggen: ”Min blygsamhet förbjuder mig, fortsätt du.”
Nisse: ”Jo, med rätt känsla och rätt kroppsupplevelse och då positiva tankar går det ju att kollra bort hjärnan. Det vet ju alla som pysslar med hypnos och illusionister t.ex. Och det är ju egentligen det stresshanteringsutbildningen handlar om också. Att via utbildning ge oss verktyg att manipulera vårat tänk och vårat liv i en ickedestruktiv riktning. Avslappningsteknik är ju bara en del i en hel radda med möjligheter.”
Bloggen: ”Jag anar att det kan ha startats en process?”
Nisse: ”Det är rätt. Det här får jag fundera på ett tag till.”

Not: Det ska tilläggas att jag idag fick stressa till stresshanteringsutbildningen och jag hanterade det på ett relativt antistressaktigt vis. Hustrun hade bestämt att vi skulle besöka banken innan min kurs. Vi har lagt om vår ekonomi lite och vi ville få ändrat behörigheter till olika konton. Det blev typ 20 papper som skulle skrivas på. Och när jag började med dessa namnunderskrifter var det väl kanske 20 minuter kvar till stresshanteringsutbildningen skulle börja. Och bankmänniskan var kolugn. Sånt kan vara jävligt irriterande. Och hustrun var också kolugn, det gör mig inte mindre irriterad. Efter 5 minuter satt jag i bilen. Tog några djupa andetag. Lugnt och fint. Körde sakta genom staden, lyssnade på bilradion. Svängde in på parkeringen, ställde mig på första lediga plats (istället för att leta upp en så nära som möjligt). Gick lugnt och var inne i väntrummet när det var 5 minuter kvar.