Börjar med att visa en bild som visar två sidor av en stor
skulptur gjord i marmor:

Den finns att beskåda i Vänersborg, Restad Gårds Skulpturpark: länk
(nr 12).

Jag håller ju på med geocaching och då var denna med.
Cachen är en sk LetterBox hybrid (fast den påminner mer om en sk
multicache).
Det innebär – oftast – att man ska svara på eller lösta en eller
flera problem.
Här skulle man räkna ’antal sidor’.

Svaret var: 4.

Jag fick det dock till 2.

Och någon hävdade att det ju bara var en utdragen kub som var
vriden och ihopsatt så därför är det 4 sidor.

Här blev jag enveten.

Letade sätt att bevisa att det faktiskt bara var två sidor. Att
det man såg var en illusion.

I den resan har jag gått igenom en hel del material.
Papper
Trollera
Myggnät av plast
Ståltråd
Stålnät och ståltråd (det jag jobbade mest med)
Wellpapp (där satt den :me:)

PappersVarianter
Den första:

Jag kunde ju ha nöjt mig här…

Den andra:

Ledde ingenstans

Den tredje:

Och:

Blev faktiskt bättre än vad jag begrep…

Den ofullbordade:
Var mer ett test för att se vart det skulle leda…

och:

samt:

Den fjärde:

och:

samt:

och till slut:

Tänkte väl lite fel.
I stället för en vridning så blev det tre…

TrolleraVariant (trolldeg?)
Hade jag fått bägge ’degarna’ lika smidiga så hade detta kunnat
bli något.

kavlade:

formade:

På ’G’:

klar:

Den ’vita’ färgen var den ’osmidiga’.

MyggnätsVariant
Trodde på den här varianten.
Kändes stabil. Dessutom vek jag den i tre skikt.

Symaskinen kom fram.

Bestämde mig för att ’märka’ dem med tejp redan från början:

Långa rackare:

Klar:

Den liksom ’säckade’ ihop…

StåltrådsVariant
Gjorde ett par för att få ’känsla’ och se möjlighet.
Första:

Det är väl bara jag som ser hur snyggt den ’vrider’ sig…

Andra:
Byggde egentligen på den första med lite stabilitet:

och:

samt:

och till slut:

Tyckte att de ingav hopp.
Här föddes idén om att det underlättar med stabilisatorer.
Fast det tog ett tag för mig att fatta det…

StålnätsVariant
Här lade jag ned massor med tid.
Trodde verkligen på detta material.
Vad kunde bli fel?

Första:
Jag klippte till remsor av stålnät.
Minst en sida fick ju då en massa vassa ’taggar’:

Böjde dem, en och en…:

Testade med ’distanser’ för att hålla en någorlunda rät vinkel:

Det var ett gäng blyertspennor som jag kapade till, borrade hål
i och så fick de en bit ståltråd i var ända:

Nästan klar:

Klar, eller…?:

Jodå – man kan göra en vridning för mycket…

Funkar ju det med – men det var inte så jag hade tänkt.

Bara att börja om…
Den Andra:
Den första gjorde jag med två ’hela’ stålnätsremsor.
Nu valde jag att klippa isär den ena så att det skulle bli
lättare att ’justera’ utseendet på ’skulpturen’.
’Orkade’ inte böja alla ’taggar’ – testade då med att tejpa:

Inspirerad av ’förstärkningen’ (från bilderna ovan (andra
ståltrådsvarianten)) jag gjorde med den gröna ståltråden så gick
jag ut i förrådet och letade upp en sk kabeldragare.
Det är en ca 4mm ’tjock’ plasttråd.
Passade utmärkt som stabiliserare:

Det innebar i.o.f.s att jag valde att då lossa allt jag satt
ihop från tidigare – men vad gör man inte…
Ska nog gå att få till det.
Notera att den ’skyddande’ tejpen släpper…
Här har jag ställt ’förebilden’ bredvid:

Vet faktiskt inte av vilken anledning – men jag fick en sk
självspricka på vänster tumme:

Har (annars) inte haft självsprickor sedan jag började med
metotrexat.
Ett gott försök att skydda den.
Funkade inte.
Hittade ett bättre:

Letade länge i förrådet – visste att jag någonstans hade ett par
sk syrafasta handskar.
Hittade aldrig dem. Däremot ett par rejäla arbetshandskar som nu
fick ’offras’.
Klar:

Men så värst bra blev den inte…
Placerade ’förebilden’ ’inuti’ :me:
Efter att ha gjort om den ett antal gånger så blev det, likväl,
till slut ett resultat som jag var nöjd med.
Återstod bara att klä den med ’Papier-maché’ och sedan måla på
lite kulör för att göra den mer pedagogisk.

Jag var nöjd.
Jag varierade livet med att skanna pappa Nils-DIA-bilder.
När jag sökte uppgifter om en park med skulpturer så fick jag se
en konstruktion som gav mig en idé.

[källa:
coastlinesurfsystem.com/images/idei_dizajna_sadovoj_arki_9.jpg]
(Inte den jag såg men Ni ser ju själva hur det är gjort.)
Kan man göra det med tegel så borde man kunna göra det med något
annat ’fast’ material.
Funderade länge.
Tänkte att jag kan ju testa med Wellpapp tills jag hittar ett
optimalt material.

WellpappVarianten
Det visade sig att Wellpapp var det – för mig – optimala
materialvalet.

Arbetsgången:
Började med att klippa / skära till fyrkanter i wellpapp.

Gjorde en första beräkning baserad på storleken på den i stålnät
som står ’bakom’
Kom fram till att jag behövde ca 850-1000st…
Testade med plasttråden:

Gjorde ett mer ’anpassat’ test:

och gjorde en annan beräkning – den landade på att jag endast
skulle behöva ca 134st…
Jag hade då gjort så många och ytterligare lite mer, ca 40st –
så jag hade ju å russla med.

Alla 134 st 4-kantiga wellpappbitar (med ett hål i vardera hörn:

Här har jag endast trätt igenom plasttråden i två av hålen – men
det är alla 134st.

Efter en hel det dragande och pillande samt klurande så började
det likna något:

Nu började jag förstå att det här kan gå…

Tog modet, till mig, och klippte av plasttrådarna.

Borrade små hål i ändarna.

Tog smal ståltråd och trädde ihop ändarna.
Testade inte med smältlim – plasttråden kändes liksom ’fet’ så
det hade nog inte funkat:

Ihopdraget:

Nu gällde det.
Hade jag tänkt rätt…?

Jag tycker det:

Den färdiga skulpturen.
134st 4-kantiga wellpappbitar.
Illustrerat men en liggandes nedanför.
Likaså en bit plasttråd.
Det som saknas är att jag ju också använde två små
ståltrådsbitar.

Kunde inte låta bli:

En film:

Som visar hur jag med tejp åskådliggör att det faktiskt ’bara’
är två sidor i skulpturen.
En illusion.
Men också en paradox – jag använde 134 st 4-kantiga
wellpappbitar.
Gjorde ett hål i vart hörn.
Trädde upp pappbitarna på två st plasttrådar (ca 4mm i
diameter).
Just det momentet krävde en hel massa klurande – gjorde jag fel
här, eller, hade beräknat antalet fel – så vart jag ’tvungen’
att dra av allihopa.
Var plasttråd går genom varje pappskiva två gånger.
En ytterligare klurighet i denna illusion är att jag börjar ju
med 4-kantiga pappbitar – men skulpturen har bara två kanter…

Även denna är planerad att få en slätare ’yta’ via
’Papier-maché’ och kulörer:
En sida mörkgrå, den andra ljusgrå.
En kan vit. den andra svart.