Kategoriarkiv: CSS (Cervical Spinal Stenos)

Tisdag, och det är vår ute?

Publicerat av
3

Sjukläget
Bloggen: ”Hej där! Hur gick det på jympan igår?”
Nisse: ”Hej själv. Själva jympan gick bra men efteråt var det så det skakade i varenda muskel. Drack vatten och försökte vila till mig lite krafter. Det gick.”
Bloggen: ”Och vis av erfarenheten åkte du direkt hem?”
Nisse: ”Förstår inte vad som har fått mig att blanda in dig i det här? Nej, jag verkar ha som ett livsmål att inte lära mig av negativa erfarenheter. Jag springer i full fart in i samma vägg, gång på gång. Här gäller inte Pavlovs teorier om betingning.”
Bloggen: ”Och alla de där orden, vad vill de säga?”
Nisse: ”Att jag åkte till affären och handlade det ’nödvändigaste’; 2 pkt Fetaost, 3 liter mjölk, 1 pkt margarin, 3 st apelsiner, 5 st bananer och 3 st äpplen. Så nöjd?”
Bloggen: ”Inget godis?”
Nisse: ”Nej faktiskt inte, ha! Och så skippade jag Biblioteksbesöket, det bedömde jag som inte så viktigt. Det får bli en annan dag. Och nej, det kom ingen kallelse från Spine Center i GBG.” :meSad:

Läkemedel
Bloggen: ”Hur går det med din medicinering?”
Nisse: ”Jag hade ju planer på att kunna minska mängden läkemedel när jag tar Saroten. Men det är fortfarande så att det mer verkar som om Saroten ’förvärrar’ besvären på så vis att jag blir ’piggare’ och får mer ’rörlighet’. Och det där skapar sedan en överansträngning i muskulaturen som gör att värken ökar?”
Bloggen: ”Hur tänker du tackla det där?”
Nisse: ”Ska kolla om det verkligen är en ’uppiggande’ effekt som jag upplever. Så jag prövar med att ta Saroten tidigare på dagen. 18:00 i tre dagar och sedan 12:00 i 4 dagar.”
Bloggen: ”Men står det inte ’till natten’ på ordinationen!”
Nisse: ”Jo, det gör det.”
Bloggen: ”Ska man inte följa ordinationer?”
Nisse: ”Generellt sett ja. Men med så pass låg dos som jag tar, 50 mg, så kan jag inte se någon risk. Och anledningen är ju faktiskt att jag försöker få fram en så positiv effekt som möjligt. Hitintills så har effekten av Saroten varit mest negativ.”

Något som till slut leder till stresshanteringsutbildningen
Nisse: ”Det häftigaste som händer under min dag är när jag tar medicinen. Det händer 4 ggr per dag. Det är något som inte stämmer när det är ’det’ som fyller ens liv. Att göra mig en och annan kopp kaffe är också spännande.”
Bloggen: ”Det är till att leva farligt?”
Nisse: ”Att dessutom, emellanåt, bli överraskad av en liten smärtattack bidrar till att en inte slappar utan håller sig alert.”
Bloggen: ”Det får ju Arnold, Bruce m.fl. att blekna.”
Nisse: ”Du behagar driva med mig?”
Bloggen: ”När tillfälle bjuds så…” Här ler Bloggen underfundigt och fortsätter: ”Men jag tror att du egentligen har något annat du vill få fram.” Nisse däremot ser ut som en fåntratt.
Nisse: ”Öh…, va?”
Bloggen: ”Ja du ska väl inte inbilla mig att du menar allvar med det där?”
Nisse: ”Jo, i början, faktiskt, men så tänkte jag lite till oc…” Här avbryter Bloggen ouppfostrat Nisse med kommentaren: ”Gjorde det ont?”
Nisse: ”…va?”
Bloggen: ”Ja, att tänka!” Här skrattar Bloggen hysteriskt åt sin egen humor…
Nisse: ”Ha…, ha…, ha…, jag tänkte i alla fall att det är en skillnad på den fysiska världen och den man har inom sig. Det kom jag att tänka på.”
Bloggen har inte lugnat ned sig riktigt än så här uppstår ett spänt, meningslöst uppehåll…

Bloggen: ”Jaha, hur då?” (Min uppfostran förbjuder mig att beskriva hur den där digitala nollan nu ser ut.)
Nisse: ”Jo man kan liksom göra mer av livet om en använder sina tankar på rätt sätt.”
Bloggen: ”Och vad är rätt sätt?”
Nisse: ”Du ska då haka upp dig på oväsentligheter, det finns inte rätt och fel, när det gäller tankar. Säg konstruktivt i stället då. Det är något jag antagligen gått och bearbetat omedvetet en tid och det har att göra med vad som sades på stresshanteringsutbildningen vid ett tillfälle.”
Bloggen: ”Jag sprängs av nyfikenhet!”
Nisse: ”Lägg av! Du är inte speciellt trovärdig.”
Bloggen: ”Issess, tagga ned, det är ju du som väljer vilken ’profil’ jag ska ha.”
Nisse: ”Nåväl, jo det är det där med uttrycket: ’hjärnan kan inte skilja på verklighet och tänkta tankar’.”
Bloggen: ”…öh?”
Nisse: ”Ja som med en del drömmar. Man kan inte skilja på om det är verkligt eller en dröm. Man vet ju inte det förrän man vaknar, att det var en dröm.”
Bloggen: ”Och vart vill du komma med det?”
Nisse: ”Jo men det måste ju betyda att man kan fantisera sig till ett behagligare liv, en känsla av att må bra. Man kan skapa egna upplevelser, hitta på. Men de ska vara så trovärdiga att hjärnan går på dem.”
Bloggen: ”Är du säker på att just din hjärna är så lättlurad då?”
Nisse: ”Nej det kan jag givetvis inte vara men det finns en miljardindustri som tror det – reklambranschen.”
Bloggen: ”Aha! Nu börjar jag ana vart det här är på väg.”
Nisse: ”Ja det var ju lysande! Då kan ju du fortsätta!”
Bloggen: ”Min blygsamhet förbjuder mig, fortsätt du.”
Nisse: ”Jo, med rätt känsla och rätt kroppsupplevelse och då positiva tankar går det ju att kollra bort hjärnan. Det vet ju alla som pysslar med hypnos och illusionister t.ex. Och det är ju egentligen det stresshanteringsutbildningen handlar om också. Att via utbildning ge oss verktyg att manipulera vårat tänk och vårat liv i en ickedestruktiv riktning. Avslappningsteknik är ju bara en del i en hel radda med möjligheter.”
Bloggen: ”Jag anar att det kan ha startats en process?”
Nisse: ”Det är rätt. Det här får jag fundera på ett tag till.”

Not: Det ska tilläggas att jag idag fick stressa till stresshanteringsutbildningen och jag hanterade det på ett relativt antistressaktigt vis. Hustrun hade bestämt att vi skulle besöka banken innan min kurs. Vi har lagt om vår ekonomi lite och vi ville få ändrat behörigheter till olika konton. Det blev typ 20 papper som skulle skrivas på. Och när jag började med dessa namnunderskrifter var det väl kanske 20 minuter kvar till stresshanteringsutbildningen skulle börja. Och bankmänniskan var kolugn. Sånt kan vara jävligt irriterande. Och hustrun var också kolugn, det gör mig inte mindre irriterad. Efter 5 minuter satt jag i bilen. Tog några djupa andetag. Lugnt och fint. Körde sakta genom staden, lyssnade på bilradion. Svängde in på parkeringen, ställde mig på första lediga plats (istället för att leta upp en så nära som möjligt). Gick lugnt och var inne i väntrummet när det var 5 minuter kvar.

Måndag i lärandets tecken.

Publicerat av
4

Sjukläget
Bloggen: ”God morgon. Hur var natten?”
Nisse: ”Idag ställde jag klockan på 07:00. Jag trivs inte med att sova länge. Och jag upplever att jag känner mig lite piggare, av att gå upp tidigt. Natten har varit lugn. Och det var skönt efter gårdagens vandrande i seghet.”
Bloggen: ”Vad förväntar du dig av dagen?”
Nisse: ”Jag hoppas att det kommer en kallelse från Spine Center i GBG idag. Och att jag ska orka åka till biblioteket och låna den första boken av Stieg Larssons trilogi Millennium, ’Män som hatar kvinnor’. Samt att jag ska orka vara värd och delta i Friskis&Svettis Startjympa kl 18:00.”
Bloggen: ”Det går säkert bra! Glöm inte avspänningsträningen före lunchen.”

Andra bloggar
Bloggen: ”Noterade att du var och läste bl.a. på dina smärtsyskons bloggar (Gunveig och Kristina). Det var tydligen något hos dem som gjorde intryck på dig. Kan du beskriva det?”
Nisse: Jo det var faktiskt något jag reflekterade över hos var och en av dem. Och det har att göra med; Jag lär mig hela tiden nya sätt att uttrycka det jag känner och hur jag ska fundera på och förhålla mig till livet. Gunveig beskriver sin smärta som att vara i: ’pyjamasstatiet (ingen lust eller energi att gå upp och klä på mej).’
Kristina skriver om livskrokar, sådan man hänger upp sitt liv på – som är viktigt. Kristina fastnade för en fras som jag också tycker säger mycket: ’har man få saker att hänga upp på sina livskrokar så blir dom man har desto intensivare’. Exempel på livskrokar (enligt Kristina) kan vara; Familj, barn, utbildning, arbete, vardagsgöra, intressen…”

Bloggen: ”Hur tänker du i förhållande till det Gunveig skrev?”
Nisse: ”Jo, jag kände att det kan vara bra att klä hela företeelser i ord som inte är så hotande, det blir mindre sjukt då.”
Bloggen: ”Jaha, och hur tänkte du vidare?”
Nisse: ”Vad är mina besvär om jag använder Gunveigs liknelser?”
Bloggen: ”Och hur skulle du vilja sammanfatta dem?”
Nisse: ”Jag skulle vilja definiera det som ’morgonrock’. Att komma upp går bra och svepa om sig morgonrocken går också bra. Sedan blir det ett stopp. Fast jag tvingar på mig kläderna ändå, i verkligheten.”
Bloggen: ”Ja det kan faktiskt vara en väg att ’lura’ hjärnan. Negativa tankar skapar negativa mönster och beteenden. Det skadar ju inte att du gör ett försök.” Sammanfattar Bloggen och fortsätter: ”Och hur resonerar du i förhållande till detta med ’livskrokar’ som Kristina beskriver?”
Nisse: ”Jo jag föreställer mig de där krokarna uppskruvade på en vägg med en rubrik till var och en. Fast lite annorlunda i förhållande till det som Kristina beskrev.”
Bloggen: ”Hur menar du då?”
Nisse: ”Jag gör följande uppställning och beskrivning (akta dig nu blir det många ord):
Familj och barn; Mina barn är ju stora nu (dottern fyller 29 och sonen har precis fyllt 27). De flyger på egna vingar. Visst de är viktiga men de är egna individer, med egna liv. Det viktiga är att de mår bra och att de följer sina egna livsval. Då mår jag bra (en viktig ingrediens i en sann egoists liv [mår du bra så mår jag bra]).
Samma förhållande är det egentligen med hustrun. Fast gentemot henne tillkommer ju några dimensioner – vi delar ju lägenhet och möbler (flertalet av dem i alla fall). Alltså, när det gäller hustrun, det viktigaste, för mig, är att hon mår bra. Åtminstone att hon har en upplevelse av det i alla fall. Egentligen vill jag, innerst inne, att hon anstränger sig att ta så lite hänsyn till mig som det bara går. Jag vill inte vara den hindrande. ’Nej kan inte göra det eller det för Nisse kan ju inte.’ Sådant försämrar min livskvalitet.
Till min familj räknar jag också mor och far, en morbror samt brodern och brorsbarnen samt deras mor. Och så finns det några till som jag räknar som ’familj’; klanen Karlsson och dotterns barndomsvän Paulina. Deras väl och ve är också sådant som påverkar mitt mående. Och att få vara en del i deras liv och utveckling är sådant som också höjer min livskvalitet.

Utbildning; Det där är en krok som är en stor del i mitt liv. Är ju utbildad vårdlärare. Att bidra till att förmedla kunskap är en livsglädje för mig. Nu går jag ju inga direkta utbildningar. Stresshanteringskursen är ju givetvis en slags utbildning. Det kallas för kognitiv terapi. Gentemot mig är det alltså en behandlingsform. Men jag väljer att se det som en utbildning som kan lära mig hur jag bättre skall förhålla mig till livet och till mig själv.
Detta bloggandet och det övriga jag har publicerat på ’nätet’ är sådant jag vill förmedla. Kanske kan det vara någon person till positiv del och då känner jag stor tillfredsställelse. Livet är ett enda stor lärande.

Arbete; Den kroken skulle vara helt tom om jag väljer att definiera arbete som att det ska generera en inkomst som kan kallas lön, vilken just nu är 0. Men jag vill vidga det där begreppet till meningsfull sysselsättning.
Att hålla kontakt, via e-post, till alla de som (vill och) har liknande besvär och kanske delge något som kan förändra. Det är en meningsfull sysselsättning. Jag har också erbjudit mig att kostnadsfritt komma till Högskolan Väst och berätta om hur det är att leva med kroniska besvär (värk) främst orsakad av Cervikal Spinal Stenos och att vara långtidssjukskriven. Om de nappar på det så skulle jag givetvis se det som mycket meningsfullt.
Att engagera sig i en frivillig organisation eller ideell förening, i mitt fall, Friskis&Svettis i Vänersborg. Där jag nu är s.k. Värd. Är också en meningsfull sysselsättning. Den föreningen bidrar med att i alla fall upprätthålla den fysiska hälsan i samhället. Det bästa vore om vi kunde få vara med att öka den.

Vardagsgöra; I mitt fall handlar det om att laga min egen mat. Efter bästa förmåga sköta dammsugning och städandet (funkar inte alltid). Tvätta min egen tvätt. I tvättstugan tvätta vår gemensamma tvätt (handdukar och sängkläder), även här behövs det ett handtag emellanåt. Klappa på katten. Sköta min egen ekonomi och alla kontakter med myndigheter och hälso- och sjukvård relaterade till min sjukdom.

Intressen; Utöver hustrun är mina främsta intressen; Data och Fotografering. Att hålla sig ajour inom dessa områden är sannerligen något jag inte klarar, idag. Men jag försöker hänga med så gott jag orkar. Och att få förmånen att kunna vägleda någon inom dessa områden skänker mig stor tillfredsställelse (mest inom data, foto är jag inte så rackarns kunnig i).

Motion/hälsa; En krok som jag valt att också skruva upp på väggen. Regelbundna promenader, träning med Friskis&Svettis och en och annan cykeltur, och gärna ett och annat besök i simbassängen, är sådant som höjer livskvaliteten.
Jag är övertygad om att jag skulle ha varit betydligt sämre idag om jag inte trots mina besvär promenerat, cyklat och jympat. Än så länge har den här vintern passat mig fint. Jag kan både cykla och promenera. Är det snö och halt cyklar jag inte och promenaderna blir inte hälsobefrämjande. P.g.a. halkrisken spänner jag mig så att promenaden gör mer skada än nytta. Då återstår inomhusaktiviteter som jympa och simning. Tyvärr är simning näst intill omöjlig då mina mesta besvär sitter i armarna och nacken samt övre delen av ryggen. Men att bara få vara i vattnet är en sinekur för en före detta simmare.
Till motion och hälsa räknar jag också hjärngympa. Psyket kan behöva sin egen motionsform. Att lösa allehanda möjliga och näst intill omöjliga små och stora problem tycker jag är jätteroligt och lyckas jag så känner jag mig jätteduktig. Här kommer programmerande och s.k. bloggutveckling in. Att skriva i denna blogg är också en form av hjärngymnastik. Jag funderar på hur jag ska formulera mig och emellanåt känner jag att jag mår mycket bättre när jag väl fått något nedskrivet.
Och så vill jag inte glömma att påpeka nyttan av att investera i dessa avspänningsstunder, som jag håller på att lära mig. Ett sätt att hantera negativ stress och dess sjukliga effekter.

Mat; Får också en egen krok. Även om jag inte gillar det så är mat en stor del i mitt liv. Jag använder ätandet för att fira och för att trösta mig. Och så brottningsmatchen med detta eviga ’sug’ efter livets goda, i form av sådant man stoppar i munnen. Jag hittar alltid en anledning till att matsynda. Nu håller jag på med att försöka ställa in mig på en mer nyttig och varaktig mat och ett försök att få bort fokus från ätandet. Göra det mindre viktigt. Att hitta alternativ till tröstätandet, sugätandet och belöningsätandet har visat sig vara svårt. Tips mottages tacksamt.” Nisse avslutar orerandet med ett phu! och ett avslutande citationstecken.

Bloggen: ”Det där var ju en ganska ’uttömmande’ beskrivning. Du kommenterar ditt eget skrivande som ett ’orerande’. Har inte det en negativ klang?”
Nisse: ”Jo, för mig har det en negativ klang och jag använder begreppet ’orerande’ gentemot min egen text när jag anser att jag misslyckats i att vara kortfattad. Men jag vill ändå behålla det i dess skrivna form.”
Bloggen: ”Jag noterar också att du väljer att uttrycka dig svävande i ditt förhållande till mat.”
Nisse: ”Va? Hur menar du då?”
Bloggen: ”Jag har kursiverat de begrepp som jag menar.”
Nisse: ”Ja, jag ser det men jag fattar ändå inte?”
Bloggen: ”Begreppet ’matsynda’. Jag ser det som ett objektifierande. Något att skylla på och så har det en negativ klang.”
Nisse: ”Ja, det är klart att det är negativt, det är ju ett misslyckande!”
Bloggen: ”Jo det är negativt. Men jag tror att du når bättre framgång om du hittar eller börjar använda ett begrepp som är mer personifierat. Visst det är ett misslyckande men det är ditt misslyckande och vad är det då hos dig som har misslyckats?”
Nisse: ”Åh, du ser det som ett sätt för mig att lägga problemet utanför mig själv, projektion. Du kan ha rätt. Jag och hustrun brukar ofta använda frasen: ’Vi syndar väldigt bra ihop du och jag.’ Och då speciellt i förhållandet till vårt ätande.”
Bloggen: ”Precis! Så länge du godkänner det där lättväckta medsyndandet så kommer du att misslyckas. Mer eller mindre medvetet. Du vill ständigt ha en flyktväg, en förståelig reträtt, att skylla på.”
Nisse: ”OK, jag fattar. Jag ska alltså mer anstränga mig till att beskriva vilka tankar och känslor det är som styr mitt beteende i en viss riktning, när jag känner ’suget’ och sedan använda positiva modifieringsmetoder förr att rätta till ett negativt beteende. Det skulle kunna bli en belöning i sig?”
Bloggen: ”Ja, varför inte? Och nu återstår för dig att klura ut vad ’positiva modifieringsmetoder’ kan vara för något.”
Nisse: ”Eftersom jag skrev det så måste jag ha omedvetna eller medvetna idéer om vad det skulle kunna vara?”
Bloggen: ”Det är möjligt. Det får bli en ’läxa’. Och glöm inte bort att ta bort begreppet ’försöka’ också. Det är alltid ett sätt att friskriva sig från ansvar om du misslyckas. Det måste ligga mer allvar bakom.”

Trög Söndag

Publicerat av
6

Sjukläget
Enligt hustrun och eget svagt minne ropade jag tydligen ”AJ!” i natt. Och det var tydligen högerarmen som spökade. Idag känns den som en vissen trädstam med trädröta. Och så har jag huvudvärk. Känns som en ordentlig baksmälla. Och det är ju inget kul eftersom den inte föregåtts av någon trevlig fylla.
Hela den här dagen har varit som att gå omkring i ett tråg med deg. Alla muskler är liksom stela. Och så denna trötthet. Inte så mycket trött i huvudet utan mer kroppstrött. :ZZZ:

Ekonomi
Det är knepigt att få ihop det. Det kommer ju pengar från FK och afa, numer. Fast liksom i flera omgångar. FK’s sjukersättning är det inget problem med, den betalas ut på samma vis som om man hade lön. Men FK’s sjukpenning är det krångligare med, den betalas ut i efterskott. afa har en liknande variant.
Nu med december, januari och februari blir det knepigt. Jag jobbade ju halva december. Och för jobb får i alla fall jag lön för innevarande månad. Man får alltså lite pengar i s.k. förskott, egentligen.
Nu blev det ju inte så eftersom jag är helt sjukskriven fr.o.m. 13/12-07. Då blir det ju ingen lön för tiden mellan den 14-31 december. Och det blir inga pengar för den tiden från FK heller. Inte förrän i slutet på januari, nu. Det betyder att vi ligger ”back” ca 4000 SEK. Nu i januari. Och det där hämtar inte igen sig förrän i mars, igen.
Det är inget felaktigt råd de där TV-ekonomerna har. Se till att ständigt ha minst en månadslön sparad, ifall du skulle bli sjuk. Nu är det ju inte läge för en annan att spara ihop till en månadslön att ha som buffert. Men för er som har jobb, borde det gå.
Men jag har faktiskt lagt upp en plan för att samla på mig en buffert. Och kan jag hålla denna ekonomiplan så har jag denna buffert om ca 2 år, kanske. Det får inte hända något oförutsett.

Monolog
Vad händer?
N: ”När går det här konstiga över i min kropp?”
S: ”Vad menar du med konstigt?”
N: ”Att det känns spänt, stelt, skakigt och det värker, hugger till, rycker och ’bubblar’ i musklerna.”
S: ”Vad tror du själv att det beror på?”
N: ”Att en eller flera av mina ryggmärgsnerver är i kläm och kanske också själva ryggmärgen.”
S: ”Säg att det är så då. Vad skulle det betyda?”
N: ”Det skulle då finnas en risk att jag får mer och mer besvär och får svårare att röra på mig. En del muskler blir svagare andra blir överspända. Ökande värk. Och en massa andra konstiga besvär som beror just på klämda nerver.”
S: ”Vad kan du göra åt det.”
N: ”Det är ju liksom inget jag kan göra.”
S: ”Tänk efter.”
N: ”Det jag kan göra är ju det jag håller på med. Jag rör på mig så mycket orkar; promenerar, cyklar och jympar. Försöker äta rätt. Försöker hitta sätt att tänka och resonera som stärker de goda krafterna och försvagar de dåliga. Som t.ex. alltid försöka se det positiva i det som sker med mig och det runt omkring.”
S: ”Och hur går det?”
N: ”Ätandet är svårt. Och att lära sig nya sätt att tänka på. Liksom dana om sin personlighet är inte det lättaste. Men jag kämpar på.”
S: ”Säg att du nu skulle bli ännu sämre. Hur skulle du kunna se något positivt i det?”
N: ”Det skulle då bli lättare för mig att faktiskt få de undersökningar som kan behövas för att sätta in rätt behandling.”
S: ”Vilka undersökningar och behandlingar tänker du på då?”
N: ”Främst en magnetröntgen. Och så om en operation till skulle hjälpa.”
S: ”Vad skulle en magnetröntgen visa som du egentligen inte redan vet?”
N: ”Den skulle bekräfta det jag vet och så skulle jag mer koncentrerat kunna arbeta för att stärka mer specifika svagheter. Nu vet jag inte, jag måste gissa och pröva, hela tiden.”
S: ”Du är lite svävande i ditt förhållande till en operation till. Du skriver: ’Och så om en operation till skulle hjälpa.’ Av vilken anledning är du inte helt säker?”
N: ”För mig är det ganska uppenbart. Effekten av den förra operationen varade i ca 1,5 år. En operation i nacken är en stor påfrestning. Den ’kostar’ i runda slängar ett halvår, av rehabilitering. Och efter det vet du om den gav faktisk positiv effekt.”
S: ”Så det är det som gör dig tveksam?”
N: ”Delvis. Det oroar mig också att sjukvården ska säja att det inte går att operera.”
S: ”Vad skulle hända då?”
N: ”Då skulle jag tvingas att anpassa mig efter liv med kroniska besvär och de begränsningar det skapar.”
S: ”Är det, det värsta som skulle kunna hända?”
N: ”Nej, absolut inte. Det värsta, om vi nu håller oss till mitt ego, vore att inte få veta vad det i så fall berodde på.”
S: ”Så du är egentligen inte rädd för att bli sjukare och att det ska bli kroniskt?”
N: ”Nej, egentligen inte. Jag har ju varit där en gång tidigare. Det är ett helvete, visst. Men du anpassar dig, eller jag anpassar mig. Man lever en dag i taget och det kan faktiskt ge mer livsinnehåll än om du tar livet och vardagen för given. Det är nog mer resan dit som skrämmer mig.”

Kalaslördag

Publicerat av
Svara

Först:

GRATTIS!

Till sonen som fyller år denna dag, lördagen den 26 januari 2008.

Sjukläget
Relativt OK, men de där liksom pulserande skakningarna eller vibrerandet på nätterna börjar bli jobbigt. De väcker mig och sedan är det givetvis svårt att somna om, när halva kroppen har en ’muskelpuls’ på ca 160 och hjärtat dunkar i ca 58 slag per minut :pulsgubbe:

Psykiatri
I dagens (26 jan) morgonblaska, vår ttela, var en s.k. debattartikel. Med rubriken ”Gärna nyanserad debatt om psykiatrin” (av någon märklig anledning valde blaskanredaktionen att inte publicera aktuell debattartikel på deras nättidning, så jag skannade in den och publicerar den på eget bevåg). Det är verksamhetschef Lars Helldin och Sjukhusdirektör Sten Axelsson (inom NU-sjukvården) som ondgör sig över en ledare (Ulla Andersson), med rubriken: ”Sluta skrota livsviktig vård”, i samma blaska den 21 jan. Ledaren är negativt kritisk gentemot främst den psykiatriska öppenvården och att det sista psykiatriska behandlingshemmet, Heljerödshemmet, ska läggas ned. Och denna debattartikel höjer den psykiatriska öppenvården till skyarna och menar att det baseras på forskning och är väldigt bra på alla vis och att de har ett ansvar som utförare gentemot sina beställare (politiken). De nämner inte så värst mycket att de känner ett ansvar gentemot patienterna). Och så arbetar ju den psykiatriska öppenpsykiatrin med förebyggande arbete (?).

Det där kickade igång mig. Så jag smattrade ihop en insändare enligt följande:
”Lars Helldin m.fl. Vem är det som generaliserar? Vilken okunskap är värst? Antalet självmord i regionen, vad signalerar det? Och då avses självmord inom de psykpatienter som inlett sin sjuktid på NÄL och sedan skickats hem, till öppenpsykiatrin. NÄL-sjukvårdens psykiatri präglas av en syn där den mest effektiva (och enda) hjälpen för en person med psykisk sjukdom är s.k. psykmedicin. Personer skickas hem till ensamhet, eller till förtvivlade anhöriga, med en påse mediciner och sporadiska besök av en kämpande personal inom öppenpsykiatrin, i bästa fall. Oftast får psykpatienten själv ta sig till någon öppenspsykiatrisk mottagning för att få samtala med en kontaktperson (med ibland tveksam kompetens). Förebyggande psykiatri? Då menar antagligen Helldin att de psykiskt sjuka ska fångas upp av öppenspsykiatrin och slippa NÄL-sjukvården. Det är ju bra. Men det stora problemet kvarstår, ett enormt avstånd mellan Psykiatrisk NÄL-sjukvård och Öppenvård. Det behövs mycket däremellan.
VÄL INSATT”

Och härmed är det ju avslöjat att det är jag som står bakom signaturen ”Väl Insatt”. Jag bjuder på det 🙂

Kalas
Och så har vi då haft ett litet kalas för sonen. Mor och far var också här. Hustrun har stått för en fantastisk matlagning. Jag gjorde ju mitt i går (städningen) så jag har fått vila idag.

Lite småpysslig Fredag

Publicerat av
2

Sjukläget
Idag vaknade jag 09:30. Jag gillar inte att jag sover längre och längre. Jag är ju inte uppe senare och senare. Normalt brukar jag vakna vid ca. 07:00. Det gillar jag. Jag tycker om de där morgontimmarna. Jag vill inte vakna och inse att halva förmiddagen är bortsoven. Jag får börja ställa klockan.
[not. kl 20:30] Jag gjorde det igen…,följde med hustrun och handlade. Om det nu känns relativt bar av vilken anledning måste man då toppa med något så dumt som att handla en fredag kväll? Nästa steg leder till sängen…

Läkemedel
Jag gillar inte att det känns som om kroppen har för lite värkstillande läkemedel. Morgondosen tog jag vid ca 10:00 och lunchdosen ca 13:00. Det borde vara tillräckligt?

Städning
Städade idag. Gick mycket bättre än förra gången. Hittade inte på några dumheter i mina pauser. Utan det fick vara just paus. Sedan var det inte så skitigt. Vi är ju bara två personer och en innekatt. Så dammsugandet gick relativt lätt (vi har också investerar i en av marknadens i vikt lättaste dammsugare samt satsat på det lättaste munstycke som går att finna.). Toaletterna (vi har två, en med wc och dusch samt en med wc och badkar, där står också en tvättmaskin och ett torkskåp) var lite skitigare eftersom jag skippade dem vid förra städningen.

Bloggutveckling
Idag har jag installerat en s.k. insticksfunktion (PlugIn) till min lokala blogg. Jag har en lokalt installerad WordPress blogg på min PC hemma för att där kunna göra alla installationer och ändringar m.m. På så vis görs eventuella misstag utan att drabba den ’riktiga’ (för det mesta).
Den där insticksfunktionen kallas ’snap-shot’. Det innebär att om man för muspekaren över en s.k. länk så visas målet för länken i en ruta som en liten förminskad bild. Per standard så är inställningarna sådana att det visas för alla länkar på bloggen. Så vill inte jag ha det (givetvis). Jag vill att det bara ska visas för de länkar som tillhör de som kommenterat samt en del som jag själv väljer ut. Det betyder att jag får koppla bort standardfunktionen och i stället skriva in lite programmeringskod i lite olika filer, på egen hand.
Ska också nämna att det är en programvara som heter XAMPP som gör det möjligt att köra en lokal WordPress blogg. I kontrollpanelen för XAMPP klickar jag igång själva servertjänsten (Apache) och databasmotorn (MySQL). Apache är (i grunden) en Linux-applikation.
Häromdagen orerade jag en del om krånglet med att i Word skriva sina inlägg och sedan kopiera in det i WP-Admin Editorn. Det där går att fixa på enklare vis än det jag föreslog (att göra det via NotePad),
1. Man kan klicka på ’HTML’-fliken i Editorn för WP-Admin och där klistra in texten från Word. Och sedan klicka på den vanliga fliken.
2. Det finns en speciell liten knapp att välja i WP-editorns utökade funktionalitet. ”Klistra in som Word-text”. Och vad som händer då ska jag testa idag. Resultat: Blev faktiskt inte så tokigt. Men de rubriker jag hade som vanlig text men fet blev ’H1’-rubriker. Vilket är helt korrekt när jag kikar hur Word har ställt in det (Rubrik 1).
3. Det fanns ju en liten knapp till: ”Klistra in som ren text”. Vi prövar: Klockren. Så vill jag ha det. :me:

Inte så tokig Torsdag

Publicerat av
Svara

Först denna dag:

GRATTIS!

Till mamma hon fyller år denna dag, Torsdag den 24 januari 2008.

Sjukläget
Vaknade tidigt av att överkroppen hade liksom en puls om ca 140. Trodde jag drömde. Somnade om. Vaknade igen. Noterade att det var mest bara på höger sida av överkroppen. Nu började det ju jobba i den där halvsovande huvudknoppen. Jag minns bara att jag tänkte: ”Vad konstigt”. Vaknade igen samma, intensitet på ’pulserandet’. Nu kollade jag pulsen på vänsterarmens handled. Den var lugn och fin ca 60. Men kände jag på högerhalvan av kroppen, var där en ’puls’ på mer än det dubbla. Konstaterade att nervsystemet fått spatt och gav order till musklerna på höger halvan av överkroppen att jobba på som f-n.
När jag väl kom upp lugnade det ned sig. Men jag var väldigt trött, i kroppen. I och för sig inte så konstig som den har jobbat, ja jag vet inte hur länge?

Pengar
Ringde afa för att kontrollera att de hade alla uppgifter. Det hade de inte. Det har liksom blivit extra intressant att jaga pengar. Min arbetsgivare var inte så snabb i vändningen vid senaste löneutbetalningen. De hade missat (eller inte fått med) att jag var helt sjukskriven från den 13 december 2007. Så de hade betalat ut för mycket pengar (3800 SEK). Jag uppmärksammade inte det där och totalsumman (lön + afa + sjukersättning + sjukpenning) verkade vara riktig och vettig. Så nu är vi skyldiga jobbet de där pengarna.
Jag ha i alla fall gjort i ordning ett brev med en kopia på det saknade medicinska underlaget och ett litet följebrev med en fråga om hur stor den totala ersättningen från afa kan tänkas bli.

Bilen
Loggade in på bilbesiktningens hemsida och ändrade den förbokade tiden till en mer i tiden nära liggande, den 1 februari 2008. I stället för i mitten på mars. Vi vill ju mer i detalj få reda på vad som måste göras med bilen för att den ska överleva sommaren. Och pojken som fixade senaste problemet med bilen ingav förtroende så det blir dit vi vänder oss.

Emoticons
Idag har jag gjort denna ’emoticons’. Den ska symbolisera att man känner sig skakig. Eller att man har ’ryckningar’. :skaka:

Buddy’s
Efter att ha varit s.k. värd på F&S Seniorjympa åkte jag hem och därefter kom sonen varpå vi åkte till Trollhättan. Där skulle vi sammanstråla med min mor och min far samt brodern och två brorsbarn. Mor firade sin födelsedag där.
Maten var jättegod och vi hade det trevligt. Efter maten var det dags för bowling för dem som var hugade. Jag avstod, även om det såg roligt ut och verkligen ’sög’. Konstaterade stolt att sonen var jätteduktig. Inledde med en s.k. strike. På andra plats kom hustrun. Brodern och brorsbarnen delade tredjeplatsen (kan vi säga).
Körde mor och far till deras lägenhet efteråt och så gick vi in. Överlämnade en blomma några trisslotter och den där DVD’n jag gjort i ordning. Där det skulle vara lättare att hitta bilderna. I deras DVDspelare till TV’n blev det inte så mycket bättre. DVD’ns inbyggda programvara kapade alla katalog- och filnamn efter ca 10 tecken. Och jag hittade ingen funktion för att kunna läsa hela. Vi får väl förlita oss till bildvisning via datorn.

Trög Onsdag

Publicerat av
2

Tablett Saroten 50mg till natten gör att jag är ganska seg på morgonen och de första timmarna. Och så tar det en stund innan morgonmedicinerna börjar verka (Brufen 400mg + Alvedon 500mg + Paraflex 125mg). Det där är en, för mig, låg dos. Jag skulle egentligen behöva höja ytterligare, nu. Men då faller försöket med att få smärtlindring via Saroten. Så jag har bestämt mig för att ’härda ut’ i ytterligare 2,5 veckor.
Lyfte cykeln upp på bilen (på en sådan där gaffelliknande grej som sitter på bilens dragkrok) och senare lyfte jag ned den igen.
Emellan där var jag in och handlade lite syndiga tekakor. :mums:
När jag står där i kön så känner jag att jag är rätt så pigg i benen (cykelturen) men armarna är helt slut. Det liksom skakar eller darrar inne i musklerna – kändes otäckt. Har känt det förut men inte så mycket.
Då, fick jag nytta av stresshanteringsutbildningen. Jag utnyttjade väntetiden i kön med att ställa mig balanserat och med lite lätt ’övervikt’ på framfötterna. Och så avslappnad i armarna, djupa andetag, koncentration på magen (under naveln). Och det funkade. Det lugnade ned sig så pass så jag fixade betalningen i kassan och kom ut till bilen. Där fick jag sitta och samla mig lite till. Får nog ta en allvarlig funderare på hur pass uppmärksam eller ouppmärksam bilförare jag är, i vissa situationer.
Än har det inte hänt något men det beror ju mest på att jag har insikt (om att jag har problem med reaktionsförmåga t.ex.) och är väldigt försiktig och verkligen anstränger mig i att vara uppmärksam.

Bilen
Håller mig inne och nära telefonen. Bilmekaren skulle ringa tidigt (07:30) eventuellt och rapportera om vad det är med bilen. Han har inte ringt än (10:20).
Han ringde lite efter 12:00 och talade om att oljudet framtill skulle kosta 1200 SEK att få bort. Men det var inget som besiktningen skulle bry sig om (?). Jag ville i alla fall att han skulle fixa bort det där oljudet.
Efter ca 20 minuter ringer han igen och meddelar att han nu också tittat under bilen baktill och där var det rostiga bensinrör, litet hål i avgassystemet samt något mer som jag inte kommer ihåg. Det skulle kosta ytterligare 5000-6000 SEK att fixa. :-s(
Han rekommenderade att vi först besiktigade bilen så får den avgöra vad som måste göras. Den iden gick jag också på.
Bilen hämtad. Det kostade 600 SEK. Väldigt positivt när det går åt det hållet. 🙂

Spine Center
Först ringde jag till IFK-kliniken i GBG. Det var ju dit min remiss hade vidarebefordrats från NU-sjukvårdens Ortopedi. Remissen har sedan vidarebefordrats från IFK-kliniken till Spine Center i GBG.
IFK-kliniken, ”köper”, har avtal om tjänster med Spine Center. NU-sjukvården har avtal med IFK-kliniken. Och eftersom ortopedkliniken dels hade 8 mån väntetid och dels inte hade nackbesvär som specialitet så kunde den s.k. vårdgarantin åberopas och remiss som ursprungligen skickades från Torpa VC (november/december) av min vårdcentralsdoktor till NU-sjukvårdens Ortopedklinik kunde då skickas till IFK-kliniken som har avtal med Spine Center i GBG vilka är nackspecialister. Det var en omväg.
Själv tog jag direktkontakt med Spine Center förra året (november) och de sa då att jag kunde söka enligt det Fria Vårdvalet direkt till dem. Jag gjorde det. Men så tyckte min vårdcentralsdoktor att det kanske kunde vara bra att gå den byråkratiska vägen och så blev det.
Min remiss var under behandling och röntgenplåtar var beställda och hade kommit, nu jobbade de med bokningar så jag hoppas inom en snar framtid få en kallelse.

Bloggutveckling
Har uppdaterat bloggen lite. Lagt till en rad med för mig viktiga länkar. Jag har också lagt till en funktion som gör det möjligt att klicka sig till föregående och/eller nästa inlägg när man studerar enstaka inlägg. Under kommentarsrutan. Och så har jag roat mig med att göra några nya egna s.k. emoticons eller smilies:
:meSad: En ledsen Nisse
:meAngry: En arg Nisse
:pain: En emoticon (smilie) som har ont/värk/smärta
:sjuk: Dags att söka sjukvård (röda korset)
:UpYours: Min variant på ’fingret’. (’Fuck You!”)
:stirra: En storögt stirrande.
:s) Se Pengar! (Tjäna pengar)
:-s( Inga pengar. (Förlora pengar)

Lugn Tisdag.

Publicerat av
Svara

Sov länge. Det var skönt. När jag kom upp blev det mindre roligt. Kroppen protesterade. Så det blev lite extra medicinering utöver min stående.

Läste tidningen och konstaterade att samma skit händer om igen, och igen…

Efter min avspänningsövning, innan maten, kom jag på att det egentligen var ganska onödigt, med avspänning. Kl 13:00 ska jag ju till stresshanteringsutbildningen och då börjar vi ju med avspänning.

Jag får skärpa mig, i mitt förhållande, till stresshanteringsutbildningen. Den är upplagd för arbetande människor och ett outtalat mål om att det tjusigaste som finns är att börja jobba igen. Det tycker ju jag egentligen också. Men att av mina största stressorer är att jag vill jobba men kan det inte. I alla fall inte nu och inom en överskådlig framtid.

Efter den stressen 🙂 åkte jag till bilverkstaden med bilen. Det dunkar och låter framtill i bilen på ett vis som det inte ska göra. Innan jag åkte hemifrån hade jag hängt på min cykel bak på bilen. Nu lyfte jag av den (skitjobbigt) och så cyklade jag hemåt.

På väg hem utsatte jag mig för medvetna prövningar. Jag valde att cykla förbi ett gatukök, en mataffär, en godisaffär och en bensinmack. Jag klarade detta självtest. Jag stannade inte och köpte något ’onyttigt’. Väldigt duktigt av mig.

Hemma gjorde jag gröt. För att ytterligare strö salt i mina sår hade hustrun köpt semlor och det fanns en till mig. Av vilken anledning gör människor sådär? Tror jag vet: De (man) vill inte synda ensam. Delad synd är mindre synd, liksom. Jag valde att inte ta ’min’. Jag skänkte den till hustrun. Så den får hon äta upp i morgon.

Spänd Måndag

Publicerat av
6

Nu får jag börja med det senaste först. Det jävlas utöver det (mitt) vanliga idag. När jag hade skrivit in allt som jag ville ha i dagens inlägg, till bloggen, ja då bestämde sig något serverhelvete för att krångla och allt jag suttit och knåpat med försvann – borta – raderat – väck.

Idag är jag extra trött och de hade tagit mig 45 minuter att skriva. Jag får liksom vila mellan knapptryckningar. Man blir ju så förbannad, över sin egen dumhet. När man råkar ut för sådant här.

Så från nu skriver jag alla inlägg lokalt, först, och sparar, lokalt. Och sedan kan man klistra in och försöka få det publicerat.

Nåja, nu ska vi se om jag kan sansa mig och försöka, ur minnet(?), återskapa det där smarta välformulerade jag hade fått inskrivet tidigare. Det som försvann när jag trycket på sparaknappen.

Det började i alla fall med ett gnällande över att min kropp och jag inte är överens. Och att kroppen liksom lurar mig att tro att jag kommer att orka mer än vad jag kan. Och så visar det sig sedan – att så är det ju inte alls.

På förmiddagen hade jag tvättid i tvättstugan. Nu tvättar och torkar ju torkskåp och tumlare tvätten. Men en ska ju flytta på den och det är skitjobbigt – med den här kroppen.

Nåväl det gick väl an. Sedan var det lugnt ett tag.

Klockan 18-19 är jag s.k. värd för ett Friskis&Svettis Start-jympapass.

Och så hade jag slut på mediciner. Efter en del funderande och planerande kom jag fram till att om jag lämnar hemmet 16:30 så kommer det att funka fint. Jag gjorde så. Parkerade bilen. Gick till Apoteket. Tog min kölapp och väntade. Det blev min tur – då har jag inte legitimationen med mig. Den ligger i plånboken och plånboken ligger i ryggan, i bilen.

Ett djupt andetag och så lugnt och fint gå till bilen (jättelångt, säker 200 meter). Hämtade plånboken. Tillbaka till Apoteket. Ny kölapp. Ny väntan. Och så blir jag då framplingad. Går fram och lägger mitt körkort på disken. Då går människan iväg och sätter igång med att expediera en annan kund, vid en annan kassa. Där står jag och blänger. Efter 5 minuter kommer hon och säger till mig att jag får gå och sätta mig och vänta igen. Nu är jag ju en snäll svensk så jag gör som jag blir tillsagd. Dessutom var jag trött i benen av att ha stått så länge – (?) – ja, faktiskt!

Så blev jag då till slut framvinkad och fick min påse med mediciner.

Åkte till jympalokalen. Låst. Jag var först. Och jag har ingen nyckel. Så jag fick vänta. Använde väntandet till s.k. reflektion och nedvarvning. Så det var OK.

Och så kom då vår ledare Gunilla. Sedan visade det sig att det blev bara vi två. De andra två värdarna kom inte?

Lite bökigt det där. Denna vecka är första veckan då vi börjar ta betalt för de som inte köpt kort och så ska alla jympakort kontrolleras. Nu hade jag i och för sig tur det blev inte så många som skulle köpa s.k. engångs. Ca 4-5 st.

För min kropp blir sådant där skitjobbigt.

Själva jympan går bra. Där har jag inga problem. Där gör jag alla rörelser fullt ut. Inte riktigt sant. En del anpassar jag efter min förmåga. Men jag rör på mig hela tiden.

Satte mig 10 minuter i bastun för att slappna av. Jag är ju en sådan där inbiten bastufreak. Det skulle jag antagligen inte ha gjort. Där sögs liksom de sista krafterna ut. Så jag fick sitta jättelänge i omklädningsrummet och vila mig i form eller vad det nu kallas när man försöker hitta kraft till att få på sig kläderna.

Vad gör en intelligent person efter något sådant? Tja, vilar lite till och åker sedan hem och vilar mera.

Jag har antagligen ingen kontakt med min eventuella intelligens när jag är i kroppströtthetstillstånd. För jag, jag åker och handlar jag. Mjölk, Ost, Bananer och Potatis. Även om jag tar allt väldigt lugnt och försiktigt så känner jag hur varenda muskel i kroppen skriker NEJ!

Fick sitta en stund i bilen och vila, innan jag vågade köra iväg. Kände ju att reaktionsförmågan inte var den bästa.

Hemma gjorde jag min gröt, åt den, klappade katten och sedan sätter jag mig ned framför tangentbordet och skriver detta – och det som försvann. Och när jag skriver så gör jag ett antal knapptryckningar och sedan så får jag vila. Det tar tid.

Nu ser jag på klockan att jag hållit på en och en halv timma, med det här. (nu tar jag en lite längre paus och fortsätter lite senare…) Så, det var välbehövligt. Nu har jag tagit min nattmedicin.

Nu ska jag kolla om jag fått något besked från Webhotellets support – Proinet – och om det är de som lekt stolpskott eller vad det är som krånglar. För en gångs skull så känner jag mig väldigt oskyldig. 🙂

Jaha kl 22:20 var i alla fall bloggen igång igen.

Ska kolla om det eventuellt finns något kvar av det jag skrev (det finns en automatsparfunktion).

Nope! Där var soprent. Däremot hittade jag en kopia från i tisdags – då det krånglade förra gången?

Och, ett tips till andra WordPressBloggare: Klistra inte in text direkt från MS Word och in i editorn i WP-Admin. Det blir en massa skumma s.k. taggar. Och allt blir bara svårredigerbart.

Kopiera texten i Word. Klistra sedan in den i t.ex. NotePad så det blir ren text. Markera sedan den texten och klistra in den i WP-Editorn. Då blir det enklare och ’snabbare’ taggning.

Lite ryggstel Söndag.

Publicerat av
2

Rapport från en Gnällspik av 1:a rang: (man når 1:a rang om man gnäller med ett leende och om någon tycker att man gnäller så fortsätter man att le och gnälla, som om inget hänt (eller hörts). Sedan ska man vara medlem i GNYu, som äkta Gnällspik också, det är viktigt. Och väldigt tjusigt.)
Ryggen är stelare än vanligt. Ökad värk i armarna samt en hudkänselsensation som känns liksom att det svider i skinnet. Säkert straffet för fredagens dumheter. Men i alla fall. Ska det hålla på så här så måste jag ju öka medicineringen (och sansa mig en aning). Men då känns det ju liksom dubbelt meningslöst att fortsätta ta Saroten som ju ska, ja liksom, höja smärttröskeln.
(här flyger en massa små svarta flugor omkring framför bildskärmen?)

Idag har vi varit på kalas för ena brorsdottern hon fyller tonåring – stora grejer!

Resten av dagen har jag ägnat åt att göra ett bättre bildunderlag till en DVD med bilder som jag idag gav till mor och far. Det var 1271 bildfiler från 2004-2007 som jag hade lagt i en och samma mapp. Och de visades ju i filnamnsordning – inte i när-bilden-togs-ordning. Så det blev ju väldigt märkligt när vi körde DVD-spelarens inbyggda s.k. bildspel. Först fick vi t.ex. se blommorna från syrrans begravning, sedan bilder från hennes födelsekalas. Kändes inte rätt det där.
Så nu har jag påbörjat ett arbete med att ”döpa” om varenda fil så datumet, när bilden togs, hamnar först i filnamnet. och så delar ju upp det hela årsvis och i dessa årsmappar skapara jag sedan mappar där man kan samla ”större” händelser. Som när jag har klippt mig och sånt.

Givetvis har jag gjort avbrott för att hämta kaffe och en rejäl stund med avspänningsCD’n.

Sköt om er!