Nu får jag börja med det senaste först. Det jävlas utöver det (mitt) vanliga idag. När jag hade skrivit in allt som jag ville ha i dagens inlägg, till bloggen, ja då bestämde sig något serverhelvete för att krångla och allt jag suttit och knåpat med försvann – borta – raderat – väck.

Idag är jag extra trött och de hade tagit mig 45 minuter att skriva. Jag får liksom vila mellan knapptryckningar. Man blir ju så förbannad, över sin egen dumhet. När man råkar ut för sådant här.

Så från nu skriver jag alla inlägg lokalt, först, och sparar, lokalt. Och sedan kan man klistra in och försöka få det publicerat.

Nåja, nu ska vi se om jag kan sansa mig och försöka, ur minnet(?), återskapa det där smarta välformulerade jag hade fått inskrivet tidigare. Det som försvann när jag trycket på sparaknappen.

Det började i alla fall med ett gnällande över att min kropp och jag inte är överens. Och att kroppen liksom lurar mig att tro att jag kommer att orka mer än vad jag kan. Och så visar det sig sedan – att så är det ju inte alls.

På förmiddagen hade jag tvättid i tvättstugan. Nu tvättar och torkar ju torkskåp och tumlare tvätten. Men en ska ju flytta på den och det är skitjobbigt – med den här kroppen.

Nåväl det gick väl an. Sedan var det lugnt ett tag.

Klockan 18-19 är jag s.k. värd för ett Friskis&Svettis Start-jympapass.

Och så hade jag slut på mediciner. Efter en del funderande och planerande kom jag fram till att om jag lämnar hemmet 16:30 så kommer det att funka fint. Jag gjorde så. Parkerade bilen. Gick till Apoteket. Tog min kölapp och väntade. Det blev min tur – då har jag inte legitimationen med mig. Den ligger i plånboken och plånboken ligger i ryggan, i bilen.

Ett djupt andetag och så lugnt och fint gå till bilen (jättelångt, säker 200 meter). Hämtade plånboken. Tillbaka till Apoteket. Ny kölapp. Ny väntan. Och så blir jag då framplingad. Går fram och lägger mitt körkort på disken. Då går människan iväg och sätter igång med att expediera en annan kund, vid en annan kassa. Där står jag och blänger. Efter 5 minuter kommer hon och säger till mig att jag får gå och sätta mig och vänta igen. Nu är jag ju en snäll svensk så jag gör som jag blir tillsagd. Dessutom var jag trött i benen av att ha stått så länge – (?) – ja, faktiskt!

Så blev jag då till slut framvinkad och fick min påse med mediciner.

Åkte till jympalokalen. Låst. Jag var först. Och jag har ingen nyckel. Så jag fick vänta. Använde väntandet till s.k. reflektion och nedvarvning. Så det var OK.

Och så kom då vår ledare Gunilla. Sedan visade det sig att det blev bara vi två. De andra två värdarna kom inte?

Lite bökigt det där. Denna vecka är första veckan då vi börjar ta betalt för de som inte köpt kort och så ska alla jympakort kontrolleras. Nu hade jag i och för sig tur det blev inte så många som skulle köpa s.k. engångs. Ca 4-5 st.

För min kropp blir sådant där skitjobbigt.

Själva jympan går bra. Där har jag inga problem. Där gör jag alla rörelser fullt ut. Inte riktigt sant. En del anpassar jag efter min förmåga. Men jag rör på mig hela tiden.

Satte mig 10 minuter i bastun för att slappna av. Jag är ju en sådan där inbiten bastufreak. Det skulle jag antagligen inte ha gjort. Där sögs liksom de sista krafterna ut. Så jag fick sitta jättelänge i omklädningsrummet och vila mig i form eller vad det nu kallas när man försöker hitta kraft till att få på sig kläderna.

Vad gör en intelligent person efter något sådant? Tja, vilar lite till och åker sedan hem och vilar mera.

Jag har antagligen ingen kontakt med min eventuella intelligens när jag är i kroppströtthetstillstånd. För jag, jag åker och handlar jag. Mjölk, Ost, Bananer och Potatis. Även om jag tar allt väldigt lugnt och försiktigt så känner jag hur varenda muskel i kroppen skriker NEJ!

Fick sitta en stund i bilen och vila, innan jag vågade köra iväg. Kände ju att reaktionsförmågan inte var den bästa.

Hemma gjorde jag min gröt, åt den, klappade katten och sedan sätter jag mig ned framför tangentbordet och skriver detta – och det som försvann. Och när jag skriver så gör jag ett antal knapptryckningar och sedan så får jag vila. Det tar tid.

Nu ser jag på klockan att jag hållit på en och en halv timma, med det här. (nu tar jag en lite längre paus och fortsätter lite senare…) Så, det var välbehövligt. Nu har jag tagit min nattmedicin.

Nu ska jag kolla om jag fått något besked från Webhotellets support – Proinet – och om det är de som lekt stolpskott eller vad det är som krånglar. För en gångs skull så känner jag mig väldigt oskyldig. 🙂

Jaha kl 22:20 var i alla fall bloggen igång igen.

Ska kolla om det eventuellt finns något kvar av det jag skrev (det finns en automatsparfunktion).

Nope! Där var soprent. Däremot hittade jag en kopia från i tisdags – då det krånglade förra gången?

Och, ett tips till andra WordPressBloggare: Klistra inte in text direkt från MS Word och in i editorn i WP-Admin. Det blir en massa skumma s.k. taggar. Och allt blir bara svårredigerbart.

Kopiera texten i Word. Klistra sedan in den i t.ex. NotePad så det blir ren text. Markera sedan den texten och klistra in den i WP-Editorn. Då blir det enklare och ’snabbare’ taggning.