Kategoriarkiv: Sjukdom

Om Cervikal Spinal Stenos (CSS) i synnerhet samt relaterade tillstånd & besvär. Och om sjuk vård i allmänhet.

Torsdag – Teaterdag.

Publicerat av
Svara

Besvärsläget
Känns bra. Om en inte tänker efter för mycket.

Teknik
Det strular ordentligt med mina bloggar. Den på ngn4u.com. Vågar jag ju inte lita på numer. Och deras support suger – under all kritik.

De är inte ens behjälpliga när jag ber dem om hjälp med att komma åt mina s.k. MySQL databaser.

Hittade till slut en annan teknik. Jag kunde komma åt dem via en s.k. plugin (insticksprogram) till WordPress som kunde säkerhetskopiera de tabeller jag var ute efter.

Min ftp-programvara, SmartFTP är inte så där ’klockren’. I mening att den får för sig att avbryta en överkopiering av en mappstruktur, när den stöter på en fil som det är något halvlurt med. Och att i det läget klura ut vad som är kopierat och vad som är kvar kan vara knepigt. En sådan överkopiering kan ta ca 1 timma så det är ju liksom inte bara att trycka på ’görom’-knappen.

Teater
Minsann har jag varit på teater. Denna kväll. Det var mina arbetskamrater som ordnat festligheter i samband med att chefen nu snart ska sluta till förmån för ´VGregionen och Göteborgarna.

Först var vi på The Bishops Arms. Åt en hamburgare och drack en öl (195 SEK). Sedan knallade vi till folkets hus. Där fick vi uppleva ”Dödsdansen”. Av August Strindberg. Framförd av; Dag Malmberg (Edgar), Lasse Brandeby (Kurt) och Sara Wikström (Alice).

Andra Bloggar om: , , ,

Händelserik Onsdag

Publicerat av
4

Besvärsläget
Bättre. Preparerade mig med 10mg Stesolid i går kväll för att mina spända muskler skulle få slappna av lite.

Kontakt med Spine Center i GBG :sjuk:
Det ska vara ett brev på väg som innehåller en kallelse. Jag ska till Göteborg den 11 mars 2008. Se där. Nu blir det spännande att se vilket klockslag och vilken doktor?

Fick brevet, med kallelsen. Det blir klockan 13:00. Men inte till ’min’ doktor. Men det här blir säkert skitbra det också.

En rolig historia
Jag har hört den förut. Ni har säkert också stött på den. Men den tål att läsas igen:
”– Jag läste i er annons att ni syr upp en kostym medan man väntar. Stämmer verkligen det?
– Jodå, vi tar alla mått och sedan får ni gå hem och vänta!”
Källa: HÄLGE nr 2 2008.
Ni missar väl inte HÄLGES ’stripsida’? 😀

WebbHotell-strul
Var i telefonkontakt med O&K idag. De (Martin) ska skicka ett lösenord via SMS. Det kommer troligtvis inga lösenord via brev. Då de inte har en utarbetat rutin för detta.

Och vad avser e-postkontona så verkar det som om någon smartskalle satt igång att sopa rent alla lösenorden till dem så de kan inte bytas? Men det skulle tydligen gå via någon slags manuell handpåläggning. Jag antar att det handlar om många tusentals lösenord.

Och någon tidsplan kunde de över huvudet taget inte prestera. De tyckte själva att det var mycket pinsamt. Jag tycker det är skandal.

Fick ett SMS. Om att nu var allt klart. FTP fungerade men skulle behöva byta alla lösenord till e-postkontona. Jag svarade på det där SMS:et, att det inte går att FTP:a eller ändra lösenord för e-postkonton, utan ett lösenord, till själva domänkontot.

Då ringde det i mobilen. Det var väl den där Martin, tror jag, som jag skickat e-post till. ”Har du inte fått något lösenord?”, undrar han då, jag svarar: ”Nej.” och han fortsätter: ”Skicka ett mejl med dina uppgifter så får du ett lösenord via SMS.” och på det svarar jag: ”Men det har jag ju gjort en gång redan. Ska jag göra det igen?”… tystnad…. M fortsätter: ”Vad heter du?” , jag svarar på det och M ordar vidare: ”Jaha ja, ja, där hittade jag dig, hm, hm…, men då ska du alldeles strax få ett lösenord, via SMS.” Det var 14:06. Nu är klockan 16:07. Det är långa ’straxar’ det där…

Jag har för säkerhets skull skickat ett mejl till. Som är en kopia av det första. Om jag får ett nytt lösenord är nog det första jag gör, att försöka byta det.

Så… 16:28 får jag ett SMS, med ett lösenord…

Efter en hel del trasslande så får jag till det med byte av lösenord på e-postkonton. Och så byter jag till ett säkrare lösenord för själva domänkontot. Sedan skulle jag sätta igång att kopiera alla mina data-filer till min lokala hårddisk. Då trilskas den där serverjäveln igen och vägrar hålla kontakten. Löjligt låga s.k. ’time out’ tider. Skickade ett ilsket SMS och klagade på det. Fick följande svar: ”Men snälla, vi kan inte styra över eventuella time out.”. Ni som begriper, begriper säker vem som begriper.

Nu har jag i alla fall fått fart på kopierandet. Det började funka efter det där knäppa mejlet? Nu är det snart klart. Ska bara kopiera SQL-databaserna också. Och så vill jag se om det är någon fart på e-posten.

Banken
Var inne till banken i ett ärende. Jag bankkund i bl.a. SwedBank. Och via dem har jag en av mina internetbanker. Och till detta, hos SwedBanks internetbak, behöver man en liten ’dosa’ som genererar koder som krävs vid transaktioner ut från banken, bl.a.

Den jag hade var av en liten, kreditkortstor sak och nästan lika tunn. Och det var liksom knappar som inte var knappar, på den. Som förhöjningar. Jag hade problem med det där. Det ökade på min värk i händer och armar att trycka på den där.

Och hustrun har en liten oval, orange sak, med vanliga knappar. Som jag då tittat lite snett på. Jag bestämde mig för att byta till mig en sådan, i banken. Min tur. Framför mitt ärende och får veta att de där små enkla smidiga sakerna inte finns längre. Det gick inte att byta batteri i dem.(?)

Måste vara en höjdare som är inköpsansvarig. Eller som nu inte är det längre.

SwedBanks lättryckta koddosa.

Det de hade att erbjuda, som var lättare var en apparat som är betydligt stötte än vanliga bordsräknare. I sammanhanget var det jättelik. Titta på bilden. De omgivande referensprylarna är: Min mobiltelefon, en Sony Ericsson W200i. En vanlig tändsticksask och en svensk 5-krona från 1991. Det där är inget som man tar med sig på resan.

En annan rolig sak, tycker jag, som hände vid det här besöket var när banktjänstepersonen skulle aktivera ’dosan’. På de små har de tydligen en aktiveringskod och så får då kunden slå in sin s.k. PIN-kod. Så gjordes och det blev fel. Manualen lästes och det knappades väldigt på ’dosan’. Den här modellen var ny för min banktjänsteperson. Och när de övriga i banklokalen tillfrågades så var de lika främmande. Det var bara ’Eva’ som kunde och hon var inte där, elände.

Jag fick i alla fall försöka trycka in ’min’ PIN-kod, tre gånger. Och då låstes ju givetvis den där apparaten. Då rings supporten. Jag förstod av samtalet att supporten inte var så värst hemma på den där modellen heller. Men upplåst blev den

Jag hade, tekniskt intresserad som jag är, suttit och småsneglad på bankpersonens frenetiska tryckande på ’dosan’ samt ett nervöst studerande av manualen. Jag sneglade lite i den också. Och konstaterade att det där var en s.k. konsumentmanual. Den innehöll inga instruktioner om hur dosan ’aktiveras’. Jag hann läsa att den här modellen var ’smartare’ än en annan modell etc. Man behövde inte trycka så mycket. Antagligen avsågs den ’lilla’.

Då fick jag tanken att det var kanske så att de även förenklat aktiveringsförfarandet. Jag frågade hur de gjorde med de mindre ’dosorna’ och fick en snabb genomgång. Och att det var så som det var gjort på den här också. Då testade jag ett antagande. På den lilla modellen sker aktiveringen av att man trycker på en knapp och så ska då ’aktiveringspersonen’ skriva t.ex. ’1234’ Då dyker det upp en anmodan om att ’kunden’ ska skriva in sin ’hemliga’ PIN-kod, upprepa den och sedan är allt klart!

Och så var det då gjort på den här och det blev då fel. Jag antog alltså att de rationaliserat bort ’aktiveringsförfarandet’. Att när ’knappen’ trycks, första gången, då ska kunden knappa in sin PIN-kod och sedan upprepa och allt klart.

Medan banktjänstepersonen satt i samtal med telefonsupporten, och diskutera hur problemet skulle lösas, vinkade jag till mig ’manualen’ och läste hur man gör för att byta PIN-kod. Jag knappade in ’1234’ höll en knapp inne, väntade lite. Fick en uppmaning om att knappa in ny PIN-kod, gjorde så, upprepa, gjorde så. Allt klart. ’Dosan’ var aktiverad och klar.

Det där såg banktjänstepersonen och sa till telefonsupporten: ”Du, det verkar som om kunden själv har löst det här…, ja hej och tack då.” Och så lades telefonluren på. Och jag blev överöst med tack och beröm. Det där räddade min dag. 😀

Andra Bloggar om: , , , , , , ,

Tisdag med huvudvärk

Publicerat av
5

Besvärsläget
Känns stelt och något ökad värk. Min tinnitus har ett extra ’påslag’. Och så har jag huvudvärk.

Tvätt
Det verkar inte gå en dag utan ’extrauppgifter’? Idag är det tvätt i bostadsrättsföreningens tvättstuga. En tvättmaskin, av två, är paj. Den luktar bränt? Enligt en påklistrad handskriven lapp. Men den andra var en ny en. Med digital display som visar hur mycket det är kvar på aktuellt tvättprogram. Det är bra.

Som tur är har vi inte mycket tvätt. Vi (jag) tvättar oftare numer för att det ska bli lättare. Så nu blev det bara två tvättmaskiner med mest handdukar. Väntar nu (10:31) på att det sista torktumlandet ska bli klart.

Stresshanteringsutbildningen
Det var sista riktiga gången idag. Det är en avstämingsgång kvar. Den 1 april. Då ska vi väl visa vad vi lärt oss?
Idag var det nog en sammanfattning – tror jag – över vad vi gått igenom under de föregående sex gångerna. Det blev lite förvirrat eftersom bara den ene av två kursledare var där. Och så tror jag att hon som var där rörde ihop oss med en annan grupp. Hon påstod att vi hade gått igenom saker som då i alla fall för mig var helt främmande. Och sedan hänvisade hon till figurer och overheadbilder med information på som hon inte hade men vi hade ju sett dem en gång så vi antogs veta vad det vad som avsågs. Det var också lite förvirrande.

Men det var en bra genomgång.

Teknik
Nu börjar det bli lite svettigt. Eller i alla fall väldigt, ja, pinsamt, eller nåt? Det där företaget (Proinet+O&K), som ska sköta de s.k. serverhårddiskar (hårdvaran) som den här bloggen just nu snurrar (finns) på. De ger ingen information, om det s.k. driftsläget. Och sedan i torsdags har jag inte fått tillgång till mina s.k. data. Jag kommer inte åt att t.ex. kopiera eller ändra i t.ex. s.k. HTML-filer som hyser information om min hemsida.

Jäkligt irriterande.

Jag har skrivit ett antal, mer eller mindre, behärskat irriterade e-postmeddelande till deras support. Inte ett livstecken tillbaka – riktigt dåligt!

Och inte har mina e-postadresser kommit igång heller – också riktigt dåligt.

Nu har jag börjat diskutera med ett annat s.k. WebbHotell. Som verkar ha lite mer säkerhetsmedvetande och kompetens. Men det blir mer än dubbelt så mycket pengar. Och det är ju tråkigt. Pengar är ju liksom inte det jag har mest av. Men sådant här tär hårt på min av värkstress överansträngda nervtrådar. Så det är säkert värt pengarna. Blivande WebbHotell blir sannolikt Oderland.

Andra Bloggar om: , , ,

Måndag – städdag

Publicerat av
5

Teknik
Servern som hyser blogg.ngn4u.com småstrular fortfarande.

Och inte har det kommit något svar från deras support – riktigt uselt.

Och inte har de fått fart på epostservrarna – också uselt.

Det verkar som om jag gett pengar till ett riktigt B-lag.

Städning
Hustrun ska ha tjejbesök på tisdag. Vad gör då inte en omtänksam make? Jo, han använder sina obefintliga resurser till att se till att det är städat. Det tycker jag tyder på en viss omtänksamhet. Eller dumhet. Det beror på vem betraktaren är.
Nu (16:30) är jag färdig med städningen. Och jag har hållit på sedan kl 09:00. Som ni förstår, vittnar det om hur försiktig jag är. Jag tar det lugnt. Men det blir ordentligt gjort. Inget hafsjobb här inte.

Besvärsläget
Det känns att det är annorlunda i kroppen. Antagligen är det frånvaron av Saroten som visar sig på detta vis.
Avspänningsstunderna är verkligen riktiga återhämtningsfaser. Funderar på att införa fler än en per dag. Min plan är ju att, så småningom, minska på medicineringen och mer förlita mig till just avspänning och självsuggestion som t.ex. affirmation (man skapar positiva föreställningar om ett framtida tillstånd). Jag har också planer på att arbeta med s.k. beteendemodifikation. Det är en slags självhypnos. Där man planterar känslor i samband med händelser.

Vill man t.ex. sluta röka så kan man föreställa sig den mest skrämmande bild man kan tänka sig. Där du själv är inblandad. Jag använde en bild där larver växte i lungorna och trängde sig upp genom strupen och upp i munhålan. Och de blev bara fler och ivrigare ju mer jag rökade. Det är bara en fördel om du är stressad eller skrämd när du planterar den där negativa bilden.

För att man ska lyckas med detta måste man också skapa en positiv mental belöning. Och här gäller det då att verkligen behärska avslappningsteknik. Du måste nämligen veta till 100% att du är i ett riktigt positivt tillstånd. Det ska vara fullt av välbehag, njutning och välbefinnande.

Min belöning blev alltså lugn puls, ett leende och stabil trygg andning – när jag avstod att ta en cigarett. Valde jag ändå att röka kom bilderna av de där larverna i mina lungor upp.

Till slut var det helt enkelt inget svårt val att sluta röka. Främst beroende på att man på detta vis tog bort nästan den enda positiva effekten av rökningen – nikotinets stimulerande och lugnande effekt. Den triggade ju i stället igång obehag och skräck.

Jag har alltså erfarenhet av att arbeta med beteendemodifiering via enkel självhypnos. Hjärnan är som sagt lättlurad. Jag har främst tänkt modifiera mitt ätbeteende, som nästa projekt. Men först vill jag känna mig mycket säkrare i avslappnings- och avspänningstekniken.

Här är ju de ständigt spända musklerna och ett ständig värkpåslag en klart besvärande faktor om du strävar efter att nå fullständig avkoppling. Jag definierar alltså avkoppling som det djupaste mentalt tillståndet. Avslappning kommer först, sedan avspänning och därefter avkoppling.

När du befinner dig i denna avkopplingsfas så är du egentligen i djup hypnos eller så nära koma du medvetet kan komma. Hjärnan är frikopplad från ansvar och du kan i det tillståndet välja att inte känna kroppen. Det bygger på att du måste lita på kroppens autonomitet (att den t.ex. andas i sin egen takt och inte när du vill).

I slutet på 80-talet arbetade jag mycket med mentala processer. Och då bl.a. självhypnos och då kallad djup avslappning. Jag hade tränat upp mig till att snabbt försätta mig i ett närmast komaliknande tillstånd. Minimal andning, väldigt låg puls. Allt gick på sparlåga. Och jag var ’inställd’ på 20 minuter.

En gång, den sista jag, råkade min hjärna bli lite för fort medveten. Jag ’vaknade’ alltså någon bråkdels sekund för tidigt och upptäckte att jag inte kunde andas. Jag kunde alltså inte med viljan ta ett andetag. Jo, jag fick panik. Men jag vet inte hur det gick till men jag ’fann’ mig och fick liksom försätta mig ned i det djupa avkopplade tillståndet igen och på så vis förlita mig till automatiken.

Efter det har jag inte vågat pröva igen. Men nu är jag alltså på ’G’ igen. Jag vet ju att det går. Och nu är jag ju äldre och klokare (?) så jag har valt att lita på den inställningen. Men jag är långt ifrån mogen. Mest beroende på mitt sjukdomstillstånd.

Andra Bloggar om: , , ,

Val-Söndag

Publicerat av
10

Besvärsläget
Idag kan jag säga; ”Inget vidare”.
Troligtvis beror det på gårdagens äventyr till IKEA och Coop Forum (Bäckebol). Det där är tuffa saker t.o.m. för en normalfungerande person.

Massmediavinkling
Hustrun kom stormande med orden: ”Det här är något för dig att skriva om.” Hon känner mig… Det var följande artikel: ”Kvinnor görs till offer”, i SvD 17-feb-2008.

Läste igenom den och förstod vad hustrun menade. Det var inte genusvinklingen i sig som upprörde. Den kan i och för sig vara intressant att fundera på. Den och det faktum att massmedia förvränger sanningen och medverkar till att skapa skeva uppfattningar och värderingar om verkligheten.

Massmedia (de som tjänar pengar på sin medialösning, kommers) har ju s.k. rubriksättare. Och deras begåvningsnivå kan ju rätt så ofta ifrågasättas. Ofta verkar de ju inte läskunniga när rubriken som sätts är tvärt emot, det som står i själva artikeln.

Vad händer med våra attityder? Hur påverkar detta människor som anser att massmedia är trovärdiga? Även om du vet om att det du läser, inte är riktigt sant så påverkas du av det, omedvetet.

Har vårt psyke ’fått’ en information tre gånger så uppfattas det som en sanning, av vår kropp. Till det vi läser, kopplas alltid en känsla. Detta är ju sådant reklamfolket jobbar med. För att påverka oss.

Det vet massmedia. Det är därför de medvetet sätter rubriker, på det viset. Rubriksättarna är inte personer med tveksam begåvning. De gör detta för att tjäna pengar. Tro inget annat.

Det här är ju jättesvårt att värja sig emot. Visst, du kan ta på dig de verkligt kritiskt granskande läsglasögonen och du kan aktivt jobba med dina värderingar och vara ifrågasättande. Men du påverkas, i någon riktning, i alla fall, av det du läser, tittar på eller upplever! Det är verkligheten.

Hjärnan kan inte skilja på vad som tillhör verkligheten och inte. Ta drömmar t.ex. Du vet att det var en dröm, först när du vaknar. Även om du vet att du är duktig på t.ex. matte men städigt för höra att du är urusel så kommer du till slut att tro på det. Även om du vet att det är fel.

Läst om dubbla budskap? Här utsätts individen för motstridiga signaler. ”Jag älskar ju dig”, säger föräldern samtidigt som denne nyper barnet på insidan av överarmen.
”Jag är jätteglad!”, kan en person säga men man ser hur hela personen är ledsen.
Vad ska man tro på? Vågar vi fråga? Vad väljer vi, att tro på?

Vi väljer efter hur vi själva mår. Känslorna får styra. Hur duktiga är vi på att kontrollera våra känslor? Någon?

Har Ni fundera på de där knäppa reklaminslagen där det händer totalt knasiga, farliga, uppseendeväckande saker och som tittare fattar man inte vart detta ska leda och på slutet visas en produkt som inte har ett skit med den första delen att göra?
Det där är ju givetvis ett mycket medvetet och sofistikerat sätt att öppna en kanal in till hjärnan. Genom att först skapa en känsloladdning. Och det är lättare att skapa en negativ känsla. Har du väl skapat en känsloladdning så kan du i det sammanhanget ge hjärnan en positiv bild.

Men, frågar du dig säkert då: ”Blir det då inte en negativ s.k. association till den bilden?” Och på det svarar jag: ”Jovisst!”. Men det är busenkelt att sedan komma med en s.k. dementi. Och dessutom görs du ju väldigt medveten om att det är reklam och inget annat. Du tänker säkert (typ): ”Djävla skit! Den produkten tänker då jag inte bry mig om.”. Och i det läget är du redan lurad! Bilden är planterad i ditt minne och den är associerad till en känsla. Du reflekterade.

Visa sedan samma bild men i positiva sammanhang. Vad tror du då kommer att hända med din bild av produkten? Just det, den får positiva associationer. Och eftersom den nu förekommer så många gånger så börjar du, omedvetet, att göra den verklig. Och det som sker i ditt omedvetna är att du nu har ett förhållande till en produkt som fungerar både när det är bra och dåligt. Tänk på den kullerbyttan!

El-val
Idag valde vi att byta EL-leverantör. Vi hade Vattenfall. De betedde sig urknasigt med sina fakturor, totalförvirring. Så vi tecknade avtal med OKQ8. Min kollektiva själ talade till mig att det var fint och bra och dessutom får vi ju poäng. Som kan användas till allt möjligt nyttigt. Återbetalning t.ex. Det är sant. Man kan faktiskt få tillbaka pengar. Återbäring kallas det.

Men OKQ8 strular så förbannat med sin redovisning av vad vi beräknas förbruka och vad vi förbrukade så det är totalt omöjligt att ha koll på vad vi egentligen förbrukar.

Och de vägrar komma med vettiga svar. De skyller hela tiden ifrån sig. Så nu har vi gått tillbaka till Vattenfall. De var billigast, för oss. Och så kommer ju då alla fakturor från samma ställe. Och nog har det kommit någon slags lag på att fakturorna numer ska vara begripliga? Det är Vattenfall som äger, i alla fall våra, EL-ledningar.

Jag har skickat en fråga till Vattenfalls Kundservice. Den handlar om att v i skulle vilja betala för den faktiska EL-kostnaden och inte den beräknade. Vi vill alltså slippa preliminära beräkningar och avräknade kostnader. Eftersom vi har en mätare som kan fjärravläsas så ska ju detta inte vara något problem. Men jag misstänker att den tjänsten är förenad med extra kostnader. Av någon märklig anledning som jag inte förstår. Vi får se om jag blir klokare av Vattenfalls (eventuella) svar.

Andra Bloggar om: , ,

Handlande Lördag

Publicerat av
Svara

Teknik
Texten börjar på ngn.blogga.nu

…

Öhh… Hej! Ja detta är alltså fortsättning på blogginlägget på bloggen: ngn.blogga.nu. Så ni som inte läst början…, får ju göra det då, där. Och anledningen till detta är att jag inte litar på företaget som driver de apparater som den här bloggen lever sitt liv på och då känns det som att jag inte riktigt vågar lita på det. Och, så därför… följer fortsättning på ngn.blogga.nu

…

Tillbaka från ngn.blogga.nu? Inte? Ja då har ni missat stycket här ovan, där det är tre punkter ’…’. Nu kanske ni undrar, Va f-n? Håller idioten på med? Det är inte jag, som är idioten. Det är internets fel. Ja, eller det nöt som hackat dessa s.k. servers som just den här bloggen finns på. Inte den andra. Den på ngn.blogga.nu, den har inte blivit hackat, tror jag? Så tillbaka till ngn.blogga.nu…

…

Promenad
…Idag fick faktiskt hustrun ut mig på en morgonpromenad, före frukost. Även det är en liten tanke eller åtgärd i mitt ’nya’ liv. Börja dagen med en promenad – ’grunda’ dagen.
Jag ska också återuppta en aktivitet som jag höll på med för några år sedan QiGong. Det är också en aktivitet som skapar en trygg början på dagen. Vi får se bara det går lugnt till väga.
Så av den anledningen fortsätter mitt orerande om vår lilla resa till:
IKEA, på ngn.blogga.nu…

…

Coop Forum
…(vad var det egentligen för fel på OBS?), nåja. Vi hade tänkt vila ut efter IKEA-besöket (som ni kan läsa om på ngn.blogga.nu) med en fika på Coop Forum, Bäckebol. Då var det stängt! Uppgivenheten kom farande med ett smack i huvudet på mig. ”Vi gick förbi en kiosk. Jag köper dricka och en godisbit där. Jag måste vila mig och ta mina mediciner.” Sa jag i bestämd ton och vände om mot kiosken vid ingången.
Far hängde på. Greppade en liten cola-dryck och en godisbit. Far fick en slags energidryck för de hade inget annat i ’små’ förpackningar. Och så köpte han lite godis. Jag skulle betala – plånboken ligger i bilen. H-e! Lugnt och fint – pappa fick betala. Se! Allt löser sig.
Far och jag ockuperade en bänk, vid ingången, där vi intog vårt fika. Fortsättning på ngn.blogga.nu…

…

Med hopp om att den här bloggen ska få leva ett lugnt liv, vis ses…

Andra Bloggar om: , , ,

Krånglig Torsdag

Publicerat av
Svara

Teknik
Det har inte gått att komma åt den här bloggen, har jag noterat och några till. Ringde supporten. För ’allt’ var liksom nere. De (Proinet Support / O. & K. Webhotel in Sweden AB) har haft ett ’intrång’. Och av den anledningen valt att stänga ned allt så att information inte ska kunna ’stjälas’ eller förvanskas. De tar säkerhetskopior på allt och gör troligtvis en virussökning på rubbet och försöker väl täppa till ’hålet’. Det kommer att ta ett par timmar.

Så detta har föranlett ett beslut: Jag halvaktiverar ngn.blogga.nu. Så funkar det inte här så kan jag använda den. Den finns ju där ändå, liksom.

Nu är klockan ca 20:30 och inte f-n har supporten fått fart på sina apparater. Uruselt!

Besvärsläget
Trött, ganska stel. Men pigg i huvudet. Skulle gärna vilja gå ut och promenera i den vackra solen. Men jag måste spara mig till äventyret att hämta bilen, på verkstaden. Och så ska jag ju jympa i kväll. Det gäller att spara på resurserna. Går ut och ställer mig på balkongen och dricker kaffe!

Bilen
Och bilmekanikern ringde inte som han sa. Funkar ingen logistik idag? Så då blir bilen färdig i morgon då? Någon gång? Och dyrt blir det säkert.

Motion
Jag har i alla fall fått röra på mig. Ingen bil så då blev det cykeln till kvällens jympa. Det var trevligt. Det mesta kändes bra. Visst, jag är ingen studsboll eller smidig och definitivt inte akrobatisk. Precis tvärtom. Men som helhet var det bra. I mitt nya liv. I mitt nya positiva liv, ingår inte att haka upp sig och bli besviken på detaljer. Klarar jag 16 av 20 övningar utan större problem så är ju det jättebra!

Cyklade sedan till livsmedelsaffären och handlade. Hade med mig min cykelväskor. De hänger jag på en kundvagn. Och så är det sådan där s.k. självskanning i butiken. Man ’blippar’ (skannar varornas streckkod med en streckkodsläsare). Därefter packar man ner alla varorna direkt i sina väskor. Och hoppas på att man inte ska åka på en s.k. avstämning. Det innebär att man måste plocka upp allt man packat och sedan packa ned det igen.

När det hela är färdighandlat kör jag kundvagnen ut till cykeln och lyfter väskorna den kortaste vägen från kundvagnen till cykeln. Ursmidigt.

Andra Bloggar om: , , , ,

Filosofisk Fredag

Publicerat av
Svara

Teknik
Det är inte utan att jag måste erkänna en viss irritation. De som driftar min nya blogg: blogg.ngn4u.com verkar inte vara några höjdartekniker. Det är ju O. & K Webotel in Sweden: ww.okwebhotel.se som köpt upp Proinet HB.

Och när man talar med supporten så skyller de på att Proinet HB hade lösningar som de inte 'gillade'. Och av vilken anledning rättade de inte till det då. Och av vilken anledning upprättade de inte rutiner inför ett eventuell hack. Vilket nu då har skett. Någon har snott 'alla ' kunders lösenord till sin respektive administratörskonto.

Det betyder att dessa lösenord hade klantarna tydligen sparade i klartext. Jösses! Det är 2008 nu! Vi har levt med virus, trojaner och hacker mm skit under internets hela existens!

Det här är dåligt! Riktigt dåligt! Och det finns inga ursäkter.

Besvärsläget
Känns riktigt bra. I alla fall inte något som är sämre. Det gillar vi. Försöker bena upp mitt 'nya' liv. Det är många trådar som ska fungera. Och det får inte vara stressigt eller irriterande.

Jag lär mig och utvecklas inom följande (det betyder att jag vet om teorin, intellektuellt men att leva efter det, praktiken, är en helt annan sak):
Kost: Jag vet nu att är kroppen utsatt för besvärspåverkan. Jag väljer ordet 'besvärspåverkan' av den anledningen att det innefattar mer än värk, smärta och ont eftersom de oftast är ett sista resultat av besvären, faktiskt.
När kroppen är ansatt så är HELA kroppen involverad. Inklusive vår förmåga att ta hand om det vi stoppar i munnen. Vanligtvis kallar vi det för 'katarr'. Egentligen är det inte viktigt vad vi kallar det. Det är viktigare att vi tar till oss vetskapen att mag- och tarmslemhinnan, ja hela matsmältningsproceduren, blir MER känslig när vi är ansatta av besvär. I mitt fall resulterar det i en förbannad tarmslemhinna.

Och det har gett som effekt att jag inte tål, det mesta. Så det intressanta blir då vad jag tål (det är också ett sätt att infoga positivt tänkande även här).
Jag tål: Det mesta som inte är processat, t.ex. all s.k. råkost. Vitt kött som fisk och fågel går bra och då gärna långkokt på svag värme. Då får man med mineraler, vitaminer och proteiner som annars lätt blir sönderkokta vid för hastig upphettning. Samma kan man tänka med fett. Snabbt upphettat fett blir också 'onyttigt'.

Problemet med att äta nyttig och magsnäll mat är att du oftast inte har en susning om vad det egentligen är vad du köper för något. KRAV-märkningen är väl ganska OK. Men av vilken anledning måste alla produkter transporteras långa vägar för att få märkningen? Verkar inte så 'KRAV'-mässigt, tycker jag.

Min meny, för närvarande är till 80% magsnäll. Det gäller att hålla andelen av processade kolhydrater (rent socker, snabba kolhydrater) på ett minimum. 'Bra' fett ska man hålla sig till och det innebär att de ska vara så 'naturliga' som möjligt. Kallpressat alltså, om man ska ha tilläggsfett. Annars räcker det med det fett som finns i livsmedlen. Så lite fiberberikat det bara går. Inga mjölkprodukter som innehåller hög halt av mjölksocker. Spannmålsprodukter som innehåller Gluten är också sådant som jag ska hålla mig ifrån. Jag är inte glutenintolerant och jag är inte överkänslig för s.k. laktos. Normalt sett. Utan det är nu när mag-tarmslemhinnan är förbannad som det gäller att hålla den här dieten.

Dessutom är det bra att tänka så här när man tar läkemedel som gör sitt för att öka på tarmens irritation. Med det tänket så ser då min meny ut enligt följande:
Morgon: En tallrik med Havrefras (nyckelhålsmärkt) & lite mellanmjölk (detta mål är det som jag ser som mest 'syndigt', men jag har valt att behålla det.

En bild på hur en tallrik kan se ut.

Lunch: Sallad; Salladskål, Gurka, Tomat, Paprika (gärna den röda långsmala), Champinjoner (färska eller konserv), Majs (Konserv), FetaOst, Svarta Oliver (kärnade), någon Bönsort (Helst sådana som en gör i ordning själv, men oftast blir det en konserv). Och sedan blir det något av; räkor (frysta skalade och i panikstunder konserverade), Kycklingkött, Tonfisk t.ex.
Det hela toppas med nästan en dl olivolja (kallpressad).

Middag/Kvällsmat: Gröt gjord på bovetekross med mosad banan och risdryck till.

Sedan syndar jag också med alldeles för mycket kaffe med mjölk. Enda trösten där är att jag använder snabbkaffe, frystorkat. Det innehåller mindre s.k. garvsyra och är därmed snällare mot magen.

Ni som läser detta och tänker efter lite ser ju att jag skulle kunna nå ännu längre i råvarutänkandet om jag skippade konserverna t.ex. Och så kan det ju göras en hel del åt frukosten.

Att jag sedan 'syndar' med godis och smörgåsar emellanåt är ett annat psykologiskt dilemma. Där funderar jag på att använda antingen självsuggestion eller affirmation.

Motion: Det gäller att röra sig på 'rätt' sätt också. När det gäller promenader försöker jag numer gå med mer kropp. Jag tränar på att få med höfterna i gåendet. Det blir skonsammare för kroppen. Cykla är bra om jag sitter rakt upp och trampar. Till det har jag en specialbyggd cykel. Och så en till två gånger per vecka någon form av skonsam jympa. För min del blir det Friskis&Svettis. Vill gärna simma också men eftersom mina mesta problem (värk) sitter i armarna så är jag inte så väldigt 'på'.

Psykiskt: Här finns det mesta jobbet. Har man som jag levt med mer eller mindre kroniskt spända muskler och värk sedan 2001 så koster det i energi. Och stress är det som gnager mest. Har man i grunden ett smärtpåslag heller spänningspåslag i musklerna så är jag givetvis mycket känsligare för stress än normalt. Jag brukar säga att jag har obefintliga marginaler. Och det stora jobbet är att på något sätt, mitt upp i, allt elände, skaffa sig de där marginalerna.

Jag har för mig själv delat upp det där arbetet i tre delar; Dåtid. Nutid och Framtid. Och till dessa försöker jag koppla enkla tankemodeller.

Dåtid: Här gäller det att förlåta, till sig själv, oförrätter, upplevelser, händelser och känslor.
Nutid: I alla avseenden, leva 'Här och Nu' med alla sinnen.
Framtid: Är egentligen ett 'Nutidsproblem'. Målet är att undantagslöst ha positiva framtidsbilder

Socialt: Vårdas bäst i nuet, Friskis&Svettis ger många bra sociala möten. Att stanna upp och verkligen möta människor ingår i social träning. Att lyssna – på någon annan. Många lyssnar bara på sig själva.
Arbete lägger jag in under socialt. Möjligtvis ska det ha en egen rubrik. Men det beslutet får vila så länge. Jobb har så enormt stor betydelse för mig så jag måste faktiskt minska ned på dess viktighet, för mig, så jag psykiskt överlever.
Bloggandet skulle nog också ha en egen rubrik. Den fyller så många funktioner, för mig. Här kan jag skriva av mig. Jag kan delge de tankar jag har. Jag kan också förmedla upplevelser och den kunskap jag har. Jag får väldigt mycket igen. Speciellt om vi inkluderar e-post. Jag har massor med kommunikation via e-post. Det är ett underbart givande och tagande.

PsykoSomatiskt: Jag väljer faktiskt det något värdeladdade ordet när jag kommer till den viktiga avspänningen. Avspänningen är viktig mental träning men också en kroppslig betingning. Det gäller att få kroppen att lättare och lättare nå ett så avspänt tillstånd att psyket kan manipuleras.

Holism: Måste få med det också. Helhetssynen är jätteviktig för mig. Samhällets uppdelning av en individ är en mycket besvärande omständighet. Ofta ställer denna uppdelning till det så att människor får lida i onödan. Detta bara för att det ska vara olika kostnadsställen?

Och till råga på allt så framhärdare varje 'del' att de har tabbe på helheten. Tänk efter?

Den ende som sitter inne med hela helheten är Du.

Jösses! Ja idag blev det mycket text.

Andra Bloggar om: , , , , , , , , ,

Solig Onsdag

Publicerat av
Svara

Besvärsläget
Antingen inbillar jag mig eller så är det så att när du fasar ut ett läkemedel som Saroten så får du samma bieffekter som när du fasade in det.

Torrare slemhinnor, lite lätt huvudvärk. Lite ökat värkpåslag. Om det är så. Så måste jag vänta till den 10 mars 2008 innan jag kan säga vilken effekt Saroten hade, på mig. Eller?

Under perioden vecka 3 till vecka 6 har jag stått på 50 mg till natten. Först i vecka 5 och 6 kände jag att det ’landade’ och någon egentlig positiv effekt eller skillnad från vecka 1 kan jag inte märka. Och vecka 2 var infasningsvecka.

Vecka 7 blir nu alltså utfasningsvecka. Om jag tänker rätt så är jag fullt ’avgiftad’ först i vecka 10. Så jag får vänta till dess innan jag uttalar mig. Om Saroten. I den här kroppen.

Promenad
Bilen har lämnats till verkstad. Den ska genomgå en renovering. Eller reparation kanske det ska kallas. Ett hål i vänster bak fjädersadel(?) ska fixas. Rostiga bromsrör bytas och ett litet hål i avgassystemet ska åtgärdas. Misstänker att hålet i avgassystemet åtgärdas genom att byta hela bakre systemet.

Annat var det på ’min tid’. Då fixade man med en slags pasta som stelnade av värmen och tätade skitbra. Kostade 50 SEK.

Hur kommer promenaden in i det här? Jo jag valde att promenera tillbaka till hemmet. Synd bara att jag gjorde det så sent på eftermiddagen. Fick bara lite sol på mig.

Promenerandet numer gör jag väldigt kontrollerat. Jag försöker ju använda hela kroppen när jag går. I mitt fall innebär det att jag har involverat höfterna i gåendet. Och det funkar. Slappar jag det minsta och tappar koncentrationen på höftrörelserna så kommer värk och hugg samt mystiska känselsensationer bums!
Då gäller det att sträcka upp sig, hitta balansen och gå med höfterna igen.

Som morot hade jag en mäng godis som jag köpte i en bensinstation och som jag smockade i mig när jag kom hem. Jättegott! Sedan blev jag trött – som på beställning (av sockret) – fick vila lite. Och nu sitter jag här och knappar.

Andra bloggar om: , , ,

(Katt)Tisdag

Publicerat av
6

Besvärsläget
Idag vibrerade hela högerarmen? Så jag får revidera föregående påstående om att det var i bröstmuskulaturen. Annars lunkar livet på, om än lite skakigt.

Förvirringsläget
Glömde ringa till Spine Center? Så då får det bli i morgon onsdag då.
[Tillägg (glömde det?)]: När kl närmade sig 13:00 så började jag undra vart tusan hustrun tagit vägen med bilen? Jag såg ju att hennes busskort låg på byrån i hallen. Och jag hade ett svagt minne om att hon skulle till tandläkaren.
Det var då det började gnaga något men jag kom inte på vad. Jag hade i alla fall missat bussen så det var bara att klä sig för cykeltur, till stresshanteringen, lätt stressad.
På väg ut möter jag hustrun. Jag var omedvetet återhållsamt irriterad (undrar hur det ser ut?) och förklarade mina tankegångar om bil, buss och cykel. Då upplyser hustrun mig om att hon ju berättat för mig att hon skulle till tandläkaren, sedan fika med en kompis åka hem för ett kort besök och hämta katten och sedan åka och hämta modern och deras katt och sedan till veterinären. Och därmed var bilen upptagen hela dagen och vi hade kommit överns om att jag då skulle ta bussen.
Givetvis stämde allt det där. Det var bara det att jag glömt att skriva in det i min analoga och/eller digitala almanacka och då ’finns det inte’, i min värld. I sin överväldigande snällhet körde hustrun sin lite lätt förvirrade make till stresshanteringsutbildningen – så jag slapp stressa dit :me:

Stresshanteringsutbildning
Det var ju stresshanteringsutbildning idag. Kursledarna är ihärdiga. De envisas med att min utopi inte är ”rätt”. Jag tror jag börjar fatta vad de menar – synd bara att de inte kan säga det?
Jag tror att de menar följande; När jag tänker mig min utopi så ska den inte baseras på att jag i nuet har begränsningar, utan jag ska låssas som om jag inga besvär har alls och så fantisera utifrån det.
Jag är nog, egentligen väldigt dålig på fantasier, jag tror jag är en sådan som liksom lever ut knäppheten direkt. Och de flesta (rumsrena) fantasierna lever jag ut, efter bästa förmåga. Och jag bär inte på några drömmar som är ouppnåeliga. Till vad nytta skulle det vara? Däremot bär jag på en naiv tro om att jag faktiskt kan bli bra, en gång till. Den tanken vill jag inte ge upp.
En dröm har jag, det ska erkännas och det är att bli oförskämt rik och kunna göra allt det där ’braiga’ för andra människor som de inte skulle kunna få annars.
Och jag fortsätter att imponeras av deras didaktik (lärsituation i nuet, rummet). Vi börjar med ca 15-20 min avspänning i ett lugnt fint rum. Sedan går vi till ett mindre rum, utan ventilation. Där finns ca 10 stolar, med relativt mjuk sittdyna, faktiskt, för att vara av den stapelbara plasttypen med stålrörsben. Jag väljer alltid att ta med mig en sådan där ’sittkil’ i hårdskumgummi. Där får vi sedan sitta, i 2 timmar och 40 minuter. Nej, nu ljuger jag, idag fick vi faktiskt en paus på 10 minuter. Men, då skulle vi, under den pausen, sätta oss i grupper om två och två och diskutera och berätta om våra utopier. Vi blev tre i våran grupp. Den ena fattade inte vad det handlade om för hon var inte med på föregående gången och den andra hade inte kommit på mer än ca 15 ord. Men vi (jag) ’tvingade’ den ’oförstående’ att fritt tänka sig vad hon helst skulle vilja göra. Hon blev en fågel – jättetjusigt!
Skit i det! Det blev ju liksom ingen paus av det där.
Och vi fick faktiskt en paus till; Vi fick ställa oss upp och trampa. Då införde jag en s.k. ’gladövning’, som jag anammat från F&S-ledare Gunilla i Vänersborg. Upp med bägge händerna i luften och klappa dig sedan på låren och se dig omkring – då blir du glad. Det tyckte alla var skitkul och så lyckades jag förlänga vår 10-sekunderspaus till 20 sek.
Sedan skulle vi då ’redovisa’ varandras utopier. Jag lyssnade intensivt för att få en bättre förståelse av vad en utopi kan tänkas vara för något så jag studerade berättarna och våra handledare. 6 av 8 berättade om en helt vanlig dag som de fick göra vad de ville av. 2 hade en utopi om platser utomlands, mycket verkliga och tydliga. Den enda som avvek var ’vår flygare’. Och så blev jag då den sista personen som skulle få min utopi återberättad av gruppens tredje person, hon med 15 ord. Jag tycker att hon gjorde det bra och det lät precis som de där andra 6, med ’vanliga’ dagar, där de kunde göra som de ville. Men när jag tittade på handledarna och deras uttryck, russinliknande, så förstod jag att det nog likt förbaskat var fel.
Och dessutom säger den en av dem: ”Nisse, nu får du inte bli arg, men du måste tänka dig att det finns en nivå ovanför, i din utopi. Utgå inte från att du har besvär.” Bra att få återkoppling (feedback, för er som är fast i svengelskan och inte fattar vad ’återkoppling’ betyder), men vofför ska jag vara den enda som får negativ kritik. Alla de andra fick bara positiva kommentarer. Det är inte lätt att vara ödmjuk i dylika situationer. Men jag kommer att ge igen på utvärderingen. Så det så!

Veterinärbesök
Vårat kattkräk, Linus, av modell RagDoll. Nu tre år. Ståtlig och fin men dock kastrerad. Han fick idag sin återkommande vaccination mot en massa mystiska kattsjukdomar (som jag aldrig sett på en katt? Eller hört talas om någon?). Hustrun skötte det där. Och i sin outgrundliga snällhet engagerades min moder i detta med deras katt, Maja, av rasen Perser (tror jag?), en sådan där stackare som har nosen inåt i ansiktet i stället för utåt. De har ofta andningsproblem och ögonbesvär. Och så måste de ha speciella skålar etc. Nog om det.
De blev vaccinerade. Hustrun kom sedan med det intressanta förslaget att katterna skulle få bekanta sig med varandra. Med baktanke om eventuell ömsesidig passning.
Kan egentligen inte säga om det gick bra eller dåligt. Maja låg som fastvuxen i sin transporlåda, om vi bortser från ett äventyr om ca en meter till en kattsandlåda för att uträtta behov. Vår Linus som var på hemmaplan for med huvudet fram och tillbaka och vädrade något som normalt inte brukar vara där. Och till slut hittade han henne. Försiktigt kikar han nyfiket in i Majas transporlåda, sedan hörs ett fräsande, två fräsande och så då ett morrande som får transportlådan att skaka. Då bestämmer sig Linus för att reträtt är ett intelligent alternativ. Han rusar ut i vardagsrummet och sätter sig och stirrar med störa ögon in mot hallen och dörren in till badrummet där den där hemska kattdamen sitter och låter hellömsk. Han gör efter ett tag några försiktiga kik, från köket. Samma ljudliga ovälkomna respons. I det läget verkar det som att han egentligen skiter i den där lömska saken. Så jag bestämmer mig för att detta första försök får vara nog. Vår katt kanske också behöver gå på ’sin’ toalett. Så jag stängde Majas transportlåda och ställde upp henne på en bänk i hallen.

Och nu är det kvällen! Tänk vad tiden går – när det händer något.

Andra bloggar om: , , ,