Kategoriarkiv: Politik

Mina tyckanden och tänkanden om politik.

Märklig Torsdag

Publicerat av
2

Märklig dag. Fixade lite med en ny idé jag har om hur en ’grej’ kan hanteras här på bloggen. Ren sysselsättningsterapi. Sannolikheten att det blir något färdigt är minimal. Men processen i arbetet stimulerar mig. Är inte så ’värkfixerad’ idag.

Socialstyrelsen
Ringde en Byrådirektör på Socialstyrelsen som ville prata med mig? Dennes telefon var tydligen knas så jag ska bli uppringd i morgon förmiddag.

Det handlar om en text jag skickade till dem som bottnar i min systers självmord och tid inom den öppna psykiatrivården i Trollhättan. Ja hanteringen av det hela.

Den utredning (Lex Maria) som gjordes och som jag läst är tydligen en uppmaning, riktad mot just NU-sjukvårdens psykiatri i allmänhet och öppenvårdens tillkortakommande i synnerhet. Så uppfattade jag inte skriften först, men efter det korta samtalet med Byrådirektören har jag förstått att det kanske är så. Undrar om tjänstepersonerna inom psykiatriledningen har fattat det också?

Jag undrar ju nu givetvis. Hur många sådana här ’skarpa’ uppmaningar har de fått från Socialstyrelsen?
Med tanke på vissa höga tjänstepersoners agerande så ställer jag mig tveksam till om det verkligen har fattat allvaret?
Men inte tycker jag att texten är så ’skarp’?

Här återger jag den del av utredningen som ska utgöra denna ’uppmaning’:

Bedömning
Socialstyrelsen kan konstatera att den utredning, som föregått den aktuella anmälan och som redogjorts för till Socialstyrelsen är i enlighet med givna föreskrifter och tillräcklig för att ligga till grund för Socialstyrelsens bedömning av händelsen.Enligt 2 kap. 5§ lagen (1 998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område bär den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv ansvar för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.För att ytterligare öka kunskapen om självmordsnära patienter och patienter med missbruk/beroendeproblematik hänvisar Socialstyrelsen till följande kunskapskällor,

Vård av självmordsnära patienter — en kunskapsöversikt, Socialstyrelsen rapport, Självmord 2006 anmälda enligt Lex Maria, förslag till nationellt program för suicidprevention och Nationella riktlinjer för missbruks/beroendevård. Dessa rapporter finns att hämta och beställa på Socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se

Vidare hänvisas till Självmordspreventiva strategier och åtgärdsförslag, en kunskapssammanställning gjord för Socialstyrelsen, av NASP. Denna rapport finns att hämta på vidstående hemsida http:/fki.se/suicide

Enligt Socialstyrelsens kunskapsöversikt, Vård av självmordsnära patienter, framgår bland annat följande,

att förutsäga självmord är en vansklig uppgift, men ett strukturerat och omsorgsfullt tillvägagångssätt kan göra prediktionen säkrare.

Såsom Socialstyrelsen framfört i tidigare ärenden kan olika skattningar vara till hjälp för att öka precisionen vid bedömningen av självmordsrisk. Det kan även vara ett stöd för att skapa en mer konsekvent riskbedömning av patienter med självmordsrisk och för att kunna följa patientens tillstånd. Speciellt vid upprepade bedömningar och av olika personer.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, framgår att olika områden skall omfattas. Enligt 4 kapitlet 1 § skall ledningssystemet säkerställa att det finns rutiner så att

patient och närstående informeras och görs delaktiga, om det inte finns hinder mot detta enligt sekretesslagen (1980:100) eller lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att verksamhetschefen utarbetar rutiner i enlighet med ovan.

Frånsett ovanstående påpekanden är det Socialstyrelsens bedömning att patienten fått en god och omsorgsfull vård, trots den tragiska utgången.

Socialstyrelsen finner inte skäl att kritisera verksamheten eller någon bland hälso- och sjukvårdspersonalen med anledning av den anmälda händelsen.

Beslut
Socialstyrelsen kommer inte att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av anmälan.

Beslutet kommer att registreras i Socialstyrelsens RiskDataBas.
Socialstyrelsen registrerar dessutom uppgifter från anmälningar enligt Lex Maria angående självmord. Syftet med registreringen är att Socialstyrelsen skall sammanställa och analysera uppgifterna. Slutsatser från materialet skall därefter kunna användas i förebyggande syfte inom hälso- och sjukvården.

Du som anmälningsansvarig påminns om skyldigheten, i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005 :28) om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria, att informera närstående om Socialstyrelsens beslut. Därutöver förutsätter Socialstyrelsen att berörd personal informeras om Socialstyrelsens beslut.
etc ….

Tycker det där är ganska ‘lamt’. Men jag noterar nu följande citat: ”Såsom Socialstyrelsen framfört i tidigare ärenden”. Ska man tolka det där som att de skickat information tidigare som inte hörsammats? Och: ”Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att verksamhetschefen utarbetar rutiner i enlighet med ovan”. Vad väntar de på?
Efter morgondagens (fredag förmiddag) telefonsamtal kommer jag att lägga det här bakom mig.

Kuratorbesök
Ska bara nämna att jag varit hos kuratorn idag och fått vädrat ut en del om ovanstående och om stresshanteringsutbildning. Den är inte berömd för sin pedagogiska ansatts om man så säger. Vi, kuratorn och jag, ska grotta ned oss mer i hur man kan påverka sin tankar i en mer konstruktiv riktning. Jag tycker det här är spännande och utvecklande.

Jympainsats
Höll jag på att missa idag? Hjärnkontoret hade fått för sig att det var 18:00 som gällde. Det var det inte. Jag skulle ju vara där 16:30 och jympan börjar 17:00. Efter lite förnuftigt planerande och antistresstänk var jag där och på gott humör klockan precis innan 17:00.

Framtidsplanering
Hustrun och jag diskuterade vilken strategi som ska tas till inför det än så länge hypotetiska besöket till Spine Center i Göteborg. Det gäller att förbereda sig så det inte blir pannkaka av det hela.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Värk-Tisdag

Publicerat av
4

Psykiatrin
Det blir nog en följetong det här och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig?
I dagens morgonblaska (ttela) fanns ytterligare en insändare som lyfte fram öppenpsykiatrins tillkortakommande:

Gör ett studiebesök i verkligheten!
Lars Helldin och Sten Axelsson tycker att Ulla Andersson generaliserar och uppmanar henne till studiebesök på psykkliniken. Vågat. Kanske är Ulla nära anhörig, någon som samarbetar med psykkliniken och väl insatt personal på kliniken eller rent av talar av egen erfarenhet. Då vet man att öppenvården är underbemannad och den personal som är engagerad är nästan utsliten och uppgiven, och resten måttligt kunniga, engagerade i sitt värv.
NU-sjukvårdens toppstyrda chefspolicy är ju att aldrig rapportera något negativt till överordnad chef, och därmed går de styrande miste om insyn i praktisk verklighet och skapar sig en egen verklighet.
Bättre än att Ulla gör studiebesök på psykkliniken, vore att Helldin och Axelsson gjorde ett studiebesök i verkligheten.
VÄLKÄNDA FÖRHÅLLANDEN

Har för egen del kompletterat med en insändare som mer är en uppmaning. Vi får se om den kommer in.

Dygnsrytm
Så länge jag kommer ihåg har jag haft en väldigt märklig dygnsrytm. Jag är både kvälls- och morgonmänniska. Läste en artikel där det gjorts upptäckter om att vi i våra gener, i cellerna, har en slags dygnsrytmklocka. Och de där ’klockorna’ är inte alltid synkade med det verkliga dygnet. Som ju styrs av jordens rotation kring sin egen axel (dygnet) och i förhållande till sin cirkelbana runt solen (året). Individers dygn kan alltså skilja sig ca +/- 2 timmar (eller om det var +/- 1 timma?). Skit i det! Det är inte det som är det viktiga. Det är att det inte stämmer med det ’fastställda’ dygnet om ca 24 timmar. Det vet ju säkert alla att dygnet inte är exakt 24 timmar. Det är av den anledningen vi har skottår emellanåt. Då när februaris antal dagar variera, ni vet.
Då undrar jag ju vilken klocka jag har? De morgontröttas inre klocka lär vara inställd på 25 eller t.o.m. 26 timmar. Och de morgonpiggas (men kvällströtta) inre klocka är inställd på 23 timmar.
Så? Vilken inre klockrytm har jag om jag är både kvälls- och morgonpigg?

Apoteksbesök (underrubrik: Gnäll)
Och därpå en jympainsats.
Jag har ju känt mig utomordentligt pigg de senaste dagarna. T.o.m. så att jag känt att det kan ha skett ett bromsande av en negativ utveckling och t.o.m. en förbättring. Det har varit jätteskönt.
Det var en pigg Nisse som åkte till jympan, i måndags, och tog vägen via Apoteket. Även om det nu var bra så var det inte utan mediciner. Sitter där och väntar på min tur. Då känner jag hur någon jävel driver in en stor jävla nål mitt i tummen, strax under nageln. Jag rycket till något väldigt och blängde faktiskt ilsket nedåt för att se vad som hade drivits in i min tumme. Där fanns ju givetvis ingen och alla runtomkring var ju givetvis väldigt oskyldiga.
Där satt jag sedan och ryckte till emellanåt och masserade min tumme som nu också hade börjat signalera brännskada dessutom! Jag kände hur utmattningen kom smygande.
Nu var det dags för antistressövningarna att visa vad de gett för resultat. Jag började koncentrera mig på andningen och lät antagligen som om jag hade värkar och var nära att föda.
Lätt svettig om pannan tar jag mig fram till Apoteksdisken och får uträttat mitt ärende. I bilen får jag sedan sitta en stund och försöka varva ned ytterligare och liksom försöka tänka bort värken. Givetvis hade jag ingen extramedicin med mig (förutom den jag tog ut) men den var inte av den sorten så den hade hjälpt då.
Jag körde mot jympan. Bestämde mig för att lugna ned mig ytterligare, Parkerade bilen och tog en promenad i Vänersborgs centrum och bara gick omkring och tittade på vad som fanns i lite olika affärer.
Det blev lite bättre. Kom till jympan och gjorde i ordning för mitt ideella värv som s.k. Värd i Friskis&Svettis. Jag hade med mig en liten lätt, hopfällbar s.k. fältstol (en trebenare). Den satt jag på och hälsade alla glada motionärer välkomna.
Själva jympan gick faktiskt bra, det brukar det göra. Det är efteråt det kommer. Och jag får erkänna att jag under avspänningen nog tog ut en del elände i förskott. Fick sitta i omklädningsrummet en bra stund för att samla kraft till att få på mig kläderna och orka ta mig ut till bilen. Sedan fick jag sitta en stund i bilen och samla krafter där så en inte skulle utgöra en stor trafikfara, utan bara en liten (helt normalt alltså).
Givetvis funderar jag ju på i sådana här situationer vad f-n jag håller på med. Är det inte lika bra att stanna hemma? Nej! Dessa sociala otvungna möten är guld värt och jag har fortfarande övertygelsen att rör jag på mig och jobbar med rörligheten så har jag gott av det i det långa loppet.
Fast jag ska nog börja fundera på om jag inte ska ta bussen i stället för att köra bil.

Bloggutveckling
Nu har jag infört ytterligare en livsnödvändighet här på bloggen. Om någon (eller flera) skriver en kommentar så kan man numer kommentera kommentaren inom kommentaren. Lät ju lite invecklat men enkelt är det. :me:
Visst, jag hade ju önskat att man kunde svara i fler undernivåer än i bara en nivå. Men de alternativen var så rackarns krångliga att anpassa. Denna s.k. plugin (insticksprogram) krävde nästan ingen anpassning alls. Enda abret är att den som gjort denna s.k. plugin är Kines. Så på hemsidan för denna plugin är det kinesiska som gäller. I mitt fall begränsar det möjligheten att få support om nu något skulle krångla. Men hitintills har jag bra kläm på hur programmeraren tänkt (himla tur att själva koden inte är på kinesiska) så jag kan göra egna justeringar om det krävs. Jag behöver ju ’bara’ ha kläm på HTML, XHTML, PHP och JavaScript.

Stresshanteringsutbildningen
Idag fick jag lära mig, att önska sig ett fungerande liv, så som det var en gång, inte räknas som en utopi? En utopi ska bygga helt på icke verkliga fantasier och önskningar. Tänk det visste inte jag. Jo, jag vet ju att utopi betyder ouppnåeligt, total fantasi, icke verklighet etc. Men om nu min önskan, om att kunna leva ett ’normalt’ liv, inte är en utopi så måste det betyda att det inte räknas som en utopi att få ett fungerande liv.
Ja jösses.
Jag tror nog mer på att flytta fram positionerna och anpassa sig efter omständigheterna. Verkligen leva ’här och nu’. I mitt fall. En del finns det nog att hämta i positiva mål och förebilder samt visualisering och affirmationer. Jag får plocka russinen ur kakan.
Min utopi, som inte blev ’godkänd’? Här är den:
Eller, först, här är hur uppgiften ’övningen’ / instruktionerna var formulerade:

”ÖVNING

Söka – Finna
sin vilja och sin önskningar

* Utopin – inga hinder finns, allt är möjligt
– Önska som om allt vore möjligt. Tänk dig att inga hinder finns!
– Själva besvären som hindrar finns inte längre eller har mist sin betydelse!
– Låt dig inte hejdas av vad som är möjligt eller omöjligt. Fundera som om det inte fanns något hinder!
– Har du någon önskedröm? Det du vill går att genomföra, föreställer du dig!
– JAG SKULLE ÖNSKA ATT…

* Hur kan en önskedag utifrån utopin se ut?
– Beskriv en dag, en drömdag, då du kan göra det du helst vill!
– Beskriv så tydligt att jag kan se det framför mig! Beskriv in i minsta detalj!”

Så såg uppgiften ut och vi fick 10 minuter. Och jag skrev då:
”Vakna utan värk och ingen tinnitus. Klä mig utan besvär. Äta frukost utan att tänka på hur jag måste sitta. Och frukosten ska stå färdig på bordet och vara som en hotellfrukost.
Sedan cyklar jag till jobbet. Alla är glada och berömmande. Alla uttrycker att de är nöjda med sin och min insats.
På hemvägen stannar jag och badar. Torkar i solen. Hemma är goda vänner på spontant besök och vi pratar och har trevligt. Och jag har ork att vara med hela tiden. Jag är den som lägger mig sist och jag mår jättebra och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden.”
Så skrev jag, efter att ha tolkat uppgiften. Men det var tydligen fel. Jag skulle inte ha beskrivit en ’verklig’ dag, som en utopi. Men jag vill nog vidhålla, att just nu, är denna, min önskedag, en utopi.

Och jag har fortfarande en jävligt irriterande värk i hela högersidan från ögat ned till foten och med ’punkter’ där det är värre. Nu börjar meducinerna verka – känns det som.

(psyk)Måndag

Publicerat av
2

Börjar där jag slutade igår. Med att få kontakt med den där relativt högt uppsatta psykiatripersonen som ringde min mor med anledning av insändare som hon skrivit och då undertecknat med sitt namn. (Jag låter ’Bloggen’ vila ett tag h*n är upptagen med annat :me: )

Moderns insändare (ttela torsdag 31 jan 2008):

Inget har hänt inom psykvården sedan 60-talet
Svar till Lars Helldin, verksamhetschef psykiatriska kliniken, och Sten Axelsson, sjukhusdirektör NU-sjukvården (debattartikel 26 januari):
När det gäller Ulla Anderssons ledare den 21 januari delar jag hennes uppfattning helt ut.
Äntligen någon som i media vågar ta upp detta tydligen känsliga och anonyma ämne som psykiatrin utgör.
Har själv som anhörig haft kontakt med “psykiatrivården” i ett femtiotal år. Ingenting har hänt där sedan de antidepressiva läkemedlen kom på sextiotalet, man skickar hem patienter med remsor med medicin som man själv kan manipulera med — antingen inte ta dem alls eller ta alla på en gång.
Ingen kontakt tas med anhöriga, varken under eller efter den så kallade vården, inga vårdplaneringar, patienten skickas hem till i många fall en tom lägenhet och ska klara sig själv, missar tider till besök i “vården” och får halvsnorkiga brev, att passas inte tiderna i fortsättningen, så minsann.
VIVAN NORDLUNDH
ANHÖRIG

I anknytning till denna insändare fanns även denna:

Var finns läkarna I öppenvården?
Håller faktiskt med TTELA:s ledarskribent att öppenvården ej fungerar så bra. Den personalen som arbetar där är mycket kunnig och välutbildad, men var finns läkarna? Det är det stora problemet – läkarbristen.
Ett annat stort problem är att kommunerna ej tar sitt ansvar när patienter inom psykvården är färdigbehandlade och ska åter till hemkommunerna.
När dessa saker är ordnade tror vi säkert att det går att bygga upp en bra vård även för vännerna inom psykiatrin.
MARGARETA PALMSTRÖM
DENNIS OLSSON
IFS (INTRESSEFÖRENINGEN FÖR SCHIZOFRENI OCH ANDRA PSYKISKA SJUKDOMAR)

Undrar om Margareta och Dennis också fått telefonsamtal?

Hade jag fått ett telefonsamtal om jag signerat min insändare med mitt namn, istället för med: ”Väl Insatt”?

Jag misstänker att denna psykiatritjänsteperson inte kommer att besvara min enkla e-Postfråga:
”Hörde av min mor att du telefonerat till henne.
Jag skulle vilja att du skrev ned, av vilken anledning du ringde det samtalet.
Vänligen”

Jag tror att jag får ett telefonsamtal.

‘Over and out’. Jag återkommer.

En rörlig Torsdag

Publicerat av
2


Sjukläget och lite politik
Bloggen: ”Hur är det med dig idag?”
Nisse: ”Känns faktiskt riktigt bra.”
Bloggen: ”Vad kan det bero på?”
Nisse: ”Tja, än har jag inte gjort något ansträngande och inte något speciellt upphetsande heller.”
Bloggen: ”Men telefonsamtalen till ’afa’ och Försäkringskassan då?”
Nisse: ”Jo det är sant. Speciellt FK kan ju vara en riktig blodtryckshöjare. Men jag var ganska säker på min sak den här gången.”
Bloggen: ”Hur menar du då?”
Nisse: ”Jag hade fått 1/2 sjukpenning i stället för hel.”
Bloggen: ”Jamen är det inte så att du har 50% Sjukersättning? Då ska du väl inte ha 100% Sjukpenning?”
Nisse: ”Givetvis har du rätt. Men FK räknar inte på det viset. Mina 50% Sjukersättning, betraktas som en ’sjukpension’ av FK. Och då ’räknar’ de inte den när jag sjukskriver mig på mina kvarvarande 50% (20 timmar av 40). De ser de 20 timmarna som ’heltid’ eller den omfattning jag får lön för, inkomst av tjänst. Och det ser de då som 100%.”
Bloggen: ”Men finns det inte en risk att det blir en massa felaktiga, för låga, utbetalningar med det systemet?”
Nisse: ”Tja, eftersom det drabbat mig och jag är ju vaksam och relativt insatt så kan jag nog tänka mig att det finns personer som faktiskt har mindre från FK än vad de har rätt till.”
Bloggen: ”Hur gick det då?”
Nisse: ”Det gick bra. Det var min handläggare för sjukpenningsdelen som hade ’tänkt lite fel’. Men de rättar till det och om några dagar ska jag ha fått de pengar som fattas och då kan jag kontakat ’afa’ och få de pengar som fattas därifrån.”
Bloggen: ”Så handläggningen på FK kan alltså falera?”
Nisse: ”Ja givetvis. Ingen är ju ofelbar. Den mänskliga faktorn finns ju med överallt. Och när det kommer nya direktiv hela tiden, från politiken, så ser jag nog att det inte är så lätt att vara FK-handläggare.”
Bloggen: ”Men det är väl skit! Inte ska du väl tåla sådant?”
Nisse: ”Det är nog precis vad jag ska göra. Jag får anpassa mig, efter de direktiv FK får och så får jag som patient/kund/försäkringstagare (eller vad man nu ska kallas?) ta ansvaret att följa upp att det blir rätt för min del.”
Bloggen: ”Men hallå! Är inte det där att mesa?”
Nisse: ”Nej så ser jag det inte. Däremot hoppas jag ju att ’folket’ röstar lite mer mänskligt i nästa val. Att de lägger sin röst på mer människovänlig politik än på en ren penningpolitik.”
Bloggen: ”Jaha? Jamen det kan ju gå fullständigt åt helsike!”
Nisse: ”Det är möjligt. Men jag tycker nog att jag bidrager på mitt lilla vis.”
Bloggen: ”Hur då?”
Nisse: ”Med den här bloggen. Jag tror det var John Lennon som uttryckte: ’Act local think global’ (möjligtvis kan det ha varit omkastat [Think global act local.]). Det var i alla fall i samband med honom som jag kom i kontakt med uttrycket första gången. ’Agera lokalt, tänk globalt.’ Det är precis det jag gör bl.a. med det är bloggandet. Jag drar mitt lilla strå till stacken. Jag gör min röst hörd. Jag publicerar mig. Om sedan andra vill ta del av det? Ja det är i så fall deras sak. Sedan kan det ju givetvis vara svårt att ’hitta’ i detta enorma s.k. cyberhav eller cyberrymd. Men som sagt, jag ger mig inte.”
Bloggen: ”Va fint, jag fällde nästan en nolla…”
Nisse: ”Så?”
Bloggen: ”Ja, jag känner mig plötsligt så delaktig. Och jag jobbar ju faktiskt, hela tiden. Även när din dator är avstäng, så jobbar ju jag.”
Nisse: ”Vilket slit. Är det jobbigt då?”
Bloggen: ”Va? Öh…, nej! Inte alls! Det egentliga jobbet görs ju av s.k. servrar med sina processorer och routrar och switchar samt en uppsjö av s.k. sökrobotar och RSS-flöden m.m.”
Nisse: ”Det låter betryggande. Jag vill ju inte att du ska bli stressad.”
Bloggen: ”Tackar för den omtanken. Det får mig att tänka på vad vi började diskutera. Att du mår kanske ovanligt bra idag och detta trots samtal med FK och ’afa’?”
Nisse: ”Jaha, ja…, jag tror att det kan ha flera orsaker. Det kan vara så att stresshanteringen faktiskt har effekt. Det kan också vara så att Saroten fungerar som en liten ’locket på’. Och så tog jag ju en dos Stesolid i går kväll.”
Bloggen: ”Och av vilken anledning tog du Stesolid?”
Nisse: ”Jag kände mig spänd i mina övre ryggmuskler och tänkte att de kan behöva lite hjälp med avslappningen.”
Bloggen: ”Så du är alltså lite drogad egentligen?”
Nisse: ”Ja så kan man se det om man vill. Men jag tror nog mer att det i så fall är efterverkningarna av ’drogandet’ som har positiv effekt.”
Bloggen: ”Och hur känns det nu (11:50)?”
Nisse: ”Återigen spänd i övre delen av ryggen, lite värk. Och en del värk i underarmarna och på handryggen, på bägge händerna.”
Bloggen: ”Kan det bero på ett lite för ihärdigt knackande på tangentbordet?”
Nisse: ”Helt klart en bidragande orsak. Nu ska jag skala potatis och sätta dem på kokning. Hustrun ringde och beställde detta…”
Bloggen: ”Bäst å göra som en blir tesagd.”

Jympan
Bloggen: ”Ytterligare en spännande rubrik.”
Nisse: ”Precis, synd att du inte kan pröva på.
Bloggen: ”Jo det skulle allt se ut det! Ja hur skulle det se ut?”
Nisse: ”Ja, fundera på det du. Dagens jympa var i alla fall kuligare än vanligt. Kan bero på att jag inte upplevde att det tog emot någonstans.”
Bloggen: ”Inte nånstans alls?”
Nisse: ”Det enda jag lade märke till var att jag var svag i en eller flera muskler på vänster sida. Framförallt vid en övning där man ska ligga på rygg, med böjda knän. Hela respektive fotsula i golvet och så ska man arbeta upp och ned med höften s.k. rump-, höftlyft. Det där sista som man kan ’trycka till’, funkar inte på vänster sida för mig. Det märks ännu tydligare i en annan liknande övning som den här: s.k. liggande höft-, rumplyft i denna får jag inte upp vänstra höften lika mycket som när man gör denna övning med högerfoten i golvet.”
Bloggen: ”Ser ju lite småjobbigt ut det där.”
Nisse: ”Just, det är inte så ansträngande, att bara röra sig sådär. Men om jag verkligen trycker på, uppåt, då blir det verkligen mycket jobbigare.”
Bloggen: ”Tänkte jag skulle fråga hur det är nu, efter jympan?”
Nisse: ”Inte så kul, inget vidare. Det tjuter i huvudet. Bränner och värker i tummen, armarna känns kraftlösa och så värker det i underarmarna. Ländryggen har en molande värk också. Väntar på att mina mediciner ska börja verka nu.”
Bloggen: ”Om du nu blir så dålig av att jympa. Ska du verkligen jympa då?”
Nisse: ”Ibland känns det tveksamt. Men min övertygelse driver mig. Och det är att skonsam rörelse är bra i det långa loppet. Även om det känns skit på kort sikt.”

Kalaslördag

Publicerat av
Svara

Först:

GRATTIS!

Till sonen som fyller år denna dag, lördagen den 26 januari 2008.

Sjukläget
Relativt OK, men de där liksom pulserande skakningarna eller vibrerandet på nätterna börjar bli jobbigt. De väcker mig och sedan är det givetvis svårt att somna om, när halva kroppen har en ’muskelpuls’ på ca 160 och hjärtat dunkar i ca 58 slag per minut :pulsgubbe:

Psykiatri
I dagens (26 jan) morgonblaska, vår ttela, var en s.k. debattartikel. Med rubriken ”Gärna nyanserad debatt om psykiatrin” (av någon märklig anledning valde blaskanredaktionen att inte publicera aktuell debattartikel på deras nättidning, så jag skannade in den och publicerar den på eget bevåg). Det är verksamhetschef Lars Helldin och Sjukhusdirektör Sten Axelsson (inom NU-sjukvården) som ondgör sig över en ledare (Ulla Andersson), med rubriken: ”Sluta skrota livsviktig vård”, i samma blaska den 21 jan. Ledaren är negativt kritisk gentemot främst den psykiatriska öppenvården och att det sista psykiatriska behandlingshemmet, Heljerödshemmet, ska läggas ned. Och denna debattartikel höjer den psykiatriska öppenvården till skyarna och menar att det baseras på forskning och är väldigt bra på alla vis och att de har ett ansvar som utförare gentemot sina beställare (politiken). De nämner inte så värst mycket att de känner ett ansvar gentemot patienterna). Och så arbetar ju den psykiatriska öppenpsykiatrin med förebyggande arbete (?).

Det där kickade igång mig. Så jag smattrade ihop en insändare enligt följande:
”Lars Helldin m.fl. Vem är det som generaliserar? Vilken okunskap är värst? Antalet självmord i regionen, vad signalerar det? Och då avses självmord inom de psykpatienter som inlett sin sjuktid på NÄL och sedan skickats hem, till öppenpsykiatrin. NÄL-sjukvårdens psykiatri präglas av en syn där den mest effektiva (och enda) hjälpen för en person med psykisk sjukdom är s.k. psykmedicin. Personer skickas hem till ensamhet, eller till förtvivlade anhöriga, med en påse mediciner och sporadiska besök av en kämpande personal inom öppenpsykiatrin, i bästa fall. Oftast får psykpatienten själv ta sig till någon öppenspsykiatrisk mottagning för att få samtala med en kontaktperson (med ibland tveksam kompetens). Förebyggande psykiatri? Då menar antagligen Helldin att de psykiskt sjuka ska fångas upp av öppenspsykiatrin och slippa NÄL-sjukvården. Det är ju bra. Men det stora problemet kvarstår, ett enormt avstånd mellan Psykiatrisk NÄL-sjukvård och Öppenvård. Det behövs mycket däremellan.
VÄL INSATT”

Och härmed är det ju avslöjat att det är jag som står bakom signaturen ”Väl Insatt”. Jag bjuder på det 🙂

Kalas
Och så har vi då haft ett litet kalas för sonen. Mor och far var också här. Hustrun har stått för en fantastisk matlagning. Jag gjorde ju mitt i går (städningen) så jag har fått vila idag.

[english]GM and the Swedish Government.[/english][swedish]GM och Regeringen.[/swedish]

Publicerat av
2

[english]I can’t understand, or I will not understand, why the Swedish Government shall give money to GM? OK, it’s for research for the environments best. But, if the car producer will produce and sell cars so must it will be up to them to fit their product to the consumers need and the best for the environment.
Between the lines you can read about this in Swedish newspapers and it says that if the Swedish Government not contribute to this GM govern research so will GM close down their car companies in Sweden.
Isn’t that blackmail?

In my mind the Swedish central Government, the Regional Governments and the local Governments have done a lot of capital investments in infrastructure to make it easy for this car companies to have their production in Sweden.

And this huge global group GM is not lack of capital.

This, my friends, is how the capital market works. Set some press on Government with lot of money in your back and you get what you want. And the politics bend and curtsey and is full of gratitude that they can be helpful in such important matter.

I say: ’F**k Off!’

Start walking and biking!

Stop by big, heavy, expensive cars with a lot of (to much) horsepower and a max speed that reach almost three times the allowed maximum speed on all roads.

If reduce the horsepower to (?) max 100 and the max speed to (?) 140 km/h, would this reduce the discharge with (?) 50% (from that type of cars).

Boycott, big, heavy, powerful and to fast cars.
[/english]
[swedish]Jag kan inte förstå, eller jag vill inte förstå, av vilken anledning den Svenska regeringen ska ge pengar till GM? OK, det är för miljöforskning. Men, om bilproducenterna vill producera bilar så måste det väl vara deras sak att anpassa dem efter kundernas behov och för miljön.
Mellan raderna i pressen kan du läsa att om regeringen inte bidrar med dessa forskningspengar så kommer GM att stänga deras bilproduktion i Sverige.
Är inte det utpressning?

Så som jag ser det har Svensk regering, regionala landsting och kommuner gjort massor och lagt en massa kapital på investering i främst infrastruktur för att göra det lätt för bilföretagen att ha deras produktion i Sverige.

Och den här enorma koncernen GM har inte brist på kapital.

Det här, mina vänner, visar hur kapitalmarknaden arbetar. Sätt press på regeringen med en massa pengar i ryggen och du får vad du vill. Och politiker bugar och niger och är fulla av tacksamhet över att de kan vara så hjälpsamma i en så viktig fråga.

Jag säger: dra åt h-e!

Börja gå och cykla!

Sluta köp stora, tunga, dyra bilar med en massa (för många) hästkrafter och en maxhastighet som når nästan 3 gånger den maximalt tillåtna hasigheten på alla vägar.

Om hästkrafterna minskades till (?) 100 och maxhastigheten till (?) 140km/h, skulle detta minska utsläppen med (?) 50% (för den typen av bilar).

Bojkotta, stora, tunga, kraftfulla och snabba bilar.[/swedish]

[english]Tired Wednesday.[/english][swedish]Trött Onsdag.[/swedish]

Publicerat av
4

[english]I believe that it is the medical stuff Saroten that make Me so tired.

The Dentist
Some days ago I lost a pice of a tooth inte below part at right. When I eat PopCorn. I do not have any pain in it. So there was no hurry. After a short discussion I decide to take a anaesthesia. I am a wery sensetive person. After a short while I was 820 SEK more poor.

The Car
Our car have som strange noise in the front. A noise we have a suspicion of that it should not be there. I think it could be something with the breaks on the left side. We also want the car repairer to check the car before the yearly motor vehicle inspection. More costs.

The Swedish Social Insurance Office
It is in the hand of the Swedish Central Government. Today I received a letter from the Swedish Social Insurance Office. Whit a message on it: ”New decision from the Swedish Central Government. The Swedish Social Insurance Office use a recalculation factor in the calculation of Your compensation (…). The Swedish Central Government have decide that lower the factor from 0,989 to 0,97 from the beginning of this year.”
In My case this mean about 390 SEK less money (before tax) per mounth.
This recalculation factor is not used on your regular salary. Your compensation (from Swedish Social Insurance Office) is based on a annual salary wich is first converted to someting called Sickness benefit Grounded Income (SGI). And this SGI is the base for Your compensation. You get (80% of SGI) multiplyed with (from now) 0,97 (recalculation factor).

Some of us in Sweden have the advantage to have a added employer insurance (afa). This mean that I allmost reach 90% of my mountly regular salary – if You have been sick for more than 90 days.

In My case it is a little bit more complicated. I have 50% disability pension and that is calculated with 64% of the SGI. In the end I reach a totally compensation of about 80% of My mountly salary.
But the Swedish Central Government want to lower this totally compensation level, even if I have a private complement insurance. So far they have been stopped by the refferal instances.[/english]
[swedish]Jag tror att det är läkemedlet Saroten som gör mig så trött.

Tandläkaren
För några dagar sedan försvann en bit av en tand, till höger nedre delen. När jag åt PopCorn. Jag har inte haft någon värk i tanden. Så det var ingen brådska. Efter en kort diskussion beslutade jag mig för att bedövas. Jag är väldigt känslig. Efter ett kort tag var jag 820 SEK fattigare.

Bilen
Vår bil ger ifrån sig något konstigt ljud i framdelen. Ett ljud som vi misstänker inte ska var där. Jag tor att det har något att göra med bromsarna, på vänster sida. Vi vill också att bilreparatören går igenom bilen inför besiktningen. Mera kostnader.

Försäkringskassan
Lyder under den Svenska regeringen. I dag fick jag ett brev från FK. I det här brevet stod bl.a.: ”Försäkringskassan använder en omräkningsfaktor vid beräkningen av din ersättning (…). Riksdagen har beslutat att faktorn sänks från 0,989 till 0.97 vid årsskiftet.”
För min del betyder det ca 390 SEK mindre per månad.
Den här omräkningsfaktorn används inte på din vanliga inkomst. Ersättningen från FK baseras på SjukpenningsGrundande Inkomst (SGI). Du får (80% av SGI) gånger (från nu) 0,97 (omräkningsfaktorn).

Några av oss i Sverige har förmånen att ha en arbetsgivarförsäkring (afa). Det betyder att jag ska vara garanterad 90% av min månadsinkomst – om du varit sjuk mer än 90 dagar.

I mitt fall är det lite mer komplicerat. Jag har 50% sjukersättning och den beräknas som 64% av SGI. I slutändan är det tänkt att jag ska vara garanterad minst 80% av min normala månadslön.
Nu vill vår Regering sänka även denna ”garantiersättning”, även om jag har en kompletterande privat försäkring. Än så länge har det blivit stoppat av remissinstanserna.[/swedish]

Hostig – Fredag

Publicerat av
5

Hosta
Sov uruselt, första delen av natten. Bättre på sista halvan. Den här hostan håller på att ta kål på mig.

Kollade upphostningarna på morgonen, gula. Det betyder var. Det i sin tur betyder, sannolikt, lunginflammation.

Ringde vårdcentralen och fick en tid kl 10:30.
Kl 12:00 kom jag därifrån med en flaska Mollipect och med ett plåster i armvecket, efter ett nålstick. De tog ett ’infektionsprov’. De hittade ingen infektionssignal i mitt blod. Så de gula upphostade slemklumparna ’var någonting annat som lufrörsslemhinnan lämtat ifrån sig’ fick jag veta. Jag är skeptisk jag. Nåväl, nu ska här drickas Mollipect till natten som kommer.

Katten
Låg och försökte njuta lite av att inte hosta, tidigt på morgonen, då hör jag hur katten spyr, givetvis. Det var ju bara att masa sig upp och ta vara på det. Mysigt uppvakande på morgonen.

Vi försöker få den där katten att hämta bollar som vi kastar. Det är nära nu. Han kommer med bollen men släpper den oftast en bit innan han kommer fram (0,5-2m) och så kommer han sedan fram och titter på handen man håller fram och så ser han sådär fundersam och undrande ut: ”Jaha och var är bollen då?”

Besvärsläget
Om vi bortser från värkande revben på höger ryggsida, enveten hosta (som stör nattsömnen) och en förkylning som vägrar släppa så får väl besvärsläget anses som gott.
Jag verkar ligga rätt i läkemedelsnivån. Det är bara när jag gör något ’ansträngande’, typ; hosta, hämta tidningen, gå till bilen, ta en promenad etc, som besvären ökar. Främst är det en kroppströtthet. Sedan spända muskler, främst i nacken och övre delen av ryggen. Och värk i armarna. Sedan har ju en enveten tinnitus också men den har jag haft så länge nu så den är jag nästan van vid? Sedan kommer värken i armarna och en slags kraftlöshet. Och så hugger det till lite var stans emellanåt. Väntar intensivt nu på att få en kallelse till IFK-kliniken i GBG och få träffa den doktor som opererade min nacke.

Politik
Måste skriva några ord om vår blivande s.k. arena, här i Vänersborg. Det är ett väldigt skriveri om den i lokalblaskan och kommunen lägger krut på radioannonser för att överyga kommuninnevånarna om deras kloka beslut. Det blir säkert bra och kommer säker att lyfta idtrotten och kanske också kommunen som helhet.
Men jag förstår inte av vilken anledning det ska betalas av skattemedel? De sporterna som ska nyttja de där lokalerna är ofta intressanta ur ett företagsperspektiv. Företagen i regionen är ofta med och sponsrar med annonser och ibland s.k. köp av spelare.
Vad är det om hindrar att själva bygget finansieras av sponsorer (företag)? Om det nu är så jävla bra och viktigt? Om det nu är en så bra och trygg investering så är det väl en guldgruva för privata investerare?
Jag begriper inte anledningen till att kommunen ska betala 150 miljoner för det där bygget. Att sedan Länsförsäkringar går in som huvudsponsor med en massa miljoner ser jag mer som ett tecken på att de tagit in alldeles för höga premier.
Sedan blir jag evigt trött på verklighetsfrånvända proffstyckare som menar att idrotten är en positiv danare av ungdomspersonligheter. Jag undrar jag. Vad har de för föredömmen bland ledarna? Var lär de sig snusa? Dricka öl?
Och så alla dessa skador. Undrar hur det skulle se ut om vi inom svensk idrott hade ett verkligt producentansvar. Alla ungdomar som skadas i idrottsutövandet får hälso- sjukvård och rehabilitering betald av aktuellt idrottsförbund så länge det behövs. Alltså t.o.m. under resten av ens liv. Inte endast så länge man är ungdom.

Jag skulle vilja veta: Hur många söndriga f.d.; bandyspelare, hockeyspelare, fotbollsspelare, innebandyspelare, handbollsspelare, gymnaster, cyklister, etc. vi har i vår region? Och vad kostar dessa vår hälso- och sjukvård?

Bloggutveckling
Har försökt fixa till ett fel här på bloggen. Det uppstår när man ska kommentera. Då visades en flagga, nedanför där man kan skriva sin kommentar. Min tanke var att flaggan för den som tänkt kommentera skulle visas. Men i stället visades flaggan för den som sist kommenterat. Nu har jag stängt av den lilla kuligheten. Jag får den inte att fungera tillfredställande. Jag fick den att fungera, en gång, då visades den Finska flaggan, för mig? Undrar om Gunveig har varit inne här och hackat?

Annandag Jul

Publicerat av
1

Idag har jag lite mer värk än vanligt. Jag försöker hålla nere på medicineringen.

Vi var till brorsdottern och grattade henne idag, 11 år. Jag kommer inte ihåg när jag var 11 år…?

Har diskuterat lite med lilla frugan…, om livet, mitt liv.

Det här med alliansens klappjakt på halta och lytta stör mig mer än vad som är nyttigt. Det gör mig orolig, ja rädd.

Försäkringskassan är ju bara en lydmyndighet som är tvungna att agera efter politikens beslut.

Får jag ett brev från FK, vet jag inte om jag ska våga öppna det. Ringer de får jag hysteriska skrattanfall…?

Jag får lova mig själv att jag inte behöver vara orolig. Jag får intala mig att jag kan koncentrera mig på att hitta rätt nivå på medicineringen. En balans mellan att skona magen/tarmen och en hyfsad besvärslindring.

Arbetslinje – bidragslinje och marknadslinje

Publicerat av
2

Har i flera artiklar och insändare noterat att alliansen med moderaterna i spetsen vill framhäva sig som en part för den s.k. arbetslinjen. Och kallar sig därmed för det nya arbetarpartiet.

Och så slänger de skit på koalitionen, med socialdemokrater i deras front, och betecknar deras främsta mål som s.k. bidragslinje.

Det här är ju givetvis en jäkla soppa och alla far med osanning.

Först vilka är det som gör folk arbetslösa?
Vilka är det som sliter ut arbetskraft?
Vilka är det som skiter i arbetsmiljö, ergonomi etc.?
Vilka är det som har vinst som främsta intresse?

Givetvis avser jag våra arbetsgivare, alla sorter. (Och ja, det finns undantag, men de är just, undantag…)

Det var inte så länge sedan arbetsgivare slängde ut folk och ställde dem på bar backe. Det var bara att dra vidare och hoppas eller emigrera eller gå under..

Sådär kunde vi ju inte ha det. Arbetarna revolterade och organiserade sig. Till slut blev de så starka så arbetsgivarna kunde inte längre göra som de ville. Via fackförbund och politik vändes en omänsklig utveckling till något mycket mer mänskligt.

Via våra s.k. solidariska skatter skulle ingen kunna ställas på bar backe. Fack fick jobba häcken av sig för att få igenom reformer som förbättrade arbetsvillkoren för arbetare. Politiken arbetade med lagar och trygghetssystem.

Och arbetsgivare och arbetare var överens – det här var faktiskt ett ganska bra system. Alla började må bättre. Konjunkturer for upp och ned men mest upp. Alla fick det bättre. Generellt sett.

Det var till och med så bra så politiken gick med på att ta en massa miljarder i skattepengar och lägga det på att ytterligare förbättra för arbetare, främst inom industrin. Företagare fick också bidrag för att etablera sig på mer glesbyggda områden i Sverige. Företag kunde söka och fick oftast pengar för att förbättra. Dessa förbättringar bestod ofta i att ta bort farliga och slitsamma arbetsuppgifter. Dessa ersattes med robotar och annan automatisering.

Bra. Men effekten blev att färre kunde göra mer…

Vad gör politiken då? Inget. Just det, de gör inget? Fullständigt obegripligt.

Här hade vi i alla fall tur, konjunkturer fortsatte öka. Teknologier spottades fram. Data kom. Tjänstesektorn blomstrade och skapade nya arbetsområden. Vi kunde också exportera tjänster och kunskap.

Sedan kom några snillen till politiker på att vi kanske skulle avreglera, bara lite (man lyssnade på liberala borgartankar) och så sattes den karusellen igång.

Sedan kom dödsstöten, vi gick med i EU. De s.k. konvergenskraven krävde bl.a. att de offentliga utgifterna inte fick överstiga 2% av bruttonationalprodukten. Skit! Nu blev det jobbigt för politiken, de EU-vänliga. Det där betydde att de offentliga verksamheterna näst intill måste halveras.

Skit i det! Vi ska med. Jobbet satte i gång. Och man kallade det att ”spara”. Alla nämnder fick allt tuffare och tuffare sparkrav. Här gällde det att lägga upp organisationer där färre kunde göra mer. För det visste alla, behovet av offentliga resurser var i ökande.

Arbetslösheten ökade. Men det var ganska OK. Ovanstående nämnda konvergenskrav innehöll också en rekommendation om att ha en arbetslöshet på ca 4% inte var så fel. Det höll inflationen och löneutvecklingar i vettig nivå.

Det där skulle ju ha fungerat om socialdemokraterna fått fortsätta föra sin liberalt borgerliga politik. Men nu gick det galet igen, av flera anledningar; mer avregleringar och så införandet av ett idiotiskt pensionssystem som innebar att man årligen ”gav” marknadens aktörer ca 60 miljarder SEK. Och så smög sig ”utbrändheten” allt närmre… Fler och fler blev långtidssjukskrivna, men det var inget alarmerande, tyckte politiken.

Nu blev det fart på marknaden. SAF, numera Svenskt Näringsliv, vädrade ekonomisk makt. Och de högg i med allt vad de hade och socialdemokraterna hade ju banat väg. Alliansen kom till och mer eller mindre intelligenta väljare, avgör själva, svalde en massa skit med hull och hår.

Om man nu lovar arbete åt alla och vet att det inte funkar statsekonomiskt. Vad gör man då? Jo givetvis är lösningen att försämra för de som inte har jobb så att de skräms till s.k. lågavlönade jobb. Lösningen blir alltså att på sikt sänka lönerna för alla eller åtminstone frysa löneutvecklingen.

Ett stort problem var ju alla människor som slitits ut, av arbete. Det där ser ju inte bra ut. Och med lägre löner kommer ju den där gruppen sannolikt att öka. Så vad göra? Jo vi hänger på socialdemokraternas uppstartade fuskjakt. Och det går ju ganska så bra, eller?

Problemet är ju att de flesta, ja nästan alla företag har den mängden arbetare de behöver och offentligen gillar sina nya slimmade organisationer och alliansen vill absolut inte ge mer resurser till offentligheten, tvärt om. Vad händer då?

Inget. Det händer inget? Förutom att man vill sälja av ett antal statligt ägda företag. Nuvarande politik kör som en struts huvudet i sanden och tror helt uppenbart att arbetsgivare inget hellre vill än att ta emot en massa sjuka, utslitna människor. I det här läget har jag två val. Antingen är politiken dumma i huvudet, på riktigt. Eller så är det så att politiken inte längre har någon reell makt över hur pengar ska fördelas i Sverige.

Jag tror på antagen nr 2. Den pengamakten ligger idag på marknaden med Svenskt Näringsliv i spetsen. Och gissa vilka som vänslas med vilka? Det har blivit så sjukt så att alla riksdagspolitiker, med få undantag, tycker att marknadslinjen är nog den som vinner i längden.

Så tänk efter nu: Är det pengar som ska bestämma hur människor ska ha det eller är det människor som ska bestämma hur pengar fördelas? Det första är marknad (kapitalism) det andra är politik.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
NGN-css och ngn.blogga.nu är uppdaterade