Börjar där jag slutade igår. Med att få kontakt med den där relativt högt uppsatta psykiatripersonen som ringde min mor med anledning av insändare som hon skrivit och då undertecknat med sitt namn. (Jag låter ’Bloggen’ vila ett tag h*n är upptagen med annat :me: )
Moderns insändare (ttela torsdag 31 jan 2008):
|
Inget har hänt inom psykvården sedan 60-talet
Svar till Lars Helldin, verksamhetschef psykiatriska kliniken, och Sten Axelsson, sjukhusdirektör NU-sjukvården (debattartikel 26 januari):
När det gäller Ulla Anderssons ledare den 21 januari delar jag hennes uppfattning helt ut.
Äntligen någon som i media vågar ta upp detta tydligen känsliga och anonyma ämne som psykiatrin utgör.
Har själv som anhörig haft kontakt med “psykiatrivården” i ett femtiotal år. Ingenting har hänt där sedan de antidepressiva läkemedlen kom på sextiotalet, man skickar hem patienter med remsor med medicin som man själv kan manipulera med — antingen inte ta dem alls eller ta alla på en gång.
Ingen kontakt tas med anhöriga, varken under eller efter den så kallade vården, inga vårdplaneringar, patienten skickas hem till i många fall en tom lägenhet och ska klara sig själv, missar tider till besök i “vården” och får halvsnorkiga brev, att passas inte tiderna i fortsättningen, så minsann.
VIVAN NORDLUNDH
ANHÖRIG
|
I anknytning till denna insändare fanns även denna:
|
Var finns läkarna I öppenvården?
Håller faktiskt med TTELA:s ledarskribent att öppenvården ej fungerar så bra. Den personalen som arbetar där är mycket kunnig och välutbildad, men var finns läkarna? Det är det stora problemet – läkarbristen.
Ett annat stort problem är att kommunerna ej tar sitt ansvar när patienter inom psykvården är färdigbehandlade och ska åter till hemkommunerna.
När dessa saker är ordnade tror vi säkert att det går att bygga upp en bra vård även för vännerna inom psykiatrin.
MARGARETA PALMSTRÖM
DENNIS OLSSON
IFS (INTRESSEFÖRENINGEN FÖR SCHIZOFRENI OCH ANDRA PSYKISKA SJUKDOMAR)
|
Undrar om Margareta och Dennis också fått telefonsamtal?
Hade jag fått ett telefonsamtal om jag signerat min insändare med mitt namn, istället för med: ”Väl Insatt”?
Jag misstänker att denna psykiatritjänsteperson inte kommer att besvara min enkla e-Postfråga:
”Hörde av min mor att du telefonerat till henne.
Jag skulle vilja att du skrev ned, av vilken anledning du ringde det samtalet.
Vänligen”
Jag tror att jag får ett telefonsamtal.
‘Over and out’. Jag återkommer.
Vi har inga positiva upplevelser heller det finns ingen dialog med hemmet, anhöriga eller andra närstående personer.
Om inte vi sökt och fått privat vårdalternativ vet jag inte idag hur det slutat för mitt barn.
Nu mår hon bra och ska själv bli en klippa för andra vilket ju känns skönt oxå ett sätt att bearbeta sina sorger på, vända dem till något positivt och vägra att bli ett offer.
Låt er inte tryckas ner vi har ju frihet i vårt land eller hur?? Ibland undrar man vart det är på väg.
Stå på dig annars gör nån annan det!
Läser dina underbara historier – men bara en om dan så de ska räcka länge – skrattade så det skallrade i huset då jag läste om getingarna och mormor och hunden.
Kram Nonna
Det här är ju heltokigt.
Nej, jag tänker inte tiga still.
Men jag vill ge psykbyråkraterna en chans att yttra sig innan jag dundrar på.
Kramar!