Sjukläget och lite politik
Bloggen: ”Hur är det med dig idag?”
Nisse: ”Känns faktiskt riktigt bra.”
Bloggen: ”Vad kan det bero på?”
Nisse: ”Tja, än har jag inte gjort något ansträngande och inte något speciellt upphetsande heller.”
Bloggen: ”Men telefonsamtalen till ’afa’ och Försäkringskassan då?”
Nisse: ”Jo det är sant. Speciellt FK kan ju vara en riktig blodtryckshöjare. Men jag var ganska säker på min sak den här gången.”
Bloggen: ”Hur menar du då?”
Nisse: ”Jag hade fått 1/2 sjukpenning i stället för hel.”
Bloggen: ”Jamen är det inte så att du har 50% Sjukersättning? Då ska du väl inte ha 100% Sjukpenning?”
Nisse: ”Givetvis har du rätt. Men FK räknar inte på det viset. Mina 50% Sjukersättning, betraktas som en ’sjukpension’ av FK. Och då ’räknar’ de inte den när jag sjukskriver mig på mina kvarvarande 50% (20 timmar av 40). De ser de 20 timmarna som ’heltid’ eller den omfattning jag får lön för, inkomst av tjänst. Och det ser de då som 100%.”
Bloggen: ”Men finns det inte en risk att det blir en massa felaktiga, för låga, utbetalningar med det systemet?”
Nisse: ”Tja, eftersom det drabbat mig och jag är ju vaksam och relativt insatt så kan jag nog tänka mig att det finns personer som faktiskt har mindre från FK än vad de har rätt till.”
Bloggen: ”Hur gick det då?”
Nisse: ”Det gick bra. Det var min handläggare för sjukpenningsdelen som hade ’tänkt lite fel’. Men de rättar till det och om några dagar ska jag ha fått de pengar som fattas och då kan jag kontakat ’afa’ och få de pengar som fattas därifrån.”
Bloggen: ”Så handläggningen på FK kan alltså falera?”
Nisse: ”Ja givetvis. Ingen är ju ofelbar. Den mänskliga faktorn finns ju med överallt. Och när det kommer nya direktiv hela tiden, från politiken, så ser jag nog att det inte är så lätt att vara FK-handläggare.”
Bloggen: ”Men det är väl skit! Inte ska du väl tåla sådant?”
Nisse: ”Det är nog precis vad jag ska göra. Jag får anpassa mig, efter de direktiv FK får och så får jag som patient/kund/försäkringstagare (eller vad man nu ska kallas?) ta ansvaret att följa upp att det blir rätt för min del.”
Bloggen: ”Men hallå! Är inte det där att mesa?”
Nisse: ”Nej så ser jag det inte. Däremot hoppas jag ju att ’folket’ röstar lite mer mänskligt i nästa val. Att de lägger sin röst på mer människovänlig politik än på en ren penningpolitik.”
Bloggen: ”Jaha? Jamen det kan ju gå fullständigt åt helsike!”
Nisse: ”Det är möjligt. Men jag tycker nog att jag bidrager på mitt lilla vis.”
Bloggen: ”Hur då?”
Nisse: ”Med den här bloggen. Jag tror det var John Lennon som uttryckte: ’Act local think global’ (möjligtvis kan det ha varit omkastat [Think global act local.]). Det var i alla fall i samband med honom som jag kom i kontakt med uttrycket första gången. ’Agera lokalt, tänk globalt.’ Det är precis det jag gör bl.a. med det är bloggandet. Jag drar mitt lilla strå till stacken. Jag gör min röst hörd. Jag publicerar mig. Om sedan andra vill ta del av det? Ja det är i så fall deras sak. Sedan kan det ju givetvis vara svårt att ’hitta’ i detta enorma s.k. cyberhav eller cyberrymd. Men som sagt, jag ger mig inte.”
Bloggen: ”Va fint, jag fällde nästan en nolla…”
Nisse: ”Så?”
Bloggen: ”Ja, jag känner mig plötsligt så delaktig. Och jag jobbar ju faktiskt, hela tiden. Även när din dator är avstäng, så jobbar ju jag.”
Nisse: ”Vilket slit. Är det jobbigt då?”
Bloggen: ”Va? Öh…, nej! Inte alls! Det egentliga jobbet görs ju av s.k. servrar med sina processorer och routrar och switchar samt en uppsjö av s.k. sökrobotar och RSS-flöden m.m.”
Nisse: ”Det låter betryggande. Jag vill ju inte att du ska bli stressad.”
Bloggen: ”Tackar för den omtanken. Det får mig att tänka på vad vi började diskutera. Att du mår kanske ovanligt bra idag och detta trots samtal med FK och ’afa’?”
Nisse: ”Jaha, ja…, jag tror att det kan ha flera orsaker. Det kan vara så att stresshanteringen faktiskt har effekt. Det kan också vara så att Saroten fungerar som en liten ’locket på’. Och så tog jag ju en dos Stesolid i går kväll.”
Bloggen: ”Och av vilken anledning tog du Stesolid?”
Nisse: ”Jag kände mig spänd i mina övre ryggmuskler och tänkte att de kan behöva lite hjälp med avslappningen.”
Bloggen: ”Så du är alltså lite drogad egentligen?”
Nisse: ”Ja så kan man se det om man vill. Men jag tror nog mer att det i så fall är efterverkningarna av ’drogandet’ som har positiv effekt.”
Bloggen: ”Och hur känns det nu (11:50)?”
Nisse: ”Återigen spänd i övre delen av ryggen, lite värk. Och en del värk i underarmarna och på handryggen, på bägge händerna.”
Bloggen: ”Kan det bero på ett lite för ihärdigt knackande på tangentbordet?”
Nisse: ”Helt klart en bidragande orsak. Nu ska jag skala potatis och sätta dem på kokning. Hustrun ringde och beställde detta…”
Bloggen: ”Bäst å göra som en blir tesagd.”

Jympan
Bloggen: ”Ytterligare en spännande rubrik.”
Nisse: ”Precis, synd att du inte kan pröva på.
Bloggen: ”Jo det skulle allt se ut det! Ja hur skulle det se ut?”
Nisse: ”Ja, fundera på det du. Dagens jympa var i alla fall kuligare än vanligt. Kan bero på att jag inte upplevde att det tog emot någonstans.”
Bloggen: ”Inte nånstans alls?”
Nisse: ”Det enda jag lade märke till var att jag var svag i en eller flera muskler på vänster sida. Framförallt vid en övning där man ska ligga på rygg, med böjda knän. Hela respektive fotsula i golvet och så ska man arbeta upp och ned med höften . Det där sista som man kan ’trycka till’, funkar inte på vänster sida för mig. Det märks ännu tydligare i en annan liknande övning som den här: i denna får jag inte upp vänstra höften lika mycket som när man gör denna övning med högerfoten i golvet.”
Bloggen: ”Ser ju lite småjobbigt ut det där.”
Nisse: ”Just, det är inte så ansträngande, att bara röra sig sådär. Men om jag verkligen trycker på, uppåt, då blir det verkligen mycket jobbigare.”
Bloggen: ”Tänkte jag skulle fråga hur det är nu, efter jympan?”
Nisse: ”Inte så kul, inget vidare. Det tjuter i huvudet. Bränner och värker i tummen, armarna känns kraftlösa och så värker det i underarmarna. Ländryggen har en molande värk också. Väntar på att mina mediciner ska börja verka nu.”
Bloggen: ”Om du nu blir så dålig av att jympa. Ska du verkligen jympa då?”
Nisse: ”Ibland känns det tveksamt. Men min övertygelse driver mig. Och det är att skonsam rörelse är bra i det långa loppet. Även om det känns skit på kort sikt.”