Kategoriarkiv: Hälsa

Fredag

Publicerat av
2

Jobba förmiddagen (fick ihop det hela ca 4 minuter i 12).

Bussen hem.

Promenera hunden.

Irriterar mig lite över att SAAB/GM vill ha en massa skattepengar – varför då?

Lika irriterad över att unga småföretagare vill ha kommunala bidrag, mera skattepengar – varför då?

God mat som hustrun gjort iordning.

Vilade (sov) 30 minuter.

Rastade hunden igen.

Hustrun kom hem. Vi åker till badet (vattenpalatset). Kostar 65 SEK!

Badar bastu, simmar 500 meter, pratar med badvaktmästare Marie, bubblar i 4 minuter, badar bastu. Sedvanlig tvagning.

Handlar lite. Vi köper en pizza. Hem. Tar ett par öl (till pizzan). Diskuterar livets allvar och petitesser. Och nu strax ska vi titta på TV.

Nämnde jag att det numer inte går att köpa föreningsfrimärken där man vanligtvis brukar köpa frimärken. Det är inte tillåtet? De säljs bara på postens företagskontor?

Torsdag

Publicerat av
Svara

Har upptäckt att jag sköter, nästan, ett 100% jobb inom ramen för mina 50%.

Vi ska stuva om lite så att jag avlastas. Men det går inte fort. Till april får jag hålla… ut…

Annars är det kul. Känns himla skönt att vara ”back in business” igen. Men jag blir fortfarande (irriterande) lätt trött. Måste vila minst en timma per dag – för att det ska funka.

Nu ska jag svara på ett mejl från ännu en person som valsat runt i vårdapparaten med liknande besvär som jag haft.

Söndag

Publicerat av
6

STORA snöflingor faller ned mot marken från ovan.

Från ovan – då kommer jag att tänka på pyramider och heriarkier.

Pyramider – då kommer jag att tänka på låten Keops Pyramid från albumet Vem Kan Man Lita På? av hoola bandoola band.

Mikael Wiehe fyllde 60 och det gavs en kul födelsedagskonsert. Mer eller mindre kända (ur mitt perspektiv) artister framförde hans låtar.

Medan jag satt och tittade kom jag på mig med att tänka: ”Jag måste lyssna igenom hoola bandoolas album, igen. Det var längesedan.” Och så tänkte jag: ”Ingenting har egentligen förändrats – så värst – texterna är fortfarande aktuella.” En del texter är mer aktuella nu än när det skrevs.

Sitter med samlingsboxen: ”Ingenting förändras av sig själv” framför mig. Och jag läser texten till låten Keops Pyramid:
”Jag är en av dom, som slavar på Kung
Keops
pyramid
Det är vi, som jobbar nere invid foten.
Vi sliter och vi svettas,
för att inte tappa tid
Och det är synd om dom,
som inte fyller kvoten.
Har man en gång kommit hit,
blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här,
så slutar man i gropen.
Men om kungen sägs,
att han är son av solen.

Bakom femton dubbla regler,
bakom femton
dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns
ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan
verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Men när natten blir lång,
brukar vi sjunga en sång,
som dom, som styr oss,
kan höra i vinden!
om ett folk, som levde en gång,
som ville bygga ett torn,
som skulle räcka ända upp till himlen.
Men ju högre man kom,
ju mer skiljde sej dom,
som bodde där uppe ifrån dom andra.
Och till sist blev tornet så högt,
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra.
Och då rasade tornet samman.

Så det verkar som om det
i varje tid och i alla
sorters folk,
finns några som vill skapa pyramider,
där dom själva sitter överst
och har makten
i sin hand,
medan dom som lever nedanför dom lyder.
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat,
ska pyramiderna till sist bli deras grav.”
Källa: MNWBOX 1 1996

En text där sensmoralen är i allra högsta grad är aktuell. Kanske är texten i sig odödligt skriven? I så fall är människans förändringsbenägenhet olyckligt låg, i alla fall inom ett av de viktigaste områdena: medmänsklighet.

Go Kväll!

Publicerat av
Svara

Har precis avslutat ett telefonsamtal från en orolig mamma. Hennes 36-årige son har tydligen liknande problem med nacken som jag hade. Fast hans liv låter något jävligare än mitt. Hoppas sannerligen det ordnar sig.

Vi har varit på kalas idag,
GRATTIS!
Sofia.

Jag har snickrat lite, även idag. Det går inte fort, 40 centimeter golvlist blev dagens magra resultat.

Fredag

Publicerat av
3

Dagen började med att sitta och knappa på telefonen och till slut komma fram till doktorn på vårdcentralen, efter 30 minuter.

Därefter långpromenad med hunden. Underbart väder. Hög kall luft. Frusen mark. Solen skiner. Högt vattenstånd(?).

Allt som i en promenadsaga, tills…

…hunden brukar leta upp en grankotte som ska kastas – så även denna dag.

Vi kastade grankotte.

Hunden kommer fram och ska lämna kotten, eftersom hon är lite kortare än vad jag är så måste hon sträcka upp huvudet för att hon ska kunna lämna av kotten i min framsträckta hand.

Just då blev det något konstigt, kotten hoppade väl snett eller så. Den gled i alla fall liksom ned lite i halsen, på hunden.

Hon försökte få upp den men eftersom den hade sina fjäll vända liksom utåt så gjorde rörelserna bara att kotten åkte längre och längre ned i hennes hals.

Och där stod jag och såg en hund sätta en stor grankotte i halsen. Jag var ett tag övertygad om att här står jag och ser på medan min hund dör.

Hon kämpade och liksom ulkade och höll på och så tvärt blev det bara som vanligt.

Hon tittade på marken och så tittade hon på mig. Hennes ögon frågade ”Såg du vart kotten tog vägen?”. Sådär lite anklagande också – ”Har du tagit den?”.

Och sedan var hon som helt vanligt.

Lite marigt kändes det att lämna henne och åka till jobbet.

Efter en del om och men (hemma hos mor och far) så kunde jag till slut komma hem. Nu hade jag nästan förberett mig på en död hund eller åtminstone en hund i någon form av svårigheter (man målar ju upp det värsta).

En helt vanlig glad hund möter mig i dörren. Fint tänker jag – då kommer nog kotten ut den vanliga vägen – efter ett tag.

En snabb rastning – hustrun och jag skulle träffas för After Work på Swania i Trollhättan.

Fixade lite mat åt hunden och katterna. Klär på mig, tittar ned på hallmattan och ser något korvliknande i dunklet där på mattan – ser ut som en kattskit (ja det har hänt att det hamnat på mattan – hur? – får vi aldrig veta.).
Det märkliga är min nästa reaktion – jag tar upp den med handen (och då har jag precis innan tänkt att det är en kattskit?). Jag inser snabbt att det är en kotte. I de något förvirrade tankarna funderar jag kort på – ”Hur kom den ut?”. Jag luktar på den – den luktade inte skit – alltså har den inte kommit ut bakvägen. Givetvis inser jag att det finns inte en chans att det skulle kunna gå så fort. Men ändå…

1. Fakta – hunden har kräkts upp kotten.
2. Kotten har på grund av det blöta maginnehållet, dragit ihop sig och blivit helt slät.

Ja jag är då helnöjd…

Torsdag

Publicerat av
Svara

Sliter mitt hår med inventering, reinvesteringar & investeringar på jobbet.

Var hemma hos Mor&Far och plockade bort det trådlösa nätverket. Eftersom det inte fungerade klockrent så menar jag att av vilken anledning ska man då ha den krångelfaktorn – bort med den.

Det blir kabel i stället. Var på Överby och lämnade tillbaka det trådlösa och köpte en 10m kabel plus en nätverksadapter (som kopplar ihop två nätverkskablar). Den kabeln som var med i paketet från ComHem räcker inte riktigt.

När jag kom hem i dag och satte på datorn (kl. 17:15) upptäckte jag att jag var dåligt synkad.

Jag skulle ha varit på Friskis&Svettis kansli och öppnat för kortförsäljning (kl. 16:45). Ringde och som tur var svarade det. Det var folk där. Snabbt iväg.

Kortförsäljningen hade inte kommit igång så det var gôtt att sitta och tjôta lite.

Roade mig lite senare med att konstatera att den s.k. funkisdatorn är kass, död, fungerar ej.

Meddelade Verksamhetsledaren & Kassören att de får köpa en ny.

Nu är jag i alla fall hemma igen. Läste i Resedagboken om vad sonen och hans kompisar hade att berätta om i södra Thailand. Låter härligt, är grymt avundsjuk.

Dags och äta lite sen kvällsmat och sedan slappa framför TV:n.

Till morgonen ska jag ringa min vårdcentralsdoktor (informera om läget) och sedan ska jag hämta ut en skrivarserver åt F&S VBG. Därefter till jobbet. Tänkte mig vara där ca 11:00 (efter att jag rastat hunden).

Onsdag

Publicerat av
3

Jag har blivit befriad från att göra ett nytt BAS-jympapass. Det är bra. Jag var liksom tvungen att prioritera.

Ibland tar livet en vändning som man inte kan påverka. Det kan vara en utveckling inuti ens kropp och det kan vara utanför kroppen.

Jag har blivit ställd inför bägge.

Jag får krypa till korset och erkänna, främst för mig själv, jag är inte så bra som jag vill vara. Jag orkar inte vara så bra som jag vill.

Det verkar som om min kropp vill fortsätta att jävlas. Det kan vara så att jag har börjat få besvär från en nivå i nacken som inte opererades. Fast det är bara en gissning. ”Worst case”, så att säga.

Det utanför är mer av existentiell art. Det är en annan persons existens – vem kan jag inte gå in på.

Jag har också mer eller mindre bestämt mig för att ta det lugnare på jobbet och jobba kvar längre på 50% än vad jag planerat.

Psykiatri

Publicerat av
1

Kan någon initierad (gärna politiker) förklara för mig av vilken anledning svensk psykiatri är så stockkonservativ?

Svensk psykiatri (ja i alla fall den i Västsverige. NU-sjukvården, NÄL och öppenspsykiatrin i Trollhättan) verkar ha som grundidé om att en person som mår psykiskt dåligt ger man mediciner och sedan skickar man hem personen (som då lever i liksom en glasbubbla) och hoppas på det bästa och funkar det inte så prövar man med annan medicinering. Sådär håller de på tills någon undrar av vilken anledning personen har så mycket mediciner och då börjar de ta bort dessa vilket får till följd att den nu medicinberoende person blir abstinent (vanligt kemiskt fysiologiskt fenomen som kroppen reagerar med när man tar bort något som kroppen vant sig med) – och då begriper de inte vad som egentligen händer? Varför är personen så orolig? Jösses!

Jag vill nog påstå att jag har ganska så bra på fötterna vad avser psykiatri och psykiatriska behandlingsmetoder, jag har verkat som lärare i psykiatri under åren 1982-1989. Så när jag påstår att om en läkare ger en psykisk sjuk person läkemedel som är tänkta att dämpa de psykiska besvären så ska det samtidigt ske en till början ganska intensiv samtalsbehandling och täta kontroller.

Det där är vetenskapligt verifierat. Vid forskning har man visat att det är det som har effekt.
Endast läkemedel har i ytterst sällsynta tillstånd positiv effekt som enda behandlingsmetod (svårare psykisa tillstånd t.ex. schizofreni, mano-depressiv psykos. Fast relativt täta personkontakter kan inte uteslutas.).

Endast samtalbehandling/kontakt har endast positiv effekt vid lindriga former av psykiska besvär (De flesta neuroser och fobier samt oro). Och när vi kan prata om kroniska psykiska sjukdomar som inte kräver medicinsk behandling.

Läkemedel i kombination med samtal/tät kontakt är det som har bredast, och mest effektiv effekt, på både lång och kort sikt.

Så, varför i h-e arbetar inte psykiatrin så då?

Det handlar inte (endast) om resursbrist. Jag vill påstå att det (också) handlar om ren och skär okunskap, prestige och konservatism. Det är de medicinskt-biologiskt inriktade psykiatridoktorerna som bestämmer.

Det är den konservatismen som dödar folk – tänk på det.