Fredag

Dagen började med att sitta och knappa på telefonen och till slut komma fram till doktorn på vårdcentralen, efter 30 minuter.

Därefter långpromenad med hunden. Underbart väder. Hög kall luft. Frusen mark. Solen skiner. Högt vattenstånd(?).

Allt som i en promenadsaga, tills…

…hunden brukar leta upp en grankotte som ska kastas – så även denna dag.

Vi kastade grankotte.

Hunden kommer fram och ska lämna kotten, eftersom hon är lite kortare än vad jag är så måste hon sträcka upp huvudet för att hon ska kunna lämna av kotten i min framsträckta hand.

Just då blev det något konstigt, kotten hoppade väl snett eller så. Den gled i alla fall liksom ned lite i halsen, på hunden.

Hon försökte få upp den men eftersom den hade sina fjäll vända liksom utåt så gjorde rörelserna bara att kotten åkte längre och längre ned i hennes hals.

Och där stod jag och såg en hund sätta en stor grankotte i halsen. Jag var ett tag övertygad om att här står jag och ser på medan min hund dör.

Hon kämpade och liksom ulkade och höll på och så tvärt blev det bara som vanligt.

Hon tittade på marken och så tittade hon på mig. Hennes ögon frågade ”Såg du vart kotten tog vägen?”. Sådär lite anklagande också – ”Har du tagit den?”.

Och sedan var hon som helt vanligt.

Lite marigt kändes det att lämna henne och åka till jobbet.

Efter en del om och men (hemma hos mor och far) så kunde jag till slut komma hem. Nu hade jag nästan förberett mig på en död hund eller åtminstone en hund i någon form av svårigheter (man målar ju upp det värsta).

En helt vanlig glad hund möter mig i dörren. Fint tänker jag – då kommer nog kotten ut den vanliga vägen – efter ett tag.

En snabb rastning – hustrun och jag skulle träffas för After Work på Swania i Trollhättan.

Fixade lite mat åt hunden och katterna. Klär på mig, tittar ned på hallmattan och ser något korvliknande i dunklet där på mattan – ser ut som en kattskit (ja det har hänt att det hamnat på mattan – hur? – får vi aldrig veta.).
Det märkliga är min nästa reaktion – jag tar upp den med handen (och då har jag precis innan tänkt att det är en kattskit?). Jag inser snabbt att det är en kotte. I de något förvirrade tankarna funderar jag kort på – ”Hur kom den ut?”. Jag luktar på den – den luktade inte skit – alltså har den inte kommit ut bakvägen. Givetvis inser jag att det finns inte en chans att det skulle kunna gå så fort. Men ändå…

1. Fakta – hunden har kräkts upp kotten.
2. Kotten har på grund av det blöta maginnehållet, dragit ihop sig och blivit helt slät.

Ja jag är då helnöjd…

3 svar på ”Fredag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *