Ni inser med lite fantasi resten, eller?

Min tur. Lämnar fram mitt ID-kort och får frågan om vad jag ska ha (det är ju en lista…).
”Brufen” svarar jag.
”Det kan du inte få, det har kommit billigare alternativ; Ibuprofen och Ipren. Ska du ha Brufen kostar det 13 SEK extra.” hör jag människan bakom disken säga till mig.
”Jamen, jag har ju frikort och jag tror inte min mage klarar något byte. Det har inte funkat förut. Jag har blivit blåst på ersättningsmediciner förr. Å ni tar ju inte något tillbaka.” försöker jag.
”Nu är reglerna så här, ska du ha något eller inte?” får jag då höra.
”Ja då ska jag ha Brufen.” säger jag (13 SEK är ju inte så blodigt).
”Det har vi inte inne, vill du att jag ska beställa det?” Ni fattar….

Det slutade med att jag fick personalen till att ringa ett annat Apotek där de hade en (1) förpackning kvar. Den skulle bli undanställd i mitt namn.

Nästa Apotek: Jag fick min Brufen men bara en burk så det kostade mig 6,5 SEK. Jag frågade personalen om jag säger till min doktor att ’på’ receptet skriva att det inte ’får’ ersättas, går det då bra?
Ja, blev svaret. Då kunde jag inte låta bli att uttrycka: ”Och vad kostar ett läkarbesök i förhållande till det som tjänas in på preparatbyte?”
Givetvis fick jag inget svar mer än att de antagligen ansåg att ett smidigare system vore mer värdefullt. Blickar kan tala.

Så jag knallade in till min vårdcentral och skrev en lapp om receptförnyelse till min doktor (det blir billigare, för vården, på så vis). På den skrev jag upp de preparat jag inte ville ha utbytta. Sedan lade jag till att jag även ville att de preparaten också skulle vara vid behov.

Då slipper man nämligen det där trilskandet med Apotekets datasystem som räknar ut hur länge en förpackning ska räcka om maximal förskriven dos tas. Man kan alltså inte ta ut sina läkemedel, i alla fall om du har frikort, några dagar innan, när man ändå har ett ärende in till staden.

Tiden får utvisa om det blir smidigare eller om det är krångligare än vad jag fått för mig :me:

T Alvedon^[2] 1g, 500mg x3
T Paraflex^[3] 250mg, 125mg x3 + 250mg till natten
T Saroten^[4] 25mg, 2st till natten
T Stesolid^[5] 5mg, vid behov. Här tar jag ca 10mg 2-3 ggr per vecka.
T Bifiform balance^[6], 1st på morgonen^[7].
100ml ProBio Cultura^[8] (Hallon & Blåbärssmak), som efterrätt till lunchen^[9].
ca 150ml ProViva fruktdryck^[10] (nypon), som mellanmål
ca 150ml Dofilus naturell Cultura^[11] till middagen eller som fristående kvällsmål.
Emellanåt slinker det ned lite a-fil^[12] också.

Stesolid är ett bensodiazepin med kort halveringstid. Används främst som insomningsmedel och för att ’lösa’ kramper. Tar man det regelbundet (dagligen) utvecklas s.k. tolerans, vilket innebär att kroppen behöver mer och mer för att uppnå effekt. Den är också starkt beroendeframkallande, vid daglig användning. Toleransutvecklingen tillsammans med de beroendeframkallande egenskaperna ska detta läkemedel sättas ut med försiktighet och bör kompletteras med s.k. avgiftningsmedicinering (här måste jag hänvisa till modern medicinsk kunskap då mina erfarenheter från avgiftsbehandling av Bensodiazepiner kommer från 1982).

Det blir lite tokigt när media t.ex. redovisar att en rattfull person tagits av polisen med 3 promille alkohol i blodet. För en ’sund’ normalkonsument (dricker mindre än en gång per vecka) skulle den blodalkoholhalten vara dödande eller åtminstone skapa djup medvetslöshet.

Men för den personen som står där framför en med 3,0 promille blodalkohol är det inte så värst illa (förutom för kroppens alla organ). Den personen har druckit stora mängder alkohol under en längre tid. Det är en alkoholist. Jag har, i min gärning som psykiatrisjuksköterska på en akutpsykiatrisk mottagning en gång (1989, kanske?) råkat ut för en patient (alkoholist) med en blodalkoholhalt om 6 promille.

Det provsvar jag fick tillbaka från lab, var överstruket med ett kryss samt följande text skriven rakt över: ”Vi uppskattar inte den här sortens skämt, att ni skickar blodprov från en sedan flera timmar död person.” Det var en s.k. SMAC. De flesta värden var inte mätbara. Flera var markerade med ett streck långt ovanför maxvärden. Det enda som var relativt mätbart var blodalkoholen.

Jag ropade till mig patienten (P), denne satt och såg på TV. P kom och stod där stadigt och tittade på mig med rödsprängda ögon. Såg nykter ut, kanske lite trött. Jag sa:
”Vet du om att du är död?” frågade jag P.
P höjer ögonbrynen lite och ser förvånad ut.
Jag visar då P lappen med provsvaren.
Kommentaren blev, av P: ”Jasså det, ja en gång tidigare har jag haft 6,2 promille. Det blir väl så med tanke på hur jag dricker.”.
Jag ville givetvis veta hur den här P dricker och fick då veta att P köper hem ett 30-tal 75:or. Ställer dem på ett soffbord. Sätter sig i soffan. Har en kudde på ena sidan och ett täcke på andra. Sedan sätter P igång med att dricka tills P somnar.

När P vaknar igen uträttar P eventuella behov går sedan tillbaka till soffan och fortsätter att dricka tills P somnar.
Så håller det på tills P har slut på sprit. Då tar sig P till bolaget och köper 30 nya flaskor och kör igång igen. ”Och så håller jag på tills jag hamnar på något psyk.”, avslutar P sin berättelse. (delirium: ett alkoholförgiftningstillstånd där personen bl.a. upplever hela raddan av sjukliga psykiska fenomen; hallucinationer, illusioner, paranoid, ångest, ect.)

Jag ville ju givetvis veta syftet med att dricka på just det viset och får då till svar: ”Jag vill egentligen dö men jag är för feg så då försöker jag supa ihjäl mig.”

Jag frågar då P om P funderat på att P kanske innerst inne inte vill dö eftersom P nu överlever, gång på gång och dessutom är P i utmärkt fysik vältränad.

”Ja, det är viktigt att hålla sig i trim.” svara då P.

”Om du nu, som du säger, vill dö, av vilken anledning är det då viktigt att hålla sig i trim?” ville jag veta.

P såg lite fundersam ut, sa inget och gick. P är en person som inte har problem med pengar. Näst intill ekonomiskt oberoende. Hade då ett mycket högavlönat arbete.

Under flera år efter detta har jag ofta träffat P, på ’stan’, nykter och strålande glad kommer P fram och trycker min hand och var gång sa P ”Du var den bäste skötaren jag träffat!”. De senaste åren hejar vi, vinkar eller nickar bara mot varandra.