Uppstarten

Vad förväntar jag mig att det ska hända på den här bloggen?

Min tanke är att det ska bli dels en slags informationutbytesplats för just Cervikal Spinal Stenos. Sedan vill jag också att vi här ska kunna dryfta allt som har med det att göra.

Jag hoppas också här få berätta om andras både lyckade och misslyckade sjukhistorier. Vi försöker varva både roligt och tråkigt. Här intill har jag satt in några rubriker om just Cervikal Spinal Stenos. De innehåller utdrag ur mitt samlade vetande och gör inte anspråk på att vara medicinskt korrekt.

Frågor och svar är ju också ett intressant område. Har ni funderingar kring det är med Nackbesvär, Hälso- och sjukvård, Försäkringskassan etc. jamen kläm till med en fråga då.

Go Kväll!

Har precis avslutat ett telefonsamtal från en orolig mamma. Hennes 36-årige son har tydligen liknande problem med nacken som jag hade. Fast hans liv låter något jävligare än mitt. Hoppas sannerligen det ordnar sig.

Vi har varit på kalas idag,
GRATTIS!
Sofia.

Jag har snickrat lite, även idag. Det går inte fort, 40 centimeter golvlist blev dagens magra resultat.

Onsdag

Jag har blivit befriad från att göra ett nytt BAS-jympapass. Det är bra. Jag var liksom tvungen att prioritera.

Ibland tar livet en vändning som man inte kan påverka. Det kan vara en utveckling inuti ens kropp och det kan vara utanför kroppen.

Jag har blivit ställd inför bägge.

Jag får krypa till korset och erkänna, främst för mig själv, jag är inte så bra som jag vill vara. Jag orkar inte vara så bra som jag vill.

Det verkar som om min kropp vill fortsätta att jävlas. Det kan vara så att jag har börjat få besvär från en nivå i nacken som inte opererades. Fast det är bara en gissning. ”Worst case”, så att säga.

Det utanför är mer av existentiell art. Det är en annan persons existens – vem kan jag inte gå in på.

Jag har också mer eller mindre bestämt mig för att ta det lugnare på jobbet och jobba kvar längre på 50% än vad jag planerat.

Hälsa

Magen
Känner mig som en förbannad gnällspik. Var till Bergagården på Hunneberg och inmundigade en delikat ekologisk buffé med bl.a. en sallad på hel spelt eller dinkel (gammalt ursprungsvete). Nu tror jag inte att det beror på spelten men i dag är magen inget vidare. (j-a skit!)
Ringde min vårdcentralsdoktor. Hade inga synliga tecken (blodproverna) på någon födoämnesallergi). Så det lutar mot en irriterad tolvfingertarm. Undvik; mjölk, socker (kolhydrater) & fibrer. Kaffe inte är någon höjdare heller (har jag inte druckit på 10 dagar).

Nacken
Känns riktigt bra. Har fortfarande problem med väsande/tjutande i huvudet, värk i underarmarna, känselbortfall i hö tumme och värk i hö överarm. Men det är inte så besvärande. Lite småvärk i ryggmuskulaturen.
Ska diskutera min utveckling med sjukgymnasten på onsdag.

Hälsa

GBG
Var ju till GBG i går på ”slutbesiktning”. Jag blev godkänd.
Nu återstår den medicinska rehabiliteringen i form av sjukgymnastik samt arbetsrehabilitering. Jag låter sjukgymnast och distriktsläkare råda mig hur jag nu ska gå vidare.

Magen
Krånglar utav helsike. Nu har jag värk. Känns som om det är något som ”fräter” – inifrån? Kommer ca 30-60 minuter efter det att jag ätit.

Jag får sätta mig på ”skonkost”.

Funderar på att ”ställa in” sjukgymnastiken i eftermiddag. Känner mig väldigt svag.

Läget

Är hyfsat. Känner fortfarande av ”pärsen” efter torsdagens statistinsats. Nackspärrsliknande värk i nackmuskler på vänster sida. ”Svider” lite under vänsterfoten, yttersidan. Samt lite ”pirr” i höger stortån. Dessutom lite mer värk i högerarmen än vanligt och mer känselbortfall i höger tumme samt ökande ”tjut” i huvudet.

Den ökande intensiteten i sjukgymnastiken kan ha en viss betydelse också.

Modern
Fick i dag reda på att mor blev illa behandlad på lasarettet när hon skulle få ett s.k. ”stift” utdraget i underarmen.
Först så kände och klämde doktorn efter för att hitta var änden på stiftet var. Och detta gjorde ont, på mor, hon har ju haft problem med vävnadsirritation.
Sedan trodde sig doktorn ha hittat stiftändan och ritade en cirkel på armen och lokalbedövade. Och gick sedan.
Och mor väntade och väntade och väntade…

Efter en väldigt lång stund får mor höra att doktorn gått? Nåja efter 10 minuter har tydligen personalen fått tag på doktorn och denne dyker upp. Mor är då orolig för att bedövningen släppt, hon tycker att det känns så.
Inte då, menar doktorn, det sitter i flera timmar.

Inte f-n var det bedövat. Mor genomled en liten operation i underarmen utan bedövning och dessutom hittar inte doktorn stiftändan? Mors redan höga blodtryck rusar i höjden – detta oroar doktorn?

Nu ska hon få åka dit en gång till. Då ska de göra en ”genomlysning”, först. (?!?) [Man tar en stark lampa och håller den nära armen och så tittar men från andra sidan]

Av vilken anledning gjordes inte detta vid första tillfället?
Och av vilken anledning tittar inte doktorn på röntgenplåtarna som bara är några veckor gamla för att se hur stiftet ligger?

Och som kaka på moset menade personalen att mor inte var berättigad till sjukresa.

Mor ångrade att hon inte åkte därifrån, som hon tänkte, när hon fick sitta där å vänta så länge. Nu får hon ju ändå åka dit en gång till.

Hälsoläget

Är gott eller acceptabelt. Trött. Sjukgymnastiken tar hårt på en. Nu ska jag dit i dag igen, kl 13:00. Men det verkar gå framåt, tycker jag.

Väsandet i huvudet är kvar. Likaså hudkänselbortfallet i halva höger tumme. Och jag får fortfarande ökande besvär om jag gör något ansträngande.

I dag ska jag roa mig med att hitta rätt ljussättning i sovrummet. Och så ska jag bränna en videoCD som visar skillnaden mellan tre olika kameratyper.

Sjukgymnastik

Idag, 13:00, ska jag till sjukgymnast. Det är nu 3,5 månader sedan jag opererades. Det ska bli utomordentligt trevligt att få övningar att börja jobba med. Kroppen är stel nu.

Före det ska hunden få sig en längre promenad.

Hälsoläget:
Väsandet/tjutandet; i huvudet är oförändrat, eventuellt något värre?
Hudkänselbortfallet; i halva högra tummens vänstra del sett från tummens ryggsida, är något bättre.
Muskelsammandragningar; i armar, rygg och ben är relativt obefintliga. Jag märker dem knappt.
Värk;
– i högerarmen kommer nu bara tillfälligt om jag ”överansträngt” mig,
– i vänsterarmen är obefintlig,
– i högerbenet likaså,
– i ljumsken kommer det emellanåt samt då också lättare illamående,
– i ryggmuskulatur upp mot nacken kommer mer och mer. Denna värk var troligtvis ”blockerad” innan operationen.
– i ländryggen kommer också mer och mer. Beror väl troligtvis på den ökade rörligheten (belastar mer) samt att ryggen nu är otränad.
Humöret; är mycket bättre. För det mesta känner jag mig pigg.
Psykiskt; är det också mycket bättre. Det är mer berg-och-dalbana nu. Det jobbigaste har varit att jag upplevt det som om jag varit ”instängd” i en fungerande kropp som jag inte får använda. Väldigt frustrerande.

Operationen:

Torsdagen den 29 september. Sätter de kniven i mig, någon gång under dagen. Så här kommer de att göra, i stort:
”De går in framifrån med ett horisontalt snitt, nedanför adamsäpplet, tror jag, sedan "gräver" de sig bakåt och frilägger halsryggraden på nivåerna C3-C7. Diskarna mellan C4-C5 & C5-C6 plockas bort. Sedan avlägsnas främre delen av kotkroppen på kotorna C5 & C6 (tror jag). Titanstag skruvas fast i kotor och kotrester på ömse sidor och slutligen läggs en titanplatta "framtill" (bl.a. för att motverka s.k. duradrift (ryggmärgsbråck åt "fel håll")). Ett dränage (ett plaströr som ska avleda vätska som bildas) läggs in och sedan syr de ihop. Troligtvis kommer denna "steloperation" innebära att jag kommer att få något ökad rörlighet i nacken än vad jag nu har. Kotorna på de här nivåerna är inte speciellt stora och höga. Antagligen får jag en stabilare halskrage (redan utprovad).
Efter detta väntar ca 3 månaders rehabilitering. Efter ytterligare 3 månader kan jag förvänta mig positiva effekter av operationen. Vi är då framme i april 2006.”

På fredagen är det tänkt att jag ska ”komma igång”. En får inte ligga å slöa. Att kommer upp och röra på sig har flera positiva syften. Det stimulerar blodcirkulationen och därmed underlättas sårläkning. Det motverkar att man får ”proppar” (blod som ”klumpar” sig och orsakar stopp). Magen kommer igång, som det heter. Ju mer man rör på sig ju mindre ont får man.

Och på lördag skickar de hem mig, någon gång under dagen. Magen ska ha kommit igång. Jag ska vara feberfri och det får inte finnas tecken på sårinfektion.

Hej då! Hoppas vi ses (läses) inom en snar framtid.

God Natt!

Hälsa:
Känns rätt OK faktiskt. Trodde visserligen fötterna skulle ”bränna sönder” strax efter jympan. En typiskt nervillusion. Bastun gjorde gott.
Jag har bäddat rent i sängen. Det stod att man skulle göra det, i häftet: Vad-du ska-göra-inför-operationen. Visserligen skulle man ”köra” DesCutanbehandlingen och sedan direkt lägga sig i den renbäddade sängen. Lite obstinat får man allt vara.

TV:
Innan jag lägger mig ska jag slötitta lite på TV. Är inte direkt trött. Har ju vilat fyra gånger idag.

Hunden:
Ska ha sin sista rastning också.
Sonen gjorde ett försök idag att få hunden att bli lika glad när han kom som när flickvännen kommer. Han "gömde" flickvännen utanför och gick sedan in. Givetvis får vår hund då "spatt" och går igång på alla glädjecylindrarna. Sedan "ropar" han in flickvännen. Jag har aldrig tidigare sett, eller hört för den delen, en lyckligare hund. Hon tappade kontrollen fullständigt. Och sonen blev ju inte speciellt mer nöjd över det resultatet.
Om flickvännen sa till vår hund: "Spring fort in i väggen!" är jag övertygad om att hunden skulle göra det, om den nu skulle förstå ett sådant kommando.

Skriver några rader till morgonen också!