Torsdagen den 29 september. Sätter de kniven i mig, någon gång under dagen. Så här kommer de att göra, i stort:
”De går in framifrån med ett horisontalt snitt, nedanför adamsäpplet, tror jag, sedan "gräver" de sig bakåt och frilägger halsryggraden på nivåerna C3-C7. Diskarna mellan C4-C5 & C5-C6 plockas bort. Sedan avlägsnas främre delen av kotkroppen på kotorna C5 & C6 (tror jag). Titanstag skruvas fast i kotor och kotrester på ömse sidor och slutligen läggs en titanplatta "framtill" (bl.a. för att motverka s.k. duradrift (ryggmärgsbråck åt "fel håll")). Ett dränage (ett plaströr som ska avleda vätska som bildas) läggs in och sedan syr de ihop. Troligtvis kommer denna "steloperation" innebära att jag kommer att få något ökad rörlighet i nacken än vad jag nu har. Kotorna på de här nivåerna är inte speciellt stora och höga. Antagligen får jag en stabilare halskrage (redan utprovad).
Efter detta väntar ca 3 månaders rehabilitering. Efter ytterligare 3 månader kan jag förvänta mig positiva effekter av operationen. Vi är då framme i april 2006.”

På fredagen är det tänkt att jag ska ”komma igång”. En får inte ligga å slöa. Att kommer upp och röra på sig har flera positiva syften. Det stimulerar blodcirkulationen och därmed underlättas sårläkning. Det motverkar att man får ”proppar” (blod som ”klumpar” sig och orsakar stopp). Magen kommer igång, som det heter. Ju mer man rör på sig ju mindre ont får man.

Och på lördag skickar de hem mig, någon gång under dagen. Magen ska ha kommit igång. Jag ska vara feberfri och det får inte finnas tecken på sårinfektion.

Hej då! Hoppas vi ses (läses) inom en snar framtid.