Etikettarkiv: Sonen

Tillbaka!

Publicerat av
Svara

Jaha, då var man hemma igen då. Det går fort när man har roligt. Har ätit och vilat. 19:02 låste vi upp dörren till vår lägenhet och möttes av klart sällskapssjuka katter. De fick smaka på Doggy’s nya kattmat, i tetrapack. Ja det kallas så fortfarande, fastän det inte är som en pyramid (tetraeder). Julius, hustruns katt, skrek och ”kastade” sig över maten. Min katt, Abbe, backade lite försiktigt, studerade Julius och vågade sig sedan fram och nosa lite. Efter en stund åt han också.

Hunden sköter sonen om ett dygn till, tackar!. Annars har hon varit hos Mor&Far.

Vi var på IKEA. Och vi var jätteduktiga och handlade bara det vi hade tänkt oss. Gardiner och gardintillbehör. Det blev en sen lunch också. De har bra mat på IKEA.

Tidigare på eftermiddagen lämnade vi våra mycket goda vänner M&M, vid en grusväg, i Halland. Vi hade varit ute på en promenad. Plockat lite Kantareller och fikat på de Halländska kustklipporna. Diskuterade bl.a. tidvatten och glömda pass samt hade det allmänt jättemysigt. Det var också första gången jag prövade en längre promenad med gåstavar. Med tekniken stavarna framför kroppen. Och det fungerade bra!

På morgonen vaknade jag mycket utvilad. Jag hade sovit gott. Ensam i en 120 cm bred säng, man kanske skulle ha en sådan? Hustrun hade ett eget rum hon också, i våningen inunder. Undrar vad M&M menade med att sära på oss sådär?
Nejdå, så var det inte alls. Det var jag och hustrun som fick välja precis hur vi ville ha det.

Kvällen innan, på lördagen, blev vi riktigt bortskämda! Massor med fantastisk god mat och sedan är ju dessutom M&M så himla trevliga. Vi trivs bra ihop med dem.

Större delen av lördagen tillbringade vi på Göteborgskalasets sista dag. Jag har en anteckning därifrån:
”14:08. Göteborgskalaset. Trött, sitter vid ett fik. Har blivit ”placerad” här, av hustrun. Jag somnar hela tiden. Dessutom är jag kroniskt hungrig och tänker bara på mat hela tiden. Måste skriva om ”fetma” på min hemsida. Vi gick förbi en ”demonstration” om ’USA ut ur Irak’. Det fick mig att fundera på detta med Israel, Palestina och Gasa. Hur började det? Egentligen?
I morse var vi till Kexfabriken i Kungälv.
’Mer i detalj beskriva Kungälvs Vandrarhem.’”

Där har jag alltså minst tre ”arbetsuppgifter” för de kommande dagarna.

På lördagsmorgonen sträckte jag kedjan och drog åt hjulmuttrarna, på cykeln.

Under fredagen cyklade jag ju från Onsjö, Vänersborg till Vandrarhemmet i Kungälv. Här följer anteckningarna från den cykelturen:
”2005-08-12. 14:21. Mulet lite sol. Svag motvind. Vesten, busshållplats. Lite söder om Trollhättan, på Hjärtumsidan. DST: 17,91 km. Skickat SMS till hustrun om att hon ska ta med svampknivar.
Skulle gett mig iväg tidigare. Detta kommer att ta tid. Men va f-n, vem har bråttom?

15:52. Svarta moln framför och bakom mig. Mitt över är det lite sol emellanåt. Så har det varit en lång stund nu. Lite mer enveten motvind. DST: 24,98 km. Hjärtum.
Funderade på detta med svampställen. Min son försöker få mig att avslöja våra svampställen? Svampställen är sådant man viskande för vidare till den som förtjänar det och det sker på ens dödsbädd.

15:15. Svarta moln. Motvind. DST: 29:91 km. Ström (Lilla Edet). Vid Preem-macken. Rätt så varmt trots frånvaron av sol, svettigt. Det rullar!

17:03, Svarta moln. Motvind. DST: 56,99 km. Häljeröd (södra). Nu är det nära! [trodde jag]. Nu är jag ordentligt trött!

17:36. Igenmulet, svarta moln. Framme! Kungälvs vandrarhem. Var är hustrun? DST: 64,57 km.

18:03. Hustrun svarar inte på mobilen? TM: 4:03.12. [betyder: Tid på cykeln]”

Att cykla de ca 65 kilometrarna tog totalt 5 timmar och 19 minuter. Då är handlande på Överby inräknat och alla raster och pausar.

Sista delen av turen var lite tråkig eftersom det började duggregna. Dessutom "lossade" bakhjulet. Hjulmuttrarna släppte lite så jag kunde inte "ta i".

Hustrun dök allt upp lite senare. Medan jag duschade fixade hon hämtpizza. Till det drack vi Öl. Ska också erkänna att jag ”klämde” några ”belöningsöl” precis efter att jag kom fram till Vandrarhemmet.

Berättelse

Publicerat av
2

Det finns säkert personer som tycker att detta inte alls är kul, till dem får jag säga, ha överseende med min märkliga humor.

I Muggen (1981 december)
Det här är en berättelse som brukar få omdömen som: "Det måste sett helfestligt ut." eller "Hur kunde du?"

Den handlar om vår lille son. Han var så där liten och go som bara en unge på 17-19 månader kan vara. Stapplade och gick, slog i och skrek, fortsatte och gjorde nya fantastiska erfarenheter och upptäckter. En blandning av förtvivlat illvrål och upptäckarens glädjetjut.

Jag vill minnas att jag uppehöll mig i vårat vardagsrum. Jag tror att jag sysslade med att färdigställa några akvareller. Jag är nämligen amatörkonstnär. Det var bara sonen och jag hemma. Ni vet säkert också att sådana där små änglar är ganska bra på att hitta saker. Saker som de tycker är våldsamt underhållande. Samma saker upplever inte föräldrarna lika underhållande. De upplever dem snarare som ett bedrövligt elände.

Jag satt i vardagsrummet. Fullständigt uppslukad i skapelsens euforiska grepp.
Som i ett töcken. Hörde jag långt, långt bort små rop. Små ynkliga rop. Ju mer medveten jag blev, om min omgivning. Desto närmre kom de ynkliga ropen. Ropen lät nu som ynkliga tjut. Sådana där läten sätter igång en hel radda med mekanismer i människokroppen. Skulle allihop beskrivas, i detalj, så skulle inte en mansålder räcka. Tro mig.
Jag sprang upp, lokaliserade ljudet och rusade mot ljudet. Med en sådan där lagom känsla av obehag. Att det hade hänt något otäckt. Alla föräldrar har denna känsla jämt. Jag sprang till badrummet, därifrån kom ljuden.

Jag sliter upp dörren. Blir stående. Alldeles stel, stel av motstridiga känslor. Vad skall jag göra? Vill jag minnas att jag tänkte. Innan jag började skratta. Sonen hade försökt nå kranen på handfatet. Vägen dit gick via toalettstolen. Det var bara det, att han hade halkat ned i den. Och där står han, den lille. Han står där och liksom juckade upp och ned. Han var högröd i ansiktet. Han försökte komma upp. Med det gick inte. Han satt fast. Sonens ynkliga tjut hade nu övergått till förtvivlade rop. Han såg mycket lidande ut, den lille.
Och där står jag, i dörröppningen. Stelheten varade bara någon sekund. Jag hade fattat mitt beslut. Med risk för min sons framtida psykiska hälsa, sprang jag tillbaka till vardagsrummet och hämtade kameran.
[Bild: Sonen i muggen]
Därmed förevigade jag detta mycket unika tillfälle. Jag drog sedan upp, den nu djupt lidande lille sonen, ur toalettstolens sugande grepp. Det lät som när man gör rent ett avlopp, med en slurp, om ni förstår vad jag menar.
Jag vill också minnas att jag hade svårt att koncentrera mig resten av dagen. Jag bröt ut i fullkomliga skrattkonvulsioner. Dessutom var jag mycket noga med att följa sonens förehavande, resten utav dagen. Vem vet. Han kunde ju ha hittat på något ännu festligare.

Stressigt?

Publicerat av
Svara

Vad som är stressigt för mig skiljer sig från de flesta andra. Har jag ett "uppdrag" varje dag så kan ett till skapa stress. Så är det? Och stress i den här kroppen brukar betyda mer besvär och värk.

Sonen var här och hämtade hunden. Han ska ta med henne ut på springtur. Där har hon tur hunden. Jag är ju inte precis den som springer *ler*. Dessutom är hon jättelycklig när hon får vara tillsammans med sonen.

Så det innebär ju att det blir mindre stress för mig och det är bra!

Nu ska jag in till staden. Ölförrådet tryter? Apoteket ska få ett besök också. Tar väl å cyklar in.

Håller nu det fina vädret i sig kanske det blir så att jag och hustrun bestämmer träff på "After Work" på Swania i Trollhättan. [Katten Abbe kommer och pockar på uppmärksamhet]. Vid ca 16:00. "After Work" tycker vi, hustrun och jag, är en trevlig tillställning. "Billig" öl och gratis mat och en god chans att träffa trevligt folk och så brukar vi cykla hem vid 20:00-tiden.
Och somnar vid typ 22:00 och vaknar relativt pigga på lördagen.

Det som idag konkurrerar med "After Work" är svampletning. Hustrun bestämmer och vädret.

Mot staden!

Om gårdagen

Publicerat av
Svara

Till nybliven 40 årig KVINNA.
Det är klart att det ska bli en dans! Var?

Till Ingmans!
Tackar!. Sannolikt var det nyckeln till mitt förstånd som var försvunnen? Men märk väl, detta med nyckeln var INNAN jag började min heliga stund med pilsner i bastun.

Till ni som ”hade span”.
Jag förstår fullständig om era vinkningar och blinkningar inte besvarades. Jag var INTE där. Jag orkade ta mig hem, från sonens nya lägenhet. Sedan ”på stört” i säng och då var klockan 22:00.
Den dan jag kräver plastikopererade kvinnliga behag och att en kvinna ska en speciell frisyr, för att jag ska lägga märke till dem. Den dagen är nog jag som karl död. Sådan är inte Nisse!
Däremot höjer det pulsen om brudarna är med i Friskis&Svettis!
Och visst, är den snygg, min atletiska kropp?

Allmänt

Publicerat av
Svara

Jodå. Nu känns det bättre efter bastu och några pilsner. Men! Regnet öser ned och vi som tänkt ut och cykla, till sonen?

Hustrun påstår att hon frågat mig om jag hade nyckel? Dottern är diplomatisk och menar att hon inte vart tillräckligt uppmärksam för att höra.

Ord står mot ord. Vem vinner då?

Nu ska vi färdas mot sonens nya residens och käka pizza sedan vidare transport till kompisen M sedan är det tänkt att vi ska kolla Roccadfestivalen. Men, vädret? Ja vi får se?

Ha’ de’!

Allmänt

Publicerat av
Svara

God morgon!
Har precis ringt veterinären. Vi behöver ett intyg på att vår hund har en livslång sjukdom och att den sannolikt är medfödd. Vi har då möjlighet att få lite ekonomisk hjälp, för dyra läkemedel, via hundens uppfödare och dess uppfödarförsäkring. Den försäkringen har något om ”dolda fel” och gäller i två år.
Nu har veterinären semester så vi får ringa igen den 27 augusti.

Nästa steg idag blir att korta och sträcka kedjan på cykeln. Det har fått vänta i över en vecka nu.

Igår blev det en ”hektisk” dag. Det började med att vi, hustrun och jag, bestämde att vi skulle städa ur den utflyttade sonens rum. Planen är att hustrun ska få ett ”eget” rum, som jag har.

Först ville jag bara plocka i ordning mina cykelgrejer. Mitt upp i detta saknade jag ett kartfodral. Ni förstår vad det betyder när man saknar en sådan vital del! Jodå, jag gick igenom mitt rum nedifrån och upp. Det resulterade givetvis att mitt rum också blev ”städat”. Kartfodralet hittades i en låda högst upp under taket.

Utöver detta hade hustrun bokat tvättstugan mellan 12-17.

Men, faktiskt! Utan stress och i relativt lugnt mak hann vi med. Vi hann till och med att fotografera katterna lite och skicka bilder till deras uppfödare.

Sonen kom efter jobbet. Vi åkte sedan hem till honom med det ”bortstädade” och tittade på hans, tycker jag, mycket tjusiga lägenhet.

En skön promenad på skräcklan blev det. Där mötte vi en husse och det lilla nyförvärvet, en Cavalier King Charles Spaniel. Vår hund hade fräckheten att bete sig aggressivt mot denna lilla orädda hanvalp.

Vi tror att hennes aggressivitet i just detta fallet var en ”tillsägelse” om att valpen var lite väl påflugen för valpen blev inte det minsta rädd. Det blev däremot valpens husse.

Tråkigt när hundar, som våran, beter sig på det sättet, man vill ju att ens hund ska vara världens snällaste hund. Speciellt mot valpar.

Hemma igen blev det en lugn kväll framför en DVD-film: Walt Disneys ”Pirates of the Caribbean” med popcorn och salta pinnar.

Nä, som sagt, nu ska cykeln fixas!

Allmänt

Publicerat av
Svara

Hunden matat. Rengjort kattlådorna. Katterna fått mat. Ätit själv. Rastat hunden. Solen strålar från en molnfri himmel. Lite kyligt i vinden.

Fortsatta semesterplaner. Min syster sköter hunden och sonen tittar till katterna.

Idag packar vi bilen. Vart vi ska? Det vet vi inte riktigt. Vi åker nog inte långt.

Lite mer värk i kroppen än vanligt. Beror sannolikt på gårdagens aktiviteter.

Igår ja. Vi företog oss en kvällspromenad, hustrun och jag. Vi parkerade vid ICA Kvantum och promenerade mot Skräcklan. Vi ville utnyttja det sista av kvällsolen. Där Kvarteret Syrenen tar slut bestämde sig hunden för att bajsa. Och givetvis hade vi inga hunbajspåsar med oss.
Ordentliga som vi är stannade jag på plats med hunden och hustrun gick tillbaka till bilen och hämtade påsar.
Det kom två hundägare gåendes emot mig och hunden. Verkade lovande tyckte jag. Då kunde jag ju tigga en bajspåse av dem. Det hade säkert gått bra om inte min hund fått för sig att dessa två småhundar plötsligt förlorat rätten till sina liv. Det blev liksom inte läge att då be att få om en bajspåse.
Hustrun kom och bajset plockades upp och vi kunde fortsätta vår stilla promenad utmed stranden vid Vänersborgs hjärta, Skräcklan.

Nu ska jag börja packa.