Jobbat förmiddagen.
Trög i kroppen & värk.
Var till Apoteket och köpte Alindrin, tog 2st.
Kollade upp vad Expert tar för mobiltelefonen SonyEricsson W200i, 999 SEK, utan abonnemang. Bra tänkte jag, och tog en kölapp och väntade. När det var min tur så sa jag att jag ville ha telefonen. Den är låst till Tele2 säger expediten då. Ska du ha den olåst kostar den 1500. Va!, sa jag och tittade på expediten – men det står ju inget om låst/olåst på prisuppgiften. Det var bara att gå.
På Audio Video hade de den för 1195 SEK, olåst, utan abonnemang. Noterade det och gick för att äta lite. På AirCall skulle de ha 1599 SEK.
Tog bussen till Överby. Gick till El-Giganten och där hade de den modellen till priset 1090, olåst, utan abonnemang. Jag slog till – var lite trött på trolleriet och värken gjorde ju sitt till.
Kom hem, satte in SIM-kortet och började ladda den, väntade lite. Sedan bestämde jag mig för att sätta fart på den. Matade in PIN-koden. Då dyker det upp ett meddelande: ”Sätt i rätt SIM-kort”.
Va!, f-n!, tänkte jag, har de gett mig en operatörlåst telefon i alla fall? Ringde El-Gigantens kundtjänst. Nejdå, jag hade köpt en mobiltelefon, olåst och utan abonnemang. De bad mig åka till butiken för att få hjälp. Och så gjorde jag.
Pratade med deras varutlämning. ”Gå in i butiken och fråga efter Patrik. Han hjälper dig.” Jag går in i butiken och frågar efter Patrik. Får veta att Patrik är på lunch. De ber mig vänta i ca 20 minuter. Passade på att gå bort och spana på lite TV och hörlurar bl.a. efter 20 min går jag tillbaka och får vänta i ytterligare 10 minuter. Ingen Patrik.
Då förbarmar sig en annan pojk, över mig, och tar min påse med mobil och tillbehör och försvinner bort i butikens bort-i-bak, med orden: ”Jag ska se om jag kan fixa det här.” Jag får väl vänta i ytterligare 15 minuter. Under den tiden dyker Patrik upp.
Den andre pojken kommer tillbaka med orden: ”Nu har vi löst problemet!”. Vad bra, sa jag då. ”Den var låst till Tele2.” och han fortsätter: ”Men det är ett litet problem som inte är löst, vi har ingen olåst telefon att ge dig, alla vi har är låsta till Tele2.” Det var väl själve f-n, tänkte jag då. Tele2 spökar på ordentligt.
Jaha och när kunde de ha en olåst telefon till butiken då? I mitten på nästa månad?! Då får det vara sa jag, annullera köpet. Och så skedde.
Nu kunde väl allt varit bra, men nej. Jag tog en sväng till SIBA-huset och där stod de där TeleNor-Express människorna. De som lurade på mig en Nokia 2626-telefon som inte gick att synka med datorn.
Tänkte att jag frågar dem vad de kan tänka sig för att lösa mitt problem. Jösses! Den kvinnliga TeleNoran föreslog att jag skulle ta en betydligt dyrare – och bättre modell (de hade inte den jag ville ha). ”Hur mycket ringer du för?”, ville de veta. Jag svarade lite svävande: ”Ja, det är väl inte så mycket…”, då trädde hennes manliga kollega in och sa: ”Ja men, vad är inte så mycket? För mig är 500 lite.”, jag sneglade på han och sa: ”Jag ringer inte för mer än 15 SEK, per månad.” Han höll på att ramla ihop, de andra kunderna började skratta och min kvinnliga TeleNora blev blek.
Vi levde tydligen i olika mobilvärldar.
Pojken började ägna sig åt sina kunder igen och min TeleNora laddade upp och fick lite färg på kinderna. Sedan kom hon igång.
”Det här löser vi.”, sa hon. ”Du får den här för 1200 (egentligen sa hon; ’ett-och-två’).”, fortsatte hon och pekade på den där dyra mobilen och så tog hon fram ett papper och skrev 149 kr/mån. Jag tittade storögt, på papperet.
”Hur länge anser du att jag ska betala det där?” sa jag misstänksamt.
”Bindningstiden är 24 månader.” Klämmer hon då till med.
”Hur kan du få det till 1200?” ville jag veta.
”Ja men, 99 SEK per månad ringer du ju för.” sa hon då.
Och jag svarade: ”Det gör jag ju inte, jag sa ju att jag ringer för ca max 15 SEK per månad.”
”Ja men, du kan ringa för 99.” kontrar hon då och ler.
Jag ler inte och fortsätter: ”Jag betalar ju redan 99 SEK per månad för den där telefonen ni lurade på mig förra gången och de 99 kronorna får jag ju också ringa upp för. Kan du inte fixa till det där?”
Hon tittade oförstående på mig en stund, sedan frågade hon om jag hade fast telefoni. Och så frågade hon om vi hade bredband. Och jag svarade att vi hade bredband och att vi hade fast telefoni.
Då föreslår hon att vi ska säga upp den fasta telefonin och det fasta bredbandet och teckna ett mobilt bredband och sedan bara ha mobiltelefoner. Och det abonnemang jag nu hade (99 SEK / månad) det kunde vi flytta över till hustrun. Hon blir säker jätteglad över att få ett abonnemang, i stället för nuvarande kontantkort som hon tankar med en 100-lapp var tredje månad. Och därmed var problemet löst – hon strålade och log.
Jag blev häpen och sa: ”Du menar att vi ska göra allt det där för att jag ska betala 149 SEK per månad i 24 månader för en telefon som har funktioner jag inte frågat efter?”
”Javisst!” säger hon då glatt.
Då svarar jag: ”För det första känner du inte min fru och för det andra får det vara nog nu. Jag tar gladeligen med mig dina förslag hem och diskuterar dem med hustrun och tycker hon att det är en god idé så kommer jag tillbaka. Hej då!” sa jag och vinkade lite lätt.
Då flikar TeleNoran in: ”Är det inte du själv som bestämmer över ditt eget abonnemang?”
Och på det svarade jag: ”Jovisst och jag tar det ansvaret nu.” jag vinkade igen och gick.
Tror ni att det är slut med detta – nejdå.
När jag efter en skumpig busstur kom hem så bestämde jag mig för att jag minsann beställer en mobiltelefon över internet. Då får jag den hemskickad till mig.
Knappade in www.prisjakt.nu i webbläsarens adressfält och knappade in w200i i sökrutan.
Med i listan över de billigaste var – ja just det, El-Giganten. Blev nyfiken och surfade dit. Sedan for djävulen i mig. Jag beställde en w200i, via internet, på El-Giganten. Med hämtning av mobilen, i butik. Just det, butiken på Överby. 990 SEK ska det då kosta (100 SEK billigare?).
Nu vet jag ju att de inte har någon sådan olåst mobil. Men jag tänker åka dit i morgon med min internetbeställning, med utlovad leverans – bara för att djävlas.
Och när jag sedan kommer hem så ska jag beställa den, någon annanstans, på riktigt.
Phu!…
Hade tänkt gå och jympa, men det får vara. Kroppen känns gammal.
