Nils-Gunnar Nordlund heter jag.

Följer regeringens hetsjakt på halta och lytta med ökad förfäran. Socialstyrelsen verkar ju inte vara så värst mycket bättre?

Nu vet jag ju inte vilken kompetens ’projektet’ har tillgång till eller består av.

Men jag blir bekymrad.

Jag läser:
”Sjukskrivning måste vara en del av behandlingen, inte ett substitut för utebliven vård. Det handlar om hur man på bästa sätt kan göra det möjligt för en större andel patienter än idag att återgå till ett så normalt liv som möjligt, säger Jan Larsson, projektledare.”

Av vilken anledning börjar vi då i ’sjukskrivningssidan’ och inte i ’vårdsidan’? Eller allra helst på ’arbetssidan’.

Är tanken att kortare sjukskrivningar ska tvinga fram effektivare vård? Hur tänker man då? Hur ska det gå till? Finns det ett större – övergripande projekt? Som ännu inte är offentligt?

Enfaldig som jag är utgår jag från att jag är sjukskriven för att jag inte klarar att jobba – inte för utebliven vård.

Var finns resurser? Kompetens?
Alla jag har kontakt med som är långvarit sjuka och som blivit kortvarigt sjukskrivna vill inget hellre än att snabbt komma tillbaka till jobb. Problemet är att vården får för lite resurser! Jag menar; Av vilken anledning finns det vårdköer?

Sedan finns det dolda vårdköer också. Det kan ta månader och år innan din remiss ens tas upp för granskning (ofta ’bollas’ den fram och tillbaka) och det är först då som du hamnar i en reell kö.

Finns ”specialiserad multiprofessionell smärtvård” tillgänglig i hela landet? För alla de som skulle behöva det? I min region, VG, är ’kön’ orimligt lång.

Idag och sedan en lång tid tillbaka är det näst intill omöjligt att få en vettig diagnos. Oavsett vad du är sjuk för, egentligen.
Du kan tjata ihjäl dig, stånga din panna blodig. Du hänvisas likt förbaskat till ’tomma’ diagnoser typ ’kronisk rygginsufficiens’ och ’kronisk smärta’ mm.

Hur har ’projektet’ tänkt här?
Du vill ha en diagnos men får ingen.

”Sjukskrivning enbart utifrån symtom ska undvikas. Innan en korrekt diagnos är ställd kan inte arbetsförmågan och inte heller tiden för eventuell nedsättning av arbetsförmågan bedömas.”

Ursäkta mig men: Är det en vuxen normalbegåvad person som fått ihop ovanstående?

Även med tillägget: ”Vid konstaterad betydande funktionsnedsättning kan sjukskrivning helt eller delvis under begränsad tid vara nödvändig trots oklar diagnos.”

Mig veterligen söker de flesta sjukvård p.g.a. sina besvär / symptom. Det är sällan en allmänläkare kan ställa en diagnos utan undersökningar och prover. Bägge kan ta betydande tid att få svar på. Ytterligare en resursfråga.

Visar verkligen alla era siffror att den mesta sjukskrivningen är ’onödig’? Eller att det generellt är så att de flesta som blir sjukskrivna inte är ’riktigt sjuka’?

Vad har Ni för grundforskning att tillgå?

Är det inte så att flera vetenskapliga undersökningar visar att mer än 50% av samtliga sjukskrivningar är arbetsplatsrelaterade. Antingen skapade av dålig arbetsmiljö och / eller ergonomi.

I min värld vore det ju klokast att då börja ställa krav på arbetsgivare och deras samarbete med arbetshälsorna.

Med konsekvent strategi i den ändan skulle flertalet sjukskrivningar sannolikt inte bli längre än 3 veckor.

Idag ser ju ’kedjan’ ut så här:
Företag – Arbetsplats – arbetare – primärvård – vård – specialistvård.

Jag är intresserad av att få veta det logiska resonemanget i att, i den kedjan börja med:
”arbetare – primärvård”

Vänligen

Nils-Gunnar Nordlund