Lite orolig sömn.
Granskning av morgonblaskan
Halta och lytta:
På insändarsidan läser jag följande insändare: ”Apropå alliansens agerande När jag ser och hör alliansens agerande gentemot arbetslösa och de som är sjuka, tänker jag på en text jag såg som lyder så här: ’Om jag inte får sparka och slå mot en som är mindre än mig själv, hur ska jag då kunna vinna?’ KENNETH PER(S)SON”.
En mycket talande beskrivning om vad som nu håller på att hända i vårt land – och det kommer att bli värre.
Skatepark i centrala Trollhättan:
På sid 8, i ttela, läser jag en artikel om den nya Skateparken i centrala Trollhättan. Först var det tänkt att den skulle ligga på Drottningtorget…
Men nu ska den då hamna på det som kallas Dahllöfs mosse, framför nuvarande polishus. Där är nu fotbollsplan och den används bl.a. av Friskis&Svettis i Trollhättan för utomhusjympor sommartid.
Jag lägger inga aspekter på diskussionen om ljudnivån. Men jag sympatiserar med de boende som är oroliga.
Speciellt en idé fastnade jag för. Det var de boende som önskade att Skateparken förlades till Innovatumområdet. Det är gamla industriområdet i Trollhättan, mot slussarna till. Där anrika Nohab verkade i en massa år med byggande av bl.a. turbiner och tåglok.
Att jag tycker detta förslag om placering är lysande har att göra med stadens placering av turistinformationen. Den är ju alltid centralt placerad, i alla fall, i alla kommuner jag besökt.
Turistinformationen i Trollhättan är belägen på Innovatumområdet.
I andra ändan av staden, norrut, finns tågstationen och Vandrarhemmet. Kanske knappa kilometern söderut (eller mindre) finns Stadens torg med busscentrum. Även om nu resecentrum ligger vid tågstationen.
Det där måste ju betyda att byråkraterna i Trollhättan Stad tycker att Innovatumområdet är en central plats. I alla fall sett ur ett turistperspektiv. Så, för allas husfrid, röstar jag på Innovatumområdet som lämpligaste placeringen av en Skatepark.
Moms på ideell verksamhet
Det finns krafter både inom EU och inom vårt land som anser att det är en styggelse att ideella föreningar är momsbefriade. Det sticker ögonen på dem och det ryker rök ur öronen. De tycker detta är orättvist och skapar en slags snedvriden konkurrens.
Nu trodde jag att näringsidkare och Svenskt Näringsliv tyckte konkurrens var något bra. Det är ju därför vi säljer ut Statliga företag. Det ska ju då bli billigare för kunden – med konkurrens.
Det där är ju skitprat. Det tror jag de flesta kunder redan har märkt.
Att momsbelägga ideella verksamheter verkar inte så smart, i mitt tänk. Jag är ju ideell i Friskis&Svettis. Jag ska nu i höst vara värd där. Det gör jag helt ideellt. Men en viss fördel av det har jag. Jag får då jympa gratis på föreningens jympor. Och jag betalar min medlemsavgift – det måste alla göra som vill vara med i en förening, om det finns verksamhet i den – som kostar något.
Om nu en massa människor lägger sin fritid på något för att göra en god sak för något behjärtansvärt och så ska resultatet av denna insats beskattas, via moms? Är det så smart?
Jag luktar kapitalistiska strömningar här. Kapitalismen anser ju det vara idioti att göra något utan att tjäna pengar på det.
Dagsholm
Vi hade bestämt att vi ville bjuda sonen på mat så hustrun hade hittat att de hade en intressant meny på Dagsholm. Dagsholm ligger lite sydväst om Färgelanda, vid golfbanan.
Menyn var god. Kan rekommenderas. Däremot hade jag svårt att släppa atmosfären. Sist jag var på Dagsholm var där ålderdomshem. Ett sådant där ålderdomshem som man fick söka till när man tyckte att man inte orkade med sig själv där hemma eller att allt bara blev ensamhet.
Åren var 1979/80. Jag gick då den s.k. Utbildning till Skötare i Psykiatri (USP). Och jag gjorde en elevperiod på Dagsholm. [Visa mer…]
Där fanns då ett skiftande s.k. klientel. Det var bl.a. tanten som inspirerat mig till min vision om mitt eget åldrande. ”Kom in pojk!” ropade hon. ”Jag är nu 80 år och har jag blivit så här gammal så ska jag ha både röka, dricka likör och ha karlar på rummet.” Där stod väl jag och gapade. Hon fortsatte: ”Jamen kör ut mig i dagrummet så jag får röka lite.” Det var så, då, på den tiden, det rökades lite överallt.
På väg till dagrummet berättade damen att hon aldrig rökat i hela sitt liv, inte druckit något heller. Men sen hon kom in på ålderdomshemmet hade hon minsann börjat röka, dricka likör och ha karlar på rummet. Jag hade många mycket trevliga och inspirerande samtal med den damen.
Hur det egentligen hade förhållit sig med eventuella tidigare karlar blev aldrig riktigt klargjort eller utrett…
Mindre roligt var det för Sven, kan vi kalla han. Sven bodde i ett dubbelrum. I dubbelrummet stod en dubbelsäng. Detta var ålderdomshemmet mäkta stolta över. De var en av få ålderdomshem som hade det så ordnat, att de som levt ihop, fick fortsätta med det.
Men Sven hade problem med sin Svea, kan vi kalla henne.
Käckt och glatt frågade jag Sven, en av de första dagarna: ”Här har du det väl bra Sven?” Sven svarade: ”Ja här är ett bra rum men jag förstår inte vad det är för fruntimmer de lägger i sänga breve me var kväll å inte kan ho hålla tätt heller, pissar ned både seg och meg. Nä, detta fatta ja ente.”
Det visade sig att Sven led av ganska så kraftig demens. Det visade sig också att med Svea var det värre.
Innan jag slutade som elev på det ålderdomshemmet så vill jag minnas att jag lyckades övertala personalen om att Sven och Svea skulle få var sina rum. Det där var ju mer något som personalen tyckte var trevligt. Sven förstod inte och Svea brydde sig inte.
En annan dam ”tvingade” mig att läsa efter-lunch-berättelse ur bibeln, var dag jag var där. Det gjorde jag jag gärna. Jag såg hur tanten njöt och log. Vid ett tillfälle sa hon till mig, så där utan vidare: ”Du borde bli präst.” Då ville jag ju veta varför. ”Du läser så bra.” blev svaret. Det tackade jag för men menade att nog bör man väl vara troende om man ska bli präst. ”Tro mig” sa tanten och fortsatte ”Jag har mött och hört mången präst, som di kallar seg, de flesta, trodde mer på djävuln än på Gud, det har jag hört själv, de hör en ju på pratet, så de så.”
Något för en del präster att fundera på kanske? Inte prata för mycket om helvetet och djävulen.
Och till slut gubben Gustav, kan vi kalla han. Han höll till i en liten verkstad (tror jag, jag är lite osäker i mitt minne här) som fanns i källaren. Jag och Gustav tillbringade också mycket tid tillsammans. Jag frågade Gustav vad det kom sig att han var så mycket i verkstaden, i stället för i sällskap med de andra. Då slutade han med det han höll på med, blängde på mig i ögonvrån och sa: ”De ska jag säga deg pöjk, har en sum ja, levt hele live ihop me e le kärring och bara ungjänter te ungar, då har en fått nog.”
Vad svarar man på de? Gubben Gustav hjälpte mig att färdigställa ett urtjusigt fågelbord som placerades på gräsmattan utanför. Där är det parkering nu.
När jag gjorde min praktik där, så var det vinter och jag bodde i Vänersborg, körde bil dit. Vid ett tillfälle fick jag skotta ut nattpersonalen. Hela Dagsholm var översnöat och telefonerna fungerade inte (det fanns inte mobiltelefoner, på den tiden).
Hur jag kom dit? Körde fast två gånger och fick skotta loss bilen, sedan hade jag tur, jag kom efter plogbilen.
I skogen på jakt efter svamp (Kantareller)
Efter ätandet på Dagsholm åkte vi till skogs, bytte om och gick ut i naturen och letade svamp. Jag letade och de andra plockade. Jag är en jäkel på å hitta kantareller.
Först hittade jag den här:
Uppmärksamma läsare ser säkert att detta inte är en Kantarell. Jag tycker Flugsvampar är vackra. Jag plockar dem inte och inte äter jag dem heller, även om det nu finns vissa som påstår det…
Sonen hittade däremot de första Kantarellerna. Och så såg vi en snok. och jag försökte envetet få bild på en stor tvåfärgad (grön och blå) Trollslända. Misslyckades, givetvis.
Skogen var rätt så otillgänglig så vi beslutade oss för att köra en bit till och försöka hitta en mer lättåtkomlig skog. Så gjorde vi.
Efter lite vandrande på ett irrigt vis, hittade jag de här:
Hustrun blev nöjd. Sonen var utom hörhåll. Mitt uppdrag var slutfört. Och dessutom var mina krafter på upphällningen. Jag gick på övertid – dopad å allt…
På väg tillbaka mot bilen hittade jag den här:
Och en lite bit längre fram mot bilen, den här:
När vi stod samlade vid bilen och bytte om fick jag plocka bort ett kryp på hustrun. Det var inte en fästing. Det var en sådan här:
Envetna rackare.
Hemma
Det var en trött Nisse som stupade i säng efter ett par svampmackor och mjölk. Men nu (20:33) är jag på ’G’ igen.
Diino
Så heter den webbplats jag har mina bilder på. Just nu och tydligen sedan i går, kan det vara besvärligt att logga in. Och det märker jag – det går inte.
Och jag som har gjort bilderna klara, för en gångs skull…
…kunde logga in till slut.
Hälsoläget
Planerar jag livet rätt så går det att hänga med på mycket. men ibland krävs det doping. Idag skedde det via en st T Koffein 100mg och två burkar Energidryck (Euroshopper).
