Sömn u.a. Kanske är ena kudden för hård?

Sjukgymnastik
Sjukgymnastik kan vara en lurig aktivitet. Ibland bra och ibland inte så bra. I mitt fall är det väl lite både och.

Vi, min sjukgymnast och jag, har nu lämnat de gamla övningarna och koncentrerar oss helt på s.k. stabiliserande övningar.

Alla övningar utförs liggande, på rygg. Och svanken ska alltid pressas ned först. Nu är mitt minne inte så värst lysande så jag kan inte redogöra för övningarna men en del av dem kändes mindre bekväma.

Vid en övning kände jag hur känselbortfallet ökade på högra lårets framsida och på höger arms tumsida. Då skulle jag pressa ned svanken och pressa fötterna mot väggen (benen i 90 grader mot vägen, hela fotsulan i) och så skulle armarna pressas mot underlaget. Den övningen höll på att sänka mig.

En annan övning var lite mer klargörande. Nu plockade sjukgymnasten fram ett tortyrredskap jag inte sett tidigare. En lite över en meter lång påle, klädd med något mjukt material och så antagligen konstläder eller någon plast. Den var väl ca 20 cm i diameter och ’kärnan’ var kanske 15 cm.

Den där skulle i all fall läggas mellan mig och underlaget, från ändan och upp en liten bit över huvudet. Det var alltså i princip bara ryggraden som hade kontakt med underlaget.

Här skulle jag också pressa ned svanken och så skulle armarna vila på magen och sedan skulle man växelvis lyfta en fot från underlaget (benen böjda så att hela fotsulan vilar mot underlaget).

För vänster sida var det inga problem att lyfta foten och samtidigt hålla balansen. Jag hade då höger fot i golvet.

Tvärtom, vänster fot i golvet och så ska höger fot lyftas. Det gick bara inte. Det var länge sedan jag tagit i så mycket. Jag blev väl blå för sjukgymnasten sa att det fick vara bra. Vi fortsatte med att jag i stället fick nöja mig med att lyfta hälen respektive tårna, om vart annat.

Det där var en mycket märklig upplevelse – att det helt enkelt inte går – tungt som bly. Men allt annat verkar fungera.

Det förklarade ju i alla fall lite de problem jag har med att gå. och att uppförsbackar upplevs som extremt ansträngande.

Innan jag kom till sjukgymnastiken kände jag mig ovanligt pigg och välmående. Kände inga besvärande besvär.

Jag lämnade sjukgymnastiken i en helt annan kondition. Jag var nästan helt slut och det värkte på de flesta ställen, och några till.

Bildfixande
Bilder från Engesbergs Kamping, stuga 7, 23/7-08, kan nu beskådas. Och Vadstena Kamping 25/7-08.

Dataergonomi
Jag har ju blivit rekommenderat att sitta på en stor s.k. gymboll när jag använder datorn. Så det testar jag just nu. Jag fick pumpa upp den ganska rejält för att höjden skulle bli den rätta.

Lite känns det som om jag ska ramla åt någon sida. Ska det vara någon finess med det hela så ska man ju ha fötterna så tätt ihop som möjligt.

Man kan gunga lite upp och ned på den emellanåt, det blir lite roligare då.

Hälsoläget
Det började ju bra idag, innan sjukgymnastiken. Efter det så har det väl vart närmast skit. Känns som om jag skulle gå av på mitten.

Mest legat i sängen idag.

Har i alla fall varit ute på en kvällspromenad. Behövde bara stanna en gång för att andas bort smärta, i levertrakten.

Definitivt dags för en lite mer grundlig och vanlig hälsokontroll och ett gäng prover. Jag har ju tid hos min vårdcentralsdoktor den 15/9.