God Morgon!

16 dagar kvar till operationen!

08:00 lämnar jag Onsjö och kör vår bil mot staden Göteborg och Universitetsjukhuset Sahlgrenska.

10:00 ska jag vara på inskrivningsbesök å Sahlgrenska.

19:00-20:00 är det F&S-jympaOnsjö, Vänersborg.

20:15-22:15 Är bastun bokad. Skulle vara himla kul med lite sällskap.

Lev väl!

Funderingar under städningen:

Orerande:
Nu ska jag hänge mig åt generaliseringar som statsvetare tror att de har ”tabbe” på. Jag tänker orera lite om vad jag tror ligger bakom att arbetarklassen svek/sviker socialismen.

Jag generaliserar med följande begrepp: ”UTVECKLINGEN” och ”INDIVIDUALISMEN”.

I NU-tidens begynnelse var det arbetarförtryck. Arbetarklassen reste sig och enade de stod och reformer kom. Industrialismen ”tog fart” i hela välfärdsvärlden. ”Krafter” restes och enades om att denna utveckling inte allena var en mans verk. Det var samlade folks verk. Kakan skulle delas rättvist. Det jag kan förstå, så var inte detta en helt felaktig väg. Den ökade välfärden manade arbetarna till att fortsätta sina ansträngningar.

Egnahem och lägenheter byggdes i massor. Arbetarklassen kunde välförtjänt bo i egna hus och egna lägenheter. Förhållandena förbättrades. Fler reformer. Gränsen mellan tjänstemän och arbetare ”suddades” ut mer och mer. I alla fall på fritiden. Arbetare och tjänstemän bodde grannar. Men cheferna, direktörerna och bolagsägarna ville inte beblanda sig med kreti och pleti. Det upplevdes olustigt att ”sänka sig så lågt”. Där blev boendet mer ”ståndsmässigt”.

Vi är nu i ett läge där socialismen har klart svårt för att hävda några gigantiska orättvisor. Vad händer då? Jo då svänger t.ex. socialdemokratin lite in mot mitten och blir mer ett tjänstemannaparti för de ”upptäcker” att de håller på att förlora röster till både folkpartiet och centern.

Och arbetarna som nu bor i egna hyreslägenheter, bostadsrätter och egnahem samt villor och har egen bil känner sig inte hemma i socialismen längre.

De tycker till och med att; betalar vi egentligen inte för mycket i skatt? Och där någonstans utvecklas folket från att vara socialister till sociala individualister, liberalismen vädrar morgonluft. Bäst att tänka på sin egen välfärd och skita i de andra.

Den grå politiken skapas. Alla parter/partier ser att de har tillgång till potentiella väljare. I ”mitten”.

Men det går trögt. Och det går långsamt. Och det sker nästan omärkligt men på något sätt, lyckas av för mig obegripliga ”krafter”, att montera ned det Svenska trygghetssystemet och via det skapa en era med ”offentligt förfall”.
Där det i område efter område ”bevisas” att det individuella privata initiativet är bättre för Sverige (folket) än det offentliga. Det offentliga blir till något ont. Begreppet ”tärande sektor” börjar dyka upp och motsatsen den ”närande sektorn”.

Och ”gråsossarna” och alla ”mittenfolk” köper det här! Med hull och hår. Nu är det INDIVIDUALISMEN som gäller. Kollektivet är något fult. Ensam är stark. Tänk på dig själv, för ingen annan tänker på dig.

Sedan kommer nästa lysande grepp. Kapitalismen görs rumsren och döps om till ”marknaden”. Och vi får lära oss ”marknadens spelregler” och att det ska diskuteras med ”marknadens parter”. ALLA ska ha egen dator!

Allt är fint och en massa lull-lull och timotej! Då går vi med i EU! Men innan vi gör det måste vi uppfylla konvergenskraven och ett av dem är att våra offentliga utgifter inte får överstiga 2% av bruttonationalprodukten (BNP). Usch! Vad göra då? För vi hade vid det tillfället en offentlig utgift som var nära 4% av BNP.

Jodå, då tar man fram både kniv, yxa och osthyvel. För med i EU det ska vi. Där finns framtiden – och marknaden. Och då ska inte en ”tärande sektor” få stå i vägen. Och det är socialdemokraterna som håller hårdast i redskapsskaften?

Nu är vi ett läge där ”folk” vill ha högre löner, ökad välfärd, sänkta skatter, fortsatt högkvalitativ offentlig omsorg (även om den bantats ned med ca 50%, vi kom ju med i EU).

Det jag tycker är fantastiskt är att den offentliga sjukvården, specifikt, förbättras under den här perioden. Trots alla resursminskningar. Det enda som märks är att kommunikationen specialiteterna emellan haltar. Och det får till följd att den grundläggande omsorgen får stryka på foten, men den upprätthålls av sjuksköterskor med omvårdnadsprofession.
Det sattsas i stället på ännu mer specialisering. Det kan vara en möjlig förklaring till att det faktiskt är bättre inom vissa sjukvårdsområden. Men det som fått betalats är ett ÖKAT gap mellan primärvård och regionvård.
Det inte ”bara” bildas köer, det är dessutom svårt att komma in i en kö över huvudet taget!

Nu är ju folk lite lömska på den här ”försämringen”, "de"(politikerna) börjar t.o.m. att hugga i försvaret, så då gäller det att protestera och det görs genom att rösta nej till EMU (Europeiska Monetära Unionen) vilket som en bisak hade inneburit att vi skulle få gemensam valuta (EURON). Men det var inte bisaken EURON, folk röstade nej till, det var rädslan över att förlora den ekonomiska makten. Att få det ännu ”sämre”.

Märkligt? Den ekonomiska makten var/är ju redan förlorad till marknaden.

Jag är väl trög, men jag börjar nu fatta vad statsvetaren SBL menar med folkhemmet och narcissismen. Fast det känns som om narcissism är fel begrepp. Folk är mer i klorna på UTVECKLINGEN.

Om nu politiken är åt helvete fel – vad gör vi då?

Lite av varje.

Teknik:
Jag har gjort det igen. Köpt en helt onödig pryl. En pytteliten digitalkamera som får plats i ena anden. Man har den som en nyckelring. Den tar 24 bilder i VGA-upplösning 648×480 pixlar. Jag betalade 169 SKR för den + 2 st uppladdningsbara AAA batterier (118 SKR).

Jag bestämde mig ”helt plötsligt” för att jag ville ha en pytteliten kamera i fickan som jag lätt kunde ta upp och bara ta ”minnesbilder”. Har nämligen upptäckt att mitt bildminneskomihåg har blivit uruselt. Och detta var ju en relativt billig ”uppgradering”.

Den hjälpte mig med nästa rubrik.

Dejavu:
Jag gick på gågatan i Trollhättan från Oden till Apoteket. Då fick jag se en löpsedel: ”Så enkelt slipper du din fotknöl”. Det var jag tvungen att ta en bild på, för att komma ihåg. Här fick jag en dejavu. Känsla av att ha varit med om detta förut. Så jag kollade upp det där hemma. Ovanstående löpsedel var presenterad av GT, idag 12/9. Den 1/9 hade Expressen följande löpsedel: ”Så enkelt slipper du din fotknöl”. Vad säger ni om det? Är det nyhetstorka eller demens? Nu samarbetar ju GT och Expressen så de kanske resonerar så här:
"Det verkar som om folk (vi läsare) inte fattade löpet den 1/9 som vi på Expressen hade så ni på GT får väl köra den igen".

Bok:
Nu har jag Annika Bryn’s första bok, ”Den sjätte natten”, i min ägo. Den ska jag börja läsa i kväll och så tror jag att den kan vara bra att ha som sällskap i morgon på inskrivningsbesöket på Sahlgrenska. De ”hotar” ju med att det kan ta hela dagen.
Tänkte det var bra att börja med hennes första och så går jag på den nyutgivna ”Brottsplats Rosenbad”, efter den. Ja det var egentligen hon själv som tipsade mig om att jag kunde göra så, läsa dem i ”rätt” ordning, eftersom det är samma personer i böckerna.
Känner jag mig själv rätt så har jag läst bägge inom en kort tid och så blir det till att leta god litteratur inför själva operationsvistelsen, så att säga.

Någon som har några bra tips på några deckartitlar? Undvik titlar som: ”Han slant med kniven”, ”Det var läkaren som var seriemördaren”, ”1001 realistiska fallbeskrivningar över misslyckade operationer”, ”Infektionen åt upp honom inifrån”.

Mat:
Freudiansk glömska, finns det?
[Detta är tillskrivet i efterhand, kl ca 18:17]
Jag köpte en påse med 20 Thekakor (grova visserligen) och en serietidning (Hälge) och så beväpnade jag mig med ett paket margarin, en smörkniv, ett glas och 1,5 liter bubbelvatten. 11 thekakor senare fick jag tvinga mig till att stänga och lägga påsen med resterande thekakor i frysen. Vad är det för "krafter" som "driver" en människa till denna matbordskantens ättestupa?

Nu ska jag städa toaletter!

God Morgon!

Idag är det 17 dagar kvar till operationen.

Frukost:
Hustrun hade gjort frukost åt mig idag också? Vad har jag gjort, eller inte gjort, som förtjänar det. Eller ligger det något dunkelt manipulerande, beräknande syfte bakom? Eller, är hon helt enkelt bara så himla snäll?

Spam:
Varje dag får jag ca 20 mejl som är relativt jämt fördelade mellan;
köp av penisförlängare, /-förstorare
köp av Viagra
och om jag vill träffa unga tonårstjejer

Sanningen: Jag är nöjd med min snopp och den fungerar tillfredställande och tillgången till nöjsamt och ömsesidigt kärleksmottagande motsatt kön är till belåtenhet.

Var får då porrindustrin den motsatta uppfattningen från?
Att:
jag har pytteliten snopp eller i alla fall att jag vill ha en större?
den jag har, inte fungerar, eller att jag skulle vilja att den fungerade mer och bättre?
jag dessutom ständigt suktar efter lammkött, med icke fungerande och för liten snopp?

Det är ju skrämmande? Hur vet de att jag är man?
Det vet de inte, de chansar. Jag har ”nisse” med i ePostadressen. Svårare än så är det inte. Det är så de gör, porrindustrin, de ”scannar” av hela rackarnas internet. Man lämnar sin ePostadress någonstans, offentligt, eller av godtrogenhet i någon sajt som sedan, utan att du vet om det, sålt den vidare till dessa skrupelfria porrprofitörer. Och vips så är du med att ”finansiera” eller ”stimulera” en porrindustri som du egentligen är motståndare till.

Nu har jag egentligen inte ont av de där ”spamen” eftersom jag har en effektiv antispamprogramvara som sorterar bort det jag inte vill ta del av. Men jag har valt att inte automatiskt radera dem, jag är nyfiken på att se vad det är för skit som kommer.

Ett tips, lämnar ni er ePostadress någonstans gör så här:

Min riktiga ePostadress är: nisse@ngn.nu.

skriv i stället t.ex.;

nisse[ta bort denna spamstoppare]@ngn.nu eller
nisse[remove this spamstopper]@ngn.nu

Då ”studsar” spamet tillbaka till spamavsändaren. De jobbar aldrig manuellt med ePostadresserna.

Och är de seriösa de som du lämnar din ePostadress till så fixar de manuellt till den.

Lycka till!

God Kväll!

Svamp:
Det blev allt några svampar. Men det bästa var nog att det var så gott väder. Att det kröp två fästingar på hustrun är ju också lite kul, så här i efterhand. :-)

Handla:
Efter att vi plockat svamp och knatat runt i naturen stannade vi till vid Överby, kommersialismens Mecka, och handlade mat. Det var nog det som ”knäckte” mig? :-(

Mat:
Hemma åt vi god pastasallad, rester från gårdagen (tack P!). :-)

Vila:
Tänkte det var nödvändigt med en stunds vila. Tänkte mig ca 30 minuter med tanke på att jag kände mig rätt så slut. Då var klockan 14:30. 17:50 vaknade jag och fick tvinga mig upp. Först till medicinskåpet för att ta ett extra piller. Sedan …

Godis:
Jag tvingade mig vidare till att börja försöka äta upp allt smågodis jag köpt för att fira min bröllopsdag. Den gröna längden, tårtan, som hustrun lovat bjuda på, var slut.
Så nu är jag trött i magen, också. :-(

Hunden:
Mår fortfarande bra. Hon for fram som en furie i skogen. När vi inte hittade några lerpölar så hittade hon dem. Hon får fortfarande kokt kyckling och ris. Hon slukare det i ett ”nafs”. Och så kommer hon och ser undrande ut: ”Och huvudrätten, när kommer den?”

De' e' gôtt å leva!

30 år:

Hon har blivit stor, 30 år, den lilla, som jag bar omkring på, på nätterna. Hon var kolikbarn. Det var en kul tillställning, ja kalaset alltså. Vi var på den där bangolfen som ligger inomhus nere på Vassbotten, i Vänersborg.

Vi delades upp i lag, två och två. Jag och min medspelare vann. Men, eftersom min medspelare var värd för kalaset gick vinnarpriset till det par som kom tvåa.

Värden kunde inte spela de 4 sista hålen så då spelade jag dem i stället och när jag spelade i hans ställe så spelade jag bättre än när jag spelade för mig själv? Inte undra på att han vann! Och ändå inte?

Kul var det! Tack P!

Nu ska jag vila mig!

Lite av varje!

Allmänt:
Om en stund eller en strax ska vi åka till Erikshjälpen och lämna lite grejer.

Hälsa:
Sedan blir det hem och vila lite. Det tar styggt på en redan ”pressad” kropp att vara ute och ”festa”. Vi var ju på After Work igår, jag och hustrun. Det var trevligt.

"Vi" var tvungna att tacka nej till att träffa mycket goda vänner, T&M, p.g.a. att "de" var "kraftigt" förkylda. Jag vill inte utsätta mig för en överväldigande majoritet av små baccilusker nu så här nära inpå operationen. Dessutom ska jag ju till Sahlgrenska den 13 september för inskrivningsbesök och då kommer de antagligen att ta en del prover och då är det inte så smart att vara "megaförkyld".

Nöjen:
Klockan 15:00 ska vi på födelsedagskalas.

Hunden:
Mår mycket bättre nu. I kväll ska hon få sitt första mål mat sedan i onsdags. Det blir kokt kyckling och ris.

Lev väl!

God Morgon!

Idag är det fredag!
Idag är det 20 dagar kvar! (till operationen)

Hälsa:
Har börjat å rätta till mig nu. I morse kände jag mig som en 94 kilos potatissäck som vältrade sig ur sängen och sedan försökte få reda på allt i ett försöka att balansera upp det hela.

Mitt ”uppstigande” måste ske i etapper. 1. Upp ur sängen. 2. Hygieniska måsten. 3. Intag av antivärktablett. 4. Frukost med tillhörande uppletning av morgontidningen (min äkta hälft går upp tidigare). 5. Sedan måste jag lägga mig igen? Oftast på soffan, jag passar då på att fortsätta läsa tidningen. 6. Går upp och gör ordning lämplig dryck; te, kaffe eller vitaminer. 7. Ner på soffan igen. 8. Sedan kan jag börja föra en mer ”normal” tillvaro.

Om jag skulle hoppa över steg 5 så händer följande; jag får en djup, dov, molande värk i ljumsken, värken sprider sig ned i höger sida av pungen, upp i höger sida av ländryggen/ryggen, ned i höger ben. Det är i och för sig uthärdligt, det är illamåendet som knäcker en. Och det kan ta hela förmiddagen innan det går över.
Jag har lärt mig det där nu så jag råkar inte ut för så ”kraftiga anfall” nu för tiden.

Hunden:
Börjar se normal ut. Förutom att hon inte begriper av vilken anledning hon inte får någon mat. Å andra sidan, ibland har jag för mig att hon tänker: ”Jaha är det sådana dagar nu, jag får ingen mat.” Sedan i januari i år har hon haft 5 omgångar av diarré och kräkningar med påföljande medicinering och fasta.

Vi "hörs"!

God Natt!

Hälsa:
Nu är det dags att lägga sig och försöka slappna av och stänga av tjutandet/väsandet i huvudet. Mentalt koppla bort muskelryckningarna och den ”sprängande” värken i armar och ben. Låter illa det där men det är faktiskt inte så farligt. Läkemedel hjälper en hel del, mot värken.

Hunden:
Först ska den nu relativt tillfrisknande hunden ut på sista rastningen.

Sköt om er där ute!