Kategoriarkiv: Djur

God Förmiddag!

Publicerat av
Svara

Nåja, jag var allt uppe kl 08:00 och gick ut med hunden, käkade frukost, tog mina mediciner och läste morgonblaskan. Åsså vilade jag lite på det.

Ja, ttela kommer ju ut även på lördagar numer för er som inte känner till det. Det har blivit en "tvåstadstidning". En sammanslagning av TT/LeP och ELA. Trollhättan och Vänersborg. Lyckad eller inte? Jag vet inte. Jag tycker det är trevligt med lokala nyheter och så länge jag får det är jag nöjd och jag tycker ju att jag hör hemma både i Vänersborg och Trollhättan.

Jag är ju född och uppvuxen i Trollhättan och sedan 18-års åldern bott och arbetat i Vänersborg. Fast sedan 1990 är jag anställd i Trollhättans Stad.

Vad var det i dagens ttela som fångade min uppmärksamhet, förutom serierna som jag alltid läser med förtjusning och stor behållning?
På sidan 8 hittade jag "Sommar porträttet" och det handlade om min favoritledarskribent i ttela, Agnetha Andersson (AA).
Bland alla trevligheter får jag också veta att hon är uppvuxen i samma bostadsområde som jag, Hjortmossen. Där ser man.

De Engelska kanalbåtarna ska vi åka och kika på när de visar upp sig här i Vänersborg vid Fisketorget 17:00.

Efter att vi käkat mat, som min husliga hustru lagar, så ska vi ut å jaga svamp.

Brodern ringde och frågade om antennförstärkare till TV. Om sådant har jag inte en susning. Däremot hade jag sådana där små "fördelningsdosor" där man kan "splitta" en antennkabel i två och jag tror att det i dem kan ligga en liten förstärkningsgrejimox?

Han skickar två stycken bud att hämta grejen, brorsdöttrarna.

Fick ePost från syrran och från en bästis B. Jag ska besvara dem nu. Eller senare? Maten blev färdig nu.

Stressigt?

Publicerat av
Svara

Vad som är stressigt för mig skiljer sig från de flesta andra. Har jag ett "uppdrag" varje dag så kan ett till skapa stress. Så är det? Och stress i den här kroppen brukar betyda mer besvär och värk.

Sonen var här och hämtade hunden. Han ska ta med henne ut på springtur. Där har hon tur hunden. Jag är ju inte precis den som springer *ler*. Dessutom är hon jättelycklig när hon får vara tillsammans med sonen.

Så det innebär ju att det blir mindre stress för mig och det är bra!

Nu ska jag in till staden. Ölförrådet tryter? Apoteket ska få ett besök också. Tar väl å cyklar in.

Håller nu det fina vädret i sig kanske det blir så att jag och hustrun bestämmer träff på "After Work" på Swania i Trollhättan. [Katten Abbe kommer och pockar på uppmärksamhet]. Vid ca 16:00. "After Work" tycker vi, hustrun och jag, är en trevlig tillställning. "Billig" öl och gratis mat och en god chans att träffa trevligt folk och så brukar vi cykla hem vid 20:00-tiden.
Och somnar vid typ 22:00 och vaknar relativt pigga på lördagen.

Det som idag konkurrerar med "After Work" är svampletning. Hustrun bestämmer och vädret.

Mot staden!

Kulighet!

Publicerat av
Svara

Det finns många ”Syster-Bill-historier”. Den här är min favorit.
Syrran och Bill 70-talet Nr 1
Min syster är ute och kör bil. Bilen är en Saab 95:a. Hon behöver tanka. Stannar vid en bensinstation, kör fram bilen. Går ur, öppnar tanklocket, greppar ett munstycke till en bensinpump.
Hon står där och tankar och tänker på? Ja det vet jag inte. När hon står där och tankar, och tänker, hör hon en röst i bensinstationens högtalarsystem: ”Dô! Bosse (typ), det står en och tankar diesel i en bensinare! Kan du fixa det?”.
Syrran tittar sig runtomkring och undrar vad det kan vara för en tok som gör något sådant. Hon ser ingen ”misstänkt”. Då kommer en ”Bosse-typ”, släntrande åt hennes hål. Ja han går rakt fram till henne och säger: ”Dô, den här vettu, de e’ inge’ diesel, vettu. De e' en bensinare.”
Antagligen stirrar min syster fånigt på Bosse-typen och det tar väl någon sekund (eller två) innan hon inser att det är hon som står och tankar diesel i sin Saab 95:a som går på bensin.
Exakt hur min syster uttrycker sig det förtäljer inte historien utan vi hoppar över den delen och går vidare till att det faktiskt blev så att de fick skjuva in bilen i verkstaden och placera den på en sådan där lyft. Bensintanken måste tömmas på diesel.
”Bosse” trycker på knappen för att få upp bilen. Då tjuter det något förskräckligt! Så Bosse slutar trycka på knappen och stirrar förvånat på lyftanordningen. Och kanske uttrycker han något i stil med: ”Va, f-n är det med skiten nu då?” Bosse ser inget konstigt. Allt ser ut som det brukar göra när han lyfter bilar. Så han trycker på knappen igen. Bilen rör sig uppåt och det genomträngande tjutandet startar igen. Bosse släpper knappen, tjutet slutar. Nu tar Bosse en tur runt det hela och studerar det mera intensivt samtidigt som han mumlar ohörbart. Antagligen hittar han inget fel som kan förklara tjutandet för han går fram och trycker på knappen, tjutet startar, han släpper knappen, tjutet slutar. Han trycker igen, tjutet startar, släpper, tjutet slutar.
Det är kanske just då han slänger ett förtvivlat öga mot min syster. Hon står där och är troligen alldeles högröd i ansiktet och ser ut som om hon egentligen inte alls skulle vilja vara där hon är. Och hon står och pekar upp mot bilen.
”Va’ ä’ de’!”, säger väl antagligen Bosse.
”Hunden. Jag glömde hunden. Hunden sitter kvar i bilen och han gillar nog inte det här.”, säger min syster, kanske något ansträngt leende.
Bosse sänker ned bilen och hunden Bill släpps ur. Sedan går allt smidigt. Tanken töms och syrran tankar i bensin och när hon går för att betala det hon är skyldig för allt besvär får hon till svar att det bjuder de på för det här kommer de att komma ihåg länge, länge.

Kraft!

Publicerat av
Svara

Nu har jag laddat! Hunden är rastad. Och jag har vilat på min vibratordyna. Dessutom har jag tagit två koffeintabletter.

Jag tål inte kaffe. Jag får diarré av det. Men emellanåt kan jag inte låta bli, för smakens skull.

Coca-Cola, Jolt-Cola och RedBull m.fl. energidrycker innehåller också koffein, men de blir man sockerberoende och tjock av.

Och eftersom koffein är ett bra stimulantia så tar jag tabletter.

30 st i burk får man köpa, på Apoteket. Vill man ha större förpackningar så krävs det recept.

Fram med damsugaren! På't!

Hälsa

Publicerat av
Svara

Tänk ändå vad nyttig man känner sig när man har ”sportat”. Ja, varit på Friskis&Svettis. Även denna tisdag var Theresia utmärkt duktig. Hon håller stilen!

Bastun var skön men lite tråkigt att basta ensam. Det blev jag och Aftonbladet.

I jympans omklädningsrum var det en som sa: ”Man kan inte tro att du är så sjuklig när man ser dig jympa.” Och det är sant. Jag anstränger mig verkligen att röra på mig ordentligt, ta ut rörelserna. Jag försöker lägga ”stil” bakom varje moment.
Antagligen ser jag ut som ett smidigt kylskåp men det är känslan som räknas.
Jag har hela tiden en fot stadigt i marken. Jag springer inte. Hoppar inte. Gör inga övningar som innehåller stora ”hävarmar”. Men varje övning gör jag fullt ut, tar i. Jag blir genomsvettig.
Det de andra inte ser, som jag inte visar, är att jag ofta har jävligt ont, hela tiden.
När det gör som mest ont blundar jag och försöker slappna av och ändå fullfölja rörelsen. Jag kan inte komma ihåg en enda gång jag misslyckats med det?
Och det gör extra ont under smidighetsövningarna och när stretchen kommer ökar tjutet i huvudet.
Jag har visserligen lärt mig att inte böja huvudet bakåt, eller titta upp, då tjuter det inte så mycket.

Därför är det så skönt att gå till bastun efteråt. Det blir en extra avslappning.

På jympan, när jag ser mig omkring ser jag att jag jobbar mer än de flesta. Unga, friska människor som bara ”duttar” med sina ben och armar och senare antagligen kommer att mena: ”Det var väl inte så jobbigt.”
Nä, nu var jag elak. Var och en rör sig efter sin egen förmåga och lust! Vad vet jag om deras förmåga eller vilja? De har kanske skitont i sina leder eller muskler, fastän de är unga.

Det tråkiga med att jympa och bada bastu, är det som kommer efteråt. Dagen efter. Ofta, inte alltid, får jag ökade besvär i en till två dagar.
Men samtidigt känner jag att det håller mig stark och rörlig. Att det är värt de ökade besvären.
Utan jympan skulle jag stelna till och sannolikt bli ännu sämre.

Nu ska jag rasta hunden och sedan gå och lägga mig.

God natt!

Förbannad så det knakar!

Publicerat av
Svara

Och det beror inte på att hunden smyger upp i soffan och lägger sig där och ser ut som om det är världens naturligaste beteende.
Det beror inte heller på att jag nyss har ätit falukorv med potatismos.
Jag kan inte heller anklaga att ”handlingen” blev mer omfattande än jag tänkt.
Inte ens att jag är tvungen att ta extra värkmedicin kan jag skylla min ilska på.

Nä, den riktas mot ett par, en han och en hon, utanför Sten&Ström, Överby, Trollhättan, vid ca strax före 11:00, i en silverfärgad herrgårdsvariant av någon bilmodell som jag i mitt ilskna tillstånd inte lade märke till.
Jag kommer norrifrån in på parkeringen och ser framför mig till höger två lediga parkeringsplatser, intill varandra. Jag ser då en bil komma från motsatta hållet, söderifrån, en silverfärgad bil. Snäll som jag är så väntar jag in dem, för körstilen tyder på att de är på väg till just dessa två parkeringsplatser.
Döm om min förvåning när de ställer sig tvärs över bägge två! Först tror jag att de nog backar ut och ”rättar till” sin parkering, för de såg ju att jag också skulle dit.
INTE då! De kliver ur, låser bilen och går lugnt in i Sten&Ström, att jag tutar för att påkalla deras uppmärksamhet, bryr de sig inte det allra minsta om.

Lite längre bort hittar jag en ledig parkering. Jag går in på Sten&Ström och bort mot Harald Nyborg, det var ju dit jag skulle för att leta fodertunna, och då står de där, paret, och tittar på verktyg.

Då rann adrenalinet till hos Nisse Nordlund så jag gick fram till dem och frågade:
”Hur f-n är ni funtade som parkerar tvärs över två parkeringar!”
Då svarar ”KÄRRINGEN” (egentligen en relativt ung kvinna kanske 40-50år):
”Det är väl inte så farligt att gå några extra steg?”
Min kommentar till detta blir:
”Skäms på er. J-a sätt!”

Efteråt tänkte jag på det jag skrev om igår, på min internetsida. ”Jag Tycker!”. Under några rubriker skrev jag om Respekt och jag skrev om att vi vuxna måste reagera var vi än möter beteenden som avviker. Beteende som är respektlösa.
Och det var ju precis vad jag gjorde.

Synd bara att jag inte hade en kameramobil med mig så jag kunde ha fotograferat deras bil och sätt att parkera och sedan lagt ut en snygg bild, här, med ett tydligt registreringsnummer.

Undrar hur de tänkte? Vad styrde deras beteende? Tänkte de på att det finns personer som har svårt att gå men inte riktigt kvalar in för handikappkort? Givetvis inte.
Det här två var ett ypperligt exempel på cynisk egoism. Personer som utan att reflektera ”kör över andra”. Empatilösa.
De tycker säkert att de är skitfräcka och att vi andra är mesar som inte begriper att ”ta för oss”.

En bieffekt när jag blir arg och upprörd är att mina besvär ökar inom några sekunder. Så jag hade rejäl värk när jag kom hem. Det börjar kännas bättre nu.

Man får inte respekt om man inte visar det. Och man kan inte visa respekt om man aldrig fått det. Man får den respekt man förtjänar.

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Sömnen har varit god. ”Sömn ua” som vi skrev i daganteckningar och journalanteckningar på den tiden jag jobbade som nattsjuksköterska inom psykiatrin i dåvarande Älvsborgs Läns Landsting.

Fick ett mejl från min chef. Han har varit på semester och vad jag förstår kommit hem med blandade känslor.

Nu känns det som om värkmedicinen har börjat att ”ta” så nu ska jag förbereda mig inför att åka till Granngården på Överby eller/och Harald Nyborg och leta efter en eller två passande fodertunnor till våra djurfoder.