Kategoriarkiv: Djur

Packat!

Publicerat av
Svara

Då har jag packat det jag ska ha med mig på cykelturen ned till Kungälv.

Det ser fortfarande lite tungt ut, ute. Igenmulet, Jag ska ju inte ge mig iväg riktigt än. Hunden ska rastas och så ska jag äta lite först.

Vädret har fortfarande en chans. Det är i alla fall varmt. Och ösregnar det inte så ska det nog inte hindra mig.

Hustruns klocka ligger definitivt på ett "säkert ställe". Jag hittar den inte? Jag misstänker att hon har den i handväskan som hon har med sig till jobbet.

Ska se om jag hinner med att fixa en "berättelse" åt er innan jag slutar blogga för dagen.

HULK

Publicerat av
Svara

Nu har jag tittat på DVD. En av 4 filmer jag fått av mina kära barn.

HULK (2003). Eric Bana som Bruce Banner (Hulken). Jennifer Conelly som Betty Ross (kärleken), Sam Elliot och Josh Lukas samt Nick Nolte (Bruce Banners far, den onde?).
Den här versionen gillade jag inte. Den var B.

Nu är det definitivt dags att söka sig till sängen. Efter att hunden är rastad, förståss!

Sweat Dreams!

Hälsa

Publicerat av
Svara

Jag får ta tillbaka en del av det som står här nedan vid (11:12).

Hunden fick bara en tredjedels promenad, för jag fick sådan rackarns värk. Och så blev jag trött och illamående.

En tröst är i alla fall att det sannolikt har blivit bättre tills i morgon. Ska dock ta en extra värkmedicin.

Hunden fick nog rätt så bra motion i alla fall. Jag hade med mig hennes favoritbelöningsleksak. Den får hon leka med bara om hon INTE gör något fel eller ofog.
Den springer hon runt vår fotbollsplan här på Onsjö med, i full fart, runt, runt. Till slut kommer hon fram med den till mig och då ska det kastas, ett tag.

Nu ska jag äta mat. Sedan blir det horisontalt läge för mig ett tag.

Må gott i sommarvärmen!

God natt!

Publicerat av
Svara

Nu kastar jag in "handduken" för idag.

Jag har suttit framför datorn och "spånat" på mina kommande "berättelser", varvat med serietidningsläsande och ätande.
Vilken karaktär ska berättelserna ha? Givetvis blir det mest roliga episoder. Det är ju det som gör livet värt att leva – att komma ihåg det roliga – att känna det.

Men det finns också berättelser i mitt liv som är mer eller mindre tragiska men nog så väsentliga.

Samtidigt håller jag ju på med min "sjukhistoria". Jag är framme vid magnetröntgen, 2004, nu och ska välja ut vilka bilder jag ska visa och hur jag ska förklara dem.
Bemötandet från några läkare och sjukhusadministrationen ska också avhandlas.

Till helgen planerar jag och hustrun att söka oss söderut. Ligga på vandrarhem. Besöka goda vänner. Komma bort. Se något annat. Ja vi har tänkt oss till Göteborg.

Är det inte allt för ruggigt väder så funderar jag på att cykla ned under fredagen. Hund- och kattvakt är fixat.

Det som återstår är att fixa nattlogi på något vandrarhem natten mellan fredag och lördag.

Ska ringa runt till morgonen.

Sov gott!

Näradödenupplevelse

Publicerat av
Svara

Borde vår hund ha haft efter att ha rullat sig i människobajs när hustrun var ute och i sin outgrundliga snällhet tagit med hunden, när hon skulle plocka hallon.
Nu blev det inga hallon.

Hustrun var tvungen att koppla hunden och skiten hängde i "drivor", just där också halsbandet är. Så hustrun fick skit på sina händer.

Väl hemkommen var hon också tvungen att sticka ned sina hjälpligt rengjorda händer i byxfickan för att få upp nycklarna.

Halsbandet slängdes. Det värsta fick klippas bort på hunden och sedan följde intensiv skrubbning och efterföljande torkning.

Här fick jag mig en "släng av sleven" som det heter. Jag fick nöjet att "torka klart hunden".

Förutom det då?
Jympan var trevlig. En strålande Anita och massa motionärer.
Bastun var mycket avkopplande. Det behövdes.

Nu ska jag faktiskt äta lite. Den sena timmen till trots.

Därefter har jag det stora nöjet att gå ut och rasta vår nytorkade hund, i ösregnet!

Sicket "flyt"?

Kulighet!

Publicerat av
Svara

Visst är det läge för en rolig berättelse?

Syrran och Bill 70-talet Nr 2
Min syster är ute och cyklar med hunden Bill. Hon har varit och handlat apelsiner, tror jag det var.
Syrran cyklar hemåt, mot Hjortmossen. På Klaffbron blir hunden Bill skitnödig. Syrran har två fyllda papperskassar, en på vart cykelhandtag. Med apelsiner. Hunden tvärnitar och kröker rygg. Syrran har ett stadigt tag om hundkopplet och märker givetvis inte att hunden ämnar lätta på trycket, så hon stannar inte.
Och då välter ju givetvis cykeln, med syrran och de fulla papperskassarna. Innehållet i papperskassarna sprider sig över hela korsningen, öster om bron, samtidigt som hunden Bill sitter och skiter färdigt.
Klockan är väl ca 16:00, det är rusningstid. Jag är osäker, men jag tror inte att den korsningen var ljusreglerad på den tiden. Det blir ett mindre kaos. Jag tror att fler vänliga själar hjälper min syster att plocka upp apelsinerna.
När min syster kryper omkring där och plockar apelsiner och försöker torka upp hundskiten, rullar en polisbil förbi. Min syster blir faktiskt lite konfunderad över att de inte stannar och liksom menar att: ”Vad har hänt här då?” Eller nått.
Vid ett senare tillfälle, promenerar Syrran hem från staden, då saktar en bil in och någon frågar: ”Har du inte Collien med dig idag?” Bilen, det var en polisbil!

Nedstämd->Upprymd

Publicerat av
Svara

Nu har jag vilat på min vibratordyna. Och före det åt jag och var ute på en längre promenad med hunden.

Innan jag vilade mig kollade jag min blogg (den här) om någon hade kommenterat något?

Och det var det. Egentligen är ju en kommentar, i sig, inget märkligt. Men den här kommentaren fick kanske större effekt, på mig, än vad "kommentatorn" tänkt sig.

Jag har varit nedstämd, ett tag. Jag har kämpat för att hålla "kraften" uppe, att "hålla igång".
Och så, som att vända på ett mynt, känner jag mig upprymd och full av kraft.

Och det har jag en person jag beundrar att tacka för. Min favoritledarskribent på ttela, Agnetha Andersson med signaturen AA.

Tänk på det, alla Ni andra. Vilken effekt några vänliga ord kan ge och vad enkelt det egentligen är att delge dem.

Betänk också motsatsen. Att några "fel" valda ord kan få dramatiska negativa effekter och skapa stor förstämning.

”Peace And Understanding!”

Bräcklighet

Publicerat av
Svara

Hade tänkt mig gå en promenad med hunden. Tog vägen om Johannesbergsvägen (Onsjö-Vänersborg). Där fick hunden för sig att det var väldigt bråttom. Hon "drog".
Nu "drar" inte vår hund sådär väldigt mycket. Kanske är det som en hundägande kamrat till oss sa: "Hon är ju som en bomullstuss i ändan på kopplet i jämförelse med min hund."
Men, tyvärr, så räcker hennes "dragande" för att mina besvär ska öka och att jag sedan hela tiden får gå och försöka lugna ned henne och hon bara lyder i någon tiondels sekund så ökar min irritation och då är det kört.
Det blev bara en kort rastning och nu sitter jag här med dubbelt så mycket besvär som innan jag tänkte gå på en "uppiggande" promenad i sommarvärmen.

Då tänker jag: "Fy bubblan vilken bräcklig kropp!" Inte riktigt sant, det där med: "Fy bubblan" kan ni ersätta med: "Helvetes jävla skit!"

Kulighet!

Publicerat av
1

När man väl börjar "rota" i sitt minne efter tokigheter så liksom det bara "rinner till". Det kommer mer hela tiden. Så jag gör väl så att jag levererar en när den kommer.

Mormor och Bill 70-talet Nr 1
Jag var ute och promenerade med hunden Bill utmed Lasarettsvägen, i Trollhättan. En bra bit bortanför nuvarande Vårdcentralen ser jag Mormor vandra hemåt. Hon bodde på Karlstorp, just då. Jag vet ju att Mormor och hunden Bill kommer bra överens så jag släpper Bill och säger till honom ”Titta, där framme går Mormor!” Hunden sätter en våldsam fart. Ni vet väl att en Collie är en Vinthund, under pälsen? Nu vet ni. Strax innan hunden når fram gör hunden som så att den böjer ned nosen, för Mormor har kjol på sig. Och så kör han nosen rakt upp mellan benen på Mormor, bakifrån.
Just detta kände jag mycket väl till och var väl medveten om att det var just så hunden skulle göra och just det tyckte jag var kul, i alla fall till precis innan ”det hände”.
Mormor bär på en del kassar. Jag ser hur Mormor lyfter nära på en meter från marken och kassarna och dess innehåll flyger all världens väg. Mormor landar på ena benet, klarar inte att hålla balansen utan dröser ned i diket. Detta passar ju hunden utmärkt för då hamnar ju favoritmormor i liksom rätt nivå. Så han kastar sig ju över Mormor när hon kravlar omkring där i diket.
Det tog ett tag för mig att komma fram och hjälpa till.
Jag har aldrig hört så många olika svordomar från en och samma människa. Hon var inte alls glad.
Det kuliga var att hon först trodde att hon blev antastad bakifrån av någon snuskig karl. Och sedan, ”till sin besvikelse”, upptäckte att det var ”hundkräket”.

Nu ska jag i ärlighetens namn redovisa att jag är osäker på exakt hur Mormor uttryckte sig och vad det egentligen var vad hon menade så den sista meningen kan vara en efterkonstruktion från min sida. Men, en berättelse är en berättelse.
Har man lite "galghumor" så kan jag garantera att det där såg vansinnigt kul ut.
Mormor kunde allt le åt det hela, ett tag efteråt.