Hade tänkt mig gå en promenad med hunden. Tog vägen om Johannesbergsvägen (Onsjö-Vänersborg). Där fick hunden för sig att det var väldigt bråttom. Hon "drog".
Nu "drar" inte vår hund sådär väldigt mycket. Kanske är det som en hundägande kamrat till oss sa: "Hon är ju som en bomullstuss i ändan på kopplet i jämförelse med min hund."
Men, tyvärr, så räcker hennes "dragande" för att mina besvär ska öka och att jag sedan hela tiden får gå och försöka lugna ned henne och hon bara lyder i någon tiondels sekund så ökar min irritation och då är det kört.
Det blev bara en kort rastning och nu sitter jag här med dubbelt så mycket besvär som innan jag tänkte gå på en "uppiggande" promenad i sommarvärmen.

Då tänker jag: "Fy bubblan vilken bräcklig kropp!" Inte riktigt sant, det där med: "Fy bubblan" kan ni ersätta med: "Helvetes jävla skit!"