Film

En vardag bland vardagar.

Idag ska jag till sjukgymnastiken kl 15:00.
Efter det blir det en sväng till bastun.

Nu på förmiddagen har jag tänkt ge mig ut till den kommersialismiska strömmen och leta filmbelysning. Jag har fått för mig att det viktigaste/roligaste just nu är att göra amatörkortfilmer och då krävs det ljus.

Har gjort en 4 minutersfilm, inomhus, i ”vanlig” belysning, med en digitalkamera med möjlighet att spela in filmsekvenser. Det blir VÄLDIGT kornigt. Nu kräver jag inte så mycket av min ”filmkamera” då jag är i lärande-/experimentstadiet. Men ljus det är nog det viktigaste.

Så jag ska försöka få tag på billigt byggljus, på stativ. Testa å se vad som händer med 500W halogenlampa.

Filmkamera är sedan givetvis nästa steg. Och där har jag förstått att det viktigaste är att det finns manuella inställningsmöjligheter. Det går ju inte för sig att hela scenen ändrar ”färg” bara för att en person kommer in i handlingen. Eller att automatfocus får fnatt.

Var ”tvungen” att kila iväg till toa och skita. Och då kom en ”sanning” farandes. Jag har haft en liten ”taskig” känsla när jag varit ute med hunden då man stått där och stirrat på hunden när den skiter. Hon har ju haft problem med magen så avföringens utseende är intressant.
Men, som sagt, lite taskig har jag känt mig, att hon inte fått skita ”i fred” så att säga.

Jag ska sluta känna så. Nu när jag satt på toa och koncentrerade mig på mitt skitande så hade jag en hund som satt 3 decimeter framför mig och stirrade mig ömsom rakt in i ögonen och ömsom ned i holken för att utröna var ”ljuden” kom från. Och emellanåt kunde hon inte låta bli att luta sig fram lite och sniffa – det luktar ju så ljuvligt gott – om man är hund.

Om jag skulle testa nästa gång hunden skiter ute och krypa fram och sätta mig 3 decimeter framför henne och stirra henne in i ögonen. Hämnd?

Djurvärde?

När jag läste morgonblaskan idag så hakade jag upp mig på en formulering å insändarsidan. Vi har på den här insändarsidan en tid kunnat följa en debatt om dels ”vargskytten” och dels om hundar.
Gemensamt för dem bägge är att de behandlar människans relation till djuren.
Insändarsignaturen ”Också drabbad av lagens baksida” skriver följande:
”Varför denna orättvisa?
Lagen som vi har, hur fungerar den? En människa som skjuter en varg, för att den rivit och dödat får, får en dom på sex månaders fängelse. Hur kan detta vara möjligt, är ett djur mer värt än en människa? De som misshandlar och som våldtar, vad får de för straff? De som i dessa fall egentligen straffas är offren, som får lida livet ut. Kan ingen ändra vår lag så att den blir mer human och rättvis för alla?”

Det jag först reagerade på var formuleringen: ”är ett djur mer värt än en människa”. Detta fick mig att tänka: är ett djur mer värt än en människa? Och kom fram till svaret: Ja, i vissa fall och under vissa omständigheter. Jag tänkte vidare och kom då in på funderingar om hur vi människor beter oss mot varandra. Där ”vissa” människor anser att deras liv är mer värt än andras.
De människor som på något sätt ”drabbar” eller ”förgriper” sig på en annan människa har ju ställt sitt eget liv, eller sin egen ”viktighet”, ”framför” detta offer. Hur är det med krig? Hur resonerar politiker och höga befäl då? (är en annan människas liv mer värt under vissa omständigheter? Tydligen.)
Jag funderade också på den ”rumsrena brottsligheten” som sker när en fabrik eller verksamhet/enhet läggs ned för att ”lönsamheten” minskat och dessa ”beslutare” då ställer ekonomisk vinning framför mänskliga värden. (är pengar mer värda en människa? – Ja!)

Innan jag går tillbaka till ”djurvärderingen” vill jag poängtera att jag håller med insändaren om att lagens syn på relationen förövare-offer är väldigt ”sned” och att straffsatserna är utomordentligt konstiga.

Tillbaka till om ett djur kan vara mer värd än en människa som jag valde att svar ja på. I min världsbild finns det massor med människor, individer som jag inte alls skulle bli ledsen över om de dog. Jag skulle tro att det, för mig, finns fler onda och i mina ögon ”bättre döda” människor än vad det finns djur som förtjänar att dö.

Det enda ”djur” som jag inte kan finna något försvar för och som jag ofta dödar är fästingar. Vad de har för uppgift i det ekologiska systemet – begriper jag inte. Om uppgiften inte består i att ”tvinga” oss andra djur till effektivare immunförsvar. Men det är klart, det finns säkert en hel del fåglar som lever på att ”rensa” andra djur från t.ex. fästingar – eller?

Nä, ska ”vi” bli godare människor, generellt sett, måste vi inse att människans plats är BLAND DJUREN. Vi är ett djur som andra djur. När vi förmår att verkligen ta detta till oss på ett respektfullt sätt, ja först då, kommer vi troligtvis bli förmögna nog att både känna och ge respekt för allt levande, inklusive andra människor.

Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Stina Morian. Liberala Nyhetsbyrån (de är envetna liberaler på TTELA?): Huruvida man ska lägga någon tillit till ett program som ”Kalla Fakta” ska väl vara osagt. Men Stinas ”slutkläm” den citerar jag och stöder till fullo:
Man kan inte erövra det fria samhället med ofria metoder. Terrorn skapar en rädsla i vår tid som är svårbemästrad. Kampen mot dessa onda krafter är viktig, men än viktigare är att de värden som den fria världen är byggd på inte går förlorad.”

Ett sätt, som jag ser det. Är att t.ex. USA och Storbritannien samt Världsbanken ger fan i att lägga sig andra länders ekonomi och styrelseskick. Det har vi t.ex. FN till.

Debatt:
(fp): Skolk och fusk kan inte accepteras. I princip håller jag med och den tekniska lösningen är nog inte så dum. Men jag kan inte låta bli att fundera; Om vi nu tar t.ex. Dan Möllengård och så antar vi att han ”skolkar” från några möten och andra inbokade sammankomster. Skickas det då mejl och SMS till Folkpartiledaren Lars Leijonborg?

Insändare:
KENT SVENSSON: Berör en viktig bildningsfaktor i det Svenska samhället, folkbildningen. Starka ekonomiska krafter har länge stirrat ont på folkbildningen. De ser det som ett otyg. Varför ska folk få billig subventionerad utbildning i demokratins namn när de kan utbilda samma folk och känna pengar i kapitalismens namn? De, privata utbildningskoncerner, tycker detta är djupt orättvist och lobbar friskt för att få en ändring. Se upp Svenska folk. Pengarnas makt är stor!

MAGNUS OCH HELÉN ENGLUND: Ska ha all heder och får givetvis mitt fulla stöd i att föräldrar kollar upp sina ungdomar. Det är inte svårt. Det svåra är kanske och få reda på sanningen.

MICHAEL LINDELL PÅ SAAB: Resonerar också på ett klokt sätt. Trygga människor vågar, otrygga människor ”står tillbaka”.

S GUNNAR PETERSON: Ett recept som många velat genomföra länge. Men motarbetats av starka läkarlobbyister.

FREDRIK & MARIA: Tänk jag tror vi är många som resonerar så.

J: Jag har redan tidigare berört att Fredrik Svensson kanske redan har ramlat av sin moppe, utan hjälm, och slagit i huvudet. Sparka inte på den som ligger.

Nyheter:
Dödsolyckan på dagis i Frändefors: Menar Åklagaren att det föreligger en brottsmisstanke? Jag kan inte riktigt det här. Eller är det den principiella förundersökningen som är viktig och det i så fall är principen som är den faktiska omständigheten? Eller är gungtillverkaren misstänkliggjord? Eller misstänker man att någon i personalen vände ryggen till och att det då skulle vara denne personals fel, att den lilla 2-åringen föll så olyckligt så att hon dog?
Jag fattar inte riktigt vad det är åklagaren är ute efter? Kan någon förklara?
Åklagaren förklarar själv: ”att inte finns några konkreta misstankar om brott.” Det finns alltså ”abstrakta”?

Försäkringskassans egna handläggare fuskar: Se där vad som hittas när F-kassan ”tuffar till” sina kontroller och attityder.

”Det går att bli lycklig”: är rubriken på sidan 47. Låter som om förutsättningen då ska vara att man då är olycklig, från början. Så är det givetvis inte, det var nog rubriksättaren som läst artikeln lite dåligt. Det handlar om hur man kan finna olika vägar till lycka. Titeln på boken är ”Lycka till!”, av författarna Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe.

Sport:
Noterar att damidrotten får mer och mer ”spaltutrymme”. Det tycker jag är trevligt. Sporten och media börjar ta sitt genusansvar. Det får bra genomslag i de grundläggande attityderna i samhället. Ett utmärkt jämställdhetsarbete! Släng er i väggen Fi!

Kultur:
Per Gessle startar enmansband. Nu kommer hustrun att gå i spinn.

Husdjur:
Utmärkt förslag att fångar ska få lära upp t.ex. hundar. Kom igen ”myndigheter”! Sådana initiativ ska välkomnas med öppna armar! Bygg och starta en separat paviljong eller anstalt med detta som inriktning. Det kan få den värste värsting att ”vända om”.

Serier:
ERNIE (säger väl allt om hur uppsägningar och besparingar går till) delar förstaplatsen med HÄLGE. Jag tycker det är skitroligt när Hälge skrämmer skiten ur antingen Uffe eller Edvin.
———————————–

Läs och begrunda.

God Natt!

Hälsa:
Känns rätt OK faktiskt. Trodde visserligen fötterna skulle ”bränna sönder” strax efter jympan. En typiskt nervillusion. Bastun gjorde gott.
Jag har bäddat rent i sängen. Det stod att man skulle göra det, i häftet: Vad-du ska-göra-inför-operationen. Visserligen skulle man ”köra” DesCutanbehandlingen och sedan direkt lägga sig i den renbäddade sängen. Lite obstinat får man allt vara.

TV:
Innan jag lägger mig ska jag slötitta lite på TV. Är inte direkt trött. Har ju vilat fyra gånger idag.

Hunden:
Ska ha sin sista rastning också.
Sonen gjorde ett försök idag att få hunden att bli lika glad när han kom som när flickvännen kommer. Han "gömde" flickvännen utanför och gick sedan in. Givetvis får vår hund då "spatt" och går igång på alla glädjecylindrarna. Sedan "ropar" han in flickvännen. Jag har aldrig tidigare sett, eller hört för den delen, en lyckligare hund. Hon tappade kontrollen fullständigt. Och sonen blev ju inte speciellt mer nöjd över det resultatet.
Om flickvännen sa till vår hund: "Spring fort in i väggen!" är jag övertygad om att hunden skulle göra det, om den nu skulle förstå ett sådant kommando.

Skriver några rader till morgonen också!

Lite av varje

Motion:
Det händer att det inte blir som en tänkt sig. Jag skulle ju, idag, åka till Hagahallen, i Vänersborg, och vara med när F&S ”tar ut” ledare. Vi kallar det för ”uppjympa”.
Det blev lite stressigt. Hustrun hade bokat tvättid 12:00-17:00 och jag skulle vara på ”uppjympan” 12:00. Vi hjälptes åt med tvätten ned för vår ”hemska” stålspiraltrappa.
Så jag blev lite sen. In i garaget och vrider om startnyckeln. Helt dött! Inget. Nada.

Bilen:
Batteriet har tydligen ”lagt av” eller i alla fall blivit ordentligt urladdat över natten. I ren ”panik” klantade jag till det och kopplade till batteriladdaren och gjorde ett startförsök. Givetvis ”rök” det till i laddaren och sedan var den också död. Nu är det ju lite jobbigt detta med batterier för man vet ju inte riktigt om det är batteriet eller generatorn som laddar batteriet som är paj. Men jag chansar på batteriet.
Åker iväg, på cykeln, till OKQ8 och säger att jag vill ha ett bilbatteri till en Ford Sierra 88.
Pärmar, blädder, blädder, nummer, koll i dator: 1100 SKR. Jaha, säger jag och så travar vi iväg mot batterierna. Rätt batterityp hittas inte. Då kallas tydligen batteriexperten in och vi kommer fram till att jag ska åka hem igen och mäta batteriet och kolla hur det är fastsatt.
Upp på cykeln igen och hemåt. Träffar hustrun och hunden. Byrackan har rullat sig i något utomordentligt äckligt. Kanon! Det fick hustrun sköta.
Jag hämtar tumstock och digitalkamera. I garaget fotograferar jag batteriet ur alla möjliga vinklar och tar mått. Ser att detta batteri har platta poler. Jag är ju liksom van vid runda. Tänker att detta kan nog bli ett problem och ett dyrt sådant.
Cyklar tillbaka till OKQ8, vid Gropbron, och visar mina uppgifter för ”batteriexperten” och vi hittar ett som med största sannolikhet ska passa. Det enda som verkar avvika är att det nya batteriet är ”svagare”, 58 Ah och det ska tydligen vara ca 75 Ah. Men vi diskuterade lite hit och dit och kom fram till att detta skulle nog räcka. Och det får jag ju hoppas. 778 SKR kostade detta. Kändes ju avsevärt bättre än 1100 SKR.
Tillbaka till garaget, med ett nytt batteri i cykelkorgen. Placerar batteriet på bilens baklucka och passar på att spruta 555 på alla bultar och muttrar.
Får se om jag själv gör ett försök eller om jag ringer på sonen. Det är ju rätt så jobbigt för mig med de där bilbatterierna. De är ju ena tunga rackare och jag är ju inte så värst fräsch.
Men, det kan gå, om man planerar och tar ett steg i taget.
Steg ett är nu att försöka få loss batterikablarna från batteripolerna, minuspolen först.
Steg två är att lossa muttern som håller batteriet på plats.
Steg tre försöka lyfta ur gamla batteriet så ”rakt” som möjligt och så ”nära” kroppen som möjligt.
Och om det lyckas, steg fyra, lyfta dit det nya batteriet.
Steg fem fästa batteriet.
Steg sex fästa batterikablarna, pluspolen först.
Ja och sedan ska väl bilen starta? Och så får vi hoppas att det inte är generatorn det är fel på.

Hälsa:
Cyklandet fram och tillbaka till OKQ8 har faktiskt gjort riktigt gott. Känner mig relativt pigg.

Hunden:
Hustrun har schamponerat hunden med ett nytt schampo jag köpt. Nu luktar hon gott. Hon luktar inte hund alls.

Mina Berättelser:
Håller på med att lägga upp en sida med mina publicerade berättelser. Då får man alla ”kuligheter” på ett ställe.

Hej å hå!

God Morgon!

Operationen:
4 dagar kvar. Att inte ta någon medicin mot den värk jag har går faktiskt riktigt bra. Så länge jag inte försöker göra något med armarna. Ska jag t.ex. ta ut en liter fil ur kylskåpet blir det till att använda bägge händerna. Likadant med en tom djup tallrik eller skål. Och "irritationen" den sitter nu utanpå kroppen. 60% av mina muskler är "spända". Det gör att jag blir fort trött.

Katterna:
Har fört ett himla ”väsen” i natt. De är inte nöjda med den nya maten vi testar till dem. Så nu går de här och ”svälter”.
För att bryta deras jämmerdal tog jag fram laserpekaren. Då blir det fart på fetknopparna. Tänk att de blir så till den milda grad ”triggade” av den där lysande röda pricken. Jag har kul och de får motion.

Nu är det höst – läste jag någonstans.

God Natt!

Teknik:
Hustrun har köpt en ny mobiltelefon. En kameramobil med FM-radio samt inbyggd ficklampa! En NOKIA 5140i. Precis en sådan som jag skulle vilja ha. Varför finns alla dessa fräcka prylar där ute och lockar vuxna småpojkar som mig själv till att köpa det jag egentligen inte behöver, utan för att man helt enkelt bara måste? Det är liksom inte rättvist.

Mor&Far:
Tack för en jättegod soppa och tårta! Att ”fixa” pappas hörslinga till TV’n tillsammans med brorsan var kul, fast jag vet inte om det egentligen blev något bättre?. Och så lyckades jag och mor byta svarta färgpatronen i skrivaren. Och allihopa, jag, brorsan och syrran, tog kort med våra digitalkameror, av samma märke och typ.
Vår hund, Tessie, skällde så väggarna skallrade. Syrrans Ladden försökte skälla med lät liksom inget för han var ju hes. Brorsans hund Ville var helt tyst, han var ju mest intresserad av Ladden?

I morgon är det söndag – vad kan då hända?

Lite av varje

Nöjen:
Nu ska vi strax åka till Mor&Far och bli bjudna på mat. Det är trevligt!

Hunden:
Kan rapportera att hunden verkar å må bra. Fast och fin avföring. Hon får nu det s.k. KLASS-fodret. En mald sörja av rått kött och allt möjligt. Hon älskar det! Det är jättekul att numer ge henne mat. När hon får torrfoder lyfter hon knappt på huvudet och katterna hinner äta lite innan hon kommer fram. Sedan ställer hon sig och blänger på skålen med torrfodret. För det mesta går hon fram och försöker gömma maten, putta undan den.
Det känns utomordentligt trevligt att slippa se det där. Nu har vi en hund som hoppar upp och ned för att få sin mat.
Fast vi vågar inte pröva å sluta med hennes medicin, pankreasenzymen. Hon får två sådana kapslar inför varje måltid. Vilket innebär två gånger per dag.
I januari har jag funderingar på att börja minska ned medicineringen, om hon då inte haft några problem med magen.

Ha en fortsatt trevlig lördag!