Turkiet – Alanya – Dag 45 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*****************
Så här blev det:

Naturbesök
Har ju inte gett upp med att försöka hitta ormar. Fick ju s.k. blodad tand när jag fick syn på den där nyligen överköra ormen.

Det började med att jag slog huvudet i en grov gren. På väg upp, via genvägen.
[Bild: Nisse Huvudsår, Alanya, Turkiet]
Har ju hört uttrycket: ”Naturen slår tillbaka”. Men det tycker jag att den bara ska göra mot dem som är dumma mot naturen. Jag är ju snäll jag. Känns inte rättvist…

På hemvägen, körde jag över en katt.
Cyklade på trottoaren. Märkte ingenting. Plötsligt känner jag att jag kör på något och att det låter som en katt. Hann inte bromsa så katten får även bakhjulet över sig.
Av det lilla jag hann se så tror jag att jag körde över katten i bröstkorgstrakten. Den var borta när jag stannade. Försvann som en pil in bland husen på motsatta sidan av gatan. Inget å göra. Bara hoppas att katten var såpass ung så den klarade att bli överkörd av gubbe på cykel. Breda inte allt för hårt pumpade däck kan ju vara bra, i det här läget.
Hur som, det känns inte bra.

Jag ska kanske hålla mig inlåst?

Av naturbesöket blev det ett par bilder (men ingen orm :meSad: )
Snigel
[Bild: Snigel i Turkiet]

Gråsugga+Klofoting
[Bild: Gråsugga+Klofoting i Turkiet]

Tusenfoting
[Bild: Mångfoting i Turkiet]

Fågel
[Bild: Fågel i Turkiet]

Blomfluga
[Bild: Blomfluga i Turkiet]

Gräshoppa
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]

[Mer naturbilder, kommer…]

Vid ett tillfälle, när jag smög omkring där i buskarna så höll jag på att skrämma slag på en Turk, lite äldre än vad jag är. Han stod och pinkade och så kom jag brakande ut ur ett par buskar…

Handla
Nu ska jag strax iväg och handla, rätt så mycket. Har nästan slut på ’allt’.

Migros
Handlade det mesta där. Hittade inte köttfärssås på burk…
Cola åker jag till Bim och handlar. En inhemsk variant, mycket billigare.

Kylen
Inte klokt vad mycket det är som är knasigt i den här lägenheten (bl.a.). Kylen måste jag frosta av varje vecka. Så här ser det ut efter 7 dagar (och då har jag ändå lagat listen, nedtill):
[Bild: Kylskåpet, Alanya, Turkiet]
Och vad jag kan se så är det egentligen ett självavfrostande kylskåp. Helt klart funkar det inte som det ska…

Har upptäckt varför. Avrinningshålet är ’pluggat’, igenlimmat och som ytterligare säkerhet övertejpat, på baksidan av kylskåpet alltså.

Cykeln
Håller på att falla isär. Sadeln håller på att ge upp. Själva sadeln är på väg nedåt medan den uppehållande metallkonstruktionen är kvar i sin position. Ni förstå, ja?

Kommer säkert mer text…

Turkiet – Alanya – Dag 44 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

******************
Så här blev det:

Lite om i går kväll
En utelåsning
Pratade rätt så länge med hustrun, via skype.

Satt sedan på balkongen och tog en öl.

När jag sitter där så får jag se något märkligt. En kvinna försöker ta sig in på en balkong. Den stora balkongen som tillhör hundägaren som har sin schäfer på den lilla balkongen, nästan hela tiden.

Hon kom inte upp. Hon såg förtvivlad ut. Gick ut och satte sig på muren mot gatan och såg ännu mer förtvivlad ut.

Jag frågade då om hon hade problem. Det hade hon men hon kunde inget vidare bra engelska så hon kunde inte riktigt förklara.

Jag klädde på mig och gick ned.

Det gick tydligen bättre att förklara, på engelska, när jag var var på plats. Hon hade blivit utelåst. Hon skulle gå ut och se efter om hennes bror, med flickvän möjligtvis var på väg och dörren hade gått i lås. Vad jag förstod så var hon hundägarens flickvän men hon bodde där inte utan i ett samhälle en bit bort.

Jag såg ju att hon kände hunden och vice versa så jag bestämde mig för att den unga kvinnan nog hade rätt att komma in i lägenheten.

Jag formade mina händer till en skål och placerade mig stadigt mot väggen och sedan fick hon kliva upp så hon fick ordentligt tag om balkongräcket. Jag var noga med att i övrigt inte röra henne.

Jag ber henne sedan om en gentjänst. Kunde hon förmå sin pojkvän att rasta hunden oftare och ha den mer inne? Fick veta att det var en hane och att den var 4 år. Har glömt namnet. Hon lovade att hon skulle se vad hon kunde åstadkomma.

När vi står där och pratar så kommer brodern, med flickvän. Han kastar sig snabbt ut ur bilen och säger något väldigt fort och väldigt ’hårt’, till den unga kvinnan.

Eftersom jag fullkomligt ignoreras så tar jag tillfället i akt att gå därifrån.

Nu återstår en fråga. Vad det där bra eller dåligt gjort, av mig?
Kommer hon att straffas på något vis? Dels för att hon blev utelåst, dels för att hon lät mig hjälpa henne och dels för att hon pratade med mig.

Jag bestämmer, nu, att det där tänker jag inte bry mig i. Jag gjorde något bra, som jag ser det. Tolkar de det på annat vis så är det inte mitt problem.

[not. 08:46] Kom på en sak. Kan det vara så att jag, återigen, drabbats av naivitet? Vad är det som säger att den unga kvinna väljer att berätta sanningen? Hon kanske säger något annat. Hur blir det då?

Utekväll (fortfarande i går kväll)
Gick ut och roade mig med min kontaktperson och hennes holländske vän (tror jag, de kan vara släktingar också, jag vet inte). Nåväl, de tog mig till en restaurang en bit bort, som jag givetvis glömt namnet på, fastän jag ansträngde mig för att komma ihåg det. De ville jag skulle smaka på en rätt som de åt dagen innan. Det var något av det godaste jag ätit. Kycklingfiléer i rakisås, klyftpotatis och sallad.
Min kontaktperson var lite vän med ägaren av restaurangen och hotellet så som avslutning blev vi bjudna på var sin tequila. Första gången jag druckit det. Slicka på näven, salta, greppa glaset, ha koll på var man har citronskivan. Sedan slicka i sig saltet, svepa tequilan och snabbt suga på citronen. Jag gjorde nog rätt för det smakade bara citron.

Vi gick sedan vidare till det ’sena vattenhålet’ som ’vi’ kallar det.

Jag fick där bl.a. veta att anledningen till allt fuffens och lurendrejeri, här i Alanya, berodde på att gästarbetarna var Kurder. Mitt dilemma är löst. Allt jag råkat ut för var / är kurdernas fel. De räknas inte som Turkar. Därmed är Turkarna oantastliga, ärliga, trevliga och bra människor på alla vis.
Det som oroade mig var att alla vid bordet faktiskt tyckte så. Bestämde mig för att släppa ämnet.

Men nu vet ni vilka man skyller ’allt’ på, här i Alanya.

Jag var i säng före 12-slaget.


I dag
Promenad
Dags för morgonpromenaden (07:38, lokal tid)

Ser lurigt ut på himlen. Det kan vara ett oväder på ’G’. Eller så glider det bara förbi. Det vet jag om ett par timmar.

Vilat
Legat å läst bok. Slöar idag. Funderar dock på ytterligare en lite senare promenad.

Kors i taket!
Kikade ut på balkongen. Såg då schäferägaren komma gåendes. Varit på hundpromenad… KLockan 15:00.
Och bägge balkongdörrarna står öppna.

[not 18:00] Nåja, det kan väl inte vara hur länge som helst. Nu är hunden ute på balkongen igen.

Redigering
Lagt till bilder i inlägget: fredagen den 13/11 2009.

Promenad 2
Det bidde en promenad till. Nu i solnedgången.

Trött
Jag vill egentligen gå och lägga mig, kl 18:56 men jag får nog se till att hålla mig uppe ett tag till. Jag vaknar så rackarns tidigt annars.

Mer text kommer….

Turkiet – Alanya – Dag 43 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*******************
Så här blev det:

Morgontvättande
Idag blev det en liten handduk, 2st polyester sport T-tröjor och 3st skjortor microfiber. Torkar fort och bra.

Promenad
Går lättare och lättare.
Ett tips till alla er som solar på stranden. Ni vet väl att de boende, med hundar, rastar dem på stranden, tidigt på morgonen. Inte alla har med en spade eller bajspåsar – de gräver ned hundskiten i en liten hastigt gjord grop, om de nu ens anstränger sig.

Guide
Jag har blivit fattigare. Blev helt blåst av en smart guide, fel, en skurk, bedragare och lurendrejare.

Hade ju bestämt mig för att ta mig upp till borgen och leta geocachegömmor (en slags ’skatt’-gömma med angivna GPS-koordinater).
Jag cyklade till där man kan gå på bussen upp. Hade precis missat bussen så jag bestämde mig för att gå upp.

Efter några 100 meter blir jag tillfrågad av en man, han var också på väg upp. Kommer bara ihåg att hans namn börjar på ’M’. Han frågar om jag ska upp till borgen och det skulle jag ju. Han kunde visa mig en genväg, bara 300 meter upp till borgen.

Jag var på väg dit. OK tänkte jag, det kan väl vara värt några lira extra, tänkte jag. Hade ju tänkt ta bussen upp. Kostar 1 Lira (5 SEK). Och det är långt att gå…

Genvägen var verkligen upplevelserik. Smala gränder och branta trappor mellan husen och så visade han mig en överkörd orm…
[Bild: Överkord Vipera i Alanya, Turkiet]
Det finns rätt så många ’vipera’-arter i Turkiet (vår svenska Huggorm (vipera berus), t.ex). Den överkörda ormen skulle kunna vara något av följande:
vipera bulgardaghica
vipera lebetina
vipera xanthina
Han trodde inte jag var klok när jag plockade fram kameran och tog en massa bilder. Förklarade senare att jag var lite av ormexpert.
Han tog en bild av mig där man kan skymta en snöklädd bergstopp i bakgrunden.
[Bild: Utsikt i Alanya, Turkiet]
Och så en förstoring på bergstoppen med snö, syns lite dåligt på bilden ovan:
[Bild: Snötoppen i Alanya, Turkiet]
Det är där som berget i förgrunden ’möter’ bergen i bakgrunden.
Jag ville ta en bild av honom men då började han en harang om islam och helighet m.m. jag brydde mig inte om det där utan jag respekterade att han inte vill bli fotograferad, hustrun är ju ’sådan’.
Han berättade om sin familj, 4 barn, varav den ene, en son, jobbade som guide och visade turister just den vägen han visade mig. 5ggr om dagen.
Han visade mig på örter och olika fruktträd.
Berättade om de olika delarna vi gick igenom och vad vi såg för utsikt.
Efter att ha passerat en kyrkogård och kommit in en skog. Stannar han och säger att han vill ha 8 Turkiska pengar. Reagerade inte först på val av plats – såg det sedan. Väl vald. Enda platsen på kullen där man är som längst bort från folk.
Jag tog upp plånboken och började plocka ihop 8 Lira. Då drar han igång en svada om att han vill inte ha gamla turkiska Lira (som han menade att jag tänkte ge honom) han ville ha Nya Turkiska Lira.
Jag bara tänkte: ”Vad f-n surrar han om? Jag har ju bara Nya Turkiska Lira.” Nåväl han pratade på och lyckades kollra bort mig (Han var ju så förtroendeingivande, från början, den lurige jäveln.) och rätt som det var snappade han åt sig 2st 50 Lira sedlar (ca 500 SEK).
Jag har funderat på varför han inte sprang iväg då men nu förstår jag varför. På väg upp testade han mig hela tiden, gick alltid före och höll hög takt och antagligen lade han märke till att han blev tröttare än vad jag blev. Så han bedömde väl risken stor att jag skulle hinna ifatt han. Dessutom var jag något större – han trodde väl det var muskler…
Och när jag spände ögonen i honom och sa att han skulle ge tillbaka alla mina pengarna så gav han mig först bara den ena 50 Lira pengen. Jag fortsatte att tjata på han att han skulle ge mig alla pengar, vilket han till slut gjorde, och han tjatade om gamla och nya Turkiska pengar sina barn och sin fru som måste försörjas och hur jobbigt det var för han att visa mig vägen…, hygglig kille…
Jag tog ett snabbt beslut, risken fanns ju att han skulle ge sig på mig och sno allt jag hade så jag gav han en 20 Lira (100 SEK) och bad han försvinna. Han började protestera och när jag sa att jag faktiskt trodde att han var en trevlig, god och ärlig turk och att han hade gjort mig väldigt besviken stönade han lite och lommade iväg.

Jag kostade på mig att ropa tjuv och bedragare efter honom på de språk jag kunde hade lärt mig ordet på;
thief (engelska), hırsız [hôrsôz] (turkiska), varas (finska), tyv (norska), tjuv (svenska) och voleur (franska) samt dieb (tyska)

Som ’grädde på moset’ trampade jag strax därefter i en hundskit…

Nåväl, OK, jag blev blåst. Men jag fick en genväg och upplevelser.

Det här tär på mitt positiva tänkande…

Hittade faktiskt ytterligare en genväg, senare, när jag var på väg ned. Man kommer ned där man går / åker igenom första muren, efter genomfarten, från staden räknat. Efter en lite raka, på bilvägen, och i första högersvängen börjar den genväg som tjuven och bedragaren visade mig.

Geocache
Hade valt ut tre, uppe på kullen, vid borgruinerna.

Den först hittade jag relativ lätt.

Den andra hittade jag inte alls. Däremot hittade jag platsen där den borde finnas och så hittade jag den sköldpadda som flera andra geocachare tagit bild på.
[Bild: Turkisk landsköldpadda (Testudo graeca ibera), i Turkiet]

Den tredje var en utmaning. Hade jag inte haft en ledtrådsbild med mig hade jag aldrig hittat den. Den låg i en brant slänt och då blir det knepigt med GPS, i alla fall min, den ’ser’ allt ’fågelvägen’. Men efter lite klättring så löste det sig.

Fotograferade en gräshoppa, och några ödlor samt en fjäril:
Gräshoppan:
[Bild: Gräshoppa, i Turkiet]
Ödla 1
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Ödla 2
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Fjäril
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

Tog mig sedan hela vägen upp igen och gick in vägen mot ’Ehmedek’. Tänkte jag skulle kolla om det gick någon stig ned, mot nordväst. Det gjorde det inte. Men det var däruppe jag hittade en stig ned mellan ett par hus som sedan ledde ned till stigen som slutar vid första ’murpassagen’. Ja, liksom innanför den.

Bad
Solen sken från en klarblå himmel. Kan inte påstå att det var / är varmt men bada går ju och det var, för mig, roliga vågor. Sådana där 2-meters. Låg i ett tag och lät mig ’bearbetas’ av vågorna samt utnyttja en del. Det mest kuliga är när det kommer en riktigt stor en då dyker jag mot den, in i den och så kommer man liksom ut lite i luften, på ’baksidan’ av vågen. Man lyfts ju upp en bit.
Medan andra badande åker in mot stranden så åker jag alltså utåt – häftigt.

Överraskad
Skulle ta ur minneskortet ur den lilla kameran, har ju gjort det några gånger, men den här gången måste jag gjort på något annorlunda vis för minneskortet kom farandes ut upp och förbi mitt ansikte och landade på en stol en halvmeter bort. Längesedan jag blev så överraskad och så tyckte jag det var skitkull. En är ju ganska lättroad…

Mera?
Ja, vi får se. Klockan är ju bara 15:22, lokal tid.

Är det inte dags för (Turkisk) After Work?

Turkiet – Alanya – Dag 42 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag har Jonny K födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

********************
Så här blev det:

Morgonpromenad
Hörde redan innan jag kom ned till stranden att där var relativt höga vågor.

Men det blir nog inget bad idag. Regnet hänger i luften och det är näst intill igenmulet.

Tog lite bilder på strandens vågor:
[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Bilden nedan tog jag mest för att försöka fånga det ’moln’ med saltvattendimma som bildas och sedan blåser in över land. Ju varmare det är ju högre upp stiger den och når därmed längre in, över land. Kameror har svårt för att fånga sådant här. Det ser mer ’suddigt’ ut. Men titta i bildens vänstra del. Där ’Uddens’ berg möter stranden. För ögat såg det ut så över hela delen där det är vågor.
Jag valde att låta ’gubben’, en strandletare, vara med på bilden för att lite visa storleken på vågorna. Det blåser nästan inget men vågorna är nära 2m höga. Längst ned t.v. i bilden ett gäng strandhundarna (tre av dem, just då var de fem).

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Bilden här nedan tycker jag blev smått mystisk. Vågen ser man ju vad det är, och det lite oroliga havet samt den mörka himmelen. Men från vågen och framåt? Först, en f.d. våg på väg tillbaka. Sedan en bit av sandstranden, tillslätad och fuktig. Nästa är en ’pöl’ som bildats av högvattnets vågor, men det rinner fortfarande ned lite från de större vågorna. Och närmast, stranden, dit vågorna precis nått, ser vi lite ’strandskräp’ och en oregelbunden, trampad, sandstrand.

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Nästa bild visar egentligen ’bara’ när vågen ’slår igen’.

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Ett gäng (bergs)duvor, på stranden:

[Bild: Bergsduvor, Turkiet, Alanya]

En vacker blomma som jag gått och spanat en tid på och väntat att den ska slå ut i ’perfekt’ blomning:
[Bild: Planterad Blomma i Turkiet]

Felköp
Köpte vad jag trodde var Turkisk kaviar häromdagen:
[Bild: Fiskmassa, Turkiet]
Anledningen till att jag trodde det, var att dessa tuber stod bredvid kaviarburkarna. Bedrägligt. Det enda de hade gemensamt var ’fisk’.
Tuben innehåller saltade mosade sardiner och jag tyckte det smakade förfärligt.

Framsidan:
”ANÇUES SÜPER KARTAL”: Ett varumärke som innehåller ordet: ”ÖRN”
”TÜRKİYE MAMULÂTI”: Turkist ’någonting’?
”BALIK EZMESİ”: Betyder: ”Fiskmassa”
”İŞTAH VERİR”: ”SMAK” ’någonting?

Baksidan:
Under: ’Product Of Turkey’ står: ’TUZLU’, det betyder: ’saltad’.
Första ordet i innehållsdeklarationen är: ’Sardalya’ och det betyder: ’Sardiner’

Vädret
Det har kommit några ösregn. Nu (09:12) åskar det. Kanske måste jag stänga av datorn och dra ut sladden?

Det behövdes inte och ovädret var relativt kortvarigt men det har kommit en skur då och då, under dagen. Hur kvällen blir, vet jag inte än…

Nu (16:48) är åskan nära så jag stänger av datorn.

Turkiet – Alanya – Dag 41 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*********************
Så här blev det:

Farsan
Ringde, via skype, i går kväll. Han mår efter omständigheterna väl.

Sonen
Ringde också via skype och han har det också bra.

Hustrun
Pratade jag med idag, via skype. Mycke skype är det…

Promenad
Idag gav jag mig ut lite extra tidigt på promenaden som jag försöker göra till en daglig vana. Det gick mycket lättare idag. I går protesterade högerknät lite, inte idag.

Handlade
Försökte hitta kebabkrydda så jag kunde göra lite ’riktig’ kebabsås. Mina språkkunskaper brister, jag kan inte läsa vad det står på förpackningarna.

Jag gjorde en mycket förenklad variant på kebabsås: Yoghurt Naturell och lite ketchup.

De senaste gångerna jag varit på Migros (stora i västra delen av Alanya) har jag stött på antingen Svenskar eller andra skandinaver. De har i regel mer eller mindre uppgivet letat efter något (så som det är för nya i många stora butiker) och då har jag gladeligen, ’glidit in’, och försökt hjälpa till med det jag vet. Hitintills har det blivit mycket trevliga pratstunder och jag får hela tiden lära mig nytt.
Många gånger är det beresta personer så jag kan få lite tips om resmål att undersöka eller helt enkelt låta bli. Ett sådant är: Inget hotell eller lägenhet i centrala Larnaca på Cypern.
Anledningen heter, trafikavgaser.

Så, blir det Cypern, någon eventuell nästa gång, så ska det alltså bli i någon utkant eller mindre ort.

Det här paret var oroliga för rånrisken. Jag sa då att den är inte värre här än någon annan stans. Troligtvis är de säkrare här på kvällen och den yngre natten än i de flesta Svenska städer. Här är folk mycket mer ute. Rör man sig på de större gatorna och med sunt förnuft så kan man känna sig relativt trygg. Vet inte om de tog mina lugnare ord för någon slags sanning.

Vila
Efter maten blev det vila. Nu (ca 16:00) när jag vaknade så regnade det. Hade det på känn.

Får se om jag kan klämma in någon mer uteaktivitet idag. Eller om det blir bokläsartid. Lutar mest åt det. 16:40 kom ett ösregn. Det kanske lättar upp?

Turkiet – Alanya – Dag 40 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag har Stefan N födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Restauranger
När hustrun var här så fick förmånen att prata med en restaurangägare om hur det kom sig att han blev just restaurangägare.
Han hade jobbat ihop det mesta på Norska oljeplattformar. Fattade också för att han jobbat ett tag i Tyskland. Med de pengarna köpte han lokalen och rustade upp den.
På frågan hur det gick så glittrade han med ögonen och log. Det gick tydligen bra.

I december stänger han och öppnar i februari igen. Då passar han på att ta två månaders semester.

En annan restaurangägare och hans frum som jag lärt känna, berättade att hyran hennes man fick betala för lokalen var 50 000€, varje år! Antar att det motsvarar vad ovanstående restaurangägare fick betala för att köpa sin lokal.

Häromdagen satt jag och pratade med en av alla de restauranghjälpredor (servitörer) som jobbar här. Just nu har de flesta fått lämna sina jobb då det är lågsäsong. Men de som är duktiga och är bra på språk, kan få vara kvar lite längre. Det gällde den jag pratade med.
Jag frågade hur mycket han tjänade när han tjänade som bäst. Då sa han att i år inbringade de två bästa månaderna 1400€ vardera. De andra månaderna mindre. Hans arbetsperiod varade normalt i ca 8 månader, just i år var han inne på sin 9:e. Normalt för servitörer (hjälpredor) är annars 6 månader (maj-sep).

Reparation
Mitt ena par byxor håller på att falla isär, mina rese- och vardagsbyxor.
Köpte tråd igår så nu ska jag ge mig på att laga dem.

Och sedan ska de tvättas.

Påslakanet luktade inte så som jag tycker att ett påslakan ska lukta så jag tvättar det också.

Anteckningar
Publicerat inlägget för: fredagen den 6 nov 2009.

Promenad
Funderar på att ta en rask promenad utmed stranden.
Och om vädret håller i sig, kanske ett bad efter det?

Bad
Det bidde både promenad och bad. Lite soldis men helt OK.

Nu blir det mat… (13:02)

Besök
Ett besök som jag tycker är kul:
[Bild: Spindel i Turkiet]
En snabb rackare.Storlek ca 12-13mm. Hoppar lätt en decimeter.

Ligisterna
Har mångdubblat sig och beväpnat sig med smällare och raketer.
De siktar med raketerna mot de lägenheter där de ser att det lyser, från mitt hus och västerut på gatan.
Det är ju inte bra att de använder smällare och raketer. Men det hela innehåller faktiskt två bra saker:
1. De vet inte var jag bor
2. De retar upp hela gatan och mest restaurangägaren.

Kommer kanske mera… (klockan är bara 17:52)

Turkiet – Alanya – Dag 39 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: sön 8-Nov-2009.
Och: Turkiet – Alanya – Dag 32 av 62.
Samt: Turkiet – Alanya – Dag 33 den 3 nov 2009.
Dessutom: tor 5-Nov-2009.

Vädret
Ser ut att bli en mulen dag och möjligtvis regn. Lutar mer åt lite moln och sol…

Tecken
Tror jag har fixat till det, i bloggen, så att jag nu kan skriva och visa, alla Turkiska (special)tecken: ç Ç ğ Ğ ı İ ş Ş.

Uttal:
c C : ’j’ som i engelska ’jam’.
ç Ç : ’ch’ som i engelska ’church’.
ğ Ğ : ’g’ som i spanska ’lago’ eller som ’j’ i ’jag’. Uttalas endast ibland. Främst mellan två vokaler.
ı İ : som svenskt ’e’ i pojke’ och svenskt ’u’ i ’brunn’, samtidigt. Jag försöker med Göteborska ’ô’.
j J : sje-ljud (zj-ljud) ’j’ som i franska ’jour’.
o O : ’å’ som i ’svål’.
ş Ş : sje-ljud som i ’äsch’.
u U: ’o’ som i ’os’.
ü Ü : ’y’ som i ’yla’, men mer åt ’u’ som i ’mula’.
y Y : ’j’ som i ’jag’.

Handlat och badat
I den ordningen. När solen är framme så blir det varmt här och vattentemperaturen är fortfarande behaglig. Skulle tro att det är ca +23 C°.

Turkiet – Alanya – Dag 38 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag har Ronja födelsedag!
Och så är det fars dag! Grattis pappa!
Och även grattis till alla andra som kan räkna sig dit och alla ni som inte har någon far (levande eller duglig) gratulera den som ändock givit (ger) dig en fadersförebild.

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 37 av 62.

Bokläsning
Slappardag. Har ägnat hela dagen åt bokläsning (pocket). Är inne på bok nr 2.

Turkiet – Alanya – Dag 37 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Hustrun tillbaka i Sverige. Vad tomt det blev. Skriver mer senare…

05:14
Ett par mindre jordskalv.

Sömn
Gick och lade mig ca 16:00, igår. Var ganska trött. Förutom jordskalvet som väckte mig så sov jag till 06:30 (14,5 tim). Alltså har jag inga problem med att sova…

Tomhet
Från en vecka med konstant sällskap. Alltid någon att prata, kramas med, dygnet runt, till – inget…

Vädret
Solen skiner från en molnfri himmel – givtevis.

Morgontvätt
Det blir en 4-5 plagg. Diskhon är inte så stor och handfatet på toa rymmer ännu mindre.
Nu när solen skiner igen så kommer det varmvatten. Det räcker med ett par dagars mulet väder så är varmvattnet slut. Varmvattnet genereras alltså av solenergi. Varje lägenhet har var sin tunna på taket.
Det finns en ’elpatron’ som kan värma upp vattnet i tunnan men den är på 1000W och har ingen timer. Det gäller alltså att hålla koll. Jag har för mig att kontaktpersonen sa att det räcker med en halvtimma. I så fall, kan jag ju använda äggklockan.

Grannen, som snart är f.d. Ordf i denna fastighetsförening berättade att han lånade ut lägenheten till ett par kamrater. Informerade om elvattenvärmaren men glömde berätta att den måste stängas av.
Han fick en saftig elräkning. Värmaren hade stått på ett halvår.

Anteckningar
Sitter nu och renskriver och skriver ned de minnen jag har från veckan med hustrun. Ska skriva tills klockan blir ca 10:00. Då äter jag min andra frukost eller kanske mer rätt, del två av frukosten. Efter det ger jag mig ut i solvärmen. Det gäller ju att passa på att vara ute nu när det är sol. Vet ju inte hur länge det varar. Prognoserna är hyfsat säkra, men ändå…
Har idag redigerat inlägg:
Turkiet – Alanya – Dag 29 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 30 av 62.
Turkiet – Alanya – Dag 31 av 62.

Handla
Dags att ge sig ut å handla. De flesta, utom de nattöppna små kvartersbutikerna, öppnar inte förrän 10:00, så här års, får jag väl tillägga.
Ska handla; Bananer, Gurka, Tomat, Tvättmedel (Perwoll Renkli Sihir) och se om jag hittar någon billig avloppsrensare. Det är stopp i handfatet och duschavloppet, igen. och kontaktpersonen är bortrest.

Träffade ett trevligt äldre par från Stockholmstrakten. De bor inte långt härifrån. Hjälpte dem lite med att hitta saker i affären och sedan ville han veta hur han får igång internet. Jag berättade det jag visste.
Han hade köpt en 3G-puck men tydligen inget abonnemang.

Ungdomar
De här språkbegåvade ungdomarna kunde: ”You Mother Fucker!” och så kunde de ’visa fingret’ och så kunde de kasta sten stora som plommon, på mig, efter att jag bett dem sluta med att kasta sten på grannhuset. Bahar Sokak Apt n:o 4 (kl 12:19).
Ungdomar i Turkiet
Han i gult, uppförde sig relativt hyfsat, han var lite äldre. Killen i orange, var den som kunde ’visa fingret’ med bägge händerna samt säga: ”Fuck You!” och ”You Mother Fucker!”. Pojken i vitt var den som kastade sten, på mig.

Det är ju änna som hemma.
Och nu har jag väl ’ryktet’ som: gubben som är kul att reta, typ.
Så nästa gång, om det blir någon, vinkar jag och ler.

Fortsätter de att ansätta mig så har jag ju en hyfsat bra bild att visa ’kvarterspolisen’.

Jösses, hörde lite ’oväsen’ här utanför (19:32), tyckte jag kände igen några (yngre) röster. Jodå, alla tre, plus en och två äldre, bröder? Hörde att de stod här utanför och tjafsade.
Kunde stå och kika på dem lite, efter att ha släckt ljuset. Såg då, ute vid Oral Sokak att de ’tykade’ och retade andra turister, utan att de ’äldre’ bröderna reagerade. Ena riktiga skitstövlar med andra ord.

Annat bemötande
Har märkt att många av de lite äldre Turkarna, häromkring. Bockar och säger: ”schef”. ”Sch”-ljudet motsvaras av det turkiska ’s’:et med en ’krok’ undertill. Och enligt online-översättningen så betyder det: ”boss” eller ”chef”.

Orsaken till det tror jag beror på att jag tydligen är den ende, för tillfället, som har en nyckel till ett förråd, där jag ställer cykeln. Där finns också badgrejer och en vattenpump.
Vid ett tillfälle ropade de som har fastighetskötseluppdraget just ”schef” efter mig och det fanns ingen annan att ropa det till så jag vänder mig om och de ser glada ut och undrar om jag har denna speciella nyckel och det hade jag ju. Och därmed är jag: ”schef”.

Så nu ska jag försöka lägga mig till med ett Turkiskt ”god dag”: ”gynajdôn”. Det skrivs så här: [Bild: Turkiskt god dag]. Problemet är det där ’i’:et utan prick. Det ska uttalas som ’e’ i ’pojke’ och ’u’ i ’brunn’, samtidigt (?).
Det närmaste jag kunde komma på var det Göteborksa ’ö’:et. Ett slags mjukt ’ö’. Uttalas längre ned mot stämbanden (ett lätt stönigt, lite tungt, ’ö’). Normal-’ö’ uttalas ju annars mer mot gommen.
Mottager tacksamt alternativa förslag på hur detta (’eu’) ’i’ utan prick uttalas.

Hälsoläget:
Oförändrat gott.

Turkiet – Alanya – Dag 36 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Reser hem. Skriver mer senare…

I natt
Klockan 02:30 (lokal tid) ringde våra mobilväckarlarm.

Dags att packa ihop och transportera hustrun till Antalya Flygplats, Terminal I (kollat och klart).

När vi passerar lobbyn så undrar nattportiern om vi ämnar lämna hotellet…, de har helt uppenbart ingen rapportöverlämning eller liknande så nu fick vi förklara att jag följer hustrun till flygplatsen och kommer sedan tillbaka (dessutom var det ingen panik, för deras del, vi betalade ju hotellrummet i går kväll.

Vi gick ut och jag gick bort till platsen där jag enligt anvisning från vakter fick ställa cykeln, ingen cykel.

In till receptionen och förklarar att cykeln var borta – var var den?
Först får den språkbegåvade nattportiern för sig att jag vill ha en cykel och menar jag, Att jag vill att han ska skaffa fram en?…, herregud!

Till slut fattar han och ringer vakten, de hade flyttat på cykeln, till ett säkrare ställe…?

Jag går ut och möter upp.

Som tidigare placerar jag resväskan i damcykelböjen och vi börjar gå mot flygplatsen.

Vi kommer till vakten (poliser). Jag ser på långt håll att vakten är laddad och när vi kommer fram ser han jätteglad ut och pekar på vår transport. ”Delux!” säger jag då och då blir han ännu gladare. Vi har glatt många lokalinnevånare med vår transportlösning.

Vi hittar en genväg som faktiskt är en genväg.

In på terminalen. Även jag måste passera (som tidigare) första säkerhetskontrollen.

Hjälper hustrun att vänta på att stå i kö till incheckningen. Kommer faktiskt igång, inom rimlig tid.

Står länge och tittar efter henne när hon försvunnit bakom den ’sista’ säkerhetskontrollen. Dit bara de kommer som har ’boarding card’.

Jag cyklar sedan tillbaka till hotellet och lägger mig. Klockan är ju bara ca 04:00. Ca 06:00 får jag ett SMS från hustrun om att hon sitter på planet. En stund senare hör jag hur det första, i en serie plan, startar och drar iväg. Inbillar mig att hustrun nog var med på det första.

Frukosten
Helt klart överraskande med tanke på vad vi läst i en del recensioner. Jag förstår inte hur man kan sakna något här?

Några bilder:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Buffen sträckte sig en bit bort, Närmast frukt & grönt, ost, marmelader en del köttpålägg, olika sorter yoghurt.

Sedan bröd och kakor

Därefter ett stort bord med 8 varmrätter (inklusive ägg, kokta som stekta)

Sist (längst bort) fanns mer frukt, dryck och en ställning med müsli och passande tillbehör.

Det här har jag aldrig tidigare träffat på, på en frukostbuffé. ja inte någon annan stans heller för den delen:
[Bild: Hotellfrukost, Antalya, Turkiet]
Man kunde skrapa honung direkt från den ’råa’ honungskakan. Den fyrkantiga grejen i mitten. Det ljusa i ’fönstret’ är det som är kvar av honungskakan.

Antalya
Tänkte jag skulle stanna i Antalya och kika runt lite första målet var att cykla in till centrum.

Jag checkade ut, var ’tvungen’ att vänta lite för portiern litade inte riktigt på att jag inte tagit något ur minibaren. Det skulle kollas först. Dålig stil för ett hotell som anser sig placerat i ett förstklassig grupp.

Cyklade ut mot stora vägen, ’Alanaya Yolu’. Följer den västerut. Efter korsningen med ’Gazi Bulvari’ övergår den till: ’Aspendos Bulvari’.

Följer ’Aspendos Bulvari’ till en rondell där väljer jag: ’Alı  Çetinkaya C.’ I princip följer jag nästan hela vägen den enda spårvägen som finns här i Antalya.

I nästa rondell fortsätter jag samma gata. Är nu inne i centrum. Kommer till en lugnare gata, en gågata: ’Cumhurıyet C.’ Det är då jag känner att trafiktempot i den här staden är ungefär tre gånger värre än i Alanya. Dessutom, faktiskt. tas det lite mer hänsyn, i Alanya. Om man nu jämför. I Antalya kör de som riktiga stollar.

Där i centrum är man helt nära vattnet då får jag syn på något jag känner igen:[Bild: Hamnen, Antalya, Turkiet]
Nere på den piren har jag gått. Det var tidigt på morgonen den 3 okt.

Eftersom jag inte trivdes i staden så bestämde jag mig för att åka direkt till Busstationen (Otogar). Så kursen riktades in mot nordväst.
Jag körde upp på: ’Anafartalar C.’ Vidare till: ’Vatan Bulvari’. I stora rondellen med ’Atatürk Heykeli’, körde jag in på: ’Namik Kemal Bulvari’.
Busstationen ligger alldeles väster om rondellen: ’Anadolu kavşağı’.

I den rondellen (och i många andra rondeller och korsningar) har de animerade ’herr gåman’ (filstorlek ca 3 MB. Klicka på bilden):
[Bild: Herr gåman, Antalya, Turkiet]
Låt bilden ’ladda klart’ och se sedan hur den gröna gubben börjar lite sakta för att sedan öka takten.

Busstationen
Eftersom de kör lite hur som helst, i det här landet och helst ser att vi cyklister håller till på trottoarerna. Så regarear jag ju inte på att det kan vara fel att cykla på en uta som är under tag mellan två hus. En stor och en liten bussterminal.

Hörde en del hojtanden. Och när jag väl stannat så kommer det säkerhetsvakter rusande från en massa olika håll. Mest upprörd är en kvinnlig vakt som smattrande pratar i en valkie-talkie och jag förstår såpass att hon berättar att hon ’fångat’ en idiot som cyklar inne i terminalen (jag lovar det kan inte uppfattas som ’inne’). Hon sätter igång att skälla på mig. ”Pleace speak english I do not understand a word of wath You saying.” svara jag. Då sätter hon igång att kalla på ’translator’. DEt kommer en snabbt som attan. DE här vakterna är bra mycket mer effektiva än poliser, tro mig.

En engelsktalande kommer fram och förklara att jag inte får cykla inne på terminalen. jag ser oförstående ut och berättar i stället att jag ska med bussen till Alanya.
Genast inser de att de kan bli av med dåren. Jag blir ledsagad av den ilksna kvnilliga vakten som hela tiden skäller på mig och jag ler snällt tillbaka, jösses!

Nu måste jag leda in cykeln in i terminalbyggnade, förbi en säkerhetskontroll. Köpa biljett. Försöker förklara att jag vill sitta på vänster sida i bussen – möts av total oförstående. De pekar på bussföraren och säger att han är kapten på bussen så han får bestämma. han ser ut som ett frågetecken.
Passus: Vad kommer det sig att jag bättre förstår vad Turkarna menar och vill än vad de förstår mig?

Efter biljettköp så kommer vi till den smålustiga delen. Nu går jag ut till den plats där jag blev ’haffad’. Där är nämligen bussarna uppställda. Jag visste det där och jag visste också att man inte alls behöver köpa biljett inne i terminalbyggnaden. Det går utmärkt att göra det på bussen.

Bussen
Möjligt jag nämnt det tidigare men bussterminalerna är egna företag så bussarna måste betala en avgift för att få lämna busstationen. En bom och en vaktkur måste passeras.

Noterar de där trafikljusen med en extra ’lykta’ som räknar ned hur många sekunder det är kvar av grönt.

På hemvägen ser jag det där kokandet igen och passar på att ta ett gäng bilder. Den bilden som blev bra och förklarar något valde jag att publicera i inlägget den 5/11-09. Lite bakvänt kanske.

Nu var det två ’uppassare’ på bussen så jag frågade den yngste. Han tuggade tydligen på en kaka så det dröjde innan han svarade. Och svaret var: ”I do not speak any english.” Självklart. Och eftersom han inte förstod min fråga så kunde han ju inte passa den vidare till de andra två. Nu löste det ju sig. Senare på den här dagen pratade jag ju med hustrun via skype och fick ju då veta att det var majs.

Fick ett SMS från hustrun. Hon frågade efter bilens registreringsnummer. Jag svarade med det nummer jag kom ihåg. En stund senare får jag ett nytt SMS att hustrun hittat bilen, men med ett helt annat registreringsnummer. Jag hade ’glömt’ bort att vi hade ny bil så jag gav hustrun det föregående.

Hustrun berättade senare att hon gick omkring där på parkeringsplatsen och letade, hittade ingen bil. Då ser hon en securitasbil med en kvinna på passagerarsidan. Hon går dit och framlägger sin belägenhet, för kvinnan.
Det visar sig att den kvinnan inte hittar sin bil hon heller. Så hustrun och resväska stuvas in i securitasbilens baksäte. Först lyckas de hitta kvinnans bil. När de sedan åkt igeom alla parkeringar och inte hittat vår bil så säger securitaskillen: ”Nu är det bara området därborta som vi inte har undersökt.” Då känner hustrun igen sig lite och förmår föraren att köra dit bort, till det osannolika stället. Och se där står bilen. Frid på jorden.

Marinan
Jag bad att få gå av vid Alanya Nya Marina. De höll på att glömma lasta av min cykel… (ingen dricks där inte)

Kände lite oro för mina båtvänner. De hade inte svarat i telefonen, i går, när vi åkte förbi med bussen, på eftermiddagen.
Träffade kapten för Felma.
Han skulle göra några ärenden in mot stan så vi gjorde sällskap.
Vi käkade omelett och så letade vi upp, med hjälp av en lapp jag hade, vart det hotell ligger som deras kamrat skall komma till.
Därefter fick han följa med och se hur jag har det.

Rubrik
Och text som kommer att publiceras när jag är hemma i Sverige

Hur mår du
Är ett uttryck som jag tröttnat på, ordentligt. Så fort de får reda på att jag är Svensk så frågar de: ”Hur mår du?” och då är det meningen att jag ska svara: ”Bra.”. Nu gör jag inte det utan jag motfrågar artigt: ”Hur mår du själv?”. Det har inte hänt att jag fått något vettigt svar.

Det där inlärda, utan att egentligen veta vad det betyder och inte heller veta vad man ska göra med svaret, imponerar inte ett dugg på mig. Det gör mig inte glad. Jag känner mig inte mer hemma (varför det?) och inte får det mig att känna mig speciell heller. Det är ett lismande, rövslickeri som bara går ut på att få mig att ge mer i dricks. Jag ger mindre när jag råkar ut för det där.

Hur lär man den Turkiska turistnäringen att det där funkar bara på ’en del’ och det måste man luska ut på lite mer småluriga vis.

Samma med: ”My very good friend!” och ”kompis”. Var har de lärt sig att man ska tilltala ’kunder’ på så vis?

Är det någon Svensk, i Alanya, Antalya, Side etc som reagerat och tyckt: ”Vad bra det känns, att de är bästis, vän och kompis med mig.”