Lyssnade på dig på radio i går, senare delen. Trevligt och lättsamt.

Men jag kände hur jag började må mer och mer illa. Det gick rysningar genom kroppen på mig.

Jag hörde en intelligent och framstående person prata om lycka och om glädjen om att verkligen ha gjort något bra för Sverige.

Och att det var speciellt bra för att besluten tagits i ett villaområde?

Jag har en trasig rygg som ställer till det ordentligt för mig. Efter att ha jobbat nära 30 år riskerar jag nu att bli utan både sjukersättning och sjukpenning.

Jag vet att vi lever i olika men parallella världar och att du ser ditt liv ur ditt perspektiv.

Men jag kan inte för mitt liv varken se eller förstå hur Du/Ni verkligen kan tycka att det är OK och t.o.m. bra att skapa så otroligt mycket psykiskt lidande som den nya ”reabiliteringskedjan” innebär.

Det värsta av allt, är som sagt, att Ni tycker att det är något bra.

Kan du övertyga mig om att det är bra för mig. Jag kan inte jobba p.g.a. min dåliga rygg men jag är ”för bra” för att operera.

Jag känner mig mer ”utanför” nu än jag någonsin gjort under de nära 8 år som min rygg ställt till ett helvete för mig.

Tack vare ert (alliansens) trixande med ord så får det till effekt att vissa kollektiva sjukförsäkringar inte längre gäller. T.ex.

De gäller bara ”Sjukpenning” och ”Sjukersättning”.

Sjukersättningen kommer att tas bort och eventuellt ersättas med förtidspension – då gäller inte den kollektiva sjukförsäkringen.

Sjukpenningen byter begrepp efter 360 dagar till antingen ”Förlängd Sjukpenning” eller Fortsatt Sjukpenning” – då gäller inte den kollektiva sjukförsäkringen.

För de begreppen fanns inte med i villkoren.

Är Ni över huvudet taget medvetna om vilket helvete Ni skapar för över 500 000 personer? Och speciellt oss som befinner sig inom de aktuella 70000 (riskerar att utförsäkras inom ett år)

Om inte det är utanförskap så vet jag inte vad som är utanförskap.

Som Socialminister, känner du verkligen stolthet och lycka, över den ”nya sjukförsäkringen”?

Av vilken anledning känner inte jag samma lycka och stolthet?

Varje dag funderar jag på om jag kan bo kvar i min lägenhet. Nej, vår lägenhet, jag är gift. Hur kommer det här att drabba min fru?

Har aldrig tidigare varit med om en mer dyster och olycklig framtid. Jag mår skitdåligt. FK-handläggare mår också dåligt. Hälso- och sjukvården jobbar och sliter med ständigt växande vårdköer – många anställda far väldigt illa i de ”karuseller” alla omorganisationer och ”Effektiviseringar” som skapas av alla åtsramningar (sparande).

Jag frågar politiker och får svepande förklaringar om att det är så mycket som ”missuppfattas”.

Vad är det för beslut, med politiska underskrifter, som är så krångliga så extremt duktiga tjänstemän inte ens begriper dem och det på så vis skapas ”missuppfattningar”?
Är inte det, egentligen, ett väldigt dålig betyg på en, i så fall, luddig politik?

Min handläggare på Försäkringskassan vet inte vilka besked hon ska ge mig – det kommer minst två nya direktiv varje vecka.

Det de mest vill ha, är personer som orkar överklaga besluten så att lagen verkligen kan ”testas” – att få prejudikat.

Vad är detta för dumheter? Jag måste alltså söka, förlängd sjukersättning (max 18 månader). Enligt de direktiv FK fått så kommer jag sannolikt att få avslag.

Jag måste då överklaga. Och enligt de tolkningar som gjorts (av FK’s jurister, antar jag) så kommer jag då att få rätt(!?).

Problemet för FK är att de flesta sjuka inte orkar strida – de är ju sjuka. Inte sjuka inom ramen för ”synnerliga skäl”, utan de orkar helt enkelt inte jobba eller agera p.g.a. de besvär sjukdomen skapar.
Vad är det för politik som utnyttjar detta faktum?

Jag är naiv och hoppas på att det kommer ändringar så att vi som verkligen är sjuka ska slippa detta totala vanvett.

Visste du, att om jag t.ex. kan klara att jobbba 2 timmar i veckan. Så får jag ingen sjukpenning efter eventuell Förlängd sjukpenning. Och jag får inte heller någon Förtidspension – jag är ju arbetsför, till viss del.

Jag förväntas alltså försörja mig på 2 timmar arbete per vecka. Är det så? Nu har vi ju en Socialförsäkring som också innefattar ”Försörjningsstöd” (Socialbidrag). Så nog kan man känna sig trygg – eller?

Vi (min hustru och jag) bor nu i en utmärkt lägenhet på 104 kvadratmeter. Vi har en bil (ger oss mer frihet). Hustrun arbetar 75%. Får jag försörjningsstöd då? Självklart inte. Bilen måste bort. Och två personer kan inte bo på så stor yta, sannolikt måste vi flytta. Hustruns inkomst då? Den är inte stor men det finns risk för att jag inte får rätt till fullt försörjningsstöd eftersom det är den sammanlagda inkomsten som tas med i beräkningen när Försörjningsstöd räknas fram.

En annan klurighet är; om jag nu får rätt till försörjningsstöd så måste jag vara aktivt arbetssökande. Inser du vilka tokigheter det här är?

Inser du att jag står inför en massa frågetecken – där jag får luddiga och osäkra besked.

Min rygg blir bara sämre och sämre. Vissa dagar är det bättre. Jag önskar inget hellre än att få vara oberoende och kunna få jobba – heltid. Men jag klarar inte ens deltid. Inte ens någon regelbunden arbetstid alls. Jag orkar leva. Jag orkar åka på Avstämingsmöten, med FK och arbetsgivare (vilka troligtvis kommer att passa på att göra sig av med mig nu, tack var de nya reglerna, i samband med den nya sjukförsäkringen).

Jag orkar ta del av medias rapporter om politikens (alla färger) mer och mer tokiga beslut.

Jag orkar vänta på undersökningar, behandlingar och läkarbesök.

Jag orkar, nästan, sköta min sjukgymnastik, var vecka. (Nu har den semester)

Av vilken anledning kan inte alliansen tänka sig att dela med sig av sin rikedom till de som verkligen behöver den?

Jag har så mycket oro och så många obesvarade frågor.

Vart tog tryggheten vägen?

Hej,

Jag, Nils-Gunnar Nordlund, född 55, är f.n. Sjukskriven 50% (Sjukpenning) och har sjukersättning på 50%. Jag har en rygg som bara blir sämre.

Jag vill sannerligen jobba och har gjort massor med försök. Det går inte. Men jag är inte så dålig så regionen vill operera mig. Och egentligen tycker jag själv att det är nog bäst att bli sämre om de ska få sätta kniven i mig, igen. En ryggoperation är ju inte helt riskfri.

Det var jag det. Nu till din debattartikel i ttela den 22 juli 2008.

Givetvis delar jag inte din uppfattning. Jag har inte känt mig ett dugg utanför, under de nära 8 år jag i mer eller mindre omfattning haft förmånen att ta del av ett trygghetssystem, vår sjukförsäkring.

Nu däremot, känner jag utanförskap, otrygghet och oro för framtiden.

Förhoppningsvis kommer jag att få förlängd sjukersättning i ett år till med möjlighet till ytterligare ett halvår, efter det.

Men efter det? I februari 2010.

Hur blir det då?

När sjukersättningen försvinner återstår ”Fortsatt sjukpenning” och Förtidspension.
Har jag missat något här tar jag gärna emot den informationen.

”Fortsatt sjukpenning” är inte aktuell i mitt fall eftersom min sjuka inte anses vara tillräckligt allvarlig (”synnerliga skäl” enligt gällande lag).

Förtidspension? Kanske? Men hur blir det om jag nu klarar att arbeta, säg, 2 timmar per vecka?

Sedan irriterar jag mig på att Ni och alliansen använder benämningen ”Rehabiliteringskedja”. Det finns inte ett spår av rehabilitering i den nya sjukförsäkringen.

Det handlar mer om att hetsa eller skrämma sjuka människor tillbaka i arbete. Givetvis inser jag att Du ser det på ett annat vis. Men jag anser att din verklighetsbild är en aning skev. I alla fall i förhållande till min. Som är mer nära verkligheten.

I din debattartikel glömde du att nämna att efter 12+18 månaders sjukdom finns det inget som skyddar den sjuke som inte är tillräckligt sjuk för att få ”Fortsatt Sjukpenning”. Men som likväl inte klarar att arbeta.

Och var har du fått idén om att en sjuk skulle känna ”vånda och förtvivlan” över att få tryggad ersättning, från sjukförsäkringen, om denne är långvarigt sjuk?

Jag känner inte den minsta trygghet inför min kommande framtid. Och det är Ni politiker som skapat denna otrygghet.

Jag har massor med medmänniskor med mig som kan vittna om samma sak. Medmänniskor i liknande situation som min och medmänniskor inom myndighetsutövningen.

Och ingen ”slås ut” från arbetsmarknaden av att söka och få sjukersättning. Du kan (och kunde) när som helst friskskriva dig. Och så har det varit hela tiden.

Problemet för en del, har varit att de haft arbetsgivare som passat på att säga upp den sjuke, när den blir långvarigt sjuk, sjukersättning tills vidare.
Att det skulle ha funnits någon ’automatik’ i detta för de som fick tidsbegränsad sjukersättning har jag aldrig hört talas om. Måste i så fall vara undantag som löst via förlikning, avgångsvederlag eller AD.

Med nu gällande regler så kan en arbetsgivare via ett intyg, till Försäkringskassan, bli av med en sjuk person efter tre månader. Motbevisa mig gärna där om jag har fel.

Och så vet du väl att först hade vi sjukpension som sedan blev sjukersättning. Vilken delades upp i två delar, en tidsbegränsad och en tills vidare. Även den ”tills vidare” hade kravet från FK att prövas minst vart tredje år.

Förtidspension har vi haft jättelänge, speciellt för de som blir utgallrade vid företagsnedläggningar och är nära ålderspensionen. Den kan i vissa fall också kallas avtalspension.

Men inbilla inte mig att nuvarande förtidspension skulle vara något som ersätter sjukersättning som tidigare var sjukpensionen. Förklara i så fall gärna hur, för mig.

Det enda vettiga och rejäla Ni politiker kan göra i det här läget är att backa lite, se över reglernas verkliga effekt. Hur mår sjuka människor?

Erkänn att Ni hade fel när Ni utgick från att de flesta långtidssjuka var arbetsskygga fuskare.

Visa att ni har kurage och kan erkänna att det var att gå för långt. Erkänn att det var att börja i fel ända.

För inte ska man börja med den sjuke?

Först ska väl orsak till det sjuka angripas. 60% av de sjuka lär ha sin sjuka härledd till arbetsplatsen. Arbetshälsa och arbetsgivare ska alltså arbeta mer effektivt tillsammans för att dels förebygga sjukdom och dels snabbt sätta in behandlande och rehabiliterande (riktig rehabilitering och inte i form av skrivna regler, typ er ”rehabiliteringskedja”) åtgärder.

Steg 2. Ge sjukvården de resurser som krävs för att korta vårdköer. Och resurser till att ge sjuka diagnoser via undersökningar.

Arbetar Ni från de två ändarna så får ni friskare människor som resultat.

Det Ni gör nu är ju mest något att skämmas över. Angripa de sjuka?

Nu är ju du moderat och du har din ideologi. Och i den ideologin ska det inte finnas någon Försäkringskassa. Den ska ersättas med privata sjukförsäkringar som kan finanseras av den private genom sänkta skatter. Visst, men de som redan är sjuka? Finns inget försäkringsbolag som tar emot mig idag.

Jag vet inte om du har förmågan att sätta dig in i hur det känns att hamna i detta utanförskap (som de nya sjukförsäkringsreglerna får som effekt, för mig) efter nära 30 års heltidsarbete. Innan den första juli 2008 kände jag mig trygg, inte nu.

Finns det någon politiker, på er nivå, som har den förmågan? Tappar ni mänsklighet på vägen? Eller vad är det som sker?

Och, vilka förutom Ni politiker, är intresserade av vad LO tyckte? Kan du bevisa att det LO menade med rehabiliteringskedja ”liknar” det som alliansen genomförde?

Du skriver: ”Eller så är det möjligheten till fortsatt sjukpenning med 80 procent ersättning utan bortre gräns som man [LO] opponerar sig emot, något som ska vara möjligt vid synnerliga skäl.”
Menar du verkligen att det är både positivt och en förbättring?

Innan den första juli 2008, fanns det inget i regelverket som hindrade att en person var långvarigt sjukskriven med 80% ersättning ”utan bortre gräns”.
Det har Ni ju stryp genom att införa ”Synnerliga skäl”. Är du insatt i vad det innebär? Redogör för det i så fall.

”Att hamna i ett permanent utanförskap genom långtidsjukskrivning eller förtidspension innebär både vånda och förtvivlan. Alliansen vill så långt som det är möjligt undvika att människor drabbas av detta.”
Att det skulle innebära ”både vånda och förtvivlan”, vad har du för sakkunnigt belägg för det?

Du använder uttrycken/begreppen ”hamna i” och ”drabbas av” på ett sätt som får mig att känna som om jag skulle ha ett val. Satsa på att göra sjuka friska så slipper ni detta ordvrängeri.

Du skriver att nu avskaffas den ”automatiska prövningen för förtidspension”? Du menar väl: ’automatiska prövningen mot tidsbegränsad sjukersättning om din sjukperiod förväntas bli längre än 12 månader.’, eller?

Mig veterligen har ingen, möjligtvis svårt sjuka, gått direkt från sjukpenning till Sjukersättning tills vidare. Och det är bara vid ”Sjukpenning tills vidare” (= f.d. sjukpensionering) som gav arbetsgivare rätt att säga upp den anställde.

Vid övergång från sjukpenning till tidsbegränsad sjukersättning, fanns det egentligen ingen laglig möjlighet att säga upp den anställde.
Nu har ni, på något konstigt smygsätt, infört möjligheten för arbetsgivare att kunna säga upp en sjuk person redan efter tre månader. Det räcker med ett intyg om att arbetsgivaren inte har några omplaceringsmöjligheter eller möjlighet till anpassat arbete.

Den förlängda sjukpenningen får du ha i som mest +550 dagar. Kan inte se någon förbättring här heller.

Det allvarligaste ”felet” i förra systemet, var att det saknades resurser och att avsatta medel inte fick användas. FK gör ett plus på 14 miljarder i år och beräknas göra ett plus om 22 miljarder 2010. Vad kommer det sig? Vad har förbättrats i detta avseende?

Det du skriver om hur arbetsuppgifter ska prövas mot ”egen arbetsgivare” stämmer inte riktigt. Var i regelverkat finner du stöd för detta?

Jag hävdar att det är ingen skillnad på nya och gamla regler vad avser möjligheten i att pröva arbetsförmågan.

Däremot kan jag se en försämring, som jag tjatat om tidigare, här ovan. Redan efter 3 månader, kan en arbetsgivare efter intygslämnande, göra sig av med en sjuklig arbetskraft. Det var inte lika självklart tidigare.

Du kunde då, med det regelverket, via arbetsträning pröva vilket jobb som helst, utan att förlora din anställning. Påstår du något annat hävdar jag att du har fel och så vill jag gärna att du ger mig belägg för ett sådant antagande; Att det tidigare skulle vara möjligt för arbetsgivare att avskeda folk om de arbetstränande någon annan stans.

Inte förstärker ni den Svenska välfärden – ni underminerar den. Fråga en sakkunnig statsvetare, från vilket land som helst.

Ang. arbetslöshet
Ärligt, vill Ni verkligen att ALLA ska ha arbete? Är det inte så att det är bra för det s.k. företagsklimatet, löneutvecklingen och inflationen att ha en arbetslöshet som ligger kring 4%.
Även här vill jag gärna bli motbevisad av sakkunniga argument.

Vänligen

Nils-Gunnar Nordlund