Tillbaka!

Jaha, då var man hemma igen då. Det går fort när man har roligt. Har ätit och vilat. 19:02 låste vi upp dörren till vår lägenhet och möttes av klart sällskapssjuka katter. De fick smaka på Doggy’s nya kattmat, i tetrapack. Ja det kallas så fortfarande, fastän det inte är som en pyramid (tetraeder). Julius, hustruns katt, skrek och ”kastade” sig över maten. Min katt, Abbe, backade lite försiktigt, studerade Julius och vågade sig sedan fram och nosa lite. Efter en stund åt han också.

Hunden sköter sonen om ett dygn till, tackar!. Annars har hon varit hos Mor&Far.

Vi var på IKEA. Och vi var jätteduktiga och handlade bara det vi hade tänkt oss. Gardiner och gardintillbehör. Det blev en sen lunch också. De har bra mat på IKEA.

Tidigare på eftermiddagen lämnade vi våra mycket goda vänner M&M, vid en grusväg, i Halland. Vi hade varit ute på en promenad. Plockat lite Kantareller och fikat på de Halländska kustklipporna. Diskuterade bl.a. tidvatten och glömda pass samt hade det allmänt jättemysigt. Det var också första gången jag prövade en längre promenad med gåstavar. Med tekniken stavarna framför kroppen. Och det fungerade bra!

På morgonen vaknade jag mycket utvilad. Jag hade sovit gott. Ensam i en 120 cm bred säng, man kanske skulle ha en sådan? Hustrun hade ett eget rum hon också, i våningen inunder. Undrar vad M&M menade med att sära på oss sådär?
Nejdå, så var det inte alls. Det var jag och hustrun som fick välja precis hur vi ville ha det.

Kvällen innan, på lördagen, blev vi riktigt bortskämda! Massor med fantastisk god mat och sedan är ju dessutom M&M så himla trevliga. Vi trivs bra ihop med dem.

Större delen av lördagen tillbringade vi på Göteborgskalasets sista dag. Jag har en anteckning därifrån:
14:08. Göteborgskalaset. Trött, sitter vid ett fik. Har blivit ”placerad” här, av hustrun. Jag somnar hela tiden. Dessutom är jag kroniskt hungrig och tänker bara på mat hela tiden. Måste skriva om ”fetma” på min hemsida. Vi gick förbi en ”demonstration” om ’USA ut ur Irak’. Det fick mig att fundera på detta med Israel, Palestina och Gasa. Hur började det? Egentligen?
I morse var vi till Kexfabriken i Kungälv.
’Mer i detalj beskriva Kungälvs Vandrarhem.’

Där har jag alltså minst tre ”arbetsuppgifter” för de kommande dagarna.

På lördagsmorgonen sträckte jag kedjan och drog åt hjulmuttrarna, på cykeln.

Under fredagen cyklade jag ju från Onsjö, Vänersborg till Vandrarhemmet i Kungälv. Här följer anteckningarna från den cykelturen:
2005-08-12. 14:21. Mulet lite sol. Svag motvind. Vesten, busshållplats. Lite söder om Trollhättan, på Hjärtumsidan. DST: 17,91 km. Skickat SMS till hustrun om att hon ska ta med svampknivar.
Skulle gett mig iväg tidigare. Detta kommer att ta tid. Men va f-n, vem har bråttom?

15:52. Svarta moln framför och bakom mig. Mitt över är det lite sol emellanåt. Så har det varit en lång stund nu. Lite mer enveten motvind. DST: 24,98 km. Hjärtum.
Funderade på detta med svampställen. Min son försöker få mig att avslöja våra svampställen? Svampställen är sådant man viskande för vidare till den som förtjänar det och det sker på ens dödsbädd.

15:15. Svarta moln. Motvind. DST: 29:91 km. Ström (Lilla Edet). Vid Preem-macken. Rätt så varmt trots frånvaron av sol, svettigt. Det rullar!

17:03, Svarta moln. Motvind. DST: 56,99 km. Häljeröd (södra). Nu är det nära! [trodde jag]. Nu är jag ordentligt trött!

17:36. Igenmulet, svarta moln. Framme! Kungälvs vandrarhem. Var är hustrun? DST: 64,57 km.

18:03. Hustrun svarar inte på mobilen? TM: 4:03.12. [betyder: Tid på cykeln]

Att cykla de ca 65 kilometrarna tog totalt 5 timmar och 19 minuter. Då är handlande på Överby inräknat och alla raster och pausar.

Sista delen av turen var lite tråkig eftersom det började duggregna. Dessutom "lossade" bakhjulet. Hjulmuttrarna släppte lite så jag kunde inte "ta i".

Hustrun dök allt upp lite senare. Medan jag duschade fixade hon hämtpizza. Till det drack vi Öl. Ska också erkänna att jag ”klämde” några ”belöningsöl” precis efter att jag kom fram till Vandrarhemmet.

Nu bär det i väg!

Mot nya äventyr? Det torkar upp ute och det blir sakta varmare.

Backväskorna är på cykeln och jag har cykelkläderna på mig.

Första stoppet blir på Överby, Trollhättan. Ska handla lite. Sedan tar jag "Hjärtumsidan" ned. Och jag tar det lugnt. Jag har gott om tid. Vandrarhemmet öppnar 17:00 och vi den tiden bör hustrun ha hunnit dit också, med bilen.

Sköt om er!

Vi "hörs" om några dagar.

Berättelse

Det finns säkert personer som tycker att detta inte alls är kul, till dem får jag säga, ha överseende med min märkliga humor.

I Muggen (1981 december)
Det här är en berättelse som brukar få omdömen som: "Det måste sett helfestligt ut." eller "Hur kunde du?"

Den handlar om vår lille son. Han var så där liten och go som bara en unge på 17-19 månader kan vara. Stapplade och gick, slog i och skrek, fortsatte och gjorde nya fantastiska erfarenheter och upptäckter. En blandning av förtvivlat illvrål och upptäckarens glädjetjut.

Jag vill minnas att jag uppehöll mig i vårat vardagsrum. Jag tror att jag sysslade med att färdigställa några akvareller. Jag är nämligen amatörkonstnär. Det var bara sonen och jag hemma. Ni vet säkert också att sådana där små änglar är ganska bra på att hitta saker. Saker som de tycker är våldsamt underhållande. Samma saker upplever inte föräldrarna lika underhållande. De upplever dem snarare som ett bedrövligt elände.

Jag satt i vardagsrummet. Fullständigt uppslukad i skapelsens euforiska grepp.
Som i ett töcken. Hörde jag långt, långt bort små rop. Små ynkliga rop. Ju mer medveten jag blev, om min omgivning. Desto närmre kom de ynkliga ropen. Ropen lät nu som ynkliga tjut. Sådana där läten sätter igång en hel radda med mekanismer i människokroppen. Skulle allihop beskrivas, i detalj, så skulle inte en mansålder räcka. Tro mig.
Jag sprang upp, lokaliserade ljudet och rusade mot ljudet. Med en sådan där lagom känsla av obehag. Att det hade hänt något otäckt. Alla föräldrar har denna känsla jämt. Jag sprang till badrummet, därifrån kom ljuden.

Jag sliter upp dörren. Blir stående. Alldeles stel, stel av motstridiga känslor. Vad skall jag göra? Vill jag minnas att jag tänkte. Innan jag började skratta. Sonen hade försökt nå kranen på handfatet. Vägen dit gick via toalettstolen. Det var bara det, att han hade halkat ned i den. Och där står han, den lille. Han står där och liksom juckade upp och ned. Han var högröd i ansiktet. Han försökte komma upp. Med det gick inte. Han satt fast. Sonens ynkliga tjut hade nu övergått till förtvivlade rop. Han såg mycket lidande ut, den lille.
Och där står jag, i dörröppningen. Stelheten varade bara någon sekund. Jag hade fattat mitt beslut. Med risk för min sons framtida psykiska hälsa, sprang jag tillbaka till vardagsrummet och hämtade kameran.
[Bild: Sonen i muggen]
Därmed förevigade jag detta mycket unika tillfälle. Jag drog sedan upp, den nu djupt lidande lille sonen, ur toalettstolens sugande grepp. Det lät som när man gör rent ett avlopp, med en slurp, om ni förstår vad jag menar.
Jag vill också minnas att jag hade svårt att koncentrera mig resten av dagen. Jag bröt ut i fullkomliga skrattkonvulsioner. Dessutom var jag mycket noga med att följa sonens förehavande, resten utav dagen. Vem vet. Han kunde ju ha hittat på något ännu festligare.

Packat!

Då har jag packat det jag ska ha med mig på cykelturen ned till Kungälv.

Det ser fortfarande lite tungt ut, ute. Igenmulet, Jag ska ju inte ge mig iväg riktigt än. Hunden ska rastas och så ska jag äta lite först.

Vädret har fortfarande en chans. Det är i alla fall varmt. Och ösregnar det inte så ska det nog inte hindra mig.

Hustruns klocka ligger definitivt på ett "säkert ställe". Jag hittar den inte? Jag misstänker att hon har den i handväskan som hon har med sig till jobbet.

Ska se om jag hinner med att fixa en "berättelse" åt er innan jag slutar blogga för dagen.

God Morgon!

Hmm? Hade sett fram emot strålande solsken och i alla fall regnfritt. Jag har ju tänkt cykla till Kungälv, idag. Vi får se hur det utvecklar sig.

Först ska jag försöka hitta hustruns klocka. Hon lade den på ett "säker ställe" i går.

Morgonblaskan ttela då? Kan inte säga att det var något alls som egentligen vaskade om i mina känslor?
På insändarsidan var visst någon upprörd över att socialdemokraterna lovat jobb, inför valet. Skulle det vara specifikt för socialdemokraterna? Hallå! Vakna!

På sid 18, en halvsida om ett bilvrak och någon slags redogörelse för att det skulle kunna vara olagligt att forsla bort skiten. Dumheter. För mig låter det som om inblandade inte kan några lagar alls.

Forsla bort skiten! Hör ägaren av sig och undrar vart det tagit vägen är det bara att hänvisa denne till den nya platsen. Och skulle det leda till rättslig tvist, vilket jag betvilar så får väl inblandade parter ta den skiten då. Är det så svårt? Skärpning!
Egentligen tror jag det mer handlar om att ingen vill betala för borttransport av något som inte är deras skräp. Det handlar givetvis, som vanligt, om pengar, i första hand. Pengar går för miljö. Vem är förvånad?

Nu ska jag packa och hoppas på att det slutar regna.

Cykla mera!

HULK

Nu har jag tittat på DVD. En av 4 filmer jag fått av mina kära barn.

HULK (2003). Eric Bana som Bruce Banner (Hulken). Jennifer Conelly som Betty Ross (kärleken), Sam Elliot och Josh Lukas samt Nick Nolte (Bruce Banners far, den onde?).
Den här versionen gillade jag inte. Den var B.

Nu är det definitivt dags att söka sig till sängen. Efter att hunden är rastad, förståss!

Sweat Dreams!

Uppdrag granskning

Missade ett TV-program igår. I SVT1. 22:00 Uppdrag granskning – vad hände sen? Jag gick in på deras hemsida och där kan man titta på repriserna. Det gjorde jag.

Jag har ju liksom ett specialintresse i detta med att vara "tvångssjukpensionerad". Vilket jag blev i maj 2004.

Jag är inte riktigt nöjd med programmet.
Det framgick inte att den som har sjukersättning till 100% själv kan friskskriva sig till t.ex. 25% och börja jobba. Det protesterar inte F-kassan mot eftersom de då får betala dig mindre pengar. Och klarar man det inte så ligger sjukersättningen på 25% "vilande".

Du kan till och med först anmäla till F-kassan att "Nu börjar jag arbetsträna, upp till, 25%" och sedan knallar du iväg till jobbet och arbetstränar. Skulle F-kassan i det fallet krångla (det kan de göra) så frågar du efter vilket regelverk eller lagrum de i så fall hänvisar till. Tänk på att du kan arbetsträna i vilken omfattning du vill, t.ex. du kan börja med 1 timma per vecka. Och sedan sakta lägga på mer. När du är uppe i 25% av din ordinarie arbetstid friskskriver du dig och F-kassan blir bara glad.

Du kan förekomma handläggarna genom att skicka en "plan" över i vilken omfattning du tänkt dig tillbaka till jobbet och i vilken takt.

Du kan också ansöka om s.k. "åttondelsregeln". Det innebär att du kan jobba hos din arbetsgivare 12,5%, av din ordinarie arbetstid. Arbetar du normalt 40 timmar i veckan så innebär det 5 timmar per vecka. Och arbetsgivaren kan (ska) betala dig lön för den tiden. Och det påverkar inte din sjukersättning. Och det gäller endast under en begränsad tid.

I mitt fall blev det inte så. Det fanns inget "ekonomiskt utrymme" för en sådan lösning. Så där var det arbetsgivaren som "stoppade".

Det jag också saknade var en redovisning av alla de fall där F-kassan nekat personer sjukpenning p.g.a. F-kassan inte godkänt läkarintygen. Vad säger läkarkåren om det?

Trippelduktig

Nu har jag varit trefaldigt duktig:

  1. Jag har cyklat från Onsjö, Vänersborg till Trollhättan C och tillbaka. Att cykla har bättre effekt på mina besvär än mediciner. Men medicinerna varar faktiskt längre än cykeleffekten.
    En jobbig sak bara, trots min rätt-upp-sittande-ställning, så åker hakan fram och upp. Det är väl något med nackmusklerna? När jag "rättar till" huvudhållningen, "drar" tillbaka hakan så knakar det något väldigt och ibland så "smäller" det till. Rätt så obehagligt.
  2. Pappa blev hjälpt med sina dataproblem både i Excel och Word.
  3. Jag cyklade FÖRBI Överby utan att stanna vid McDonalds! Nu ska jag äta något nyttigare i stället.

Nu ligger jag på plus, så att säga.

Hälsoläget & m.m.

Det är faktiskt redan lite bättre. Det är bara ett intensivt envetet högt väsande/tjutande i huvudet som stör bilden av återhämtning. Lite mer värk än vanligt, i höger arm och tumme samt i höger ben och vänster fot?

Men nu har jag legat på min vibratordyna samt vilat ytterligare en stund till och därefter har jag slappat på balkongen med en kopp kaffe (som jag inte tål?).

Nu väntar jag på att hustrun ska komma hem, från sitt jobb. Antagligen har hon varit hos min syster och hämtat ett stort köttben till vår hund. Syrrans hund, Golden Retrievern, Ladden, tappar sina tänder. De mer eller mindre ramlar ur käften på han när han försöker tugga på köttbenet. Så då tyckte syrran att det kanske kunde vara något för vår hund.
Hon har i lönndom testat det där benet förut, ja hunden alltså, inte syrran. Hon "stal" det från Ladden vid ett obevakat tillfälle när syrran var hundvakt åt oss. Och eftersom hon inte verkade bli akut sjuk av det smakprovet, har vi nu bestämt att hon ska få pröva hela, så att säga.

Senare i eftermiddag har jag planer på att cykla till Trollhättan och hjälpa pappa med ett problem i dataprogrammet Microsoft® Excel.

Nu ska jag kolla lite på mina digitaliserade magnetröntgen bilder.

Hej så länge.

Hälsa

Jag får ta tillbaka en del av det som står här nedan vid (11:12).

Hunden fick bara en tredjedels promenad, för jag fick sådan rackarns värk. Och så blev jag trött och illamående.

En tröst är i alla fall att det sannolikt har blivit bättre tills i morgon. Ska dock ta en extra värkmedicin.

Hunden fick nog rätt så bra motion i alla fall. Jag hade med mig hennes favoritbelöningsleksak. Den får hon leka med bara om hon INTE gör något fel eller ofog.
Den springer hon runt vår fotbollsplan här på Onsjö med, i full fart, runt, runt. Till slut kommer hon fram med den till mig och då ska det kastas, ett tag.

Nu ska jag äta mat. Sedan blir det horisontalt läge för mig ett tag.

Må gott i sommarvärmen!