Nu har jag varit duktig. Igen! Jag har lyckats flytta hustruns datorarbetsplats, från ena ändan av lägenheten till den andra. Och jag känner inte av några ökade besvär ännu? Jag kanske lyckades bete mig på ett ergonomiskt anatomiskt fysiologiskt förnuftigt sätt?
Nu ska hunden rastas!
Och vilken underbar morgon! Solen skiner! Kommer knappt ihåg vilken morgon den gjorde det senast?
Jag lyckades få en övernattning på Kungälvs vandrarhem mellan fredag och lördag. Kul! Vill nu vädrets makter bara vara lite nådiga så blir det nog en cykeltur dit, i morgon. Det suger.
Åsså var det morgonbladet ttela. Något att reagera på? Läs ledaren HÄR [not; 110213: tyvärr funkar inte den länken.] av AA, jag säger inte mer om det.
Jo förresten, jag kan säga att jag nästan spricker av positiv känsla. Kan man det? Det är i alla fall vad jag känner. En väldigt STOR positiv känsla, som jag hoppas kunna behålla länge. Men jag vill också vara ödmjuk. Det är en bra egenskap, ödmjukhet.
Jag ska ta reda på mer om det begreppet och försöka vara det riktigt mycket.
För att spinna vidare på AA's ledare som riktar in sig på frivilligt engagemang som närmar sig stordåd vill jag speciellt berömma ideella föreningar som;
Friskis&Svettis som gör ett jättejobb inom folkhälsan och där jag själv är engagerad.
Alla nykterhetsorganisationer som många gånger gör jobb som definitivt räddar liv, flera av dessa nykterhetsorganisationer hade jag förmånen att både få lära känna och samarbeta med i min gärning som missbruksförebyggare (90-95).
Och så sist men inte minst, alla kvinnojourer (och mansjourer) som också räddar liv och finns där, ger trygghet och stöd och i bästa fall lyckas förmedla styrka till; frigörelse, bättre, värdigare liv.
Alla andra frivilliga, ideella organisationer, med ett gott ändamål, sänder jag också en tanke.
På insändarsidan i ttela är det amningsproblem som jag "fastnar" för. Jag har haft många "strängar på min lyra". Jag har arbetat som distriktssjuksköterska på en barnavårdscentral över en sommar (mitten på 80-talet) och där kom jag i kontakt med en del amningsproblem. Sedan har vi ju två egna barn. Jag och hustrun. Jag praktiserade också som sjuksköterskestuderande på "sjuka spädbarnsavdelningen", Vänersborgs Lasarett, tidigt 80-tal.
Till insändaren och alla ni andra med amningsfunderingar. Amma så länge ni är trygga med det. Att BÖRJA ge bebisarna smakportioner med olika sorters föda vid 4 månader är inte fel. Man behöver inte sluta amma för det.
Sedan har jag sett 2-4 åringar som kryper upp i mammas knä och lyfter på blusen och suger lite. Där tycker jag nog att gränsen är passerad. I alla fall i ett I-land som Sverige.
Missbruket? När jag läser artikeln i ttela på sid. 6-7 så får jag nästan en känsla av att texten andas en slags förvåning över att det ökar, missbruket.
Jamen, här har ni ju effekten av en liberalare drog- och alkoholpolitik! Är det bara jag som ser det?
På sid. 21 i ttela hittar jag en artikel med rubriken: Satsar på enkel orientering. Det handlar om s.k. Trimorientering. Det tyckte jag var kul på den tiden jag kunde springa. Dessutom kan man ta så många kontroller man vill, vid varje tillfälle. Helkul! Mer Trimorientering!
Nu ska jag gotta mig i att "Må Bra!", en stund.
Nu kastar jag in "handduken" för idag.
Jag har suttit framför datorn och "spånat" på mina kommande "berättelser", varvat med serietidningsläsande och ätande.
Vilken karaktär ska berättelserna ha? Givetvis blir det mest roliga episoder. Det är ju det som gör livet värt att leva – att komma ihåg det roliga – att känna det.
Men det finns också berättelser i mitt liv som är mer eller mindre tragiska men nog så väsentliga.
Samtidigt håller jag ju på med min "sjukhistoria". Jag är framme vid magnetröntgen, 2004, nu och ska välja ut vilka bilder jag ska visa och hur jag ska förklara dem.
Bemötandet från några läkare och sjukhusadministrationen ska också avhandlas.
Till helgen planerar jag och hustrun att söka oss söderut. Ligga på vandrarhem. Besöka goda vänner. Komma bort. Se något annat. Ja vi har tänkt oss till Göteborg.
Är det inte allt för ruggigt väder så funderar jag på att cykla ned under fredagen. Hund- och kattvakt är fixat.
Det som återstår är att fixa nattlogi på något vandrarhem natten mellan fredag och lördag.
Ska ringa runt till morgonen.
Sov gott!
Det var en artikel i tisdagens ttela på sidan 13 med rubriken: Flaskvatten skadar miljön och rubriken: Vatten på flaska en riktig miljöbov i samma dags Aftonbladet på sidan 9, som har gnagt i mig.
Först är det väl så att jag känner mig skyldig. Jag är en av dem som köper mer flaskvatten nu än tidigare. Dock inte beroende på anledningen som förs fram i Aftonbladets artikel: "Vi har anammat kontinentala vanor." Jag köper och dricker det för att jag tycker det är godare och festligare än vanligt kranvatten. Och så är det den kolsyrade varianten och då gärna med limesmak. Dessutom har det numer blivit billigare.
Man vill ju inte vara delaktig till att förstöra miljön. Eller va?
Jag tycker nog dock att det finns andra aktiviteter som man kan fundera på om man nu vill skona miljön. T.ex:
Ni får gärna fylla på med andra förslag. Det finns säkert fler!
Kanslisten och skrivaren (90-talet. När jag jobbade som IT-tekniker och med IT-support)
Det började med ett telefonsamtal.
– Är det Nisse? Sa en röst.
– Ja, det är det, svarade jag.
– Ja, det är Gunnel, fortsatte hon.
– Hej Gunnel, vad kan jag göra för dig? Sa jag.
– Ja, det är lite konstigt. Jag skulle väl ha ringt lite tidigare. Men det är så konstigt. Jag tror att det är något fel på mig. Sa Gunnel.
– Är det fel på dig? Undrade jag.
– Fel och fel, det är väl egentligen skrivaren. När jag går förbi den så börjar den skriva ut. Och det är bara tomma papper. Och jag har kollat när andra går förbi, då skriver den inte ut. Och det kommer bara tomma papper. Det är jättekonstigt.
Orden flödade ur munnen på Gunnel nu när hon till slut fick lätta sitt hjärta och berätta om sitt konstiga problem. Jag sa till henne att jag skulle åka ut och kontrollera det hela.
Jag åkte dit. Då ska vi se. Kan du ta och visa hur det går till, sa jag till Gunnel.
Gunnel satte sig framför datorn. Fixade litet med några dataadministrativa uppgifter. Reste sig och gick mot dörren. När hon var precis mitt för skrivaren började den skriva ut. Massor med tomma papper. Klart skumt?
Jag fick stopp på skrivare så den slutade skriva ut. Och bad Gunnel bete sig på samma sätt igen. Hon gjorde det och samma sak upprepade sig. Det var alltså ingen tillfällighet.
Då satte jag mig vid datorarbetsplatsen och ”grejade” lite. Reste mig upp och gick mot dörren – och skrivaren började skriva ut. Då kunde jag i alla fall trösta Gunnel med att det var inget konstigt med just henne. Hon såg lättad ut. Jag tycke jag såg hur hon ”sjönk ihop” av lättnad.
Jag hade nu en aning om vad problemet kunde bestå i. Jag kände nämligen något när jag reste mig upp ur stolen. När man reser sig ur en stol så lutar man sig normalt framåt för att lättare komma upp och då kommer huvudet närmre bildskärmen. Det var då jag kände hur det ”drog i håret”.
Jag frågade Gunnel om problemen började efter att hon fick sitt skärmfilter. Och då sken hon upp och sa att det stämde.
Jag kröp bakom bildskärmen och såg vad stolpskottet till försäljare hade gjort. Just det skärmfilter Gunnel hade var av en typ som var gjorda dels för att ge en behagligare bildyta att titta på men den var också till för att ”leda bort farlig strålning” som försäljaren hade sagt. Om det nu var så skulle givetvis försäljaren ha satt klämman som ska jorda filtret i ett element eller så. Det hade han inte gjort. Sladden var nämligen så kort så den räckte inte till. Han hade satt klämman för jordning i bildskärmskontakten?
På just den här datormodellen satt skrivarporten precis bredvid. Eftersom det var så långt mellan datorarbetsplatsen (stort rum) och skrivaren hade jag installera en slags signalförstärkare. En sändare i datorns skrivarkontakt och en mottagare i skrivarens kontakt.
Nu hör det också till att golvet i den här expeditionen hade en förmåga att ladda upp en människa med statisk elektricitet ganska rejält. Detta hade Gunnel försökt råda bot på genom att köpa en antistatisk matta.
Jag undersökte mattan och kunde konstatera att den snarare förstärkte den statiska laddningen i en människokropp och det berodde på materialet i kontorsstolens hjul.
Så Gunnel satt alltså där och arbetade ordentligt laddad med statisk elektricitet. Och när hon reser sig och böjer sig fram ”suger” skärmfiltret åt sig den statiska elektriciteten via huvudet. Den statiska elektriciteten far vidare i den lilla sladden och till klämman som ska jorda skärmfiltret. Men eftersom nu klämman sitter i kontakten för bildskärmen och kontakten för skrivarsladden sitter alldeles bredvid ”hoppar” den statiska elektriciteten över till den. Och i skrivarkontakten sitter ju en s.k. signalförstärkare. Signalförstärkaren får en elektrisk impuls och vidarebefordrar den till mottagaren som sitter i skrivaren. Den mottagaren omvandlar den elektriska signalen, så gott den kan, och resultatet blir att skrivaren får en instruktion om att börja skriva ut. Och inget mer.
Problemet löstes med att plocka bort skärmfiltret och den antistatiska mattan.
Strax därefter fick försäljaren sig en ordentlig tillsägelse, från mig och uppmaning att för all framtid hålla sig borta från våra anställda.
OBS. Gunnel är ett fingerat namn.
Jag ska också meddela att jag ägnat säkert en timma åt att försöka hitta den här berättelsen. För jag vet att jag har skrivit in den i någon datafil tidigare, på jobbet. Jag brukar via ePost skicka texter som jag vill bevara, hem till mig, som en slags säkerhetskopia. Det hade jag tydligen inte gjort i det här fallet. Men nu finns den här.
Mycket nöje!
Idag var det tufft! Två ttela att läsa igenom. Det går det med. Kunde konstatera att jag inte "missat" något "väsentligt" från tisdagens ttela.
Vad aktiverade mina grå idag då? I en artikel på sidan 6 och i AA's ledare berörs ämnet missbrukare.
Jag har ju jobbat som missbruksförebyggare, i Trollhättans Stad mellan 1990-1995, och fördragshållare inom ämnet så jag är ju så att säga "initierad".
Jag har också skrivit en bok. Den blev aldrig tryckt. Inget förlag ville ha den. Den var väl helt enkelt alldeles för tråkig, och sann?
Jag har inga synpunkter på varken ledare eller artikel mer än att missbruksproblematiken i vårt samhälle är svår.
Och nu till det jag vill komma in på, associationen: De ökade införselkvoterna och krav på sänkta priser (skatten) samt tillgänglighet.
Är det någon som tror att alkoholmissbruket kommer att minska:
– med ökad tillgång på alkohol?
– om det blir billigare att köpa alkoholen i Sverige?
– om alkoholen finns lättillgänglig i livsmedelsbutiker?
Det konstiga är att det finns massor med människor som tror det. Antagligen är det människor som inte har fått erfara hur det är att leva med en anhörig som missbrukar. Eller så är de "sus och dus"-människor. Egoister (värre än mig) som skiter i andra bara de får det bra.
Jag vet faktiskt inte vad det egentligen är för typ av människor.
Det kanske är sådana som jag själv?
Jag skulle kunna tänka mig och köpa min starköl i närmsta livsmedelbutik till ett pris som är bråkdelen av nuvarande. Det skulle passa min ekonomi och jag skulle inte öka min konsumtion för det.
Men antagligen skiljer jag mig från ett antal andra människor. Jag vill vara solidarisk, jag tycker det är OK att betala mer för alkoholen vilket får som effekt att "man" inte har råd att köpa så mycket. Och helst såg jag ju att "skatten" var öronmärkt och gick till alkoholkonsumtionens skadeverkningar.
Jag har läst massor med oberoende forskningsrapporter. De är alla samstämmiga. Alkoholkonsumtionen i ett land eller en kultur går att påverka genom tillgång och pris.
Märk att jag skriver "oberoende", det finns massor med forskningsrapporter som är direkt eller indirekt finansierade av alkoholindustrin. Ett exempel är de forskningar som kommer fram till att det skulle vara hälsosamt att dricka ett glas vin om dagen t.ex. Och för er som nu här skulle vilja hojta till så vill jag trycka ned i halsen på er att en sådan konsumtion ökar risken för hjärnblödning, så det så!
Begränsas tillgången och att prisnivån är hög minskar missbruket.
Att hembränningen skulle öka är en myt. Frankrike är det land i Europa som har högst andel hembränning. Tänk på den ni!
Hembränning har ett starkare samband med BEHOV av alkohol än att det skulle påverkas av priset och tillgängligheten på laglig alkohol.
Ett mycket allvarligt problem som måste propageras mer mot, är föräldrar som anser att det är OK att ge sina barn alkohol!
Om dem har jag bara ett omdöme: NAIVA IDIOTER!
Den enda effekt, i vår kultur, en sådan inställning får är att dessa barn får lära sig att det är OK att berusa sig. Undersökningar visar att det är dessa barn som ofta "super" värst, de "däckar" först. De har ingen "spärr" i sin alkoholkonsumtion.
Nä, här slutar jag. Detta kan jag skriva kilometervis text om.
Lev sunt och förnuftigt!
Borde vår hund ha haft efter att ha rullat sig i människobajs när hustrun var ute och i sin outgrundliga snällhet tagit med hunden, när hon skulle plocka hallon.
Nu blev det inga hallon.
Hustrun var tvungen att koppla hunden och skiten hängde i "drivor", just där också halsbandet är. Så hustrun fick skit på sina händer.
Väl hemkommen var hon också tvungen att sticka ned sina hjälpligt rengjorda händer i byxfickan för att få upp nycklarna.
Halsbandet slängdes. Det värsta fick klippas bort på hunden och sedan följde intensiv skrubbning och efterföljande torkning.
Här fick jag mig en "släng av sleven" som det heter. Jag fick nöjet att "torka klart hunden".
Förutom det då?
Jympan var trevlig. En strålande Anita och massa motionärer.
Bastun var mycket avkopplande. Det behövdes.
Nu ska jag faktiskt äta lite. Den sena timmen till trots.
Därefter har jag det stora nöjet att gå ut och rasta vår nytorkade hund, i ösregnet!
Sicket "flyt"?
Nu är det dags att börja planera för lite jympa. Jag är ju s.k. värd här ute i Onsjöskolans gymnastiksal, Vänersborg, där Friskis&Svettis idag har jympa 19:00-20:00. Det är en s.k. gästjympare, Anita, från Trollhätteföreningen som kommer och jympar för oss.
Efter jympan blir det bastu, 20:15-22:15, om nu inte bastubokningsmarodören har stökat till det?
Move it!
Visst är det läge för en rolig berättelse?
Syrran och Bill 70-talet Nr 2
Min syster är ute och cyklar med hunden Bill. Hon har varit och handlat apelsiner, tror jag det var.
Syrran cyklar hemåt, mot Hjortmossen. På Klaffbron blir hunden Bill skitnödig. Syrran har två fyllda papperskassar, en på vart cykelhandtag. Med apelsiner. Hunden tvärnitar och kröker rygg. Syrran har ett stadigt tag om hundkopplet och märker givetvis inte att hunden ämnar lätta på trycket, så hon stannar inte.
Och då välter ju givetvis cykeln, med syrran och de fulla papperskassarna. Innehållet i papperskassarna sprider sig över hela korsningen, öster om bron, samtidigt som hunden Bill sitter och skiter färdigt.
Klockan är väl ca 16:00, det är rusningstid. Jag är osäker, men jag tror inte att den korsningen var ljusreglerad på den tiden. Det blir ett mindre kaos. Jag tror att fler vänliga själar hjälper min syster att plocka upp apelsinerna.
När min syster kryper omkring där och plockar apelsiner och försöker torka upp hundskiten, rullar en polisbil förbi. Min syster blir faktiskt lite konfunderad över att de inte stannar och liksom menar att: ”Vad har hänt här då?” Eller nått.
Vid ett senare tillfälle, promenerar Syrran hem från staden, då saktar en bil in och någon frågar: ”Har du inte Collien med dig idag?” Bilen, det var en polisbil!
Nu har jag börjat publicera min dokumentation av min "Sjukhistoria".
Ni som är nyfikna? Varsågoda klicka här!
Observera att den sidan är under uppbyggnad.
Nu är det paus!