Nu är dammsugningen färdig. Dags för en paus. Sedan ska hunden rastas. Jag har toaletterna kvar. Efter det, lite mat och vila därpå.
Sedan måste balkongen på framsidan göras iordning, den ska besiktigas mellan 14:00-17:00.
19:00 ska jag på jympa. Efter det hoppas jag på en avslappnande stund i bastun. Kanske i sällskap med dotterns sambo. Vi får se?
Sov som "lilla grisen" hela natten trots att jag "extrasov" i går kväll.
På köksbordet fanns en lapp om att hunden spydde vid 04:00-tiden i morse. Beror det på märgbenet hon fått tugga på? Att hon inte velat äta på flera dagar? Den hunden har ingen vidare bra mage, stackarn.
Strax ska jag börja damsuga för att sedan gå över toaletterna. Dottern och sambon kommer ju på besök idag. Och då är det ju bra om "drivorna" av djurhår inte är fullt så synliga.
Men först tänker jag ägna mig åt dagens reflektioner och då menar jag vad som berört mig i dagens morgonblaska ttela.
Rubriken: "Stor utländsk makt" på första sidan och artikeln på sidan 14.
Att det överhuvudet taget finns någon som blir förvånad? Det är ju det som är "marknadens" (läs kapitalismens) spelregler. Den starke köper upp de svagare och blir bara starkare och mer okänsliga.
Ledaren "Välkommen till verkligheten, Persson!" av AA, sid. 2.
Alla politiker lovar "guld och gröna skogar" inför valen. Så där tycker jag vi kan dra alla politiker genom samma kam. (Kan man uttrycka sig så?)
Göran Persson tycker jag är unik på så sätt att han är väl den förste Socialdemokratiske Statsminister som lever och beter sig som en sann Moderat? Eller i alla fall en Borgare. Han anstränger sig verkligen för att hålla "distansen" mellan sig själv och sina presumtiva väljare. I mina ögon är han fullständigt oduglig och en dålig förebild, som socialdemokrat.
Debattartikeln: "Hjälpen behövs innan barnen dör" av Dan Sermand, Läkare utan gränser, sid. 2.
Jag har berört det tidigare och jag upprepar mig. Det fundamentala felet ligger i hur världsbanken vill kontrollera det ekonomiska flödet av kapital.
Det får räcka för idag.
Nu ska jag "kasta" mig över städningen.
Så, då har jag redigerat och skickat kalasbilderna till Mor&Far, Syster och Broder samt en kopia till Hustrun. Jag tycker hon blev så himla bra när hon fick hålla lille Hampus.
Kvinnor får en speciell ”blick” när de får en liten bebis i famnen?
Och jag ska villigt erkänna att det känns väldigt speciellt att få hålla ett litet nytt liv.
Jag har blivit misshandlad, av min hund.
Vi gick ut men först skulle vi ut till soprummet. Jag sätter hunden utanför och lägger kopplet framför henne. Öppnar dörren, "ställer upp den", går in och slänger soppåsarna. Stänger dörren. Går fram till hunden för att ta upp kopplet (vilket vi gjort hundratals gånger förut).
Då hoppar hon upp mot mig och skallar mig på läppen (vilket hon aldrig gjort tidigare). Jag hoppas att hon hoppar upp av "glädje" och att det därpå följande morrande var ett resultat av att hon också fick ont och kanske trodde att jag "bet" henne?
Hur som helst, när hon eller vilken hund som helst morrar (eller vad som helst) gör utfall mot mig så reagerar jag instinktivt och försätter "hotet" ur stridbart skick, som det heter. Så hunden fick finna sig i att bli nedtryckt mot marken utan att kunna röra en muskel, möjligtvis ögonen undantagna.
Därefter var vi finfina kompisar, tyckte hunden och hon var noga med att kolla mig hela tiden. Jag kunde väl inte riktigt släppa händelsen så jag gick väl och muttrade en bra stund.
Jag fick också sympatiskt medhåll från hustrun som genast såg min svullna läpp.
Att få "slag" mot huvudet är inte något som förbättrar mina besvär kan jag ju också tillägga.
Så in i helsike trött. Tvingade mig upp. Hunden måste ut.
Gick och lade mig för att vila ca 19:00. Slocknade fullständigt. Värk i halva kroppen. Väser och tjuter i huvudet. Sticker, bränner, svider i fingrar och tår. Muskler hoppar och rycker. Och mycket mer …
Ut med hunden.
Så då var man tillbaka från 75-års kalaset.
Det var trevligt. Tack så mycket faster!
Allra trevligast var att få bära runt på lille 5 veckor gamla Hampus, ett kusinbarnsbarn.
Hundarna Wille & Ladden hade det väl inte så värst trevligt. 12-åringen Ladden ville mest vara ifred och tigga godsaker av tanter och farbröder. Men han blev ständigt störd av 6-åringe Willes ivriga plåsterliknande uppvaktning.
Det kändes rätt att vi inte tog med vår snart 2-åriga Tessie som älskar att hoppa på och prata med ALLA!
Vi, hustrun och jag drog oss tillbaka relativt tidigt då våra ryggar började "säga ifrån".
Synd bara att vi tog vägen om Willys på Trestad Center och handlade. Det var liksom "dödsstöten". Nu är det viloläge som gäller och så får jag fundera på tilläggsmedicinering. Lite tveksam till det eftersom jag redan innan kalaset tog extra medicin.
Nu ska jag i alla fall först äta några smörgåsar.
Får precis höra att Dottern & Sambon kommer på besök i morgom. Himla trevligt.
Jag har varit sådär genomduktig som bara en mansgris kan vara ur ett feministiskt perspektiv.(?)
Jag har gjort rent kattsandlådorna. Sand och sand, vi har sådana där vita korn som suger upp kattkisset. Tills det når en viss mättnad. Givetvis.
Jag sopade och våttorkade golvet också. Vi köpte ju två små runda badrumsmattor på IKEA så jag vill ju att det ska vara rent inunder innan vi lägger på dem.
Klockan 14:00 ska vi på 75-årskalas. Det är en av mina "fastrar" som fyller år. Ja hon är ju egentligen fru till min pappas bror. Vad heter det egentligen?
Solen skiner mer nu och hustrun "smiter" in och ut till balkongen och solar emellanåt.
Snart kommer sonen med hunden.
I brist på annat så lägger jag in en berättelse ur samlingen "Billhistorier".
Hunden Bill rullat sig i skit.
Detta är en märklig berättelse, från 70-talet, eftersom ingen, idag, vet vad som egentligen hände. Så jag kan bara återge det som vi ”såg” och så som jag kommer ihåg det.
Hela familjen; pappa, mamma, bror, syster och så jag, var väldigt stressade. Vi skulle iväg någonstans. Och Mormor skulle passa hund och lägenhet. Allt var packat och klart. Mormor var ute och rastade hunden Bill.
Antagligen springer jag väl ut med något som ska packas i bilen. Borta vid lekplatsen, vid Hjortmosseparken, ser jag Mormor komma bärandes på Bill? På frågan: ”Vad har hänt?” Får jag endast en lömsk och ilsken blick tillbaka. Strax därpå får jag veta att hunden har rullat sig i folkskit (hundar anser tydligen att det är något av det finaste man kan lukta?).
Det måste ha funnits någon anledning till att vi inte stannade kvar och hjälpte till. Det var väl någon tid som skulle passas.
Det sista vi ser, när vi stänger dörren för att åka iväg, är en hund, i badkaret, med ett huckle knutet runt huvudet.
Det märkliga med denna historia är det som sedan hände i resten av hundens liv. Den rullade sig ALDRIG mer i folkskit. Så, än idag undrar vi, vad gjorde Mormor med hunden? Och varför frågade ingen? Och av vilken anledning bar hon på hunden?
Sov jätteskönt, tills hustrun började dammsuga, 08:00! Bara därför gick jag inte upp ur sängen förrän 08:34, så det så!
Solen skiner! Visserligen bakom en hel del molndis, men ändå!
Idag blev det genomgång av två morgonblad, ttela måndag och tisdag. Vad har jag då noterat?
Först och främst, vad kommer det sig att ttela stavar MÅNDAG som MANDAG. På första sidan, längst upp till vänster?
ttela måndag
Rubriken ” Fler unga tar sina liv” och uppföljande artikeltext på sidorna 6-7, berör en fruktansvärd svårighet. Först, all heder till artikelförfattaren: Karl-Johan Karlsson.
Det lilla jag kan tillägga, är ett upprop, till alla jämnåriga ungdomar och alla vuxna: Reagera! Låt det inte bero. Det mest kännetecknande, vanligtvis, för en person som funderar på att ta sitt liv är ett förlorat egenvärde. Givetvis är det outhärdligt att leva med en känsla av att inte vara något värd. Det vi andra då kan göra är i första hand är att LYSSNA. Fråga inte ”varför” utan formulera dig som: ”Av vilken anledning”. Sätt också GRÄNSER, även det är ett mål. Puffa på och be personen beskriva små, små mål. ”Vad ska du göra nästa timma?”, ”Hur ser din dag ut idag?”. ”Vill du pratat med mig igen? När då?”. ”Vill du prata med någon annan? Vem?”.
Om en människa nu har ”spårat ur”, förlorat sitt ”spår” sin inriktning, sitt mål, sin mening med livet. Och hamnat i en psykisk snårskog som den av egen kraft inte kan ta sig ur och den hittar definitivt inte tillbaka. Då behövs det handledning eller vägledning.
Det mest väsentliga är nog att jobba med våra egna inställningar. Ibland är det faktiskt väldigt lätt att förstå att en viss person faktiskt vill ta sitt liv. Vi förstår det. Om vi nu tycker det är OK. Hur hjälper vi då? Håll dig borta! Se till att någon annan engagerar sig.
Ledaren, sid. 2, ”Det behövs mer än nödhjälp” av Stina Morian är också något som berör. Av vilken anledning är välden uppdelad i I&U-länder? Och av vilken anledning tillåter man att det fortsätter vara så?
Av vilken anledning prioriterar världsbanken att privata intressen får exploatera ett lands naturtillgångar framför att det skapas infrastruktur och möjligheter till att förebygga svältkatastrofer.
Sanningen är grym och hjärtlös och väldigt cynisk. Det handlar om pengar. Det är ett kapitalistiskt tänkande som ligger bakom hela världsutvecklingen. Det finns tillräckligt med pengar i världen för att öka levnadsstandarden flera gånger om för varenda jordbo, om pengarna fördelades rättvisare.
Rubriken ”Lång kö till äldreboende”, i Trollhättan, sid. 8.
Jag vet inte hur många röster det var som ropade ”vansinne” när politiken i Trollhättan lade ner ett gruppboende, för inte så länge sedan. När det fortfarande fanns en kö och vi hade en ”äldrebom” framför oss. De gjorde det för att spara pengar. Det går inte att göra på det sättet, var det flera ickepolitiker som menade. Man sparar inte genom att ”ta bort” och låssas om som om problemet inte finns. Men se det gjorde politiken. Och nu ser vi resultatet av just den politiken, ökade kostnader.
Vad säger man?
Rubriken ”Vilken flopp, Stefan!”, sid. 25 av Lars Markusson.
Jag hoppas sannerligen att det inte är Lars Markusson som satt rubriken utan att det är de genuint cyniska ”rubriksättarna”. Och de borde SKÄMMAS!
Här har vi ett idrottsfenomen som kommer på 7:e plats i ett WM! En fantastisk prestation! Sedan sitter sportreportrar framför monitorer och soffliggare framför TV-apparater och blir ”lamslagna” över att det inte gick som ”de” förväntat sig! Och så blir ”de” besvikna?
Förstår ni nu att jag inte är så noga med mitt ”intresse” i att samla ”sportkunskap”, för att ha något att diskutera om när man träffar ”grabbarna”. För vilken ”nivå” är det på pratet de människorna emellan?
ttela lördag
Ledaren AA är inne på ett ämne som jag stöttar till fullo! Och jag ställer mig bakom ropet! ” Schavottering? Jajamensan! ”
På insändarsidan (sid. 4) så handlar det väldigt mycket om Strömsborg. En kåk som jag tycker man ska bevara. Gör ett vandrarhem av den, är mitt förslag! Är den inte K-märkt?
Om den nu inte är K-märkt och den är såld till ICA Kvantum och de behöver ytan till annat. Jamen då är det väl inte ICA Kvantum vi ska hoppa på? Eller?
Det är väl antingen någon myndighet, vilken det nu är som är ansvarig för fastigheters K-märkning som vi ska skälla på. Och så ska väl politiken i VBG ha sig en utskällning som säljer fastigheten! Skärpning folk!
Det blev mycket det här!
Har slappat framför TV'n ett tag.
Nu är det dags att knoppa in och se till att man vaknar till morgonen med nya krafter!