Tillönskas sonen. Han fyller år idag.

sömn; svårt för att vakna. Kroppen ville inte upp.

Analys
Nu är det bara en till som ska svara på frågan uppe i fönstrets högra hörn. Då har jag det statistiskt säkerställda antalet om 100 svarande bloggbesökare.

Sedan blir det problem – vad ska nästa fråga handla om?

Försökte skriva
Skrev mest på måfå. Det jag kände för. Blev inte alls bra. Känns som om jag rört till det och tappat tråden.

Det är så mycket jag vill ha med. Faktaspäckad dokumentärt historisk novell, typ.

Bara å fortsätta. Fast jag får nog stella me lite å gå å klura lite.

Fast en liten utredning blev det. Den handlar om farbror Bergman. Ja det var vad vi kallade honom och inget mer. Men någon ’farbror’ till mig var han inte. Han var sambo med min farmor. Det ansågs väldigt ’märkligt’, på 1950 och 1960-talet. Sambos var liktydigt med att leva i synd, i vissa kretsar.

Senare har jag fått reda på att det struntade farmor fullständigt i. Hon liksom farfar var hängiven kommunist.

Farfar fick sätta livet till p.g.a. sin kommunistiska tro om jag ska tro far.

Gunnar Nordlund satt i Trollhättans kommunfullmäktige (Han var i vart fall s.k. kommunpolitiker). Han blev deporterad norrut när Nazisterna kom till Trollhättan. Ja de åkte igenom med tåg. De styrande, i Trollhättan, hade för säkerhets skull ’gjort sig av med’ eventuella orosmoment.

Han hämtade sig aldrig riktigt efter det. Mobbad av de andra politikerna. Han dog på Trollhättans sjukhus i hjärtsvikt 1945, 48 år gammal.

Farmor och farbror Bergman träffades, hur vet jag inte. Men de flyttade ihop. Bergman (Sven Gottfrid Bergman f:1898-01-10 d:1967-03-21) var en hejare på finsnickeri. Det var mäktigt att få komma ned till hans verkstad och se på när han snidade. Han var biodlare också.

Det pratades inte så mycket om farmor och farbror Bergman hemmavid och det där gjorde ju att en annan byggde upp en bild som tyvärr blev skrämmande. Jag var som lite livrädd för farmor.

Nu vet jag ju vad det berodde på. Allt hysch-hysch. Något så oskyldigt. När jag blev ’stor’ hämtade jag igen det där lite och försökte träffa farmor så mycket det gick.

Var gång jag, som liten parvel, kom till farmor så tog hon fram en burk med s.k småmynt (ören). Massor med pengar. Räknade jag rätt så fick jag dem. Gissa om jag koncentrerade mig. Tyvärr hände det att jag räknade fel. Inget med det. Problemet var ju bara att utmaningen blev ju större nästa gång. Då var det ju ännu mer pengar och nervositeten ökade i takt med antalet pengar.

Det var då jag lärde mig att stapla i högar och ’gruppera’. Jag räknade sedan ’mängderna’. Jag var alltså långt före den mattematiska pedagogiken. Kommer ni ihåg den? Mängdläran.

Ibland blev pedagogiken i den mattematiska mängdläran väldigt konstig och det var väl mest vid subtraktion (minus).
T.ex.: Du har fyra äpplen och Magnus tar 6. Hur många äpplen har du då?
Mitt svar blev alltid: Inga (0). Logiken säger så. Men svaret skulle givetvis vara -2 äpplen.

Jag anser fortfarande att färre än 0 är en omöjlighet.

Möjligtvis om Magnus ger mig en slags skuldsedel att jag på något oförklarligt vis är skyldig honom 2 äpplen, kanske skulle det då gå att förstå.

Men jag var ju inte skyldig Magnus några äpplen alls! Han tog ju mina 4 och ’plötsligt’ har jag förlorat mina fyra och är dessutom skyldig honom två. Jag har en oförklarlig minuspost.

Magnus då? Han hade inga alls, tog mina fyra äpplen men hävdade, utan förklaring, att han skulle ha sex. Han har alltså fyra äpplen och dessutom kan han räkna in ytterligare två om jag nu skulle bli med fler äpplen.

Jag tror att detta var ett extremt opedagogiskt sätt att lära oss kapitalism. Eller så kanske det var just det som var meningen? Vi skulle inte förstå.

Hur är det nuförtiden, i skolan. Är mattematiken realistisk?

Här är ett exempel på en mattematik som jag tycker är realistisk och kanske lite smålurig:
Du har totalt 10 par sockar. Du använder 6 par, de blir smutsiga. Duktig som då är läger du dem i tvätten och som genom ett trollslag blir 9 sockar tvättade. Hur ser det ut på sockfronten, i det läget?

Promenad
Blev det ingen. Kroppen ville inte och inte psyket heller.

Lägenheten på Karlstorpsvägen 121
Ringde HSB felanmälan. De skulle vidarebefordra till vaktmästaren. Han ringde upp. Vi kom överens om att det där felet, ett fönster som behöver flyttas minst 5mm åt vänster, var något som översteg både min och hans kompetens. Han skulle kontakta en snickare.

Vi får se hur det här utvecklar sig…

Spel
Spelade lite Wii Sports, tennis. Roligast hade nog katten. Han har upptäckt att mina foppatofflor blir otroligt spännande och farliga antagonister som rör sig lite sådär lockande hotfullt. Med ett vrål kastar han sig över mina foppatofflor. Jag har dem på fötterna.
Jag kommer av mig då och då blir poängen därefter. Men det är så jäklans kul när han håller på sådär så det blir liksom ett parerande med fötterna samtidigt som jag försöker få till några poäng i något spel.

Någon som kan tipsa om hur man bär sig åt för att träffa bollen i Wii Sports Baseboll?

Resten
Det var dagens roliga, sedan kom hustrun hem…

Låter ju som om det roliga vore slut bara för att hon kommer hem – och så är det.

I.o.f.s. är det roligt att hon kommer hem. Jag gillar ju henne, frugan. Just den delen gillar jag – själva hemkomsten – den är kul.

Det är sedan det blir jobbigt. Hon är energisk, hustrun. Det ska handlas och så ska det planeras, städning t.ex.. Sonen har önskat sig middag i present. I morgon. Han fyller år…, idag…, attans! Ska genast lägga in ett grattis först i meddelandet, ett ögonblick…
…så nu var det gjort.

Handla
Vi var på Lidl (påmminer inte det ordet om ’lida’?). Det är nog psykiskt men jag blev sjuk i hela kroppen. Förlorade känseln i höger fots mittentår. Tappade kraft i hela högersidan och så en stum värk i ländryggen, ländryggsutmattning. Som väl var hade de inte allt som hustrun hade skrivit upp på lappen.

Vi åkte egentligen dit för att köpa kattleksaker. Kattkräket vill inte leka med den…

Min kropp blev genast bättre när vi kom till en riktig affär. En affär där de har allt. Ordning och reda. Även om det är dyrare så är det värt det. Vi åkte till ICA Kvantum.

Som om det extra affärsbesöket inte var nog tog vi vägen om systembolaget.

Jag fattar inte. Människan, min hustru, har jobbat, hela dagen och så orkar hon ge sig iväg ut på en handlaturne?

Jag gjorde inte mycket nytta, stod mest och stöttade upp någon del av butiken som såg lite stödbehövande ut, pratade lite med folk. Bl.a. ett föräldrarpar till en av dotterns allra första lekkamrater, Jessica.
De är lite oroliga för att hon ska bli med stadigvarande pojkvän i Skottland. Jag förstår dem. Vi var lite småoroliga vi med. Men vår dotters Skottlandsvistelse ändade ju upp med en pojk från Gävle. Av två onda ting…

Jag menar då långa avstånd. Ja, då är ju Gävle bättre än Skottland men det är inte bra. Gävle ligger långt bort. Sett från vårt håll.

Men av bilresandet mellan Lidl-Systembolaget-ICA Kvantum så blev min rygg bättre. Jag fick känseln tillbaka. Jag tror det beror på att jag kom ifrån Lidl. Det är en förskräcklig affär. Som nummer två i B-affärstävlingen kommer Netto. Det är också en skräpaffär.

Jag vet att det finns folk som höjer dessa s.k. lågprisaffärer till skyarna. De är bra för konkurrensen etc.

Det skiter jag i för jag tycker mig bara hitta en massa billigt krafs. Ja inte ens katten ville leka med det vi köpte. Det säger väl allt?

Tidsfördriv
Just nu håller jag egentligen på med att försöka fördriva tiden, hålla mig vaken så att jag kan gå och lägga mig. Kan ju bli ’fel’ om jag lägger mig för tidigt.

Vädret
Höll jag ju på å glömma. Det är kanske därför jag ’hastigt’ blivit sämre? Jag har ju troligtvis en s.k. väderkropp. En levande fuktkänslig barometer som reagerar på temperatur.
Det ska ju komma massa mer snö, flera decimeter. Fantastiskt spännande.
Jag och sonen ska åka till Trollhättan i morgon och hämta farsan.

Hälsoläget:
Ingen toppnotering idag. Värk och kraftbortfall i hela högersidan. Känselbortfall i höger fots mittentår som gick över. Ländryggsutmattning är nog en bra benämning på det jag råkade ut för. Jag kan inte påstå att jag hade värk. Det var mer en trötthet, i ländryggen.