[Detta skrev jag med storsvulna tankar. 1989 gjorde jag mitt sista kreativa (riktiga) konstverk]

Jag har ett stort problem, relativt sett litet, men utifrån min välmående gestalt betraktat, stort.
Jag vet inte vad jag skall måla eller vad jag vill måla.

Måla är ett snävt begrepp, förmedla är bättre. Förmedla med konsten.

Jag har mycket kvar att lära, att förbättra. Jag kan bli bättre.

Det är bara det, att när jag är nöjd med min teknik, vad skall jag då förmedla?

Att skriva om detta nu, beror på, att det börjat födas en tanke. En tanke om vad jag skall förmedla och också hur.

Det är för att få grepp om detta som jag skriver.

Tankar – fantasier är abstrakta men kreativa. Att skriva ned sina tankar – fantasier, att binda dem med ord och sedan tänka – fantisera vidare, med denna skrivna bas, är än mer kreativt. Det är kreativitet.

Min tanke, ligger just här, att förena det abstrakta med det konkreta.
Här har jag ett delproblem, min individ är systematiserande och symmetrisk, detta är viktiga begrepp, för mitt "må bra".
Tills nu har jag sett detta som hinder, murar, som skall rivas. Först då, har jag trott, skall jag uppleva frigörelsen – konstens hjärta.

Det nya i mitt tänkande är att jag nu ser en möjlighet att försona mitt förmedlingsbehov och min systematiserande och symmetriska individ.

Kort går grundtanken ut på att måla/rita tankekartor – tankekartor som beskriver mina tankar. Där jag förenar text och bild.
Bilden skall förstärka texten och tvärtom.

De tankar jag på det här stadiet vill förmedla, är tankar om kärlek, trohet / otrohet. livets mening, Gudstro, vad kunskap är och mycket, mycket mer.

Jag tänker mig då att utgå från tavlans mitt (symmetrin), med nyckelbegreppet – förtydliga detta med lämplig diskret illustration och sedan bygga vidare ut mot kanterna med det jag ytterligare vill förmedla, i samband med begreppet (systematiseringen).

Jag tror att detta är en bra start till min kreativa konst – min frigörelse.

Jag tror att jag mår bäst och fungerar bäst eller når bäst resultat om jag först skriver ned det jag vill förmedla och sedan illustrerar det, med "konstfulla" tankekartor.
Det är värt ett försök att arbeta på detta sätt.

Jag skall göra ett försök, redan nu, i kväll. Att förmedla kärleken – mina tankar om kärlek. För, kärlek måste ju vara mer än ett motiv eller mer än ett ord – det är flera motiv och flera ord som krävs för att beskriva kärleken.

KÄRLEK
Vad är kärlek, för mig? Kärlek är att ge och få. Det är också någonting utöver detta, det är inte "bara" att ge och få. I så fall skulle allt vara kärlek och det är det ju inte. Inte för mig i alla fall.

Jag kan helt utan kärlek ge en komplimang eller ett beröm och få ett tack.

Kärleken kan också sträcka sig utanför min kärna, min fru, mina barn, mina föräldrar, mina syskon.

Jag tror förresten att det finns olika slags kärlek.

Kärlek till hustrun – den är intim, nära, fysisk och sexuell.
Kärlek till mina barn – den är intim, nära och fysisk.
Kärlek till vänner – den kan vara intim, nära och fysisk.
Kärlek till mina föräldrar – den är nära och fysisk.
Kärlek till mina syskon – den är nära.
Kärlek till andra kvinnor – den kan vara nära eller fysisk eller intim eller sexuell/fysisk, dock aldrig alla gemensamt och samtidigt.
Kärlek till andra män – den kan vara nära eller fysisk eller intim dock aldrig sexuell/fysisk (i mitt fall).
Kärlek till djur – den kan vara nära och fysisk.
Kärlek till ting / saker – den kan vara nära och i undantagsfall fysisk (typ gosedjur).

Så här långt kan jag se att jag använder fyra begrepp för att beskriva kärlek; nära, intim, fysisk och sexuell.
Dessa fyra begrepp kan stå i hierarkiskt förhållande, till varandra. De går att rangordna.

Högst står intimiteten, sedan följer sexuell, nära och till sist fysisk.

Intimitet tror jag är det bärande i kärleken, till den jag håller av mest – hustrun.
[Så tycker jag inte idag. Idag kan jag vara intim, med en man eller en kvinna, känna kärlek. Utan att för den skull vara t.ex. fysisk eller nära. Om två personer utbyter sina innersta tankar så byggs en förtrogenhet, en tillit upp. Den tilliten skapar en intimitet och ger en känsla som skulle kunna kallas kärlek. Idag har jag alltså fört in ett femte begrepp: tillit. Respekt är också ett begrepp jag använder när jag idag tänker på kärlek.]

De övriga tre måste fungera tillfredställande för att man skall kunna bevara intimiteten.
[Här har jag då också givetvis ändrar ståndpunkt. Jag kan alltså känna och bevara intimitet utan tillstymmelse till att vara sexuell, nära eller fysisk. Däremot är tilliten bärande i denna intimitet.]

Så här;
sexuellt – det måste finnas ett sexuellt utbyte, att man njuter av varandra, både till kropp och själ.
nära – att man pratar med varandra och att man lyssnar på varandra. I detta ligger också att "bara" må bra, i den andres närvaro – det skapar trygghet.
fysiskt – att man tar i varandra och att den andre reagerar positivt på beröringen.

Fungerar det inte i någon av de tre tillstånden; sexuellt, nära & fysiskt, då är intimiteten i fara och därmed hela förhållandet – Kärleken.
[Här hyser jag idag inte samma inställning. Intimitet kan alltså, för mig nu, betraktas som fristående. Däremot kan bristande tillit spoliera ett förhållande.]

Detta till trots är inte begreppen beroende av varandra, bara till en viss del. Om jag i kärleken vill uppnå intimitet och sexualitet, då måste nära och fysiskt finnas med.
[Även här har jag då, idag, en avvikande mening. Jag kan alltså känna en stark kärlek med mycket intimitet utan att vara varken nära eller fysisk. Det bärande är tilliten.]

Jag kan däremot, tror jag, vara enbart intim, nära eller fysisk.
[Tydligen hade jag här ett embryo till dagens insikt]

Sexuell är beroende av fysik.
[Är det?]

Vad lägger jag i begreppet intim?
Att kunna prata förtroligt utan att känna sig hotat, att kunna lita på (det är här otrohet slår hårdast). Ett intellektuellt utbyte.
Utbyte, förtrolighet och tillit är nog de viktigaste komponenterna som ryms inom intimiteten.
[Sedär, jag var före min tid…]

Är någon av dessa i fara, då är också intimiteten i fara och därmed kärleken.

Det är mycket som ska upprätthållas i ett förhållande. Så mycket som påverkar och låter sig påverkas.

Ett förhållande är en dynamisk process. Kärleken är en dynamisk process.
Ett fortskridande som ständigt förändras och som man måste lära sig förstå och tolka – att växa med.

Jag är beroende av kärlek och dess ingående komponenter. Ibland pockar behoven väldigt hårt, ibland mindre, men de finns där – behoven som skapar beroendet.

Har du en gång upptäckt det goda i att tillfredställa ett behov, då skapas behovet.
Och att tillfredställa behovet, ger njutning. Vilket är ett grundläggande mål. Njuta av livet.

Till slut, kärleken är en komplex, dynamisk process, bestående av intimitet, sexualitet, närhet och fysisk kontakt.
[Idag menar jag att detta får gälla för det jag i så fall vill kalla relationskärlek – eller, mogen kärlek, i en relation.]

[Nu ska vi se om jag kan hitta något alster som illustrerar det här. Jag nämnde ju, i texten, att jag redan när jag skrev det här, samma dag, skulle börja på en 'tankekarta' som illustrerar vad jag känner / kände om begreppet kärlek.]

(Har letat i mina 'gömmor'. Jag tror att jag hittat en akvarell & tusch (ofärdig) som mycket väl knyter an till den skrivna texten men den 'tavlan' kom till två år senare, 1988:

KÄRLEKEN

Under tiden jag gick på VLI så mördades Olof Palme. Det berörde mig mycket och det syns i följande två tavlor. Den här är tecknad dagen efter Palmemordet:

Palmemordet

I samband med den tiden gjorde jag också den här tavlan och anledningen till att jag tror det är likheten mellan de knutna nävarna (upp till kamp):

Tankar&Vardande

Och jag använde det (mindapping) mycket i min gärning som lärare i psykiatri:

Mentalskötaren)