Turkiet – Alanya – Dag 49 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild
*************
Så här blev det:

sömn; ok med värmeelement å allt.

Frukost nr 1 avklarad. Frukost nr 2 äts vid ca 9-10.

I går kväll
Stördes mitt bokläsande av sirener, alldeles utanför, på gatan. Det brann i restaurang Çello, i huset bredvid. Brandkåren lyckades snabbt släcka det som brann.

Promenad
Är det som är näst i tur. Morgonpromenad, utmed Kleopatra strand, fram och tillbaka.

Skön promenad, lite stel i benen?

Stannade vid en av de ’kommunala’ gymmen. Utomhusgym som bygger rörelser och kroppen som enda motvikt.

Religion
Suttit en stund och försökt förstå; islam, muslimer och koranen. Det här med huvudduk t.ex. var kommer det ifrån? Koranen påbjuder det inte, eller?

Den Turkiska staten(?) har via lag förbjudit huvudduk i offentliga myndighetslokaler, universitet och skolor.
Därmed har man, i Turkiet, gjort politik av huvudduken. Men som jag ser det är huvudduken inte ett politiskt påfund.
Jag ser det som en tolkning, inom islam. Problemet är bara att jag inte hittar ursprunget. Ett ursprung som jag tolkar som religiöst (islam).

Naturbesök
Alldeles strax ger jag mig ut till ’udden’.

Så värst många djurbilder blev det inte.
Fjäril
[Bild: Fjäril i Turkiet]

Felma
När jag ’klättrade’ omkring uppe i bergen, på ’udden’ så fick jag se, när jag var på utsidan av muren, nästan högst upp, hur Felma (mina båtvänners båt) kommer stävandes med kursen rakt mot mig. Tog en massa bilder (två av dem):
[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]

[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]
Felma är alltså den lilla vita pricken, mitt i bilden.

Klättrade sedan ned, till en annan utsiktspunkt (den syns t.h. i bilden ovan), och några bilder till (en av dem):
[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]
Och sedan mer ned mot vattnet, marinan i bakgrunden:
[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]

[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]
Det är matros L som har ryggen åt kameran. Kapten skymtar bakom ’masten’.

Och till sist gick jag ned på stranden och tog en bild med Felma och udden i bakgrunden och där man kan se var jag satt när jag tog bilden, ’högst upp’. Jag satt vid pilen:
[Bild: Felma, Turkiet, Alanya]
Felma, till höger i bilden.

Bad
När jag kom hem så plockade jag ihop lite grejor som jag stoppade i en massa plastpåsar. Hittade en snörstump och tog en madrass och så cyklade jag ned till stranden. Surrade mitt knyte i snöret som sedan fästes i badbyxorna och sedan bar det iväg ut mot Felma med jag på en luftmadrass.

Hade jag då vetat att det var ’öltorka’ på båten så hade jag ju givetvis haft det med mig – en miss. Så matros L fick låna mitt fartyg (luftmadrassen) och ta sig in till stranden och köpa öl. Jag höll mig till medhavd Cola (det var anledningen till att jag inte hade några öl med mig).

När matros L kom tillbaka så visade det sig att ölflaskornas kapsyler gått hårt åt mitt fartyg (luftmadrassen) så den ’get limp’ (blev slak), luften gick ur.

Det var inget som påverkade min återfärd, mot stranden, när det började närma sig tid för avgång. Madrassen är nu kasserad.

Känns som om jag kört ett Triathlon eller liknande. Cykling 400m. Gång brant uppför (från havsnivå till ca 130m ö.h.) avstånd ca 3km. En del ’klättring’. Sedan nedför igen. Cykling ’hem’ 400m. Cykling tillbaka 400m. Framförande av luftmadrass (minst 500m). Tillbaka 100m, båten hade draggat en del och så simmade jag ’rakt in’. När jag ’simmade’ ut körde jag på snedden och då blev det mycket längre. Cykling ’hem’ 400m.

Vila
Så nu blir det vila, resten av dagen. Har precis värmt upp ett par ’hamburgare’ i stekpannan.

Resten av dagen är ett oskrivet ’blad’.

Turkiet – Alanya – Dag 45 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*****************
Så här blev det:

Naturbesök
Har ju inte gett upp med att försöka hitta ormar. Fick ju s.k. blodad tand när jag fick syn på den där nyligen överköra ormen.

Det började med att jag slog huvudet i en grov gren. På väg upp, via genvägen.
[Bild: Nisse Huvudsår, Alanya, Turkiet]
Har ju hört uttrycket: ”Naturen slår tillbaka”. Men det tycker jag att den bara ska göra mot dem som är dumma mot naturen. Jag är ju snäll jag. Känns inte rättvist…

På hemvägen, körde jag över en katt.
Cyklade på trottoaren. Märkte ingenting. Plötsligt känner jag att jag kör på något och att det låter som en katt. Hann inte bromsa så katten får även bakhjulet över sig.
Av det lilla jag hann se så tror jag att jag körde över katten i bröstkorgstrakten. Den var borta när jag stannade. Försvann som en pil in bland husen på motsatta sidan av gatan. Inget å göra. Bara hoppas att katten var såpass ung så den klarade att bli överkörd av gubbe på cykel. Breda inte allt för hårt pumpade däck kan ju vara bra, i det här läget.
Hur som, det känns inte bra.

Jag ska kanske hålla mig inlåst?

Av naturbesöket blev det ett par bilder (men ingen orm :meSad: )
Snigel
[Bild: Snigel i Turkiet]

Gråsugga+Klofoting
[Bild: Gråsugga+Klofoting i Turkiet]

Tusenfoting
[Bild: Mångfoting i Turkiet]

Fågel
[Bild: Fågel i Turkiet]

Blomfluga
[Bild: Blomfluga i Turkiet]

Gräshoppa
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]

[Mer naturbilder, kommer…]

Vid ett tillfälle, när jag smög omkring där i buskarna så höll jag på att skrämma slag på en Turk, lite äldre än vad jag är. Han stod och pinkade och så kom jag brakande ut ur ett par buskar…

Handla
Nu ska jag strax iväg och handla, rätt så mycket. Har nästan slut på ’allt’.

Migros
Handlade det mesta där. Hittade inte köttfärssås på burk…
Cola åker jag till Bim och handlar. En inhemsk variant, mycket billigare.

Kylen
Inte klokt vad mycket det är som är knasigt i den här lägenheten (bl.a.). Kylen måste jag frosta av varje vecka. Så här ser det ut efter 7 dagar (och då har jag ändå lagat listen, nedtill):
[Bild: Kylskåpet, Alanya, Turkiet]
Och vad jag kan se så är det egentligen ett självavfrostande kylskåp. Helt klart funkar det inte som det ska…

Har upptäckt varför. Avrinningshålet är ’pluggat’, igenlimmat och som ytterligare säkerhet övertejpat, på baksidan av kylskåpet alltså.

Cykeln
Håller på att falla isär. Sadeln håller på att ge upp. Själva sadeln är på väg nedåt medan den uppehållande metallkonstruktionen är kvar i sin position. Ni förstå, ja?

Kommer säkert mer text…

Turkiet – Alanya – Dag 43 av 62

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

*******************
Så här blev det:

Morgontvättande
Idag blev det en liten handduk, 2st polyester sport T-tröjor och 3st skjortor microfiber. Torkar fort och bra.

Promenad
Går lättare och lättare.
Ett tips till alla er som solar på stranden. Ni vet väl att de boende, med hundar, rastar dem på stranden, tidigt på morgonen. Inte alla har med en spade eller bajspåsar – de gräver ned hundskiten i en liten hastigt gjord grop, om de nu ens anstränger sig.

Guide
Jag har blivit fattigare. Blev helt blåst av en smart guide, fel, en skurk, bedragare och lurendrejare.

Hade ju bestämt mig för att ta mig upp till borgen och leta geocachegömmor (en slags ’skatt’-gömma med angivna GPS-koordinater).
Jag cyklade till där man kan gå på bussen upp. Hade precis missat bussen så jag bestämde mig för att gå upp.

Efter några 100 meter blir jag tillfrågad av en man, han var också på väg upp. Kommer bara ihåg att hans namn börjar på ’M’. Han frågar om jag ska upp till borgen och det skulle jag ju. Han kunde visa mig en genväg, bara 300 meter upp till borgen.

Jag var på väg dit. OK tänkte jag, det kan väl vara värt några lira extra, tänkte jag. Hade ju tänkt ta bussen upp. Kostar 1 Lira (5 SEK). Och det är långt att gå…

Genvägen var verkligen upplevelserik. Smala gränder och branta trappor mellan husen och så visade han mig en överkörd orm…
[Bild: Överkord Vipera i Alanya, Turkiet]
Det finns rätt så många ’vipera’-arter i Turkiet (vår svenska Huggorm (vipera berus), t.ex). Den överkörda ormen skulle kunna vara något av följande:
vipera bulgardaghica
vipera lebetina
vipera xanthina
Han trodde inte jag var klok när jag plockade fram kameran och tog en massa bilder. Förklarade senare att jag var lite av ormexpert.
Han tog en bild av mig där man kan skymta en snöklädd bergstopp i bakgrunden.
[Bild: Utsikt i Alanya, Turkiet]
Och så en förstoring på bergstoppen med snö, syns lite dåligt på bilden ovan:
[Bild: Snötoppen i Alanya, Turkiet]
Det är där som berget i förgrunden ’möter’ bergen i bakgrunden.
Jag ville ta en bild av honom men då började han en harang om islam och helighet m.m. jag brydde mig inte om det där utan jag respekterade att han inte vill bli fotograferad, hustrun är ju ’sådan’.
Han berättade om sin familj, 4 barn, varav den ene, en son, jobbade som guide och visade turister just den vägen han visade mig. 5ggr om dagen.
Han visade mig på örter och olika fruktträd.
Berättade om de olika delarna vi gick igenom och vad vi såg för utsikt.
Efter att ha passerat en kyrkogård och kommit in en skog. Stannar han och säger att han vill ha 8 Turkiska pengar. Reagerade inte först på val av plats – såg det sedan. Väl vald. Enda platsen på kullen där man är som längst bort från folk.
Jag tog upp plånboken och började plocka ihop 8 Lira. Då drar han igång en svada om att han vill inte ha gamla turkiska Lira (som han menade att jag tänkte ge honom) han ville ha Nya Turkiska Lira.
Jag bara tänkte: ”Vad f-n surrar han om? Jag har ju bara Nya Turkiska Lira.” Nåväl han pratade på och lyckades kollra bort mig (Han var ju så förtroendeingivande, från början, den lurige jäveln.) och rätt som det var snappade han åt sig 2st 50 Lira sedlar (ca 500 SEK).
Jag har funderat på varför han inte sprang iväg då men nu förstår jag varför. På väg upp testade han mig hela tiden, gick alltid före och höll hög takt och antagligen lade han märke till att han blev tröttare än vad jag blev. Så han bedömde väl risken stor att jag skulle hinna ifatt han. Dessutom var jag något större – han trodde väl det var muskler…
Och när jag spände ögonen i honom och sa att han skulle ge tillbaka alla mina pengarna så gav han mig först bara den ena 50 Lira pengen. Jag fortsatte att tjata på han att han skulle ge mig alla pengar, vilket han till slut gjorde, och han tjatade om gamla och nya Turkiska pengar sina barn och sin fru som måste försörjas och hur jobbigt det var för han att visa mig vägen…, hygglig kille…
Jag tog ett snabbt beslut, risken fanns ju att han skulle ge sig på mig och sno allt jag hade så jag gav han en 20 Lira (100 SEK) och bad han försvinna. Han började protestera och när jag sa att jag faktiskt trodde att han var en trevlig, god och ärlig turk och att han hade gjort mig väldigt besviken stönade han lite och lommade iväg.

Jag kostade på mig att ropa tjuv och bedragare efter honom på de språk jag kunde hade lärt mig ordet på;
thief (engelska), hırsız [hôrsôz] (turkiska), varas (finska), tyv (norska), tjuv (svenska) och voleur (franska) samt dieb (tyska)

Som ’grädde på moset’ trampade jag strax därefter i en hundskit…

Nåväl, OK, jag blev blåst. Men jag fick en genväg och upplevelser.

Det här tär på mitt positiva tänkande…

Hittade faktiskt ytterligare en genväg, senare, när jag var på väg ned. Man kommer ned där man går / åker igenom första muren, efter genomfarten, från staden räknat. Efter en lite raka, på bilvägen, och i första högersvängen börjar den genväg som tjuven och bedragaren visade mig.

Geocache
Hade valt ut tre, uppe på kullen, vid borgruinerna.

Den först hittade jag relativ lätt.

Den andra hittade jag inte alls. Däremot hittade jag platsen där den borde finnas och så hittade jag den sköldpadda som flera andra geocachare tagit bild på.
[Bild: Turkisk landsköldpadda (Testudo graeca ibera), i Turkiet]

Den tredje var en utmaning. Hade jag inte haft en ledtrådsbild med mig hade jag aldrig hittat den. Den låg i en brant slänt och då blir det knepigt med GPS, i alla fall min, den ’ser’ allt ’fågelvägen’. Men efter lite klättring så löste det sig.

Fotograferade en gräshoppa, och några ödlor samt en fjäril:
Gräshoppan:
[Bild: Gräshoppa, i Turkiet]
Ödla 1
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Ödla 2
[Bild: Ödla, i Turkiet]
Fjäril
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

Tog mig sedan hela vägen upp igen och gick in vägen mot ’Ehmedek’. Tänkte jag skulle kolla om det gick någon stig ned, mot nordväst. Det gjorde det inte. Men det var däruppe jag hittade en stig ned mellan ett par hus som sedan ledde ned till stigen som slutar vid första ’murpassagen’. Ja, liksom innanför den.

Bad
Solen sken från en klarblå himmel. Kan inte påstå att det var / är varmt men bada går ju och det var, för mig, roliga vågor. Sådana där 2-meters. Låg i ett tag och lät mig ’bearbetas’ av vågorna samt utnyttja en del. Det mest kuliga är när det kommer en riktigt stor en då dyker jag mot den, in i den och så kommer man liksom ut lite i luften, på ’baksidan’ av vågen. Man lyfts ju upp en bit.
Medan andra badande åker in mot stranden så åker jag alltså utåt – häftigt.

Överraskad
Skulle ta ur minneskortet ur den lilla kameran, har ju gjort det några gånger, men den här gången måste jag gjort på något annorlunda vis för minneskortet kom farandes ut upp och förbi mitt ansikte och landade på en stol en halvmeter bort. Längesedan jag blev så överraskad och så tyckte jag det var skitkull. En är ju ganska lättroad…

Mera?
Ja, vi får se. Klockan är ju bara 15:22, lokal tid.

Är det inte dags för (Turkisk) After Work?

Turkiet – Alanya – Dag 42 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag har Jonny K födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

********************
Så här blev det:

Morgonpromenad
Hörde redan innan jag kom ned till stranden att där var relativt höga vågor.

Men det blir nog inget bad idag. Regnet hänger i luften och det är näst intill igenmulet.

Tog lite bilder på strandens vågor:
[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Bilden nedan tog jag mest för att försöka fånga det ’moln’ med saltvattendimma som bildas och sedan blåser in över land. Ju varmare det är ju högre upp stiger den och når därmed längre in, över land. Kameror har svårt för att fånga sådant här. Det ser mer ’suddigt’ ut. Men titta i bildens vänstra del. Där ’Uddens’ berg möter stranden. För ögat såg det ut så över hela delen där det är vågor.
Jag valde att låta ’gubben’, en strandletare, vara med på bilden för att lite visa storleken på vågorna. Det blåser nästan inget men vågorna är nära 2m höga. Längst ned t.v. i bilden ett gäng strandhundarna (tre av dem, just då var de fem).

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Bilden här nedan tycker jag blev smått mystisk. Vågen ser man ju vad det är, och det lite oroliga havet samt den mörka himmelen. Men från vågen och framåt? Först, en f.d. våg på väg tillbaka. Sedan en bit av sandstranden, tillslätad och fuktig. Nästa är en ’pöl’ som bildats av högvattnets vågor, men det rinner fortfarande ned lite från de större vågorna. Och närmast, stranden, dit vågorna precis nått, ser vi lite ’strandskräp’ och en oregelbunden, trampad, sandstrand.

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Nästa bild visar egentligen ’bara’ när vågen ’slår igen’.

[Bild: Strandvågor, Turkiet, Alanya]

Ett gäng (bergs)duvor, på stranden:

[Bild: Bergsduvor, Turkiet, Alanya]

En vacker blomma som jag gått och spanat en tid på och väntat att den ska slå ut i ’perfekt’ blomning:
[Bild: Planterad Blomma i Turkiet]

Felköp
Köpte vad jag trodde var Turkisk kaviar häromdagen:
[Bild: Fiskmassa, Turkiet]
Anledningen till att jag trodde det, var att dessa tuber stod bredvid kaviarburkarna. Bedrägligt. Det enda de hade gemensamt var ’fisk’.
Tuben innehåller saltade mosade sardiner och jag tyckte det smakade förfärligt.

Framsidan:
”ANÇUES SÜPER KARTAL”: Ett varumärke som innehåller ordet: ”ÖRN”
”TÜRKİYE MAMULÂTI”: Turkist ’någonting’?
”BALIK EZMESİ”: Betyder: ”Fiskmassa”
”İŞTAH VERİR”: ”SMAK” ’någonting?

Baksidan:
Under: ’Product Of Turkey’ står: ’TUZLU’, det betyder: ’saltad’.
Första ordet i innehållsdeklarationen är: ’Sardalya’ och det betyder: ’Sardiner’

Vädret
Det har kommit några ösregn. Nu (09:12) åskar det. Kanske måste jag stänga av datorn och dra ut sladden?

Det behövdes inte och ovädret var relativt kortvarigt men det har kommit en skur då och då, under dagen. Hur kvällen blir, vet jag inte än…

Nu (16:48) är åskan nära så jag stänger av datorn.

Turkiet – Alanya – Dag 35 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag Monika T-P & Pontus K födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:

Hustrun
Är på plats. Skriver mer senare…

Bergsutflykt
Vi var upp till dammen (DIS), i ’startändan’ på floden Dimçayı som f.n. är översvämmad. Full fart, på vattnet. Vi cyklade så det blev inte riktigt full fart, på oss.

[Bild: Dimcayi, Alanya, Turkiet]
Bild från dammen. Den vägen kom vi.

[Bild: Dimcayi, Alanya, Turkiet]
Mer vatten än så här var det inte. Det är den bruna pölen i botten…
Kändes som ett antiklimax

Hela Alanya håller på att hämta sig efter gårdagens storm.

På tillbakavägen konstaterade vi att ’min’ pumpskötare inte var på plats så vi cyklade vidare. Stannade till vid restaurang Oslos, tyvärr var inte Anne där men hustrun fick äta Osmansk gryta. Jag tog Pytt i Panna – givetvis.

Mot Antalya
Nu någon gång på eftermiddagen, idag, tar vi en buss till Antalya och ett hotell nära flygplatsen. Där ska vi tillbringa, en del av, natten. Hustruns flight går kl 06:00 till Göteborg på fredag morgon.

Cykleuthyraren
Ringde till honom under gårdagen dels för att upplysa honom om att stället var låst och obemannat samt att jag ville ha cykeln en dag till. Skickade senare ett mejl, för säkerhets skull. Där jag bl.a. förklarade vad mobilsamtalet kostade och att jag inte tänkte betala något extra för den extra dagen. Är man inte på plats och ’andra’ får ’reparera’ cykeln så…

Vi tog alltså den vägen, för att lämna hustruns hyrda cykel. Uthyraren stönade lite över att cykeln var bra skiten. Det ignorerade jag fullständigt. Jag visade istället den reparation hans kamrater fått göra för att ’säkra’ cykelkorgen, med ståltråd.

Han lyckades inte klämma ur mig några mer Lira så vi tog i hand.´

Bussterminalen (Otogar), i Alanya
Vi han knappt komma in på terminalområdet förrän vi blev bombarderade med fråga om vi skulle till Antalya. Det var en buss som precis skulle gå.
Vi tog den och jag fick de sittplatser jag ville ha. Mot bergsidan. Solen är på den andra sidan. Och så fick vi sitta långt fram så vi kunde se mer.

Bussresan, Alanya-Antalya
Gick hur smidigt som helst. Ett aber bara chauffören rökte… men det ’blåste’ åt rätt håll.

På ett ställe /område var det massor med stånd där de sålde bananer. Det förstod vi, för helt nära vägen var det fullt med bananplantage.
På ett annat ställe / område, mellan Gündoğdu och Serık sålde de något ur rykande grytor:
[Bild: Majskokare, Alanya, Turkiet]
[Bilden tagen på hemvägen 6/11]
Hustrun och jag kunde inte begripa vad det var men vi gissade väl bl.a. på majs. Vi funderade på om vi skulle fråga bussvärden men han verkade väldigt ’upptagen’, med att prata med chauffören och en slags kompis.
[På kvällen den 6/11 fick jag bekräftat att det var majs. Hustruns resesällskap hade fått veta det av deras reseledare.]
På skylden står: ’SÜT MİSİR VAR’
Ordagrant: ’MJÖLK MAJS Det Finns’

Var han har mjölken ser jag inte och att det skulle vara majs kokt i mjölk? Någon som vet?

Antalya, avstigning
Det hade hunnit bli mörkt innan vi kom fram till Antalya.

Såg att vi passerade den plats jag blev avsläppt vid, kändes ju lite oroligt men det kanske fanns en närmre och det vore ju bra. Det går ju att transportera resväskan, på tvärsen, på en damcykel men det är ju inte det smidigaste sättet.

Vi blev avsläppta mitt emot där vi steg på – perfekt. Det vara bara det att det ’ilade’ omkring en liten gubbe som tjatade om ’taksi’ hela tiden. Han ville att det skulle komma en ’taksi’ från andra sidan och sedan köra bort till nästa korsning (ca 1km bort) tillbaka och sedan givetvis, helst fram till flygplatsen.

Trafiken var mäktig och vi försökte ignorera den tjatande gubben så gott vi kunde.

Kom vi väl över vägen så skulle vi ju bara några 100 meter så var vi framme vid hotellet.

Vi kom helskinnade över men det var spännande.

IC (International Comfort) Airport Hotel
Vakten och uppassaren blev nog rätt så överraskade, samt handlingsförlamade, när vi kommer gående, med en resväska och en cykel och medvetet väljer jag den där vägen som bilar tar för att släppa av sina passagerare framför den tjusiga ingången (om man nu tycker sådant är tjusigt).

Det var riktigt kul, de visste inte riktigt hur de skulle göra. Jag ställde av väskan framför hotellet. Hustrun tog den och började stega in, med uppassaren småspringande efter.
Jag riktade in mig mot parkeringsplatsen och frågade vakten var jag kunde parkera cykeln (vis av erfarenhet…). Jag blev anvisad en plats och jag behövde inte förankra den vid någon stolpe – fick jag klargjort för mig.

Portiern
Tja jag vet inte vad jag ska säga. Allt var bra förutom den här portiern. Borde de inte kunna bättre engelska på ett internationellt hotell av den här klassen?

Efter att ha avverkat en massa missförstånd, från hans sida, så tar vi mod till oss och frågar vad det var de sålde, utmed vägen.

Han ser verkligen ut som ett frågetecken och frågar till slut om vi vill ha en ’taksi’…

Under tiden har hustrun gjort en riktigt bra bild på själva kokanordningen. Den tolkar portiern som en karta…?

Jag ritar dit en person som sitter vid kokanläggningen. Då frågar han om det är något vi vill åka och titta på? Ett köpcenter, kanske?

Jag sa till hustrun att vi skiter i det här. Portiern var ju helt väck.

Vi ler och går till rummet.

Rummet är helt OK.

Vi smyger runt i hotellet och kollar det mesta. Konstaterar att både utomhus- och inomhusbassängen har samma kalla vatten.

Någon bastu hittar vi vi inte så då inser vi att den säkert kostar mer pengar.

Bistron
Vi går bort till restaurangen och frågar hur matordningen är. Matsalen öppnar 19:00. Vi frågar om vi får se på menyn. Av den mycket trevlige restaurangpersonen får vi veta att det utöver a-la-carte också serveras buffé.

Frukosten serveras 07:00 men det går bra att komma dit när som helst under natten och få lite frukost om det är så att man har en tidig flight.

Vi smyger tillbaka till rummet och gör oss i ordning inför maten. Att duscha riktigt varmt var inte fel. I lägenheten hänger ju mängden varmvatten på antalet soltimmar så nu var det ganska ’svalt’. Varmvattnet i lägenheten alltså.

Jag beställer buffé (som var jättelik). Hustrun fegar med ’något annat’.

Jag stoppar in något som jag är övertygad om är grön paprika, jag luktade på den. Om det var grön paprika så hade de förgiftat den.

Jag blev bedövad på hela vänstersidan av ansiktet. Fick snuva endast på vänster sida samt hudsvett, endast på vänster sida.
Jag stoppade i mig det jag kunde komma över ifråga om inlagd gurka och yoghurt. Jag fick faktiskt bort det men känselbortfallet var kvar. Tur att jag bara tuggade på vänster sida så att jag kände vad det andra smakade.

Servitören (samma som vi frågat tidigare) var så rackarns trevlig och tillmötesgående så han fick 8 Lira i dricks.

Det var ett trött par som välte i säng.

Mobilklockorna ställdes på 02:30.

Turkiet – Alanya – Dag 21 av 62 och Grattis!

Bemärkelsedag
Idag har Mats P födelsedag!

Grattis!

Hela dagen!

Planering:

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 20 av 62.

Tvätt
Tvättade två badlakan och en liten handduk. Använder handtvättandet som en slags muskelterapi. Tvättar lite varje gång. Trycka, klämma, vrida, lyfta – så länge det känns bra så. Sparar ju pengar.

Naturbesök
Satt ’länge’ och funderade på hur jag skulle göra.
Hade ju det så gott som helt läkta såret under foten att ta hänsyn till, samtidigt som det är ett oväder på ’G’ som brakar lös på ca söndag och håller på ca en vecka.

Då känns det ju som om en vill prioritera utetid.

Det bidde en cykeltur upp utmed Obacayi-flodens östra sida. Följde dalgången, utemed en väg, tills jag stötte på en sidodalgång som såg tilltalande ut. Pårlande bäck, lite fuktigt, solen skiner ned genom vegetationen, fåglar kvittrar.
[Bild: Cykeltur i Turkiet]
[Bildkälla: Google Map]

Påväg dit passerade jag en gård där det låg ett gäng hundvalpar i skuggan. Saktade in men bestämde mig för att öka farten igen när jag hörde ett morrande innifrån dunklet i närmaste hus.

Låste fast cykeln vid ett träd och följde bäcken uppströms. Där var faktiskt en stig, till en början. Det unika med just den delen jag valde var att jag såg inget avfall. Ingen hade slängt något.
Det är ovanligt i de här trakterna. Tro mig.
[Bild: Naturpromenad i Turkiet]
[Bildkälla: Google Map]

Hittade just inga djur. En liten insekt som obehindrat kröp omkring på ett spindelnät och det var inte en spindel.
[Bild: Insekt i Turkiet]

Det var dock väldigt spännande att smyga omgring där utmed bäcken som mer övergick från att rinna i en dalgång till i en ravin.

En hel del ställen var knepiga att ta sig fram på. Ni vet sådana där snåriga rankor, med sylvassa taggar på, just det. Sådana finns det massor i det här landet, olika sorter, och speciellt många just där jag valde att smyga omkring.

Till slut kom jag till en plats där det liksom inte gick att fortsätta, de taggiga snåren fick överhanden. Tillbaka samma väg? Mest troligt, men så fick jag se en liten stig som smög uppför ravinen, ja nästan rakt upp. Sådant måste ju undersökas. Det såg så ljust och fint ut…

Egentligen skulle jag ha ett filmteam med mig som filmade vissa situaitioner jag hamnar i.

En gubbe, på 54 år. Med käpp i ena handen och ett stadigt grepp om en kamera i den andra och så en vildmarksmössa på huvudet, beige vildmarksskjorta och mörkgrå vildmarksbyxor och givetvis kraftiga stabila vandringskängor på fötterna. En grön fotohöftväska, bak på rumpan.
Har precis låst fast en rosa damcykel vid ett träd. Äntrat en dalgång. Hamnat i en ravin och bestämmer sig givetvis för att bästa vägen tillbaka är uppför ena ravinsidan!?

När jag är mer än halvvägs upp, kanske 40 meter. Så står jag framför en sådan där utskjutande klippkant. Sticker väl ut ca en meter och det ser likadant ut åt bägge hållen.

Är jag en fluga…?

Försöker först åt det hållet jag kom från ’söderifrån’. Kom väl ca 5 meter sedan var muren med taggiga snår totalt ogenomtränglig – VARFÖR tog jag inte med mig min vildmarkskniv som jag tänkt? Eller en machete?

Bearbetade mig sakta åt andra hållet och hittade till slut ett träd som liksom växte lite upp mot kanten. Ingen tvekan. En fot i taget. Bryt försiktigt av taggiga grenar som är i vägen och har fastnad i byxor, skjorta eller direkt i skinnet på händerna (kan det vara dessa taggar som gör att jag inte behöver någon medicin? Tänker på MS och bistick?)

Kom så till slut upp över kanten sedan var det väl ca 20m klättring kvar.

Tog en bild. En klättring uppfört en snårig ravin är svår att illustrera med en bild. Tar man en bild rakt ned så ser det ju liksom inte ut som något mer än – snår…

Så jag tog en bild som visar själva dalgången / ravinen och längst ned i bild, ned till höger, där tog jag mig upp från ravinens botten så att säga (man ser inte botten…):
[Bild: Ravinen i Turkiet]

Fortsatte sedan lite högre upp och tog en utsiktsbild med Oba (Obaköy) nedanför. Alanya till höger, man ser udden (lite svagt). Till vänster ligger Tosmur.
[Bild: Utsikt över Tosmur, Oba, Alanya i Turkiet]

Uppe på den här höjden fanns en massa gräshoppor
[Bild: Insekt i Turkiet]
[Bilder; kommer när jag har lust…]

Och flugor:
[Bild: Fluga i Turkiet]

Från höjden gick jag sedan ned, åt vänster och hamande vid ett bygge som jag sett när jag ställde cykeln.

Såg en ödla på nedvägen:
[Bild: Ödla i Turkiet]

Funderade ett tag på om jag skulle undersöka dalgången en bit nedåt. Men den synen som mötte mig lockade inte. Här hade lokalinnevånarna sin egen soptipp. Så jag gränslade cykeln för hemfärd.

Passerade gården med hundvalpar, saktade in även denna gång men fick öka igen när det där mycket bestämda dova, djupa, varnande morrandet kom innifrån något mörkt hörn.

Rullade sakta ned utmed Obacayi-flodens östra sida. Stannade här och där och tog bilder på ödlor (varans, kallar lokalbefolkningen dem).
[Bilder; kommer när jag har lust…]
Dessa ’hittade’ jag på murarna utmed vägen ned, inne i norra delarna av Oba.
[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

Mer inne i staden (Oba)
[Bild: Ödla i Turkiet]

[Bild: Ödla i Turkiet]

Inne i staden (mellan Oba och Alanya. Orterna ligger ihop. Det är bara skyltar som skiljer dem åt. Som den observante kan se…) såg jag ett par katter som var extra intresserade av något. Det var den här:
[Bild; kommer när jag har lust…]
[Bild: Larv i Turkiet]
Åsså bild på intressenterna:
[Bild; kommer när jag har lust…]
[Bild: Larviga katter i Turkiet]
Notera den svarta katten när den ’petar till’ larven. Larven reagerar då med att snabbt vända sig mot katten. katten ryggar tillbaka.

Stannade till vid ’min’ Bim-affär och handlade Cola (inhemska varianten), ’barkis’ och ägg [4l Cola [0,7 Lira per liter], 15ägg [3,5 Lira], 1barkis [0,55 Lira]; 6,5 Lira (ca 30,6 SEK)]. Momsen varierar beroende på vara. Cola och ägg 8%, ’Barkisen’ 1%.

Hade några färsbiffar kvar som jag värmde upp, skar bröd, skalade en gurka, sköljde en tomat. Kokade vatten till en kopp kaffe.

Bad
Idag blir det bad med luftmadrass. I vart fall ett försök. Jag ska cykla med en uppblåst luftmadrass. 400m livlig (kaotisk) trafik. Trafikreglerna här ändrar sig efter behov. Kan inte beskriva det på annat vis.

Det var kul! Men jag fick tydligen tag i en luftmadrass som det var ett pyttelitet hål i som genast blev större…?

När jag kom upp så var det t.o.m. vatten, i, madrassen. Jag lade den i korgen för ’söndriga’ badleksaker i husets förråd. Ja det såg ut så i vart fall.

Gjorde kanske misstaget att inte sätta på ett vattentätt plåster. Såret, under foten gick upp. Men det är ju liksom bara skinnet som släppt. Det känns OK. Går med en strumpa på, på bara den foten. Känns lite fånigt. Men ni kan inte ana hur fort det blir ’bôsigt’ här. På 24 timmar lägger det sig ett tunt lager ’smuts’ på balkongen. Du blir lite svart, i handflatan, om du tar handen på balkongbordet och ’drar av’. Och det bara över natten.

Hissen
Har de fixat nu. Den började fungera igår. Den pajade efter senaste ovädret och det berodde inte på ovädret utan mer på dem som försökte få undan vattnet. Vad de gjorde med hissen, mer precis, vet jag inte. Men den funkade inte efter att de stängt av den och låst den mellan 2:a och 3:e våningen.

Pratade med en av de svenska lägenhetsägarna och de lär få betala motsvarande 1700 SEK för att få hissen lagad. Att det egentligen är firman som står för ’katastrofhjälpen’ (de som pumpade bort vattnet i den översvämmade foajen) som ska stå för kostnaden går nog inte att få till i det här landet.

Kranvattnet
Funkar det ena så lägger det andra av. Nu har vi (jag) inget vatten…
17:04, frid på jorden. Jag har vatten igen. Tillsatte en undersökning och det visade sig att det var bara jag som var utan vatten – skumt?
Men, så fick jag pratat med ordföranden för husets boförening. Vi gick till ett skåp på baksidan. Där sitter alla lägenheters vattenmätare och av/på-kranar. Min var av…?
Det hade tydligen varit folk här och ’jobbat’ med vattnet.

Om det vore så att vattnet inte betalas då skruvar de bort vattenmätaren och pluggar igen ’ändarna’. Kostar 400 SEK att få den tillbakasatt. Efter att man betalt vattenräkningen. Nilervall – du sköter väl dina åtaganden?

Hälsoläget:
Idag är första dagen jag kan säga att jag känt av ryggen – att det inte är ’normalt’ – det har värkt och huggt till men jag har valt att inte ta någon medicin (bara några öl…, på kvällen)
Jag vet inte? Visst, jag kanske ’lever för hårt’ (cykelturer, promenader, hissen funkar inte…)? Men, det kan också vara så att klimatet blir svalare och att luftfuktigheten sjunker…? F-n vet?
Har skickat meddelande hem till ’min’ vårdcentral, idag, om att jag vill ha en tid. I nära anknytning till hemkomsten för att få diskuterat ’det hela’.

Turkiet – Alanya – Dag 18 av 62

Planering:
Utforska Alanya

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 17 av 62.

Vaknade tidigt. Gick ju å lade mig tidigt.

Brudarna här försöker festa slut på mig så igår sa jag snällt och hövligt nej tack – idag också… (inte sant jag faller…, till föga [hur skulle man översätta det till ett annat språk?])

Naturrunda
Planerade för och gav mig iväg på ett försök att hitta orm. Hade ju sett ut ett ställe via Google Map (de har inga vettiga kartor här…) där det sannolikt borde finnas orm och vädret var lite mulet på förmiddagen och skulle lätta upp mot middagen och eftermiddagen. Det ansåg jag var perfekt.

Cyklade till platsen som jag sett ut som startpunkt från vart jag sedan skulle gå utmed floden Dimcayi och dess västra flodbank. Bilden visar hur jag cyklade. Samma väg fram och tillbaka (ca 2 mil, totalt):
[Bild: Cykeltur 091019, i Turkiet]
[Bildkälla: Google Map]

Bilden som visar hur jag gick (det blev ca 1mil). Den vänstra gröna ringen markerar platsen för var jag ställde cykeln och den högra gröna ringen var där jag vände.
Det blå, visar hur jag gick.
[Bild: Naturrunda 091019, i Turkiet]
[Bildkälla: Google Map]
Det finns ett rött kryss, lite till vänster om mitten. Där träffade jag ett gäng om 3st nyfikna och efterhängsna hundar. De var så snälla så de sprang lite före mig – och skrämde bort allt det jag var intresserad av att titta på, ja, ja…
Se bild längre ned.

Lite ned till vänster om det röda krysset finns en grön cirkel. Den markerar platsen för där man pumpar upp dricksvattnet, 6o meter ned, och levererar till Alanya, där de tyvärr klorerar det.

Det fick jag veta av de här grabbarna:
[Bild: Naturrunda 091019 pumphusarbetare, i Turkiet]
Grabben närmast mig var den som kunde kommunicera, på engelska. Fick också veta att en självbombare sprängt sig själv och en massa andra, i Iran.
Av han fick jag också veta att visst fanns det orm här, men mest på våren. Nu ligger de i sina hålor och kommer väl bara fram på natten, trodde han. Det tror jag med…

Anledningen till att jag hamnade där var att jag blev uppvaktad av ett första gäng hundar, innan de vid röda krysset. Och jag försökte ställa mig in hos dem, men de fegade.
[Bild: Pumphusvakthundar, i Turkiet]
Det fanns en mammahund också men hon fegade ur helt.

Då kom hundägaren och pumpföreståndaren ut och sa att det var hans hundar och så ville han veta vad jag gjorde (jag var ju inne på myndighetsmark) och så blev jag inviterad på te (det ska man inte tacka nej till).

Så är ser deras arbetsplats ut lite norrifrån:
[Bild: Naturrunda 091019 pumphuset, i Turkiet]
Anledningen till att ser lite ’rökigt’ ut är att det faktiskt brinner en hög med ris alldeles till vänster om mig.

Teet drack vi alltså i den översta gröna byggnaden (övervakningen). Pumpen fanns i skjulet strax ned till höger.

Jag hittade allt en del djur:
Just det! Den här hittade jag på golvet i duschkabinen, i morse:
[Bild: 091019 Silverfisk, i Turkiet]
(Hustrun lär ha hittat en hemma i vårt duschrum…)

Innan jag träffade grabbarna i pumphuset förevigade jag en fjäril:
[Bild: Fjäril, i Turkiet]

Blev lite irriterade på mitt hundsällskap, som jag nämnde tidigare i texten, så jag tänkte att jag klättrar upp en bit i bergskanten. Såg att det låg en akvedukt där.
Men hundarna hängde glatt med.
Vid ett ställe fegade de dock ur. Även den modigaste (’min’ kompis) stannade, kröp ihop, och gjorde sig liten så jag kunde kliva över (ha, ha, ha…, och jag som är lite smått höjdrädd…).
Ser ni på bilen, den där lilla avsatsen, på den, där det är som högst, klev jag över en skiträdd hund:
[Bild: 091019 Akvedukt, i Turkiet]
Det är alltså på den där smala, smala remsan, högst upp, där det växer lite gräs och buskar som jag trängdes lite med hunden.

Två av hundarna. Den närmast, kameran, tyckte att den var min kompis. Den rödaktiga morrade åt mig, vilket jag fullständigt ignorerade och så fanns det en liten valp som försökte hänga med ’min’ kompis. Den kom inte med på bild:
[Bild: 091019 Sällskapshundarna, i Turkiet]

Här hittade jag ett gäng grodor:
[Bild: Groda, i Turkiet]

[Bild: Grodor, i Turkiet]

[Bild: Groda, i Turkiet]

På tillbakavägen såg jag en hel del ödlor:
[Bild: Ödla, i Turkiet]

[Bild: Ödla, i Turkiet]

[Bild: Ödla, i Turkiet]

[Bild: Ödlor, i Turkiet]

[Bild: Ödla, i Turkiet]

Att säga att mina fötter inte ömmade, vore en underdrift.
Och så stank jag, så det var hem och in i duschen lite snabb mat (3 st hemmagjorda hamburgare men vanligt vitt bröd (barkis). En halv flaska Cola och en liter vatten. Jag var törstig och hungrig så jag var illamående. Det gäller att dricka och äta ofta – jag missade ju det på en stund.

Därefter ’dök’ jag i säng.

Och har skickat en ursäkt till mina nybekanta ovanför vad det berodde på att jag inte kom upp och hälsade.

Hälsoläget:
Skrämmande bra. Det är andra dagen nu som jag är helt medicinfri…
Fixar sig bara såret i foten så…
…, men, brudarna här ligger på – det är tufft…

Turkiet – Alanya – Dag 11 av 62

Planering:
Utforska Alanya

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 10 av 62.

Duvor
Här finns massor med duvor. En liten sort. Kanske halva storleken av våra ’stadsduvor’. Har försökt fotografera dem men det är ena skygga rackare om du nu inte matar dem förstås…
Morgonduvor på Bahar Sokak:
[Bild: Stadsduvor i Turkiet]
Jag tog en serie om över 10 bilder, ingen blev bra. De två här ovan blev väl nästan godtagbara.

Bredband
Pratade med kontaktpersonen i går kväll. Jag lämnade tvätt (hon sköter några lägenheters tvätt) och lånade en (svensk) potatisskalare. Hon undrade då om jag laddar ned mycket från nätet.

Det gör jag inte, däremot laddar jag ’upp’ en hel del bildfiler till min hårddisk hemma i hustruns rum.

Hon berättade då att det verkar som att överstiger man ett visst antal ej definierade MB så får man betala en okänd summa pengar för det. Och de, operatörerna, kan inte lämna ut någon specifikation…

I början, när det kom bredband, var det flera här som råkade ut för skyhöga räkningar. Givetvis protesterade de då men fick bara till svar att någon annan måste ha använt deras bredband och då var det inte deras sak utan det vara bara att betala.

Det där blev sedan bättre, trots att användarna inte ändrade sina surfvanor…

Men i.o.m. det så ligger jag lågt ett tag med att skicka bildfiler då det tydligen kan bli hiskeligt dyrt.

Det abonnemang som min kontaktperson har är tydligen det med lägst fart men det är också så (troligtvis) att använder man det ’för mycket’ så får man alltså betala extra och det går inte att se vad det är som kostat extra…, jösses? Måste de kasta sig över teknik som de inte behärskar?

Köper du ’ny’ teknik, här i Alanya, så kan det alltså vara så att krånglar det så finns det ingen som kan fixa det.
Skicka iväg det på lagning? Knappast. Turkiet lär ha en av världens mest sporadiska postsystem.

Lite grejer
Jag vet att jag egentligen inte ska göra det här, men…
Jag ska se om det går att hitta en potatisskalare och en s.k. stril till kranen på handfatet i toaletten.
Jag ska börja med att försöka hitta den ’stora bazaren’. Den ska ligga oppanför ’min’ gata Oral sokak, rakt upp och sedan ännu längre upp och efter en u-krök åt vänster sedan åt höger så ska det ligga där. Busenkel vägbeskrivning…

Frukt- och grönskasbazaren (stånden) ska ligga någonstans till vänster, på någon tvärgata uppåt från Oral sokak räknat…

Någonstans utmed väg D-400, till vänster, norra sidan, ska det finnas en IKEA-filial som IKEA själva inte känner till…

Potatisskalare och kranstril ska jag då se om jag kan vinna på ’stora bazaren’. Annars kollar jag upp Alanyum, Metro och Migros samt något som börjar på ’T’ och som ligger nära där jag köpte cykeln, på Gülen street.

Tog en lite omväg. Fast först hittade jag frukt- och grönsaksbazaren. Den ligger vid Pelitlik sokak. Till vänster om vägen om man fortsätter Oral sokak och över en stor korsning och fortsätter gatan på andra sidan.

’Pryl’-bazaren, stora bazaren, hittade jag aldrig. Jag får fråga igen…

Men jag hittade en backe (’Kücük Hasbache’), upp mot berget ’Bektaslar’. Där tog jag några bilder. Det finns panoramafunktion i kameran. Fråga inte av vilken anledning jag inte använde den. Nu blev det den här vyn över Alanya:
[Bild: Misslyckad Panoramavy över Alanya, Turkiet]
Den vita pilen pekar på ett ungefär var jag har min hyrlägenhet.

Stannade vid en krök, på nedvägen som såg lovande ut, där hittade jag två ödlor. Först den här:
[Bild: Ödla i Turkiet]
Ser ni den, till vänster i bild. jag har lagt in en förstoring och dels ’tagit fram’ ödlan för att göra den tydligare. De är välkamouflerade.

Egentligen såg jag den här först men den gömde sig när jag kom. Efter en stund kikade den nyfiket fram:
[Bild: Ödla i Turkiet]

Cyklade sedan ned till ’gallerian’ Alanyum. Var inne i ’husgerådsbutiken’ (Tesekkürler). Ska undvika den affären. De är rent ut otrevliga och ’idiotförklarar’ en med en blick när jag vill ha en packning som ska passa i en kran. Och gör klart för mig att det borde jag begripa att den är slut eftersom jag inte hittat någon. Jösses.

De hade ingen ’stril’ heller. Så jag köpte en liknande spridare som är till kökskranen, fast den billigaste jag kunde hitta (3,75 TRY) och inte passar den in så bra heller:
[Bild: Billigaste spridaren jag kunde hitta. Alanya, Turkiet]
Ja, det är den gula grejen som sitter på kranen alltså. Tvättsvampen och den gröna microfibertrasan är andra investeringar jag gjort.

Åsså köpte jag en sådan här skalare, i samma affär, med puckobiträdena;
[Bild: Skalare. Alanya, Turkiet]
Visserligen varnade kontaktpersonen mig för dem (skalarna, inte butikspersonalen), men jag tyckte den såg greppvänlig ut. Dessutom var den mycket billigare (1,25 TRY). De mer ’normala’ kostade det tredubbla och mer.

När jag ändå är igång och tar bilder på inredningen så kan ju en bild på mig vara lite skojig. Här sitter jag, vid lägenhetens enda bord, ett soffbord:
[Bild: Nisse. Alanya, Turkiet]
(Kameran överexponerade?)
Fel, det finns ett bord till, ett litet runt balkongbord. Har funderat på att ställa in det i sovrummet och en av balkongstolarna. Det kan bli en sittvänligare ’datorarbetsplats’.

Ska bara testa så det ’trådlösa’ bredbandet når dit också.

Har jag gått ned i vikt eller inte? Känns inte så och inte ser det ut så heller…

Till vänster, utanför bilden, finns ett kökspentry.
Till höger, också utanför bilden, finns balkongen.
Bakom kameran finns Toaletten, med WC, dusch och handfat.
Till höger, bakom kameran finns sovrummet.
Till vänster om kameran, finns ytterdörren.

Burger King
Högst upp i ’gallerian’ Alanyum låg det en Burger King så jag slog till. Ett Wopper Meal med ’plusmeny’ (11 TRY)
Visst var det gott men jag fick nästan genast vätska i lyftrören och kände hur tröttheten kom smygande. Erfarenhet: Undvik den typen av mat!

Tvätt
Gjorde ju upp med kontaktpersonen att jag skulle ställa upp tvätten med sängkläderna, utanför hennes dörr, i morse, så skulle hon ställa ned tvätten utanför min dörr när den var klar för upphängning.
Inte f-n har det kommit någon tvätt än och torktiden för i vart fall lakanet och örngotten är strax passerad.

Så det blir väl till att gå ut på stan och investera i lakan och ett örngott, också…
Om nu inte kontaktpersonen kan ’trolla fram’ något.

Nog bäst att få se till å få tvättat själv i fortsättningen.

Nu (18:04) börjar det kännas sent… här är kolsvart nu och snart vill jag natta mig och inga ’sängkläder’ har jag…

’Skämtet’ (ironin) ovan kanske blir allvar…

Reflektion
Ett par små reflektioner.
Hemma i Sverige så är ju de bananer vi får dit nästan svåra att skala. Ni vet man får ’knäcka’ till uppe vid det s.k. fästet / stjälken.
Här, i Turkiet, räcker det att man håller i bananen, i den ändan så ramlar den isär. Därför kan det bli lite pinsamt i affären om man inte vill ha en hel sammanhängande ’klase’ med bananer. Egen erfarenhet :me:

Det andra är tomaterna. Där är det änna omvänt. Hemma kan man ju lätt peta bort de gröna bladen och stjälken. Här, i Turkiet, är det nästan så jag får gå och hämta tången.

Undrar vad denna skillnad kan bero på?
Förutom, det uppenbara, att det är olika ’sorter’.

Smutsfläck
Skulle peta bort en svart smutsfläck i pentryt. Fläcken flög iväg:
[Bild: Fluga. Alanya, Turkiet]
Ingen bra bild (ska se om jag kan få en bättre…), i hastigheten. Säkert någon fruktfluga. Dags att tömma kompostpåsen (även om de nu inte ’separerar här så är det lättare att hålla isär på vått och torrt avfall.)

Gjorde samtidigt en mindre rolig upptäckt. Det finns sådana här, uppe i lägenheten:
[Bild: Myra. Alanya, Turkiet]
De är ca 2mm stora (små).
Ingen bar bild det här heller men det blir säkert fler tillfällen, tyvärr…

Och så flög det omkring en sådan här pytteliten en, ca 2mm:
[Bild: Fluga i Turkiet]

Bad
Tänkte (14:00) att tvätten skulle komma så jag kunde hänga upp den och sedan åka ned och bada. Nu (17:11) är det snart mörkt…

Pang!
Det smäller (17:13). Antingen har de ihjäl varandra (i så fall en om dagen, för det smäller som ett pistolskott ungefär varje dag).

Det kan också vara en misslyckat uppumpning av ett scooterdäck. Det ligger en ’bakgårdsverkstad’, snett över gatan.

Hälsoläget:
Det är ett litet problem med att ha på sig hörapparaterna här. Jag svettas nästan konstant. Så det är en anledning till att jag ’hör’ min tinnitus mer nu.

Turkiet – Alanya – Dag 10 av 62

Planering:
Hustrun kommer kanske?

Så här blev det:
Redigerat inlägget: Turkiet – Alanya – Dag 9 av 62.

Hustrun
Kom inte. Hon kommer den 30:e

Kartor
I Sverige är jag ju bortskämd med kartor i olika detaljnivåer.

Det är möjligt att det finns för Turkiet också men i så fall vet inte invånarna om det.

Så nu ska jag studera Google Map för att dels se var jag varit när jag fotograferat de djur jag hittat och dels klura ut nästa lämpliga ställe.

Första naturrundan den 7 okt 2009:
[Bild: Naturrunda 091007]
Det röda krysset markerar var jag ställde cykeln.
Högra halvan av den blå promenadvägen gick utmed Obacayi och den vänstra var till mesta delen utmed Santral Caddes. Det var här jag fann de större ödlorna.

Och i förhållande till var jag bor:
[Bild: Naturrunda 091007 i förhållande till var jag bor]
I mitten av den vänstra cirkeln bor jag och den högra cirkeln markerar platsen där jag parkerade cykeln.

Andra naturbesöket blev ju en liten flopp, Jag följde ju kanalen GiRMEK uppströms och kunde konstatera att den var helt uttorkad en bit upp.

Tredje naturförsöket gick till Dimcayi River och var väl mer en rekognosering. Men jag fann ju en del djur. Bild som visar sträckan jag gick och där jag tog bilder på Trollsländor och ödlor. Den 9 okt 2009:
[Bild: Naturbesök 091009]
Det var under denna relativt korta sträcka som jag fick bilder på den dagens djur.

[Bild: Naturbesök 091009 i förhållande till var jag bor]
I mitten av den vänstra cirkeln bor jag och den högra cirkeln markerar platsen där jag gick utmed floden Dimcayi.

Nästa försök att finna ormar får bli lite längre bort, har studerat kartan nu och följande plats (krysset) kan vara möjlig:
[Bild: Nästa försök att finna ormar]

Idag kanske jag ger mig på att studera omgivningarna vid Alanyas udde där borgen ligger uppe på toppen.

Dagens Naturrunda
Som vanligt hittade jag kryp där jag har cykeln, bakom huset:
[Bild: Mott eller nått? i Turkiet]

Vid gaveln såg jag den här:
[Bild: Spindel i Turkiet]
Och den här:]
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]

Gav mig an att utforska omgivningarna kring uddens Nordvästra ’kulle’:
[Bild: Naturrunda 091011]
Röda krysset markera platsen där jag parkerade cykeln och den röda cirkeln fylld med svart ska visa, på ett ungefär var den s.k. Dalmatas-grottan ligger.

Utmed den rundan hittade jag följande djur (ingen orm :meSad: ):
En Fjäril:
[Bild: Fjäril i Turkiet]

En Trollslända:
[Bild: Trollslända i Turkiet]

Vy över Kleopatrastranden från en av höjderna på udden:
[Bild: Naturrunda 091011 Kleopatra Beach]
Det var på den här platsen jag fick bilden på Trollsländan här ovan.

En Fluga:
[Bild: Fluga i Turkiet]

En Gräshoppa:
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]
Gömmer sig lite…

Ett gäng vackra blommor:
[Bild: Blommor i Turkiet]

Detta måste vara en av de sydligaste furuskogarna:
[Bild: Naturrunda 091011 Furuskog]
(Jag tog bild på Kottar och Hur barren satt på grenarna.)

En gräshoppa till:
[Bild: Gräshoppa i Turkiet]

Bild från stranden mot udden och jag har markerat (blå fyrkanter) var jag gick, utmed sluttningen och varifrån jag tog ’inledningskortet’, vyn över Kleopatrastranden (med en blå prick).
[Bild: Naturrunda 091011 Från Beachen

Data
Använder man datan såpass mycket som jag gör så finns det ju en del detaljer som en (jag) irriterar sig på.

T.ex. att varje gång jag stoppar i ett minneskort antingen direkt i den interna kortläsaren eller via en extern kortläsare så startar Adobe Photoshop Album Starter Edition 3.2 upp och vill att jag ska importera bildfiler och samtidigt startar WinXP’s egen lilla funktion upp, ett anpassat explorer (utforskaren) fönster som frågar dig om vad du vill göra med innehållet. Allt utom att visa innehållet via just utforksaren.

Kan ju nämna att i Linux Ubuntu öppnas per standard en filhanterare som visar aktuellt innehåll, precis så som jag vill ha det.

Igår bestämde jag mig att nu skulle jag banne mig få till det på samma vis i WinXP Pro Media Center Edition 2002 SP3 ENG.

Det krävdes tre moment.

1. Avaktivera Adobe Photoshop Album Starter Edition 3.2 ’bevakningsprogram:  apdproxy.exe
2. Inaktivera WinXP’s autopopup av den anpassade utforskaren (Vad vill du göra)
3. Fixa till det så att Utforskaren startar upp och visar aktuellt innehåll för minneskortet eller motsvarande.

1. Avaktivera Adobe Photoshop Album Starter Edition 3.2 ’bevakningsprogram:  apdproxy.exe
För att lura ut att det var just detta programmet, så startade jag upp Aktivitetshanteraren (Ctrl+Shift+Esc).
Stoppade in ett minneskort. Vilket program som startas ser man under fliken: ’Program’
Jag markerade det uppstartade programmet och högerklickade och valde: ’Gå till process’
Då ’hoppar’ det till aktuell process under fliken ’Process’.
Antecknar vilket program det är. Det var: apdproxy.exe

Klickar sedan på Start -> Kör och skriver: msconfig
Trycker på [Enter]-tangenten eller klicka på knappen: OK
Letar upp fliken ’Autostart’, klickar på den.
Letar upp: ’apdproxy’ och avmarkerar den.
Klicka på knappen: OK

msconfig kommer att protestera och vilja starta om. Klicka i ’rätt’ val så du slipper se den där tjatiga msconfig-uppmaningen. Att starta om datorn är dock en god ide.

2. Inaktivera WinXP’s autopopup av den anpassade utforskaren (Vad vill du göra)
Nu måste vi ’hacka’ i ’registret’
Starta registerhanteraren: Start -> Kör skriv: regedit
Trycker på [Enter]-tangenten eller klicka på knappen: OK

Klicka på menyn ’Redigera’ och välj: ’Sök…’
I rutan bredvid ’Sök efter’ skriver du: NoDriveTypeAutoRun
Klicka på knappen: ’Sök nästa’
När sökfunktionen hittar den första så är det klokt att notera vilken nyckel det är och ursprungsvärdet.
I ’mappdelen’ till vänster bör du hitta en s.k. öppen mapp. Högerklicka på den och välj: ’Kopiera nyckelnamn’
Starta sedan någon texteredigerare eller ordbehandlare och klistra in det som kopierades. Under där skriver du in ursprungsvärdet.
Det får du fram genom att i högra delen av Registereditorn markera: ’NoDriveTypeAutoRun’ och högerklicka samt välja: ’Ändra’.
Värdet bör vara markerat som standard så högerklicka med muspekaren på markeringen och välj ’Kopiera’.
Klistra in det värde i den textredigerare du valde, under aktuellt nyckelnamn.
I stället för det värde du nu har sprat, för framtida eventuell återställning, så skriver du: 0xDD
Klicka sedan på knappen: ’OK’
Detta värde gör att autostartfunktionen är inaktivera för ’allt’ utom CD/DVD. Vill du ha även det inaktiverat använder du i stället värdet: ’0xFF’.

Jag valde: ’0xDD’

Efter första ’värdeändringen’ så klickar du på funktionstangenten ’F3’ för att fortsätta sökningen.
Varje gång den stannar, kopiera nyckelnamnet och ändra värdet.

För mig blev det 6 ändringar.

När du är klar, spara textdokumentet med originalvärdena.
Stäng ned Registereditorn.
Starta om datorn.

Det bör nu inte hända någonting när du stoppar in t.ex. ett minneskort. Men startar du upp Utforskaren så ser du att enheten är där och dessutom bör den där figuren nere till höger ha dykt upp. Den man ska klicka på för att utföra en ’säker borttagning av flyttbart media”.

3. Fixa till det så att Utforskaren startar upp och visar aktuellt innehåll för minneskortet eller motsvarande.
Det visade sig dels vara den knepigaste biten och dels den enklaste. Knepigast på så vis att jag kunde för mitt liv inte hitta någon inställning eller ’hack’ som fixade så att Utforskaren öppnades och visade aktuell nyinsatt enhet.
Enklaste varianten presenteras här nedan.

Notera nu att jag har: WinXP Pro Media Center Edition 2002 SP3 ENG inställd till Svenska.
Det kan skilja sig mellan Windows alla versioner.
I en del versioner finns det val att göra så att Utforskaren startar upp snyggt och prydligt.

Jag gjorde följande:
Laddade ned och installerade ett gratisprogram: DeskDrive
Det gör precis det jag vill.
Öppnar utforskaren och lägger, om jag vill, en genvägsikon på Skrivbordet.
Genvägsikonen tas bort när t.ex. minneskortet tas bort, på rätt sätt.

Nu är jag nöjd, med den delen.

Hälsoläget:
Idag har det blivit mycket tid framför datorn – det känns, i nacken.
Min tinnitus – är kvar…
Annars är det ganska OK.

Turkiet – Alanya – Dag 8 av 62

Planering:
Utforska Alanya

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Har redigerat: Turkiet – Alanya – Dag 7 av 62.

Ur slag
Kände mig liksom lite slak i morse. Trött och olustig. Piggnade till efter frukosten.

Efter att ha suttit och studerat flyg hem, ifall att…, så bestämde jag mig för att cykla bort och studera floden Dimcayai (Dimcayai, ’c’ med en krumelur nedtill.

Cykeltur och naturkoll
Såhär ser flodmynningen ut, en bit upp, när man har passerad den delen där invånarna slänger sitt byggmateriel och annat skräp:
[Bild: Floden Dimcayai]
Flodens mynning ligger precis där samhället Tosmur slutar, från Alanya räknat. En bra bit med cykel.

I början av floden hittade jag några intressanta varelser:
En röd Trollslända
[Bild: Röd Trollslända i Turkiet]

Ett Trollsländepar
[Bild: Trollsländepar i Turkiet]

En lite mindre ödla:
[Bild: Ödla i Turkiet]

En lite större Ödla:
[Bild: Ödla i Turkiet]
Jag tog massor med bilder, som blev bra så det var svårt att välja. Den satte uppe på en byggavfallshög och jag kunde försiktigt röra mig runt den och ta bilder på den från alla håll. Men bilden ovan tycker jag blev allra bäst.

Ytterligare en Trollslända:
[Bild: Blå Trollslända i Turkiet]

Längre upp kände jag att krafterna började tryta. Inhägnade odlingar med hundvarning hindrade mig från att nå flodbanken. Blir antagligen lättare längre upp men då får jag starta tidigare då det inte är så varmt.

Bröd
Allt mitt bröd som jag köpte bara för några dagar sedan var helt genommögligt…, så nu får jag sticka om hörnet och köpa nytt…

Fest
Ikväll, klockan 18:00 är jag bjuden på fest borta vid nya marinan. Mina båtvänner lämnar Alanya i morgon (lördag).

Hälsoläget:
Min tinnitus är oförändrad.
Ryggbesvären är markant bättre
Hudbesvären är helt borta även de Turkiska värmeutslagen :me:
Magen är inte helt ok. Svårt att hitta produkter med långsamma kolhydrater. DE älskar socker i det här landet och finns det en innehållsdeklaration så är det på ett språk jag inte behärskar…
Då är det bara hur hemlängtan ska botas…